Att leva evangeliet - en intervju med en franciskanbroder


Då kom en man fram till honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för få evigt liv?” Jesus sade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.” ”- Vilka?” frågade han, och Jesus svarade: ”Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, visa aktning för din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” Då sade den unge mannen: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?” Jesus svarade: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När ynglingen hörde svaret blev han bedrövad, för han ägde mycket.”- Matt 19:16-30

Det här radikala bibelordet är inspirationen för denna intervjun med franciskanbrodern Peter Ludvigsen, i dagligt tal kallad Broder Ludvig. Han tillhör den franciskanska Tredje orden, T.O.R, som har en kommunitet i Jonsered, utanför Göteborg. För tillfället studerar han på Newmaninstitutet, och det är där intervjun äger rum, en solig men kylig vårdag i slutet av april.

När jag möter upp broder Ludvig vid ingången till Newmaninstitutet hälsar han glatt med ett varmt leende. Vi går ner till Newmaninstitutets café, som är litet men ombonat. Broder Ludvig hälsar på de andra studenterna i caféet och utbyter ett par ord med dem, och det verkar som han känner de flesta som studerar på den lilla och familjära skolan. Efter att ha hällt upp varsin kopp kaffe sätter vi oss och börjar att diskutera det så oerhört vitala bibelordet i Matteusevangeliet.

C: Det här bibelcitatet fick er ordens grundare, den helige Franciskus, att lämna allt och ge sig ut i världen för att leva evangeliet. Hur speglar det er verksamhet i er kommunitet idag?

L: Sista delen av bibelcitatet är särskilt viktigt, där det står ”Sälj allt och ge till de fattiga”. Det bibelordet såg Franciskus uppslaget i en bibel i en kyrka, och han började fundera; ”Hur ska jag kunna applicera det här på min vardag, i mitt liv?” Franciskus hade många omvändelsepassager i sitt liv. I ungdomen var han en riktigt festprisse, han hade pengar och gillade att bjuda sina vänner på fest. Vid den här tiden bestod Assisi, där han bodde, av tre delar. Den övre delen bestod av adliga, den mellersta av köpmän och den nedre av de mest utslagna och fattiga i samhället. Franciskus bodde i den mellersta delen, bland köpmännen, men han ville bli adlig. För att bli det fanns det två sätt att gå tillväga, antingen gifta sig med en adelskvinna eller bli riddare. En adelskvinna skulle bli svårt för honom att gifta sig med, eftersom han inte var tillräckligt rik, och han passade inte heller som riddare eftersom han var för liten och klent byggd. Han var dålig på att slåss, och efter slaget mot Perugia hamnade han i fängelse i två år. Där började han fundera på vad han gjort med sitt liv och vad han höll på med. Franciskus var inte på något sätt ateist, utan han såg skönheten i Guds skapelse och ställde sig frågan: ”Vad gör jag med all denna skönhet?”

När Franciskus kom ut ur fängelset hindrade det honom dock inte från att försöka bli riddare igen. Denna gången gick han med i korsfararna. Under den tiden blev han en gång stoppad av en spetälsk, vilka på den tiden sågs på ungefär som kastlösa i Indien idag. När han såg den spetälske mannen blev han först oerhört äcklad. Men han fick en ingivelse av Gud, så istället för att rida förbi mannen så bestämde han sig för att ta hand om honom. I samband med detta insåg han att det var det han skulle göra, ta hand om de fattiga. Därför vände han hem igen till Assisi.

