Klippan i stormen

"Skydda oss, o Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover, så att vi vakar med Kristus och kan vila i trygghet."
Orden kommer från bönen completorium, som bes på kvällen innan läggdags. Det är en bön som jag från första början har tyckt väldigt mycket om. Även jag, som lätt lätt tappar fokus och låter tankarna irra iväg någon annanstans, uppskattar den bönen mycket. Det är så fint att få avsluta kvällen på det sättet, genom att bli påmind om Guds storhet. Den vaggar mig in i ett lugn och skänker mig trygghet.

“Må du bli våra hjärtans dröm, vår tanke under nattens sömn. Och när den nya dagen gryr, oss väck att lova dig på nytt.” Ofta behöver jag bli påmind om meningen med livet: att älska Gud, mina medmänniskor och att vandra vägen som leder till Herren. Livets olika måsten och krav tar mig ofta bort från det viktiga, livet tappar fokus och riktning. Men med Gud i centrum faller de andra bitarna på plats, jag blir hel.

“Var mig nådig Gud, och hör min bön. När jag ropar så svara mig.” Ibland känns Gud långt borta, som att han inte lyssnar. Men hjärtat slutar inte att längta. Människan söker Gud, men även han söker oss. Guds oändliga kärlek är viktig att komma ihåg. Vi är Guds barn, och han älskar oss. Även när vi inte förstår stigarna han leder oss in på, kan vi vara trygga med att han har en plan för oss. Vårt namn står skrivet i hans händer, han har utvalt oss redan innan vi blev till.

Förr hade jag svårt för “institutionaliserade” böner. Jag tyckte inte de var uppriktiga nog eftersom det inte var mina egna ord. Men med tiden har jag lärt mig att göra orden till mina. Speciellt completorium håller jag kär. När jag inte vet vad jag ska säga, men ändå vill visa min uppskattning till Gud så finns bönen där. Det blir till mitt hjärtas ord. Jag tackar för dagen och det som den har medfört, små som stora saker. Tänker på vad som kunde gjorts annorlunda och bättre. Men framför allt så avslutar jag dagen på bästa tänkbara sätt - med Gud.