En helg med jungfru Maria



Varför vördar den katolska kyrkan jungfru Maria? Vad är skillnaden att be om någons förbön och att tillbe denne? Vilken roll ska Maria ha i vårt liv? Det finns mycket att diskutera och samtala om kring Guds moder, och därför bestämde en av SUK's lokalföreningar, Marias Obefläckade Rosenkrans (förkortat MOR) att ordna ett Maria-läger i Göteborg.


På lägret deltog ungefär 30 ungdomar, främst från Göteborg, Stockholm och Skåne. Lägret började med att vi fick presentera oss själva vilket följdes av middag. Därefter inledde Meron lägrets första föredrag, som handlade om rosenkransens historia och de löften som Maria gett dem som ber rosenkransen. Efteråt bad vi alla rosenkransen vilket avslutades med completorium.


På lördagsmorgonen fick vi stiga upp tidigt för att fira mässan. Därefter kom kyrkoherden från Kristus Konungens församling i Göteborg, fader Tobias, till oss för att hålla ett föredrag med titeln: "Vad är Marias roll i vårt liv?". Vi fick höra om hur fader Tobias kom till tro och om hur Maria hade lett honom till kyrkan. Fader Tobias förklarade att Maria aldrig glömmer oss, precis som en mor aldrig glömmer sitt barn.  Maria är otroligt viktigt eftersom hon kom med frälsning till världen. Hon går före oss mot vägen till helighet. Precis som Maria var öppen inför Gud måste även vi vara öppna inför att ta emot honom genom eukaristin och låta oss förvandlas.


Vidare berättade fader Tobias om hur absurt det egentligen är att vi katoliker ofta behöver försvara vår vördnad för jungfru Maria. Ingen ska behöva försvara sin kärlek till sin mamma! Att vörda heliga personer har varit en tradition sedan urkyrkan och går långt tillbaka i tiden. Däremot får vi inte gå till överdrift, vilket människor kan ha lätt för att göra, och därför kontrollerar kyrkan noga vilka personer det är som vi vördar. Fader Tobias avslutade det intressanta föredraget med att berätta att för att kyrkan ska godkänna någon som helgon måste en lång kanoniseringsprocess först ha skett. Efter detta tog lägerdeltagarna en paus och lekte lekar i skolans gympasal.

Efter lunchen höll fader Tobias ytterligare ett föredrag om det spännande temat "Mariauppenbarelser". Vi fick lära oss att kyrkan har godkänt tolv stycken Mariauppenbarelser. Gemensamt för många av uppenbarelserna är att Maria inte visade sig för inflytelserika och mäktiga personer, utan för personer från enkla förhållanden, och oftast barn. För att en uppenbarelse ska kunna ske måste det finnas en mottaglighet, förklarade fader Tobias, och det kan ju vara en anledning till att just barn ofta är de som får uppenbarelser. Uppenbarelserna brukar även bara vara riktade till en enskild person eller en mindre, sluten grupp av personer. Uppenbarelserna finns för att hjälpa oss i vår tid. De tillför inget nytt till läran, och en uppenbarelse som gör det erkänns inte av kyrkan. Vidare berättade fader Tobias om några av de kriterier kyrkan använder sig av för att bedöma om det rör sig om en genuin uppenbarelse eller inte, vilket bland annat är ifall uppenbarelsen ger bärande frukter över en längre tid och om personerna som fått ta del av uppenbarelsen kan återgå till ett vanligt liv efteråt (ifall personerna inte klarar av det utan lever resten av sitt liv med till exempel depressioner och oro så ses det som ett varningstecken).

Sist ut för lägret var broder Stefan, en franciskanbroder från ett kloster i Jonsered strax utanför Göteborg. Han berättade om målet vi alla kristna ska ha; att bli helgon. Han började med att förklara att den lycka vi söker bara kan finnas hos Gud, och att inget annat i längden kan mätta oss. Djup lycka måste vara förankrad hos Gud, annars rör det sig bara om tillfälliga lyckokickar. Vidare pratade broder Stefan om att vi uppriktigt och hängivet måste följa Gud. Det är de små detaljerna i livet som visar vilka vi är. Han uppmanade oss att alltid vid småsaker och bagateller visa god vilja. För att Guds vilja ska kunna ske måste vi böja vår vilja för Gud. Men vår vilja blir inte på så sätt överkörd; om vår vilja är god är den att göra Guds vilja. Broder Stefan uppmanade oss att låta vårt hjärta bubbla av kärlek och tacksamhet. På så sätt blir vi lite mer den vi är tänkt att vara. Broder Stefan avslutade sitt föredrag med att säga att Gud belönar med frid i hjärtat.

Efter en fullspäckad och lärorik dag tog vi bilarna och åkte i väg till en kyrkogård i Göteborg. Eftersom det var Alla helgons dag var kyrkogården full med ljus som anhöriga hade tänt. Även vi tände ljus, som vi höll medan vi vandrade på kyrkogården samtidigt som vi bad rosenkransen. Det var stämningsfullt och en stark stund som jag är väldigt tacksam över. Det var fint att få reflektera över alla som gått före oss och alla öden som var samlade på samma plats, och be för att de idag får vara tillsammans med Herren.

Dagen avslutades med ett bibeljeopardy, och jag tror inte att jag var ensam om att tycka att det var något kluriga frågor, dock väldigt lärorikt. Efter att ha suttit uppe till sent och pratat med de andra lägerdeltagarna sov jag gott efter en fullspäckad dag.

På söndagsmorgonen åt vi frukost, firade mässa, bad rosenkransen, städade och sen var det dags att säga hejdå till alla. Jag tror inte jag är den enda som tog med mig en stor dos av Maria-glädje hem!


- Carolina