När man överrumplas av hat...


Jag har känt att det kan vara jobbigt att vara katolik i skolan, eftersom många har fördomar om oss. Oftast har jag fått höra diverse kommentarer från religiösa muslimer och från protestanter. Under min skolgång har däremot aldrig en jämnårig ateistisk kamrat brytt sig om vad jag tror på.

Denna sommar fick jag två sommarjobb dels i en bilverkstad och på en fabrik. I fabriken träffade jag personer som trodde på allt möjligt men alla kom väldigt bra överens, även när man diskuterade religion och politik. Jag fick möjlighet att erfara att man trots olikheter kan fungera bra ihop.

Sen började jag på det andra sommarjobbet, i bilverkstaden, ett jobb som jag hade längtat efter. Det började bra och jag trivdes verkligen, tills en kafferast där jag fick frågan om jag var troende och jag svarade "Ja, jag är katolik". Plötsligt, utan förvarning, började en av gubbarna att hacka på mig om den katolska tron. Han drog upp gamla klassiker som "korstågen" och fortsatte sen med att i princip bara spy galla över allt katolskt. Under de få tillfällena han drog efter syre genom munnen försökte jag förstå all hat som jag nu möttes med. Det var inte idiotiska kommentarer som jag tidigare var van vid, utan riktig hat. Jag blev stum, jag försökte förstå vad som höll på att hända. Det var nog det värsta jag har varit med om. Helt plötsligt hade jag som katolik blivit skyldig till all världens pest, jag var föraktad, hatad för min tro, och hade gubben haft möjlighet hade han yrkat för min korsfästelse enbart för mitt skyldiga erkännande att "Ja, jag är katolik".

När rasten var över vaknade jag till och blev förbannad, och ja jag ville slå skiten ur gubben. Men min bättre sida vann och jag lugnade ner mig. Men de resterande fem dagarna jag jobbade ihop med honom så fortsatte han. Han gav sig aldrig. Han argumenterande att religion bara skapa krig och slängde fram den ena klyschan efter den andra. När jag argumenterade emot hänvisade han till en grej han hade sett på "History Channel" . Efter fortsatt hackande blev jag tills slut dryg, mea culpa, men fortsatte att vantrivas på jobbet.

Som alla andra sommarjobb tog även detta slut och jag kände mig äntligen fri. Jag slipper träffa honom igen, men tanken väcktes att denna man var endast en i mängden av många 40-plus ateister som hatar religiösa. Äldre personer som har gett upp hoppet om Gud och skrivit ut sig ur Svenska kyrkan för att slippa betala skatt. De nöjer sig med att få all sin information om religion från en tv-kanal och skiter i all annan information som inte matas genom skärmen.

Det är här jag behöver din hjälp, jag lär träffa hatiska personer igen och jag vill inte behandla dem som de behandlar mig. Har du hamnat i liknande situationer? Om ja, hur har du hanterat det? Dela gärna med er med tips på hur man ska bemöta hat.