För den kvinnan som har varit med om våldtäkt och blivit gravid, är det okej att göra abort?

Om barnet får en svår diagnos som innebär att barnet inte kommer att leva efter födseln, ska man ändå fortsätta med graviditeten?

Ska man fortsätta med graviditeten även om barnet får en svår diagnos som kommer att kräva livsuppehållande behandling under resten av livet?

Som en katolsk läkare samt kvinna har jag haft svårt med dessa frågor. Jag har länge funderat på vad jag hade svarat om en patient hade bett mig om en abort på grund av dessa anledningar. Eller ifall det hade hänt mig, vad hade jag gjort?

I början av terminen var jag på min anestesiplacering. Jag tittade på operationslistan och på nästa patient så stod det ”abort.” Det var en bebis precis på gränsen för när kvinnor i Sverige har full frihet till abort, det vill säga 18 veckor. Som läkarkandidat var det mitt jobb att ta emot patienten från väntsalen. Efter att jag hade introducerat mig till patienten, som endast var några år äldre än mig, började vi gå tillsammans mot operationssalen. På vägen till operationssalen så sa hon: ”Jag längtar tills det här är över och för den här saken att försvinna ur mig.”

Jag var ledsen för både mamman och bebisen. Jag var ledsen för mammans oförmåga att se Guds gåva till henne, och ledsen för barnet som blev bestulen av Guds största gåva – möjligheten till liv. När vi kom fram till operationssalen sa jag en tyst bön för både mamman och bebisen, och bad om att få lämna operationssalen. I det ögonblicket förstod jag precis Kyrkans lära och svar till dessa frågor.

Just nu är jag i Filippinerna för min utomlandsplacering på Obstetrik/Gynekologi. Precis innan jag åkte så hade min pojkvän Jonas och jag bestämt oss för att göra Gottgörelseakten för Den Första Lördagen tillsammans, som är en devotion förknippad med uppenbarelserna i Fatima. Första lördagen i december, samma dag som jag skulle åka iväg, gick vi på mässan och påbörjade devotionen. Direkt efter så bad vi rosenkransen och sedan mediterade vi över rosenkransens mysterier i 15minuter – som alla är delar i devotionen. Jag valde att meditera särskilt över Jesu födelse.

När jag började meditera såg jag Maria. Redan från stunden av Herrens bebådelse genom ängeln Gabriel bestämde sig Maria för att acceptera och lita på Guds plan för henne.  Detta trots hur galet det må ha låtit, att bli gravid fastän man är oskuld. Även Heliga Josef, hennes man, stöttade henne, efter att en ängel hade talat med honom i en dröm. Även när Jesu födelse närmade sig, och Maria och Josef inte var välkomna till någons hem i Betlehem, så fruktade de inte. Till slut så födde Maria vår Herre och Frälsare i en krubba.

Efter det såg jag Marias obefläckade hjärta med törntaggar omkring. Till skillnad från Maria så är många kvinnor idag rädda för att bli gravida och ser det som en ”sjukdom” de behöver skyddas ifrån och behandlas för. Jag kunde känna Marias sorg och smärta för alla barn, både födda och ofödda, som inte är älskade av deras föräldrar, i synnerhet deras mammor. Dessa barn är så oälskade att vissa mammor väljer att döda dem innan de ens fått en skymt av den vackra världen som Gud har skapat åt oss. Jag förstod vad Maria försökte berätta för mig. Alla barn från konceptionsögonblicket är mirakel och Guds mest dyrbara gåva till världen. Precis som Maria kommer jag att ovillkorligt älska vartenda barn Gud välsignar mig (och min framtida man) med.

Jag har länge sagt att obstetrik (den medicinska specialiteten för graviditet och förlossning) är den gladaste specialiteten. Obstetriska patienter brukar vara friska mammor som ivrigt väntar på att äntligen kunna hålla sina barn för första gången. Jag har verkligen tyckt om att göra min obstetrikplacering här i Filippinerna, eftersom jag blivit glad av att vara omringad av gravida kvinnor, samt glada mammor med sina nyfödda barn. Förra veckan, under högtiden för Jungfru Marias Utkorelse och Fullkomliga Renhet, så fick jag även möjligheten att förlossa mitt första barn.