Väl hemma ställde han sig samma fråga igen, ”Vad ska jag göra med mitt liv?” Det var i samband med det som han såg bibelcitatet som var uppslaget i kyrkan, där det stod just ”Gå och sälj allt och ge åt de fattiga”. Franciskus tog detta ordagrant, och gick och sålde allt. Eftersom Gud hade talat till honom, ”Gå och bygg upp min kyrka”, så slutade det även med att han sålde sin fars ägodelar, vilket inte gjorde honom särskilt glad. Men Franciskus bestämde sig för att från och med nu var hans enda fader den i himlen. Han började gå runt och tigga ihop mat för att ge till de fattiga. För honom var det viktigt att leva den radikala fattigdomen. Den fattigdomen finns kvar i franciskanorden idag, vi äger till exempel allt gemensamt. Vi har alla behövt ge upp allt materiellt, vi har gett upp familjelivet och så vidare. Det är viktigt att inget materiellt binder en för att man ska kunna leva evangeliet. Om man ska hjälpa andra så måste man vara helt fri, och har man egendom, familj och jobb är man inte helt fri. Om jag idag skulle bli tillsagd att ge mig iväg till en församling i Sydostasien och hjälpa dem där att bygga upp församlingen, så kan jag göra det eftersom jag inte har något som binder mig fast. De tre knutarna vi bröder har på repet som tillhör vår ordensdräkt symboliserar fattigdom, kyskhet och lydnad. Fattigdom, alltså att vi inte har någon egen egendom, gör att man blir av med personlig egoism för saker. Vi ska alltid kunna lämna ifrån oss allt vi har, utan att det ska vara något problem. Kyskheten innebär att ge upp familjelivet och alla sexuella relationer. Relationer gör att du blir fast och inte kan åka iväg och hjälpa. Även om relationer inte fysiskt hindrar dig från att resa iväg, så innebär det stor sorg att göra det. Men det är viktigt att påpeka att Franciskanorden är väldigt familjär, och som franciskan får du fortsätta att ha kontakt med din gamla familj efter att du har inträtt i orden. Den franciskanska karisman är att du ska vara öppen för relationer med människor som har en god intention och vilja. Lydnaden är den svåraste av dem tre, eftersom den innebär att man avsäger sig sin egen bestämmanderätt. Att ha någon över sig som bestämmer över din framtid och vad man ska göra är svårt. Om priorn till exempel bestämmer att nu ska vi be sex timmar om dagen istället för fyra så är det så. Men man får inte glömma att det också finns en skatt i lydnaden.

C: Vi var ju lite inne på det där med att fattigdom, kyskhet och lydnad är en förutsättning för att hjälpa, så då undrar jag, de som inte är kallade till ordenslivet, hur ska de leva upp till bibelordet om att sälja allt och följa Jesus? Är det tillräckligt att bara vara ”så snäll som man kan”?

L: Om du är så snäll som du kan bli, så kan man ju inte kräva att du ska göra mer. För om du uppnår din potential i snällhet, då kan man inte kräva mer. Men min erfarenhet är att vi har väldigt långt kvar innan vi har nått vår potential att vara snäll. Jag tillhör Tredje ordern, de tre största ordnarna är de som Franciskus grundade, det är Mindrebröderna (de bodde egentligen inte i hus, utan var runt och predikade), Clarissorna, den kvinnliga grenen som St Clara av Franciskus bildade. Sen ganska snart kom den tredje ordern, som då var lekmän. Detta var folk som var gifta och hade arbete, men även präster som blev väldigt inspirerade av Franciskus mission och predikarkonst samt själva fattigdomslöftet, om hur man ska kunna leva ett enkelt liv. Med detta menas ett liv som inte är i överdåd och överlyx, och att man ska kunna hjälpa så många människor som möjligt.

Om du skulle kunna tänka dig att bli affärskvinna, och driva företag, så skulle du kunna göra det. Det kan ju vara en god sak; du ser till att folk har arbete, du behandlar dina medarbetare väl, de har schyssta löner, du tillverkar bra produkter som folk behöver. Då är det en god sak. Naturligtvis medföljer en viss rikedom i det, men att vara rik är inte problemet. Frågan är om du kan ge upp all din rikedom, om Gud så skulle kräva det? Det är det som ligger i karisman. Så Tredje ordern är den största franciskanorden, den som består utav lekmän. Jag tillhör ju inte lekmannaordern egentligen, jag finns till för att stödja dem. Så Franciskusgården består i första hand utav lekmän, som har bildat den här stiftelsen. Vi bröder och de två präster som vi har är till för att serva den kommuniteten som bildats kring detta. Detta arbetet att hjälpa så mycket man kan, det är det som är det du kan kalla att ”nå sin potential i snällhet”.  Så om du kan nå ditt potential, ditt maximum i snällhet, så kan ingen säga att du har gjort för lite. Min erfarenhet, om jag går till mig själv, är att jag har mycket potential kvar att utveckla för att nå min potential i hundraprocentig snällhet. Du kan aldrig mäta ett bibelord i gärningar utifrån en slags måttstock, om inte måttstocken är kopplad till din potential som människa. Så vad du kan uppnå som människa är olika för alla, vi har alla olika potentialer. De kan vara helt olika eftersom vi har olika gåvor. Så när man har nått sin potential i snällhet och generositet, så kan man inte göra mer. Frågan är bara, var går gränsen? Det vet man bara själv, eller det märker man i himlen.



