Om att underordna sig varandra av kärlek till Kristus

Jag kom att tänka på kärleken och hur Jesus är kärlek och att han dog för oss så att vi kunde leva. Sen slog det mig att äktenskapet faktiskt innebär att man och kvinna blir till ett i Kristus, i kärlek. Jag fascinerades över detta gemenskap och hur underbart det är att inför Herren lova varandra trohet tills döden skiljer en åt.

Ett äktenskapslöfte består inte bara av ord utan det upprättar ett evigt förbund med Kristus, där man bjuder in Honom till att vara en aktiv del i förhållandet, och till att skänka paret sin nåd och välsignelse. En äktenskapsrelation kan inte jämföras med att skriva på ett papper och sen när man tröttnar på det riva sönder det. För oss utgör äktenskapet en helig förening där Gud fogar samman makarna (se Matt 19:6).

Att få relationen att fungera är lätt så länge man har det bra och man är kär och hjärtat skuttar av glädje, men vad gör man när kriser, lidanden, sorg och allt annat börjar peta på en? När ens fru eller make blir ens kors? Överger man sitt kors eller väljer man att likt Jesus omfamna det? Ber man Gud om hjälp eller springer man bort med motiveringen att "nu är gränsen nådd!" Din gräns? Vart gick gränsen för Jesus?

Vår Herre begränsade inte sin kärlek till oss utan lät den föra Honom till korset, och t.o.m. till döden för vår skull. Under ett samtal med en italiensk präst slog det mig att Jesus vill att vi ska vara villiga att göra allt för den andre och att det är och kan vara att ständigt dö ifrån sig själv, sitt ego, sin stolthet, sitt jag i äktenskapet för att kunna se den andra, leva för sin make/maka, göra allt för honom/henne. Att dö för sin egen vilja är omöjligt utan Gud. Om inte ett äktenskap är byggt på Kristus så kommer det falla så fort stormen kommer. Relationen kommer ta skada av vinden, kylan och regnet. Genom Herren kan paret få styrkan att tillsammans bära sina kors, att bära varandras bördor, därför bör han alltid vara nummer 1 i förhållandet. Det är först när de älskar Honom som de kan älska varandra helt och fullt.

Efter några år in i äktenskapet så kanske man inte längre är "high on feelings" och just då kan vi med Guds nåd och hjälp lära oss att älska varandra på nytt. Vi kan bli kära i varandra varje dag och ödmjukt tjäna varandra och Herren när vi ger vårt hjärta helt och hållet till Honom. Djävulen prövar alla och vill föra oss bort från kärleken, men med hjälp av sakramenten och genom förlåtelse och uppoffring svetsas man samman med sin älskade. Genom de heliga sakramenten, som kommunion och bikt kan makarna leva upp till sin uppgift är att föra varandra och sina barn till himmelen, till det eviga livet hos Kristus, till en kärlek som är starkare än döden.

"Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den" - Ef 5:24