Helige Benediktus' Medalj


I skriften Dialoger av den Helige Gregorius den Store (540- 604, 3 sept) får vi den mest välkända levnadsbeskrivningen av den Helige Benediktus eller Benedikt. I denna skrift utmålas helgonet som en stor undergörare. Ibland anger man Påven Gregorius levnadsbeskrivning av Benedikt som ursprunget till medaljen:
Det fanns en man som levde ett heligt liv, Benedikt, välsignad genom sin barmhärtighet och genom sitt namn. Även som barn hade han en fullvuxen människas hjärta och insikt.
Påven beskriver Benedikt som en man som helade mänskliga relationer, botade sjuka, hjälpte bedrövade med uppmuntrande ord och med välsignelsens tecken dvs. korstecknet. Förmodligen är detta Benediktsmedaljens ursprung.

De första medaljerna präglades med ett enkelt liksidigt kors med de fyra bokstäverna CSPB (Crux Sancti Patris Benedicti - Vår Helige Fader Benedikts Kors).

Det första undret ägde rum när Benediktus' amma slog sönder ett lånat kärl. Efter en bön av Benediktus blev kärlet helt igen. Ryktet spred sig snabbt och helgonet drog sig undan till en grotta på berget Subiaco. I avskildheten från alla människor umgicks Benediktus endast med Gud i bön och studium av den Heliga Skrift. Snart drogs några fattiga herdar till Benediktus och bad honom att bli deras abbot. Då Benediktus ville reformera klostret, så att man levde enligt de ursprungliga reglerna, ångrade sig munkarna och försökte förgifta honom.  Benediktus återvände åter för en tid till att leva eremitliv. Det skulle dröja länge förrän Benediktus fick sanna lärjungar och upplyst av Gud grundade tolv kloster med tolv munkar i varje kloster. Detta blev början på Benediktinorden.

Benediktinnunnan och mystikern, Heliga Gertrud den Stora (1256- 1302, 6 nov), fick en uppenbarelse av Herren i vilken Han sa:
Den Helige Benediktus' andliga barn kommer att vara till stor hjälp för min Kyrka, särskilt i den sista tiden.
Oavsett om det är ett tecken på att den sista tiden nu är inne eller inte, så kan man inte förneka att den Helige Benediktus återigen har blivit aktuell genom den nya spridningen av den s.k. Benediktsmedaljen och Benediktuskorset.

Kanske beror detta på att många människor idag känner sig maktlösa inför allt det onda som vi dagligen möter i våra egna liv, genom massmedia etc. Den Helige Benediktus är en lysande förebild i hur man segrar över ondska och hat genom förtroende för Kristi Kors. Genom förtroendet för Gud och Korsets frälsande makt segrade Benediktus alltid. Han uppmanade även sina lärjungar att göra korstecknet över hjärtat för att bli befriade från den Ondes ingivelser.

I samband med denna bön finns också en medalj, som Kyrkan har berikat med avlat i dödsstunden för dem som bär den, om man uppfyller följande villkor:

  • Att man helt och hållet överlämnar sin själ åt Gud.
  • Att man innan man dör biktar sig och tar emot den Heliga Kommunionen eller om detta är omöjligt att man åtminstone med fullkomligt ånger åkallar Jesu Heliga Namn, åtminstone i tankarna, om man inte kan tala.

Devotionen kring Benediktsmedalj, även kallad Jubeliumsmedaljen eller Korset blev populär kring år 1050, efter ett mirakulöst helande av den unge Bruno, son till greve Hugo von Egisheim- Dagsburg från Alsatia. Bruno blev botad från en svår sjukdom efter det att man gett honom en välsignad Benediktsmedalj. Efter tillfrisknandet blev han benediktinmunk för att sedan bli vald till påve under namnet Leo IX. Den Helige Leo regerade Kyrkan mellan åren 1049- 1054.

Påven Benedikt XIV (1740- 1758) utformade den nuvarande medaljen och utvidgade möjligheten i ett Breve från 12 mars 1742 att få fullkomligt avlat enligt sedvanliga villkor (bikt, Kommunion och bön enligt den Helige Faderns intentioner) på de stora liturgiska festerna under året om man har vanan att åtminstone en gång i veckan:

  • Be Rosenkransen
  • På något sätt undervisa andra i tro
  • Besöka sjuka
  • Dela med sig till de fattiga
  • Delta i den Heliga Mässan

Den Helige Benediktsmedalj är ett kraftfullt medel, om man bär den med tro, för att få Guds beskydd och nåd. På medaljen står följande bön, som bärare av medaljen kan be med jämna mellanrum och man inleder med att göra korstecknet över hjärtat:
Helige Fader Benediktus Kors, Heliga Kors, var mitt ljus och tillåt inte att den onde leder mig. Försvinn Satan och förled mig inte till att leva enligt denna värld; det som du vill att jag ska dricka är gift. Drick själv ditt eget dödsgift. Må det Heliga Korset vara mitt ljus och låt inte draken leda mig. I Faderns och Sonens och den Helige Andens Namn. Amen
Ofta är Benediksmedalj fastsatt på ett krucifix och kallas då Benediktuskorset. Ibland kallas det också "Den Saliga Dödens Kors". "Varje troende - förskrev den Helige Pius X (1903 - 1914, 21 aug) genom Troskongregationen den 11 juni 1914 - som kysser ett sådant välsignat krucifix (även om det inte tillhör honom eller henne) eller vidrör det på något sätt kan åtnjuta fullkomligt avlat under villkor att man har biktat sig och tagit emot den Heliga Kommunionen och om detta skulle vara omöjligt åtminstone har en fullkomlig ånger över sina synder och helhjärtat åberopar Jesu Allraheligaste Namn. Samtidigt ska man acceptera med överlåtelse döden från Guds händer som bot för sina synder.

Förutom tron på att den Helige Benediktsmedalj räddar från förgiftat vatten, finns eller (förhoppningsvis) fanns en annan, mindre from, sedvänja förknippad med medaljen: om man vill bli av med besvärliga grannar etc. placerar man medaljen vid deras tröskel!


På framsidan: Må hans närvaro beskydda oss i vår dödsstund (Ejus in obitu nostro presentia muniamur).
Baksidan runt korset: Försvinn Satan och förled mig inte till att leva enligt denna värld. Det som du vill att jag ska dricka är gift. Drick själv ditt eget dödsgift. (Vade retro Satana: Nunquam suade mihi vana. Sunt mala quae libas: Ipse venena bibas).
C. S. P. B runt korset: Helige Fader Benedictus kors (Crux Sancti Patris Benedicti).
I själva korset: Må det Heliga Korset vara mitt ljus. Låt inte draken leda mig! (Crux Sacra sit mihi lux. Non draco sit mihi dux).

- Hämtat från broschyr om Helige Benediktus' medalj