Att ha Kristus som mittpunkt



Thomas Merton har ett citat i sin självbiografi Kallad till tystnad där Thomas precis blivit katolik och går ner för Chicagos största gata tillsammans med sin vän Robert Lax som också nyligen blivit katolik. Robert vänder sig till Thomas och frågar: ”Tom, vad vill du ha ut av livet?” Thomas stannar upp och svarar: ”Jag antar väl att jag vill bli en god katolik.” Robert säger då: ”Du vill bli ett helgon?” Thomas: ”Ett helgon?!” Den meningen förändrar hela Thomas Mertons värld för all framtid och är det som drar honom till att bli trappist.

Den franske författaren Leon Bloy sade: 
Det finns bara en enda sorglighet i livet – Att inte bli ett helgon.

Allt annat som vi anser vara sorgligt i livet: misslyckanden, förlorade relationer och besvikelser. Dessa är inte de riktiga sorgligheterna. Det enda sorgliga är att INTE förstå Guds vilja med ens liv och att INTE göra Hans vilja eller med andra ord: INTE vara ett helgon. 

Thomas av Aquino, en av Kyrkans största lärare, om inte den största, fick en fråga av sin syster en gång: Vad måste jag göra för att bli ett helgon?: ” Han sade: ”Vill det!” Begär det! Till viss del beror våra problem på en sak: vår acceptans av medelmåttighet. Det vanliga målet för det kristna livet, det vardagliga målet för att vara katolik är att vara ett helgon. Vad betyder det? Det betyder att man är en vän av Gud. Det är Thomas av Aquinos definition av det. Att vara Guds vän, att skapa en relation med Gud – vårt livs mest centrala faktor – det är detta som det betyder att vara ett helgon. En sådan egenskap, som alla helgon genom historien har haft, är att ha Kristus som mittpunkt i livet.

Om man tittar på ikoner, och andra bilder på Maria med Jesubarnet, så är alltid Jesus i centrum. I min hemförsamling, Kristus Konungens församling i Göteborg, så flyttade man för några år sedan tabernaklet, eller Kristus, från sidan till mitten av koret. När Kristus är, utan tvekan, ditt livs mittpunkt, ditt livs centrum, så händer något. Allting runt omkring får en tendens att harmoniskt inordna sig runt den mittpunkten. Ditt sinne, ditt intellekt, din vilja, din kropp, din sexualitet, ditt privatliv, ditt ”offentliga” liv, ja, allting i dig. När Kristus är det centrala i ditt liv så faller alla dessa bitar på plats runt omkring och du blir en vacker själ. Det är också en bild av det perfekta samhället, byn, universumet, kosmos. 

Jesus sade: 
Sök först himmelriket och hans rättfärdighet och resten kommer att bli dig givet.

Finns det något i Bibeln som man kan relatera till detta? Jesaja ligger nog närmast. Det står att man står framför Sion, Herrens heliga berg. Och alla Israels stammar kommer att strömma upp på Sion. De stirrar inte på sina egna intressen. De ser inte på sig själva utan på Gud.

När något annat än Kristus är din själs centrum, som pengar, sex, makt, tillfredställelse, eller något av denna världs saker, blir din själ en enda kakofoni, ett enda missljud, en disharmoni. Thomas av Aquino menade att det vackra finns att finna i sammanstrålningen av tre saker: i fullheten, i harmonin och i utstrålning. En själs vackerhet i fullheten menas att själen är en. 

Kierkegaard sade: 

Ett helgon är någon vars liv centreras kring en enda sak 

Det betyder inte att ditt liv är monotont, det betyder inte att man har en enda sak som man gör om och om igen. Det betyder att ditt liv är förankrat, centrerat, allting i dig strävar mot detta enda stora. Tillhör ditt sinne, din själ till Kristus? Tillhör du till Kristus? Tillhör din vilja till Kristus, för att tjäna hans syften? Tillhör dina passioner, din energi till Kristus? Tillhör din kropp till Kristus? Är han ditt livs Herre? Inte en intressant sak bland många. Utan den otvivelaktiga Herren i ditt liv? Om så är fallet har ditt liv integretas, det är Thomas av Aquinos ord för det, dvs. blivit en fullhet. En helhet. 

Den andra saken var consonantia, eller en symfoni. En harmoni. När allting i ditt liv är förankrat i Kristus blir ditt liv harmoniskt. Allting stödjer upp varandra. Hur fungerar det för syndare? Mina tankar går åt ett håll och min vilja är på väg åt ett annat håll. Den ena passionen går åt det hållet och den andra går åt andra hållet. Min kropp vill det men min själ vill annat. Vi är splittrade. Vi är i en slags oharmoni. Helhet – Harmoni!

Den sista är intressant: utstrålning. Thomas kallar det för claritas, upplysande. Lite som ett kyrkofönster där ljuset kommer igenom det. För folk på medeltiden var det helt magiskt. Det finns något som attraherar. Så en vacker själ attraherar andra människor, övertygar dem, drar med sig dem. Om man tittar på helgonbilder så har de ofta en aura runt huvudet. Man har ofta sammankopplat rent historiskt helgon med just ljus. Det lyser från dem. Richard Attenborough BBC-reporter, intervjuade moder Theresa på 80-talet. Han sade ”Jag måste åka till Calcutta. Jag måste träffa henne och filma henne.” Och inom ett par dagar så filmade man moder Theresa och hennes systrar i deras arbete i Calcuttas slumområden. När de kom till ”de döendes hus”. Kamerateamet sa: ”det är alldeles hopplöst. Det är för mörkt här inne för att kunna filma.” Richard sade: ”Försök iaf.” Kamerateamet stod dock på sig: ”Vi har filmat över hela jorden, vi vet att det är för mörkt här inne.” Richard: ”Försök”

”Ok, du är chefen.”