Precis efter att barnet hade förlossats, stod jag där i tystnad och bävan, medan jag tittade på bebisen i mina händer. Tiden stod still, tills jag hörde läkaren säga: ”Du kan ge barnet till barnmorskan nu.” Jag överlämnade barnet till barnmorskan, som sedan gav barnet till mamman. Efter förlossningen bytte jag från mina arbetskläder och skyndade mig till mässan.

Jag vet inte var jag ska börja när jag ska försöka beskriva de känslor jag fick när jag höll i det nyfödda barnet. Medan jag höll i barnet, livets mirakel, kunde jag känna en överväldigande glädje och kärlek för barnet. Precis som var och en av oss, kom det här barnet till världen på grund av Guds kärlek för oss. Vilken välsignelse det var, att Gud kunde använda mig som ett instrument och medel för ett liv, Guds mest dyrbara gåva, att komma till vår vackra värld.


Alla barn är livets mirakel och är gåvor från Gud, genom vilka han uttrycker sin kärlek för oss. Precis som Jesusbarnet, älskar Gud oss så mycket att Han sände sitt enda Son till världen för att frälsa oss från våra synder, så att vi kan möta Honom igen i Himlen. Nu under jultiden, låt oss tacka Gud för denna välsignelse och fira vår Herres födelse. Vi ber för alla barn, både födda och ofödda. Låt oss också be för alla föräldrar, särskilt alla mammor, att de alltid ska älska sina barn ovillkorligt, på samma sätt Maria och Gud älskar oss.
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. - Joh 3:16-17 

Originalet på engelska kan man läsa här: Call me Dr Sam

Alla hamnar vi i situationer där vi behöver en hjälpande hand för att ta oss igenom en jobbig situation i livet. Här är 10 bibelcitat som kan ge en extra boost när du behöver det som mest: 

* Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. - Fil 4:13

* Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund! - Jes 33:2

* Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. - Jes 40:29

* Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt. - Psalm 119:28

* Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark. - 2 Kor 12:9- 10

* Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. - Psalm 46:2

* ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.” - Neh 8:10

* Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! - Psalm 22:20

* men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. - Jes - 40:31

* Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen. - Hab 3:19

Vi har alla varit mer eller mindre skyldiga till att ha brutit mot några etikettregler i kyrkan eller under mässan. Ibland gör man saker utan att reflektera över hur egoistiskt det kan vara. Bot och bättring är gott för själen därför har vi på confessiones sammanställt en liten lista på beteenden man bör tänka på när man besöker en kyrka för att visa kärleksfull hänsyn till sina medmänniskor.
  1. Var tystlåten även när mässan slutar.  Det brukar alltid finnas personer som i tystnad försöker be efter mässan, men de får sällan någon ro. Hjälp dem be genom att "använda små bokstäver" eller gå ut ur kyrkan för att prata.
  2. Erbjud din sittplats om du ser att någon inte har en sittplats, i synnerhet om det är en gravid, äldre eller någon med funktionshinder. Det är ett jättebra sätt att få dem att känna sig välkomna. 
  3. Du skall inte paxa en hel bänk åt din familj. Kom tidigt och ta plats istället om ni vill sitta tillsammans, det skapar bara irritation i onödan annars.
  4. Sätt mobilen på ljudlös och glöm bort att du ens har den med dig när mässan börjar. Vad kan vara viktigare än Gud själv närvarande i det allra heligaste av sakrament. Hur coolt som helst ju!
  5.  Ge en hjälpande hand till föräldrar med småbarn. Jag har tyvärr bevittnat flera gånger när församlingsmedlemmar kollar snett på en mamman som jonglerar små barn. Det är tufft att ha småttingar och barn tenderar att göra ljud. Det är beundransvärd att de lyckas ta sig till mässan, de behöver inte någon som gör det jobbigare för dem. Hjälp till istället genom att erbjuda att bära en unge, plocka upp efter dem eller hämta en som är på väg att springa upp till altaret.

Finns det fler saker man ska tänka på som vi har missat? Lämna gärna en kommentar på vår facebooksida.

I katolska kretsar har man förhoppningen att katoliker lever kyska och följer kyrkans lära gällande sex före äktenskapet, onani och pornografi, dessvärre förekommer det ofta att vi bryter mot Guds bud när det kommer till dessa områden. Redan i ung ålder indoktrineras man i skolan att ta emot pornografi och en förvriden sexualsyn med öppna armar, vilket gör det svårare att följa sanningens väg även senare i livet.

