Jag har aldrig känt mig så manlig som när jag säger nej till mina begär för min fästmö och för himmelrikets skull.

Förlovningstiden kan liknas vid en glasblåsare som formar ett vackert glas. En man och en kvinna kände en enorm törst men hade inget glas för att släcka törsten, så de bad den ende glasblåsaren i staden om denna tjänst. Glasblåsaren blev lycklig över beställningen och sa: ”Jag gör detta med glädje, bara ni lovar att inte dricka vattnet innan glaset är klart. Ha tålamod, jag ska blåsa mitt liv i ert glas. Om ni dricker vattnet utan glaset kommer det aldrig att släcka er törst, eftersom ni smutsar ner det med era händer. Och då blir mitt arbete förgäves.”

Att vänta med att älska min fästmö tills äktenskapet var till en början ett beslut i blind tillit till kyrkan, men som med åren kommit att bli ett beslut starkt integrerat i mig. Beslutet gör mig väldigt lycklig och fylld med ett barns längtan och glädje.

Att leva kyskt... Hur coolt låter det? Det kan låta gammaldags och tråkigt, men är det mest vitala, kraftfulla och manliga respektive kvinnliga beslut en person kan ta. Det är ett heroiskt beslut, inte för mesar utan för dem som är beredda att offra allt för vad de tror på.
För mig har kyskhet betytt att ge mig själv, att utlämna mitt hjärta i Guds händer. Gud, vår silversmed, kan nu polera och göra det så rent, till det finaste av allt silver. Jag känner att min förlovning med min fästmö är ett tillstånd då var och en ger sitt hjärta till Gud så att han kan förbereda dem till den slutgiltiga föreningen. Förlovningen handlar om överlåtelse till Guds renande kärlek, ett val som ställer våra hjärtan inför sanningen, så att vi kan förstå Guds kallelse med oss. Detta innebär förstås även en rädsla då det innebär att man måste öppna sig helt för Guds mening med sitt liv.

Förlovningen för mig betyder alltså ett totalt överlämnande i Guds händer som i sin tur förbereder för ett totalt överlämnande i den blivande makans/makens händer. Nu när jag skriver det, låter denna ordning väldigt logisk. Den kroppsliga föreningen gör synligt det osynliga förbund en man och kvinna har ingått med varandra. Det som skapar ett sådant osynligt förbund är äktenskapets sakrament. Det följer då naturligt att den sexuella föreningen är en följd av det äktenskapliga förbundet. Min fästmö formulerade denna ordning på följande vis: ”Det är naturligt att en man och kvinna först i tanke och själ i äktenskapets sakrament måste avge ett evigt löfte, annars finns det inget att förkroppsliga.”

Förlovningen har ingjutit ett hopp i mitt hjärta. En tid för hjärtats rening inför ett möte på en ny nivå. Ett kännande på det djup Gud ämnat oss för. Jag kan säga att jag aldrig mått bättre och känt mig tryggare i mig själv än idag. Jag har aldrig känt mig så manlig som när jag säger nej till mina begär för min fästmö och för himmelrikets skull. Jag känner en skön brand i mitt hjärta, en renande eld som formar mitt hjärta efter min fästmös hjärta. Min fästmö och jag, fyllda av hopp och lycka, längtar efter att ödmjukt ta emot det glas vår Herre förbereder åt oss.


Msgr. Janusz Urbanczyk, den Helige Stolens ständige representant vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) höll ett tal med anledning av den internationella kvinnodagen den 8 mars.

”Den Heliga Stolen är mycket bekymrad över kvinnor som diskrimineras eller undervärderas endast på grund av sitt kön och man kommer att fortsätta att arbeta tillsammans med andra intressenter för att främja en kultur som både legalt och i den konkreta verkligheten erkänner att män och kvinnor har samma värdighet,” sa msgr. Urbanczyk.

