Sakramental tillbedjan

Det är fredag kväll och man knäböjer framför det Allra Heligaste Sakramentet i kyrkan. Vi vet om att Jesus är lika närvarande där som vår kompis bredvid oss är närvarande och finns där för att lyssna på oss. Men åtminstone för mig kan det vara svårt att förstå ibland. Så kom jag någon gång över 4 enkla men bra steg från CatholicLink till hur man lättare ska kunna fokusera på rätt sätt under en sakramental tillbedjan. Varje steg ska man meditera över i ca 15 minuter.

1. Meditera över Guds närvaro.
Det är viktigt att först och främst förstå att Gud faktiskt är helt och fullt närvarande här men att Han bara har antagit en annan form. När vi ber Rosenkransen och andra böner hemma är Gud spirituellt närvarande. Men finns Sakramentet närvarande så är Han även fysiskt närvarande. Det är nu man kan fokusera bara på Honom på samma sätt som när man umgås med en kompis på riktigt snarare än via sociala medier. Koppla bort allt annat och lägg allt i Hans hand. Tänk vilket mysterium att den Allsmäktige Guden som skapat hela universum nu finns närvarande i detta till synes lilla. Vad innebär det för dig här och nu egentligen?

2. Tacksägelse.
När man greppat att man nu har tid för att verkligen kommunicera med Gud, så kan man först och främst ägna sig åt att tacka. Att tacka för allt det goda Han skänkt oss, även de saker som vi hela tiden tar för givet som vår familj, vår utbildning, vårt hem och att vi ens får vara här idag. Det finns så mycket att tacka för, och sådant som vi tidigare tänkte var omöjligt för våra liv, kanske vi nu kan se är möjligt tack vare Gud. Men det kan också vara så att man reflekterar över det som lett en dit man är idag. De små mirakel i form av händelser och personer som förändrat ens liv till det bättre, där Gud i grund och botten har varit den som styrt.

3. Bön.
Därefter kan man be för sig själv men också för andra. Kanske bär man på en stor oro eller känner någon som är allvarligt sjuk. Eller så vill man be för någon särskild konflikt i världen. Även själarna i skärselden är viktiga att be för. Det är helt upp till en själv, men det är nu man verkligen kan låta allt det som gnager en välla ut. Dock får vi inte glömma att Guds vägar är större än våra vägar, och kan vara svåra att förstå många gånger.

4. Försoning.
Slutligen kan det vara bra att försona sig med både Gud och med människor som man kanske varit i konflikt med den senaste tiden. Speciellt om man precis biktat sig kan det vara skönt med extra meditation över det. Då kanske man kan se allting klarare. Men det är också viktigt att samtidigt förlåta andra för de misstag de gör, och även be för världens synder.

Alla har vi vårt sätt att kommunicera med Gud och det är viktigt att hitta det som passar en bäst. Men ibland behöver vi lite struktur och hjälp på vägen för att det ska bli lättare!

/Kristina