Hur kommer det sig att pornografi ens är en synd?
Pornografi skadar oss! Det finns hur mycket forskning som helst som visar att porr är psykiskt skadligt. Du kan läsa mer om det här och titta här. Det som bl.a. händer i hjärnan när man kollar på porr är att den avtrubbas och behöver allt mer och grövre scener för att uppnå samma nivå av tillfredsställelse, precis som vilken drog som helst. Det bidrar även till en förvrängd syn på sex och kvinnor. Porr tar sexualiteten som i sig är vackert och förminskar det till tillfredsställande av den egna lusten. Den avskalar all kärlek och intimitet från sexualiteten och gör även att män blir alltmer oförmögna att tillfredsställa en kvinna. En nutida man kan betrakta tusen vackra nakna kvinnor under en timme vilket är mer än vad en man för hundra år sedan kunde se under hela sin livstid. Det är självklart att mannen kommer återvända för att fortsätta titta. Sedan förväntar han sig att när han träder in i äktenskapets sakrament att han kommer kunna leva hela livet med en kvinna. Det är inte hållbart och slutar förmodligen med skilsmässa och hjärtkross.

Pornografin låter män och kvinnor utsättas för en nedvärderande bransch där de behandlas som en produkt. I katolska kyrkans katekes står det följande:

Pornografi innebär att man rycker verkliga eller imiterade sexuella handlingar ur dess sammanhang, nämligen parternas intimitet med varandra, för att avsiktligt visa upp dem för andra människor. Den kränker kyskheten därför att den förändrar den äktenskapliga aktens natur, som är den ena makens intima gåva till den andra. Den innebär ett allvarligt angrepp på värdigheten hos dem som ägnar sig åt den (aktörer, säljare och köpare, publik), därför att den ene blir ett otillåtet och primitivt nöjes- och profitobjekt för den andre. Pornografin försätter alla som har att göra med den i en skenvärld. Den är en svår synd. Samhällets myndigheter skall förhindra produktion och distribution av pornografiskt material. - 2354

En man som verkligen älskar och respekterar kvinnor, inte bara sina nära och kära såsom ens mor, fru eller systrar, kan inte tillåta sig nedvärdera kvinnor och sig själv på det sättet. Män och kvinnor måste vara klippor för varandra och i detta fall måste vi som män stå upp och säga nej till pornografi.

Det är nödvändigt att få höra varför pornografins synd är fel men det är ännu viktigare att sluta synda och hitta en väg ut. Idag finns det olika forum man kan till hjälp, bland annat finns det en sekulär rörelse som går under namnet "no fap" där man kan stödja varandra med att bryta beroendet. För oss som katoliker är det viktigt att vända oss till bikten gång efter gång, så att vi inte dövar vårt samvete.

I mörkret visar Jesus oss sin moder, en moder som tar hand om sitt barn och alltid lyssnar. Män med pornografi- och onaniberoende, vänd er till Jungfru Maria och fördjupa relationen med henne varje dag för att bättre respektera och älska kvinnor. Vår Moder måste ha en större roll i vårt liv om vi vill överkomma denna synd. Varför? Jo, därför att hon är kvinna och i pornografi är problemet som tidigare nämnt starkt kopplat till kvinnor om du är man. Jag tror innerligt att det är en omöjlighet att älska och respektera kvinnor fullt ut om man samtidigt kollar på pornografi. Grunden till kyskhetens synd för de flesta männen är kopplad till kvinnor och ens bild av dem försämras och förvrängs. Det blir en suddigare bild av deras person och ersätts mot objektifiering. Vi som män är till för att skydda deras själar, inte se på när de fördärvas.

Integrera Gud i din vardag och be om vår Moders förböner. Ett bra sätt kan vara tidegärden och en planerad rosenkrans varje morgon eller kväll. Det är speciellt viktigt är att tydligt nämna ens intention, vilket kan vara att man vill bättre älska och respektera kvinnor men även att be för alla kvinnor som valt pornografins väg. Studier visar att en stark majoritet av de kvinnor som väljer att jobba i den branschen har en dålig bakgrund, många av dem har blivit sexuellt utnyttjade som barn. De behöver våra böner. De behöver att branschen försvinner.