”Den Heliga Stolen välkomnar de framsteg som redan har gjorts men beklagar att samtidigt som medvetenheten om kvinnofrågorna är större än någonsin så står världen fortfarande inför gamla och nya former av våld och slaveri riktat mot kvinnor. Detta inkluderar användandet av våldtäkt som ett krigsvapen under konflikter, människohandeln där flickor behandlas som varor, det många gånger ostraffade utnyttjandet av kvinnor som arbetar med hushållsnära tjänster, kidnappningar av unga kvinnor, tvångsäktenskap, tvångskonverteringar och tvångsaborter. Alla dessa former av våld förekommer oftare där fattigdom och social instabilitet är vanligt eller där vissa rättsystem och traditioner fortsätter att tolerera dem. Detta får allvarliga och långvariga fysiska, psykologiska och sociala konsekvenser,” avslutade msgr. Urbanczyk, och uppmanade sedan Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa att ta fram officiella dokument för hur en sann och autentisk jämnlikhet mellan män och kvinnor ska kunna uppnås. 


Confessiones har lyckats få en intervju med Karolina Danilczuk, ungdomsledare i St:a Eugenia i Stockholm och som mellan 2014- 2016 satt som viceordförande i Sveriges unga katoliker, och som fortfarande representerar SUK i pastoralrådet.

Vad fick dig att bli engagerad i ungdomsarbetet inom kyrkan?
Det var genom en vän som jag kom i kontakt med först PUKiS (Polska Unga Katoliker i Sverige), som sedan kom att bli ett slags startskott för mitt engagemang inom kyrkan. Ungdomsledare blev jag redan som tonåring i högstadiet, där jag ansvarade för en tjejgrupp där man gjorde roliga aktiviteter tillsammans. Det var faktiskt väldigt givande och mysigt. Efter världsungdomsdagarna i Rio blev jag vald till SUKs styrelse, och sedan 1 år tillbaka har jag jobbat som ungdomskonsulent i St:a Eugenia.

Vad är det roligaste med att vara ungdomsledare?
För en del kan rollen som ungdomsledare låta skrämmande. Man får ta mycket ansvar, man riskerar att få kritik och det är tidskrävande. Men att vara ungdomsledare inom kyrkan är hur underbart som helst! Man får vara med och skapa någonting från början, man påverkar och engagerar barn och ungdomar, och leder dem förhoppningsvis närmare Kristus. Man skapar tillfällen där nya vänskapsband knyts och där man delar mycket skratt och bön.

Vem är ditt favorit helgon?
Helige Johannes Paulus II. Han är en stor inspiration, han var också ungdomsledare, och engagerade alltid sig för ungdomarna, både medan han var en "vanlig" präst och senare även som påve. Han startade världsungdomsdagarna, det som förenar oss ungdomar världen över och fick oss att inse att vi inte är ensamma som katoliker.
För mig är han inspirationskällam inte nog med att han blev helgon så fort, men också för hans allt han har gjort. Jag hoppas jag kan ha den lågan brinnande hela mitt liv.

Om det finns några där ute som funderar på att bli ungdomsledare vad skulle du vilja säga till dem?
Det är bara att ta det första steget. Det skadar aldrig att försöka. Att vara ungdomsledare kanske inte passar alla men det finns bara ett sätt att veta. SUK söker just nu personer som vill sitta i aktivitetsutskottet (personer som ska ansvara och genomföra aktiviteter inom SUK), hör av dig till SUKs ordförande Fiorella Bastidas på suk@suk.se. Eller prata med din kyrkoherde eller ev lokalförening om att du vill engagera dig i ungdomsarbete i församlingen. Ibland kan det vara svårt att komma igång men så länge det finns intresse så brukar allt falla på plats naturligt. Börja med att ses på ett fika eller något sånt och se vad just ni vill hitta på inom kyrkan.