C: Är det inte så att lekmännens roll ändrades lite genom Andra Vatikankonciliet? Innan hade väl inte lekmän en lika stor roll?

L: Inte i kyrkans liturgi nej, men i Franciskanorden så har de alltid haft det i och med att den tredje ordern består just utav lekmän. Den tredje orden går tillbaka till år 1221 ungefär. Originaldokumentet som finns är från 1221, men rörelsen fanns innan det. Det fanns många lekmannarörelser innan Tredje ordern också, det var inte den första. Det fanns rörelser i Italien där folk levde sammanslutna i samma by och hjälpte de fattiga . Vår karisma är att leva bland de utslagna, och för att kunna göra det så betyder fattigdomen något speciellt. Det gäller för oss bröder, men även för de som är lekmän, för de måste också kunna gå in och stötta dessa människorna med tid, arbete och ibland pengar. Det man inte får glömma är att det allra viktigaste i arbetet är bönen. Oavsett hur mycket arbete du lägger ner så är alltid bönen det viktigaste. Arbetet får aldrig gå före bönen.

C: Vi var ju inne på det att innebörden av att sälja allt och följa Jesus behöver inte innebära att du avsäger dig allt, du kan vara affärskvinna eller affärsman, så länge du inte fäster dig vid de materiella tillgångarna. Är det alltså så att den helige Franciskus resonemang är naivt och lite väl radikalt? Är han lite av en extremist?

L: Jo, men det skulle man nog kunna kalla honom. Han är en extremist på ett sätt eftersom han kräver väldigt mycket av sig själv. Han kräver inte lika mycket av sina medbröder. Det finns olika legender som talar om hans liv, och av dem är att han alltid strödde aska över maten för att den inte skulle smaka gott, så att han inte skulle fästa sig vid god mat. Men samtidigt så anpassade han sig efter situationen. Det var under en tid då de hade haft en väldigt lång fasta och det var en utav bröderna som vaknade på natten och låg och grät i förtvivlan över sin hunger och att han inte klarade av fastan. Då gick Franciskus upp och bestämde att alla bröder skulle bryta fastan. Så han väckte dem alla mitt i natten och bestämde att de alla skulle äta, så att inte den gråtande brodern skulle behöva sitta själv och äta och känna sig misslyckad över att han var den ende som inte klarade av att hålla fastan. Så själva regelverket var inte ett självändamål i sig för honom. Sen finns det dock franciskaner som lever ungefär så som Franciskus gjorde, för att de vill leva den radikala fattigdomen. Men en lekman kan inte leva den radikala fattigdomen på samma sätt, för man har en familj att ta hand om. Om du gifter dig och skaffar barn blir det lite svårt om de också ska gå omkring i sopsäckar. Det är inte så schysst mot barnen. Men man kan leva en radikal fattigdom ändå, genom att man att man försöker avstå från saker för att kunna ge åt någon annan. Framför allt så ska man avstå tid. Ägodelarna är inte det viktigaste, utan framför allt är det tiden. Kan jag lägga tid för att be för människor, reformera mitt eget liv? Du behöver inte leva ett extremistiskt liv som franciskan i Tredje ordern om du har familj, det radikala är att du låter Gud styra ditt liv. Vilket inte är något radikalt egentligen, det är så vi alla ska leva som kristna. Men om man vill tillhöra Tredje ordern så lovar man att be vissa böner, offra lite tid och arbete för de fattiga och utslagna. Och det ser väldigt olika ut beroende på var i världen du är. I Sverige finns Tredje orden främst för dem som är psykiskt handikappade, missbrukare, folk som sitter i fängelse. Det är dem som är marginaliserade idag. Det finns inte fattiga och spetälska på det sättet som det gjorde på Franciskus tid, därför måste vi anpassa oss.

C: Är kyrkan tillräckligt bra på att möta fattiga? Jag tänker bland annat på påve Franciskus som kritiserat en del präster som varit för fixerade vid materiella ting. Kyrkan i Latinamerika har ju bland annat tappat många anhängare till andra kyrkor eftersom det upplevs att kyrkan står långt bort från den vanliga människan.