Och man filmade moder Theresa när hon tog hand om de döende i dessa mörka utrymmen. De tog med sig filmen tillbaka till London. Och när man tittar på filmen idag, vilken bland annat har visats på flertalet katolska ungdomsläger, så är rummet och utrymmet runt omkring i ett konstigt ljus. Det gjorde hela produktionsteamet överraskade: ”var kommer ljuset ifrån?” Dessa väldigt kompetenta och duktiga filmfolk sade: ”Det är omöjligt.” Många kyrkolärare talar om just detta, från heliga människor så skiner det bokstavligt talat ifrån. När vi finner Kristus som mittpunkt i vårt liv så blir vi övertygande inför andra människor.

I Markusevangeliet kommer Jesus till en synagoga för att predika:

I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” Men Jesus sade strängt åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. Alla greps av bävan och började fråga varandra: ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.

Jesus predikar. Han predikar med auktoritet. Med makt! Bibeln nämner det ofta. Just detta väcker något till liv i denna demoniskt besatta man. Han är en enda man men pratar i plural. ”Vad har du med oss att göra?” Har du kommit för att för att ta död på oss?” Några kapitel fram i Evangeliet botar Jesus en annan demonbesatt och Han frågar vad de heter. De svarar: ”Legion.” För att det är hundra av dem. Mot en enda person som talar. De andliga mästarna säger att det är demoniska och djävulska krafter som splittrar dig och delar dig. Hans röst som talar om oss, i plural, är rösten som talar utan integritet, som förlorat sin förankring, som förlorat sin mittpunkt. Följer den impulsen, nu den impulsen. Nu den gurun, Nu den andre gurun. ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret?” Har du kommit för att ta död på oss?” Och svaret på det är självklart: Ja! Jag har kommit för att förstöra er alla. För att ta er tillbaka till mittpunkten. För att ni skall bli en igen.

Diabolisk, kommer från grekiskan, och betyder att splittra. Att slå sönder i bitar. Jesus kommer som en uppsamlare.

En annan bra historia ur Evangeliet är det om Marta och Maria. Det blir alltid en rolig diskussion kring det med folk. Det verkar så orättvist. Maria sitter vid Jesu fötter och Marta som fixar och donar med allting. Hon får dock sig en tillsägelse i princip av Jesus och det verkar så orättvist. Man har ofta läst detta som en bild utav det kontemplativa och det aktiva livet. Och det är säkert upplysande till viss del. Men vad säger Jesus: ”Marta, Marta, du är besatt av många olika saker.” Problemet är inte att hon är aktiv, problemet är att hon inte är fokuserad. Hon är överallt. Hennes själ har blivit splittrad i bitar. Det Maria gör, om man läser den latinska översättningen, är att hon har valt Jesus för han är ”unum necissarium”. Hon har valt det enda viktiga. Hade Marta suttit vid Jesu fötter så hade hon nog fortfarande varit orolig och besatt. Hade Maria gjort massa saker så hade hon fortfarande varit som en sammansatt helhet. En av kyrkofäderna kommenterar dessa följande: ”Ett av tecken med att allting inte står rätt till med Marta är att hon till och med säger till Gud vad han skall göra.”. Det kan nog de flesta präster hålla med om att det är ett dåligt tecken i ens andliga liv när man börjar säga till Gud vad han skall göra. När Gud blir unum necissarium blir Guds vilja ett med ens liv.
I Markusevangeliet så åker Jesus med sina lärjungar med en båt över en sjö. Det är en bild för kyrkan. Vi är i båten med Kristus och åker genom sjön, livet.

Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Vi är alla i Petrus båt, och åker genom livet. Alla vet att livet innehåller sina stormar. Misslyckanden, fysisk smärta, förlorade relationer. Mitt under allt detta sover Jesus medan de är rädda. Augustinus menade att den sovande Kristus mitt i stormen var den gnutta frid som vi har inom oss även när det stormar.

Gud säger till Moses: Jag är den jag är.

Jesus säger: Jag är.

Det är den som Kristus som ligger och sover i båten. När man är sammankopplad med mittpunkten, till Jesus Kristus, så är du sammankopplad med den kraft som håller samman universum. Du är sammankopplad med den kraft som står över tid och rum. Och du kan tryggt ligga i famnen hos den som är.

Augustinus hade också ett annat synsätt på det hela:

Kristus som sover i båten är den Kristus som du tillåter sova inom dig.

När du gör alla saker med ditt liv, det ena och det andra, alla möjliga många saker, så låter du förlora din sammankoppling till mittpunkten. Så när han sover inom oss så är det inte konstigt att vi är rädda, och förtvivlade. Det Augustinus säger är helt enkelt: ”Väck honom!” Och vad händer när du väcker upp honom, din mittpunkt? Stormen försvinner. Du finner frid.