Och nu till sist... Favorit bibelcitat och varför?
Åh detta var ju svårt det finns ju så många! Men ett som jag kan komma på nu är:
Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är guds vilja i Kristus Jesus.  (1 Thess 5:16-18)
Det citatet hjälper mig hela tiden när jag är med ungdomarna. Ni som är ledare vet mycket väl att man ibland är helt trött av att tjata, säga till och vara lite av en mamma. Detta citat är perfekt för oss ledare, oavsett hur jobbigt det blir är vi i slutändan alltid glada av att vara med våra ungdomar, vi ber ständigt för dem så att de ska kunna stärkas i Kristus och man tackar dem och Gud hela tiden eftersom varje sekund med dem är dyrbar, man utvecklas alltid vid varje nytt möte.


Den helige Augustinus vet vi många vem det är och att han, tillsammans med några andra Heliga, räknas som en av Katolska Kyrkans viktigaste fäder. Han skrev mängder med texter om andliga och filosofiska ting och om hur man bör leva som en Kristi lärjunge. Trots att han skrivit så mycket om det kristna livet skulle man nästan kunna sammanfatta allt i en enda mening han skrivit. Nämligen: "Älska och gör vad du vill."

Denna mening innehåller det mest centrala i det kristna livet. Att leva och handla i och efter Kärleken. Vi måste givetvis vara medvetna om att denna kärlek som talas om inte är av det slag som världen har att ge, utan av slaget som den Helige Anden har att ge och utgjuta i våra hjärtan.

Hur ska vi då kunna älska på detta sätt som St. Augustinus menar? Och ska vi inte följa Guds Vilja istället för vår egen? Att uppnå denna kärlek har de heliga visat oss är möjligt genom sina många exempel. Det viktigaste är överlåtelsen, den ständiga bönen och omvändelsen som vi varje dag får möjlighet till i alla situationer. Det gäller att växa i allt detta genom att ersätta synden med dygd, högmodet med ödmjukhet och missmodet med hopp. Allt detta kommer leda till att vi ger mer utrymme åt den Helige Anden att ta sin boning i oss och därför också Guds Vilja, som kan bli vår egen, att verka genom oss.

När detta sker fylls vi av den Kärleken som St. Augustinus och de andra heliga pratar om. Om vi förenas med Herren på detta sätt ska vi förbli i Honom så att Han också förblir i oss (John 15:4). När Heliga Aposteln Paulus lät detta ske sa han: "och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig." (Gal 2:20) Det handlar om att förneka sin egenvilja för att ge rum åt Guds Vilja, som vi varje dag ber om när vi i Herrens bön säger: "Låt din vilja ske".

Med detta kan man därför förklara St. Augustinus mening betydelse med att: Låter man den Helige Anden verka i oss kommer Kärleken att blomstra i oss. Vi kommer att älska Gud och vår nästa och handla efter kärleken. När vi älskar Gud kommer vi att följa hans bud (John 14:15) och då förenas vår egen vilja med Guds.

Älskar vi Gud och låter den Helige Anden bo i oss kommer våra tankar, våra intentioner och vår vilja att renas och förenas med Guds. Därför kan St. Augustinus med rätta uppmana och säga till den Kristne att: "Älska och gör vad du vill!"

- Reflektion av Petri


Under fastetiden avstår vi oss från olika saker: några slutar röka, andra kollar inte på Facebook eller låter bli att äta godis.  Om vi skulle fråga dem varför de väljer att avstå från vissa saker, får man troligtvis till svar "Det är fastetiden och man måste göra så." När vi är långt borta från Gud, måste vi, under denna heliga tid, kämpa oss tillbaka till hans famn. Man kan säga att vi alla längtar efter ett annat liv, ett bättre liv. Gud har skapat oss till att förenas med Honom. Och under fastan är det just vår chans att komma närmare vår Herre.

Fastan är en form av sorg. Sorgen kan inte överväldiga oss, eftersom Jesus är med oss, i och med det bör vi vara glada! Jesus förändrade fastan.
Så, vad egentligen innebär fastan för oss?  Det är en förberedelse till ett högtidligt möte med Kristus, med den Uppståndne Herre! Varje förberedelse innebär i sig någon form av arbete, ett riktande av vårt inre och att förstå sig själv. Fasta är alltså ett jobb, där jag arbetar med mig själv och med min själ. Att förneka sig mat är inte fastans mål, utan det viktiga är vad vi har för intention med det.

