Tankar om syndarens väg

Det första vi utsätts för är frestelsen. Vi har två val – att motstå den, eller att falla. Om vi faller måste vi omedelbart ångra oss, och ställa tillrätta igen, annars nås vi av Guds vrede, som innebär att vi får vad vi vill, och inte vad vi behöver. Här är det oftast en tillfredsställelse som inte är helt legitim.

I nästa steg får vi svårare att motstå frestelsen, och så småningom utvecklas en ovana. Då måste vi göra någon sorts uppoffringar, eller fasta, för att hitta rätt igen, annars nås vi av Guds vrede, som innebär att vi får vad vi vill. Här handlar det ofta om att vi börjar att känna oss tillräckligt smarta eller vuxna, och vi börjar att jämföra oss med andra som är mycket värre.

I det sista steget blir vi moraliskt förblindade, och tappar förmågan att se att det egentligen är fel. Då försöker vi få andra med oss, och blir kränkta om de inte är med.

Två exempel:
Man kör för fort någon gång. Efter ett tag känner man att man klarar av det, och tycker att de bör jaga de verkliga fartdårarna och buskörarna. I sista steget blir man irriterad på de långsamma väglusarna som bara är i vägen, och inte håller en acceptabel trafikrytm.

Man fixar ett ”extra avdrag”. Efter ett tag känner man att man vet var gränserna går, och att man egentligen har rätt, och tycker att de bör jaga de stora bovarna i stället. I sista steget blir man arg på någon som inte vill ta ett svartjobb, utan i stället onödigtvis skicka in en massa pengar till staten.

Det fungerar på det personliga planet, och även på samhället som helhet. Titta på var abortdebatten var under mitten av 1900-talet och vad den är i dag. Vad händer med eutanasifrågan framöver?

- Stefan H