Alla möten med människor ger intryck, vissa starkare än andra. Ett sådant möte hade jag nyligen på vår ungdomsträff i kyrkan. Vi hade då förmånen att få besök av sex stycken amerikanska ungdomar som var i Göteborg på missionsresa. De var en grupp av olika ungdomar från olika delar av USA, men en sak hade de gemensamt; kärleken till Jesus. 
Vi fick höra på deras vittnesbörd, och jag tror inte jag var den enda som blev väldigt berörd av deras starka berättelser. De berättade om tonår fyllda av tomhet, sorg, ensamhet, tristess, självförakt, egoism… Men de berättade också om år fyllda av längtan efter kärlek, tillit, trygghet och respekt och glädjen när de till sist fann allt detta hos Gud. Det var väldigt fint att se dessa ungdomar som alla var levande bevis på Guds existens. Så mycket glädje de spred! 

De fick mig verkligen att fundera över vad det innebär att vara ett vittne, att låta tron avspegla sig i våra liv. Vi är ju den enda Bibel som många av våra vänner läser. Låt oss ta vara på den möjligheten som det innebär! Att missionera behöver inte vara att stå i ett köpcentrum och skrika ”Jesus älskar dig!” så att folk förskräckt flyr därifrån. Låt istället dina val och handlingar visa människor rätt väg. Och du behöver inte vara rädd att det är ett för stort uppdrag eller för att man behöver en massa kunskap för att vara ett bra vittne för Gud. 

I Jeremia kan vi läsa 

”Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. (Jer 1:6-8). 

Gud tror på oss, så varför gör vi inte själva det?
För en människa som mig själv, som ständigt går och bekymrar sig för minsta lilla sak är Matteusevangeliets 6:25-34 en stark tröst. Den påminner oss att vi som kristna egentligen borde leva ett relativt bekymmerslöst liv och sätta vår tillit till vår Fader. Han kommer att hjälpa oss med allting och om det inte blir som vi hade önskat, ja då är det helt enkelt inte hans vilja med vår liv.

Gör er inga bekymmer


25Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?  26Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de?  27Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 

28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.  

30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvada?  

31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?  32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.  33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.  

34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

/ Mimo

Aurora Priset, som presenteras av George Clooney, syftar till att hedra dem som stod upp för armenierna under folkmordet 1915.

En präst som räddade 1500 muslimer från att slaktas i Centralafrikanska republiken har blivit nominerad för en ny 1.000.000 dollar fredspris.

Fr Bernard Kinvi, från St Camillus, ordnade skydd för dem som flydde från "anti - Balaka milisen", under sitt uppdrag på sjukhus i Bossemptele. Han hjälpte dem sedan att fly på lastbilar över gränsen till Kamerun.

Fr Kinvi är en av fyra personer som antagits för Aurora Priset för Awake Humanity, som ges till "personer som sätter sig i riskzonen för att möjliggöra andras överlevnad".

Priset kommer att presenteras av George Clooney vid en ceremoni i Jerevan, Armenien, nästa månad.

Tre av de fyra finalisterna är katoliker. De är Dr Tom Catena, den enda kirurgen för 750.000 personer i Nubabergen i Sudan, som sade att hans arbete inspireras av helige Franciskus av Assisi, Marguerite Barankitse, som räddade tusentals liv och vårdade föräldralösa och flyktingar under inbördeskriget i Burundi; och Syeda Ghulam Fatima, som har arbetar med att få slut på tvångsarbete i Pakistan.

Priset skapades av ett initiativ som kallas "100 Liv" och syftar till att hedra de som räddade armenier under folkmordet 1915.

Vartan Gregorian, en Aurora Prize ledamot, säger: "Vi skapade Aurora Priset inte bara för att ära, men också att stödja de okända hjältar som står upp för förtryck och orättvisa."

"För hundra år sedan, stod främlingar upp mot förföljelsen av våra förfäder, och idag tackar vi dem genom att erkänna dem som agerar i samma anda mot dagens illdåd."

Vinnaren av priset kommer att ges 100.000 dollar och kommer att kunna utse en välgörenhet som sedan kommer få ett bidrag på 1 miljon dollar.

Fader Kinvi, vars sjukhus tjänar ett område lika stort som Schweiz, berättade till tidskriften the Guardian: "När jag blev präst, åtog jag mig att tjäna de sjuka även om det innebar att sätta mitt liv i fara", säger han. "Jag sa det, men jag visste inte riktigt vad det betydde då. Men när kriget kom, förstod jag vad det innebär att riskera ens liv. Att vara en präst är mer än att ge välsignelser; det handlar om att stå med dem som har förlorat allt."