Vi avstår från saker för att visa att det är vår själ som har kontroll över kroppen, vi vill inte vara slavar för våra begär. Vi vill vara fria på riktigt! Fastan är inte bara en arbetstid, det är också en tid av bot. Det är inte så himla viktigt om jag ska äta någonting eller inte utan om jag villig att dela min mat med andra är mycket viktigare! Det är inte så viktigt vad ska jag ta på mig, utan det är viktigare om jag ger bort mina kläder till dem som behöver det. Under fastan är viktigare att möta någon med ett leende och säga en fint ord än att vara tyst. Det är det bästa sättet att fira fastan. Jesus har lagt betoning på obehag och själens förödmjukelse istället för kroppen.  Det är Jesu fasta, och det Han lärde så sina lärjungar.

Vilket svar ska du ge till Herren? Fastar du bara med kroppen eller av hela din själ?

För vidare nyttigheter om fastan läs "Inte bara fasta"

 - f. Witold ofm  


Thomas Merton har ett citat i sin självbiografi Kallad till tystnad där Thomas precis blivit katolik och går ner för Chicagos största gata tillsammans med sin vän Robert Lax som också nyligen blivit katolik. Robert vänder sig till Thomas och frågar: ”Tom, vad vill du ha ut av livet?” Thomas stannar upp och svarar: ”Jag antar väl att jag vill bli en god katolik.” Robert säger då: ”Du vill bli ett helgon?” Thomas: ”Ett helgon?!” Den meningen förändrar hela Thomas Mertons värld för all framtid och är det som drar honom till att bli trappist.

Den franske författaren Leon Bloy sade: 
Det finns bara en enda sorglighet i livet – Att inte bli ett helgon.

Allt annat som vi anser vara sorgligt i livet: misslyckanden, förlorade relationer och besvikelser. Dessa är inte de riktiga sorgligheterna. Det enda sorgliga är att INTE förstå Guds vilja med ens liv och att INTE göra Hans vilja eller med andra ord: INTE vara ett helgon. 

Thomas av Aquino, en av Kyrkans största lärare, om inte den största, fick en fråga av sin syster en gång: Vad måste jag göra för att bli ett helgon?: ” Han sade: ”Vill det!” Begär det! Till viss del beror våra problem på en sak: vår acceptans av medelmåttighet. Det vanliga målet för det kristna livet, det vardagliga målet för att vara katolik är att vara ett helgon. Vad betyder det? Det betyder att man är en vän av Gud. Det är Thomas av Aquinos definition av det. Att vara Guds vän, att skapa en relation med Gud – vårt livs mest centrala faktor – det är detta som det betyder att vara ett helgon. En sådan egenskap, som alla helgon genom historien har haft, är att ha Kristus som mittpunkt i livet.

Om man tittar på ikoner, och andra bilder på Maria med Jesubarnet, så är alltid Jesus i centrum. I min hemförsamling, Kristus Konungens församling i Göteborg, så flyttade man för några år sedan tabernaklet, eller Kristus, från sidan till mitten av koret. När Kristus är, utan tvekan, ditt livs mittpunkt, ditt livs centrum, så händer något. Allting runt omkring får en tendens att harmoniskt inordna sig runt den mittpunkten. Ditt sinne, ditt intellekt, din vilja, din kropp, din sexualitet, ditt privatliv, ditt ”offentliga” liv, ja, allting i dig. När Kristus är det centrala i ditt liv så faller alla dessa bitar på plats runt omkring och du blir en vacker själ. Det är också en bild av det perfekta samhället, byn, universumet, kosmos. 

Jesus sade: 
Sök först himmelriket och hans rättfärdighet och resten kommer att bli dig givet.