Vägen dit är lång, det kommer vara svårt och förmodligen kommer bikten välkomna oss flera gånger  men fortsätt alltid. Ingen av oss vill träda in i ett äktenskap och vara den typen av man och familjefar som smyger ut om natten för att titta på pornografi när ens fru och barn sover. Livet är vackert och all typ av omvändelse är möjlig med vår Herre, nu tar vi även hjälp av hans Moder. För en daglig och konstant omvändelse ber vi, Amen.


Den 31 oktober i år var det exakt 500 år sedan reformationen drog igång då Luther med 95 korta rader förklarade hur illa han tyckte om kyrkans praxis att dela ut avlat i utbyte mot avgifter. Detta var en tidsbunden praxis som ingen katolik idag skulle känna igen sig i och är därför en ickefråga för katoliker idag. Vad vi dock idag kan se som en direkt följd av reformationen är något helt annat. För den som behöver fräscha upp minnet kan det nämnas att reformationen, för Nordens länder ledde till att:

* Katolicismen förbjöds och ersattes med en kyrka skapad av en politisk elit.
* Kyrkorna blev talarstolar för den politiska makten och blev som ett medel för kungen att nå ut med sitt budskap.
* Samtliga kloster förbjöds, revs och brändes: därav tillintetgjordes en långvariga klosterkultur som fött fram storheter som Heliga Birgitta, Petrus de Dacia och Sankta Ingrid.
* Katolska präster och munkar dödades eller landsförvisades.
* Pilgrimsvandringar och pilgrimsorter förbjöds.
* Kyrkomålningar målades över.
* Helgonstatyer och heliga reliker förstördes.
* Högaltare nedmonterades och kyrkklockor nedsmältes.
* Folkliga gemenskaper gillen, det vill säga bönegrupper, förbjöds.
* Läkekonst som var utvecklad av klostren gick förlorad.

Vidare gick en stor medeltida lärd bokskatt förlorad för all framtid när kungen lät förstöra böckerna för att använda dem som förladdning i kanonerna eller som omslag till räkenskapsböcker för fogdarna. Allt detta medförde protester, alltifrån Klockupproret i Dalarna till Dackeupproret i Småland. Värt att notera är att det ständigt var bönderna, folket, som gjorde uppror mot reformatorerna.

Nordens största uppror genom tiderna, Dackefejden, var ett inbördeskrig som skedde på grund av reformationen. Upproret bestod främst av fattiga bönder som reste sig mot Gustav Vasas tyranni och hans reformation. Det var vanligt folk som stod upp för sin Katolska tro medans en rik maktgalen elit bestående av konung och adel försökte reformera kristendomen för sin egna vinning. Reformationen var allt annat än en folkrörelse. Folket kämpade för att behålla sin tro. De dog för den.

Spiken i kistan för det katolska Sverige slogs slutligen av usurpatorn hertig Karl när han år 1593 lät genomföra Uppsala möte som bestämde att Sverige skulle vara lutherskt för all framtid och katolicismen skulle förbjudas – detta för att kunna tillskansa sig makten från den rättmätige konungen, hans katolske brorson kung Sigismund. Med detta förgicks den under ett halvt årtusende så starka och livskraftiga Fädernas Kyrka i Svea Rike.

För att fatta det kort: under bara några decennier krossades det katolska fromhetslivet med alla dess folkliga uttryck! Reformationen var därför som att förbjuda en hel kultur, vilket på sikt har lett fram till samhälle vi ser idag, ett samhälle präglat av individualism, sekularisering och rotlöshet. Detta är alltså ingenting vi katoliker firar eller högtidlighåller utan istället något vi minns med djup sorg.
Reformationen innebar inte som vissa vill hävda, att katolska kyrkan förlorade sin enhet, utan att de troende förlorade möjligheten att utöva sin tro!

Anmärkningsvärt är att man för ett år sedan i kombinerat med Påvens besök framhöll ett dokument ”Från konflikt till gemenskap” som ett sätt att enas kring en gemensam historieskrivning av reformationen. Problemet var dock att dokumentet hoppade över själva historieskrivningen, gjorde
om den eller beskrev den på ett högst bristfälligt och felaktigt sätt. Inte nog med detta innehöll dokumentet tydliga felaktigheter och otydligheter om den katolska tron. Vi kan lista några korta här:

”Under historiens gång har det lutherska kyrkliga ämbetet lyckats fullgöra sin uppgift att bevara kyrkan i sanningen.”