L: Jag är väldigt glad för påve Franciskus, men jag är även glad för alla de andra påvarna vi har haft under 1900-talet och nu i början av 2000-talet, som alla har varit fantastiska på sitt sätt. Och för att inte jämföra påve mot påve, så tycker jag ändå att Franciskus väcker upp något som vi håller på att glömma bort. Och det är just det att det enkla livet, att vara tacksam och nöjd över allting som vi har, framför allt i västvärlden då, och inte jaga efter världens rikedomar utan efter himlens skatter. Jag tror det är nyttigt och bra att han poängterar det här. Jag menar, själv tycker jag att jag lever ett liv i lyx och överflöd. Jag får massa saker av folk, och jag är naturligtvis tacksam för det men jag tror att kyrkan kan bli mycket bättre på att radikalt hjälpa människor. Men för att det inte ska bli någon kontrovers, Vatikanen ser ut som den gör med Vatikanmuséet och alla rikedomar som finns där inne. Men detta är inte saker som kyrkan har köpt, utan saker som kyrkan har fått. Om du tittar på hur Peterskyrkan eller andra stora kyrkor ser ut så är de just till för att alla människor ska kunna komma dit och se de här rikedomarna. Annars kan man ju inte se dem. Om det här hade varit inlåst i privata människors hus och hem så hade man aldrig sett alla fantastiska konstverk och de skatterna som finns i våra kyrkor. Men kyrkan som organisation tror jag hade kunnat hjälpa de fattiga lite mer än vi gör idag.

C: Men det kanske är mer på församlingsnivå?

L: Exakt, församlingarna kan göra mer. Men församlingen består inte utav prästen. Prästen är där för att tjäna församlingen. Det är alltid församlingen som sätter sin karisma på verksamheten. Ibland upplever man att det är prästen som styr allting, och så kanske det är, men en präst går inte emot sin församling hur mycket som helst. Speciellt inte om man säger ”Nu vill vi verkligen göra något gott för de fattiga”. Så jag tror att en dialog mellan prästen, biskopen och den lokala församlingen är till för det här. Men givandet måste komma frivilligt, ur hjärtat. Franciskus kan inte bestämma att du ska ge, utan du måste bestämma att du vill ge.

C: Så till den sista frågan: Den helige Franciskus revolutionerade verkligen kyrkan på sin tid, men kan han fortfarande vara en profet för kyrkan idag?

L: Ja absolut, i och med att det profetiska i Franciskus värld var just när han bad framför San Damianokorset, där Gud talade till honom och sa: ”Gå och bygg upp min kyrka!”. Och det första Franciskus gjorde då var att försöka skaffa pengar och medel så att han rent fysiskt kunde bygga upp kyrkan. Och han bygger upp runt två-tre kyrkor i området, restaurerade dem, tills han insåg att det var inte det som kyrkan behövde, utan att bygga upp kyrkan handlar om att bygga upp kyrkan inifrån. Vad innebär det att följa Kristus i sann fattigdom och bry mig om alla dessa mina minsta? Och alla dessa minsta som vi ska bry oss om, det är något som är väldigt viktigt att kyrkan tänker på. Så det pågår alltid en revolution och en reformation i kyrkan kan man säga, för vi måste alltid revoltera mot vår egen natur för att kunna nå vår potential som den snällaste person vi kan bli. För att bli den här snällaste personen måste vi följa helige Franciskus radikala budskap om att bygga upp kyrkan innebär att bygga upp sig själv och sitt eget förhållande till Gud och på så sätt bygga kyrkan underifrån. Det ska inte göras utan ledningen, absolut inte, ledningen är viktigt. Men det är vi som församling och kommunitet som måste förändras, och vi kan bara börja med oss själva.

Efter samtalet med broder Ludvig går jag därifrån med många tankar att fundera på, och en nyfikenhet om vart det kan föra en om man bestämmer sig för att verkligen följa Jesus. Även en helt ny förståelse om vad det innebär att leva evangeliet, och jag har helt klart funnit ett nytt favorithelgon - den helige Franciskus av Assisi!

- - -

Den franciskanska familjen är världens största ordensgemenskap och finns självklart representerade även i Sverige. Här följer en rad länkar till dessa för mer information:

Kapucinerbröderna
Gråbröderna
Franciskansystrarna
TOR - Tredje reguljära Orden
Franciskanska sekularorden

Gråbröderna driver även en egen youtube-kanal vid namn Katolsk horisont. Se till och klicka på prenumerera!

- Carolina