Finns det något i Bibeln som man kan relatera till detta? Jesaja ligger nog närmast. Det står att man står framför Sion, Herrens heliga berg. Och alla Israels stammar kommer att strömma upp på Sion. De stirrar inte på sina egna intressen. De ser inte på sig själva utan på Gud.

När något annat än Kristus är din själs centrum, som pengar, sex, makt, tillfredställelse, eller något av denna världs saker, blir din själ en enda kakofoni, ett enda missljud, en disharmoni. Thomas av Aquino menade att det vackra finns att finna i sammanstrålningen av tre saker: i fullheten, i harmonin och i utstrålning. En själs vackerhet i fullheten menas att själen är en. 

Kierkegaard sade: 

Ett helgon är någon vars liv centreras kring en enda sak 

Det betyder inte att ditt liv är monotont, det betyder inte att man har en enda sak som man gör om och om igen. Det betyder att ditt liv är förankrat, centrerat, allting i dig strävar mot detta enda stora. Tillhör ditt sinne, din själ till Kristus? Tillhör du till Kristus? Tillhör din vilja till Kristus, för att tjäna hans syften? Tillhör dina passioner, din energi till Kristus? Tillhör din kropp till Kristus? Är han ditt livs Herre? Inte en intressant sak bland många. Utan den otvivelaktiga Herren i ditt liv? Om så är fallet har ditt liv integretas, det är Thomas av Aquinos ord för det, dvs. blivit en fullhet. En helhet. 

Den andra saken var consonantia, eller en symfoni. En harmoni. När allting i ditt liv är förankrat i Kristus blir ditt liv harmoniskt. Allting stödjer upp varandra. Hur fungerar det för syndare? Mina tankar går åt ett håll och min vilja är på väg åt ett annat håll. Den ena passionen går åt det hållet och den andra går åt andra hållet. Min kropp vill det men min själ vill annat. Vi är splittrade. Vi är i en slags oharmoni. Helhet – Harmoni!

Den sista är intressant: utstrålning. Thomas kallar det för claritas, upplysande. Lite som ett kyrkofönster där ljuset kommer igenom det. För folk på medeltiden var det helt magiskt. Det finns något som attraherar. Så en vacker själ attraherar andra människor, övertygar dem, drar med sig dem. Om man tittar på helgonbilder så har de ofta en aura runt huvudet. Man har ofta sammankopplat rent historiskt helgon med just ljus. Det lyser från dem. Richard Attenborough BBC-reporter, intervjuade moder Theresa på 80-talet. Han sade ”Jag måste åka till Calcutta. Jag måste träffa henne och filma henne.” Och inom ett par dagar så filmade man moder Theresa och hennes systrar i deras arbete i Calcuttas slumområden. När de kom till ”de döendes hus”. Kamerateamet sa: ”det är alldeles hopplöst. Det är för mörkt här inne för att kunna filma.” Richard sade: ”Försök iaf.” Kamerateamet stod dock på sig: ”Vi har filmat över hela jorden, vi vet att det är för mörkt här inne.” Richard: ”Försök”

”Ok, du är chefen.”

Och man filmade moder Theresa när hon tog hand om de döende i dessa mörka utrymmen. De tog med sig filmen tillbaka till London. Och när man tittar på filmen idag, vilken bland annat har visats på flertalet katolska ungdomsläger, så är rummet och utrymmet runt omkring i ett konstigt ljus. Det gjorde hela produktionsteamet överraskade: ”var kommer ljuset ifrån?” Dessa väldigt kompetenta och duktiga filmfolk sade: ”Det är omöjligt.” Många kyrkolärare talar om just detta, från heliga människor så skiner det bokstavligt talat ifrån. När vi finner Kristus som mittpunkt i vårt liv så blir vi övertygande inför andra människor.

I Markusevangeliet kommer Jesus till en synagoga för att predika:

I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” Men Jesus sade strängt åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. Alla greps av bävan och började fråga varandra: ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.