Samtidigt som folket under "historiens gång" fråntogs sex sakrament och idag hotas även det sjunde, genom att man förändrar treenighetsläran. Dopet är inte längre någon självklarhet i Svenska kyrkan, inte för att ta emot nattvarden eller ens medlemskap; alla som har minst en förälder som medlem blir införda i registret. Man har reducerat äktenskapets sakrament till ett vänskapsförhållande mellan individer av samma eller olika kön, utan löften, och fullständigt givit upp kampen mot aborter av "oönskade" barn.

Vidare deklareras det i dokumentet att Kristi kyrkas enhet är bruten, och att detta har skett på grund av den lutherska och den katolska kyrkans olika fel. Dokumentet menar till och med att det först med den ekumeniska processens fullbordande, så "återfår" vi Kristi ”sanna kyrka”. Men den katolska tron lär oss att enigheten finns inom kyrkan. Vidare sades det till och med att det är först med den ekumeniska dialogen som katoliker nu börjar lära sig inse vad heliga mässan handlar om fullt ut:

"I ljuset av nattvardsmysteriets outsägliga karaktär har katoliker lärt sig att på ett nytt sätt värdesätta olika uttryck för tron på Jesu Kristi verkliga närvaro i sakramentet. Lutheraner fick en ny medvetenhet om skälen till att handha de välsignade elementen med respekt efter gudstjänstfirandet."

Det handlar således om det mest centrala som finns i vår heliga tro - eukaristin, mässoffret. Skulle inte katoliker under tvåtusen år förstått att värdesätta det? En viktig detalj är nämligen att lutherska präster inte är riktiga präster. De saknar apostolisk succession. Oavsett vad en luthersk präst tror om mässan så blir det inte Kristi kropp och blod under deras Gudstjänster. Det blir det däremot i katolska kyrkan.

Med denna bakgrund kan vi starkt ifrågasätta dokumentet där det står att lutheraner och katoliker ”längtar de efter att få högtidlighålla minnesåret 2017 tillsammans.” Gjorde vi verkligen det? Vilka katoliker längtade egentligen efter det?

Att Luther och hans lära överhuvudtaget kom till Sverige berodde enbart på de styrande. Allmogen hade aldrig ens hört talas om Martin Luther, ej mindre önskat hans lära som ersättare till deras nedärvda tro. Och det var ej heller av religiösa orsaker som kung Gustav Vasa lät driva reformationen, utan enbart sekulärpolitiska. Att underordna allt f.d. kyrkligt under kronan gav centralmakten mera pengar.

Så låt oss aldrig glömma historien, men låt oss inte heller fastna i det hemska som skett utan istället blicka framåt och av all vår kraft be och verka för att Sverige återigen blir katolskt!
Låt oss därför be den bön som Heliga Elisabeth Hesselblad dagligen bad för Skandinaviens omvändelse:

Allgode Jesus, jag nedfaller vid dina fötter, och beder dig ödmjukt vid dina högt heliga sår och det dyrbara blod, du utgjutit för hela världens frälsning, vänd i all nåd din barmhärtighets ögon till Skandinaviens folk. Vilseledda för århundraden sedan, sitta de i irrlärans mörker, äro skilda från din Kyrka och berövade din lekamens och ditt blods tillbedjansvärda Sakrament och de övriga nådemedel, vilka du instiftat till själarnas tröst i livet och i döden.
Kom ihåg, världens Frälsare, att du även för dessa själar utstått en bitter död och utgjutit allt ditt blod.
Led, du gode Herde, dessa vilsegångna får tillbaka till ditt enda fårahus och till din Kyrkas sunda betesmarker på det att de med oss må vara en hjord, som lyder under dig och din synlige ställföreträdare på jorden: åt honom har du i den helige aposteln Petri person anförtrott dina får och
dina lamm att vaktas.
Hör, allgode Jesus, våra böner, vilka vi frambära inför dig med största förtröstan på ditt heliga hjärtas kärlek; ditt heliga namn vare därför ära lov och pris i all evighet.
Amen

Du Nordens drottning, bed för oss
Du Sveriges drottning, bed för oss