500 år sedan reformationen. Låt oss be för att Sverige återigen blir katolskt!


Den 31 oktober i år var det exakt 500 år sedan reformationen drog igång då Luther med 95 korta rader förklarade hur illa han tyckte om kyrkans praxis att dela ut avlat i utbyte mot avgifter. Detta var en tidsbunden praxis som ingen katolik idag skulle känna igen sig i och är därför en ickefråga för katoliker idag. Vad vi dock idag kan se som en direkt följd av reformationen är något helt annat. För den som behöver fräscha upp minnet kan det nämnas att reformationen, för Nordens länder ledde till att:

* Katolicismen förbjöds och ersattes med en kyrka skapad av en politisk elit.
* Kyrkorna blev talarstolar för den politiska makten och blev som ett medel för kungen att nå ut med sitt budskap.
* Samtliga kloster förbjöds, revs och brändes: därav tillintetgjordes en långvariga klosterkultur som fött fram storheter som Heliga Birgitta, Petrus de Dacia och Sankta Ingrid.
* Katolska präster och munkar dödades eller landsförvisades.
* Pilgrimsvandringar och pilgrimsorter förbjöds.
* Kyrkomålningar målades över.
* Helgonstatyer och heliga reliker förstördes.
* Högaltare nedmonterades och kyrkklockor nedsmältes.
* Folkliga gemenskaper gillen, det vill säga bönegrupper, förbjöds.
* Läkekonst som var utvecklad av klostren gick förlorad.

Vidare gick en stor medeltida lärd bokskatt förlorad för all framtid när kungen lät förstöra böckerna för att använda dem som förladdning i kanonerna eller som omslag till räkenskapsböcker för fogdarna. Allt detta medförde protester, alltifrån Klockupproret i Dalarna till Dackeupproret i Småland. Värt att notera är att det ständigt var bönderna, folket, som gjorde uppror mot reformatorerna.

Nordens största uppror genom tiderna, Dackefejden, var ett inbördeskrig som skedde på grund av reformationen. Upproret bestod främst av fattiga bönder som reste sig mot Gustav Vasas tyranni och hans reformation. Det var vanligt folk som stod upp för sin Katolska tro medans en rik maktgalen elit bestående av konung och adel försökte reformera kristendomen för sin egna vinning. Reformationen var allt annat än en folkrörelse. Folket kämpade för att behålla sin tro. De dog för den.

Spiken i kistan för det katolska Sverige slogs slutligen av usurpatorn hertig Karl när han år 1593 lät genomföra Uppsala möte som bestämde att Sverige skulle vara lutherskt för all framtid och katolicismen skulle förbjudas – detta för att kunna tillskansa sig makten från den rättmätige konungen, hans katolske brorson kung Sigismund. Med detta förgicks den under ett halvt årtusende så starka och livskraftiga Fädernas Kyrka i Svea Rike.

För att fatta det kort: under bara några decennier krossades det katolska fromhetslivet med alla dess folkliga uttryck! Reformationen var därför som att förbjuda en hel kultur, vilket på sikt har lett fram till samhälle vi ser idag, ett samhälle präglat av individualism, sekularisering och rotlöshet. Detta är alltså ingenting vi katoliker firar eller högtidlighåller utan istället något vi minns med djup sorg.
Reformationen innebar inte som vissa vill hävda, att katolska kyrkan förlorade sin enhet, utan att de troende förlorade möjligheten att utöva sin tro!

Anmärkningsvärt är att man för ett år sedan i kombinerat med Påvens besök framhöll ett dokument ”Från konflikt till gemenskap” som ett sätt att enas kring en gemensam historieskrivning av reformationen. Problemet var dock att dokumentet hoppade över själva historieskrivningen, gjorde
om den eller beskrev den på ett högst bristfälligt och felaktigt sätt. Inte nog med detta innehöll dokumentet tydliga felaktigheter och otydligheter om den katolska tron. Vi kan lista några korta här:

”Under historiens gång har det lutherska kyrkliga ämbetet lyckats fullgöra sin uppgift att bevara kyrkan i sanningen.”

