Förlåt oss våra underlåtelser

 Den vördnadsvärde ärkebiskopen Fulton J. Sheen sade en gång:

“The refusal to take sides on great moral issues is itself a decision. It is a silent acquiescence to evil. The Tragedy of our time is that those who still believe in honesty lack fire and conviction, while those who believe in dishonesty are full of passionate conviction.”

I denna stressiga och högljudda värld hinner vi knappt rannsaka våra gärningar. Hur mycket svårare blir det då inte att reflektera över den mer subtila ondska vår ljumhet orsakar?

Ljumhet är mer än att bara vara lat, det är mycket allvarligare än så. Ljumhet får oss att rättfärdiga våra synder och brister. Ljumhet gömmer sig idag bakom ordet ”tolerans”. Detta är vad lögnens fader har intalat vår värld idag; tolerera allt, även vad som är ont. Med tolerans som slagord rättfärdigar vi idag mördandet av försvarslösa barn. Människan kan idag inte längre se sig själv i spegeln för all ondska hon begår och klär sig därför i ord som en gång i tiden ekade gott. Vi kristna har hamnat i den farliga fällan att relativisera våra liv. Hur ofta hör vi inte oss själva och andra säga: ”Jag är bättre än min granne i alla fall”. Det är precis så den onde vill att vi ska tänka. Han vill att vi ska falla för spirituellt högmod. Det är därför vår Herre specifikt varnar för detta i Lukasevangeliet:

”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” Luk 12:48

Kristus vill inte att vi skall jämföra oss med världen utan kallar oss ut från världen till något mycket större. Han vill att vi ska rikta våra blickar mot det vi ännu inte kan se: ”Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig” Matt 5:48  Det är dessa krav vår Herre ställer på oss. Helighet. Kraven låter för oss syndiga och bräckliga människor som ett omöjligt och ouppnåeligt ideal. Och visst blir det så om vi utesluter Gud från våra liv. Det är precis det vår Herre försöker säga till oss med berättelsen om kamelen och nålsögat. Svaret hittar vi i inkarnationens mysterium. Genom att vår Herre blir människa lyfter han oss upp till vad mänskligheten är kallad till att vara, nämligen en helig avbild av Gud den allsmäktige. ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” Luk 18:27

Om inte djävulen lyckas överlista människan med synd gör han det genom rädsla. Rädsla för att göra det som är gott. Rädslan släcker tron och får oss att sjunka, precis som när Petrus börja sjunka när han fylldes av rädsla och slutade att tro. Vi måste påminna oss om vår Herre som gång på gång ropar: ”Var inte rädda, tro bara.” Mark 5:36. Han har övervunnit det onda. Slaget är vunnet men striden är inte slut. Än idag är det alldeles för många som går vandrades i mörkret. I berättelsen om fiskfångsten i Lukasevangeliet reagerar Petrus och de andra lärjungarna på ett mycket underligt sätt:
“De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat.” Luk 5:7

Efter all den fisk som de har dragit upp läser vi att de ”greps av bävan”, vilket först kan ses som lite underligt. Borde inte Petrus och lärjungarna vara i eufori över all den fisk de fångat?
För att förstå deras reaktion måste vi också förstå vad berättelsen försöker säga oss. Fisken är en metafor för människor. Människor vilsna i ett djupt och mörkt hav. De är en symbol för alla människor som är vilsna idag mitt ibland oss. De är en symbol för alla människor vi är kallade att fiska upp ur syndens slaveri. Om vi kunde se hur stor denna skara är skulle vi gripas av samma skräck som Petrus och ropa i sällskap med honom ”Lämna mig, herre, jag är en syndare”. Det är därför vår Herre vill att vi ska vara en reflektion av Han som är världens ljus.  

”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” Matt 5:14

Gud har, genom sin heliga Kyrka, gett oss gåvor för att ta oss an denna stora uppgift som vi har framför oss. I det allra Heligaste sakramentet finner vi källan till allt liv. Själv förmår vi inte att göra något. Vi måste omvandlas och bli lika vår Herre Jesus Kristus och i eukaristins sakrament bli ett med Honom.
 
Kyrkan är vårt spirituella vapenförråd och i den heliga mässan beväpnar vi oss för strid. För
det är på detta sätt den heliga mässan slutar. Den slutar precis vid klimax. Precis när vi har blivit utrustade med heliga kommunionen blir vi utskickade i strid: ”Ite, missa est”. Likt ett hav av kärlek vill denna nåderika gåva breda ut sina vågor mot världens ändar.
 

“Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.” Mark 16:15

- Carl