Jesus predikar. Han predikar med auktoritet. Med makt! Bibeln nämner det ofta. Just detta väcker något till liv i denna demoniskt besatta man. Han är en enda man men pratar i plural. ”Vad har du med oss att göra?” Har du kommit för att för att ta död på oss?” Några kapitel fram i Evangeliet botar Jesus en annan demonbesatt och Han frågar vad de heter. De svarar: ”Legion.” För att det är hundra av dem. Mot en enda person som talar. De andliga mästarna säger att det är demoniska och djävulska krafter som splittrar dig och delar dig. Hans röst som talar om oss, i plural, är rösten som talar utan integritet, som förlorat sin förankring, som förlorat sin mittpunkt. Följer den impulsen, nu den impulsen. Nu den gurun, Nu den andre gurun. ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret?” Har du kommit för att ta död på oss?” Och svaret på det är självklart: Ja! Jag har kommit för att förstöra er alla. För att ta er tillbaka till mittpunkten. För att ni skall bli en igen.

Diabolisk, kommer från grekiskan, och betyder att splittra. Att slå sönder i bitar. Jesus kommer som en uppsamlare.

En annan bra historia ur Evangeliet är det om Marta och Maria. Det blir alltid en rolig diskussion kring det med folk. Det verkar så orättvist. Maria sitter vid Jesu fötter och Marta som fixar och donar med allting. Hon får dock sig en tillsägelse i princip av Jesus och det verkar så orättvist. Man har ofta läst detta som en bild utav det kontemplativa och det aktiva livet. Och det är säkert upplysande till viss del. Men vad säger Jesus: ”Marta, Marta, du är besatt av många olika saker.” Problemet är inte att hon är aktiv, problemet är att hon inte är fokuserad. Hon är överallt. Hennes själ har blivit splittrad i bitar. Det Maria gör, om man läser den latinska översättningen, är att hon har valt Jesus för han är ”unum necissarium”. Hon har valt det enda viktiga. Hade Marta suttit vid Jesu fötter så hade hon nog fortfarande varit orolig och besatt. Hade Maria gjort massa saker så hade hon fortfarande varit som en sammansatt helhet. En av kyrkofäderna kommenterar dessa följande: ”Ett av tecken med att allting inte står rätt till med Marta är att hon till och med säger till Gud vad han skall göra.”. Det kan nog de flesta präster hålla med om att det är ett dåligt tecken i ens andliga liv när man börjar säga till Gud vad han skall göra. När Gud blir unum necissarium blir Guds vilja ett med ens liv.
I Markusevangeliet så åker Jesus med sina lärjungar med en båt över en sjö. Det är en bild för kyrkan. Vi är i båten med Kristus och åker genom sjön, livet.

Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Vi är alla i Petrus båt, och åker genom livet. Alla vet att livet innehåller sina stormar. Misslyckanden, fysisk smärta, förlorade relationer. Mitt under allt detta sover Jesus medan de är rädda. Augustinus menade att den sovande Kristus mitt i stormen var den gnutta frid som vi har inom oss även när det stormar.

Gud säger till Moses: Jag är den jag är.

Jesus säger: Jag är.

Det är den som Kristus som ligger och sover i båten. När man är sammankopplad med mittpunkten, till Jesus Kristus, så är du sammankopplad med den kraft som håller samman universum. Du är sammankopplad med den kraft som står över tid och rum. Och du kan tryggt ligga i famnen hos den som är.

Augustinus hade också ett annat synsätt på det hela:

Kristus som sover i båten är den Kristus som du tillåter sova inom dig.

När du gör alla saker med ditt liv, det ena och det andra, alla möjliga många saker, så låter du förlora din sammankoppling till mittpunkten. Så när han sover inom oss så är det inte konstigt att vi är rädda, och förtvivlade. Det Augustinus säger är helt enkelt: ”Väck honom!” Och vad händer när du väcker upp honom, din mittpunkt? Stormen försvinner. Du finner frid.