Samtidigt som folket under "historiens gång" fråntogs sex sakrament och idag hotas även det sjunde, genom att man förändrar treenighetsläran. Dopet är inte längre någon självklarhet i Svenska kyrkan, inte för att ta emot nattvarden eller ens medlemskap; alla som har minst en förälder som medlem blir införda i registret. Man har reducerat äktenskapets sakrament till ett vänskapsförhållande mellan individer av samma eller olika kön, utan löften, och fullständigt givit upp kampen mot aborter av "oönskade" barn.

Vidare deklareras det i dokumentet att Kristi kyrkas enhet är bruten, och att detta har skett på grund av den lutherska och den katolska kyrkans olika fel. Dokumentet menar till och med att det först med den ekumeniska processens fullbordande, så "återfår" vi Kristi ”sanna kyrka”. Men den katolska tron lär oss att enigheten finns inom kyrkan. Vidare sades det till och med att det är först med den ekumeniska dialogen som katoliker nu börjar lära sig inse vad heliga mässan handlar om fullt ut:

"I ljuset av nattvardsmysteriets outsägliga karaktär har katoliker lärt sig att på ett nytt sätt värdesätta olika uttryck för tron på Jesu Kristi verkliga närvaro i sakramentet. Lutheraner fick en ny medvetenhet om skälen till att handha de välsignade elementen med respekt efter gudstjänstfirandet."

Det handlar således om det mest centrala som finns i vår heliga tro - eukaristin, mässoffret. Skulle inte katoliker under tvåtusen år förstått att värdesätta det? En viktig detalj är nämligen att lutherska präster inte är riktiga präster. De saknar apostolisk succession. Oavsett vad en luthersk präst tror om mässan så blir det inte Kristi kropp och blod under deras Gudstjänster. Det blir det däremot i katolska kyrkan.

Med denna bakgrund kan vi starkt ifrågasätta dokumentet där det står att lutheraner och katoliker ”längtar de efter att få högtidlighålla minnesåret 2017 tillsammans.” Gjorde vi verkligen det? Vilka katoliker längtade egentligen efter det?

Att Luther och hans lära överhuvudtaget kom till Sverige berodde enbart på de styrande. Allmogen hade aldrig ens hört talas om Martin Luther, ej mindre önskat hans lära som ersättare till deras nedärvda tro. Och det var ej heller av religiösa orsaker som kung Gustav Vasa lät driva reformationen, utan enbart sekulärpolitiska. Att underordna allt f.d. kyrkligt under kronan gav centralmakten mera pengar.

Så låt oss aldrig glömma historien, men låt oss inte heller fastna i det hemska som skett utan istället blicka framåt och av all vår kraft be och verka för att Sverige återigen blir katolskt!
Låt oss därför be den bön som Heliga Elisabeth Hesselblad dagligen bad för Skandinaviens omvändelse:

Allgode Jesus, jag nedfaller vid dina fötter, och beder dig ödmjukt vid dina högt heliga sår och det dyrbara blod, du utgjutit för hela världens frälsning, vänd i all nåd din barmhärtighets ögon till Skandinaviens folk. Vilseledda för århundraden sedan, sitta de i irrlärans mörker, äro skilda från din Kyrka och berövade din lekamens och ditt blods tillbedjansvärda Sakrament och de övriga nådemedel, vilka du instiftat till själarnas tröst i livet och i döden.
Kom ihåg, världens Frälsare, att du även för dessa själar utstått en bitter död och utgjutit allt ditt blod.
Led, du gode Herde, dessa vilsegångna får tillbaka till ditt enda fårahus och till din Kyrkas sunda betesmarker på det att de med oss må vara en hjord, som lyder under dig och din synlige ställföreträdare på jorden: åt honom har du i den helige aposteln Petri person anförtrott dina får och
dina lamm att vaktas.
Hör, allgode Jesus, våra böner, vilka vi frambära inför dig med största förtröstan på ditt heliga hjärtas kärlek; ditt heliga namn vare därför ära lov och pris i all evighet.
Amen

Du Nordens drottning, bed för oss
Du Sveriges drottning, bed för oss