Om någon du älskar skrev ett kärleksbrev till dig skulle du läsa det eller låta brevet samla damm?

Att läsa Bibeln är något som många av oss nedprioriterar, vi hör ju läsningarna när vi går till mässan, vi till och med likar random bibelcitat som folk delar på facebook och det är ju inte alltid lätt att förstå vad som menas i Bibeln, varför anstränga sig liksom. Men det finns många fördelar med att fördjupa sig i skriften, här är några:


1. Det hjälper oss att leva ett bättre liv
Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”
Ibland kan det kännas som att livet snurrar runt utan någon specifik riktning eller mål. Vi vet inte vad vi ska göra när vi ställs inför dilemman eller vilken väg vi ska ta, men genom att fördjupa sig i Ordet så får man vägledning till att fatta goda beslut i livets alla skeden.

2. Spendera tid med Herren
Du får möjlighet att lära känna Honom mer. Det är som att fika med en god vän som berättar om olika delar av sitt liv. Typ - "Jag minns den gången mina föräldrar glömde mig i templet, jag var bara 12 år gammal", hur coolt vore det inte att höra hur det gick sen?!

3. Kunna svara mot falska påståenden om Skriften
Kunskap är makt, ju säkrare du är på vad som står i Bibeln och hur det bör tolkas och varför, desto fastare grund har du att stå på. Men för att förstå olika delar av Bibeln krävs mer än att enbart läsa det rakt av, Bibeln är mycket djupare än så. Det här lättjan kickar in hos de flesta av oss, men stå är emot den. Jesus gav oss kyrkan för hjälpa oss navigera och få djupare förståelse, så hitta dig en andlig vägledare eller en präst som är pedagogisk på att förklara Skriften. Alternativt finns Catholic Answers som har svar på allt möjligt som kan tänkas dyka upp.


4. Det hjälper dig växa i tron
Ju mer du umgås med Ordet desto bättre lyhördhet kommer du ha för Herren. Du lär dig känna igen Hans röst:
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. - Joh 10:27 
5. Det skänker tröst
Ibland uppstår situationer där man behöver tröst. Det kan vara när någon nära går bort, att man hånas för sin tro eller när man känner sig svag och utlämnad, då är det bra att Bibeln är nära till hands.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. - Psalm 23:4

Det är tyvärr inte en självklar rätt att få läsa Bibeln
I många delar av världen skulle du bli dödat om man fann att du läste Bibeln. Vi lever tack och lov i ett land där vi ännu får läsa vilka böcker vi vill, men det var inte alltför länge sen katoliker diskriminerades i Sverige. Det var inte förrän slutet på 1950- talet vi fick frihet att helt utöva vår tro. Och i en del familjer även här i vårt land, likt många delar av världen riskerar du att bli utestängd från din familj om någon familjemedlem skulle hitta den Heliga Skriften liggande i ditt rum.


”Gud, du säger att ingenting är omöjligt, så snälla, ge mig Thomas av Aquinos hjärna just nu”

Jag bad min stressade bön samtidigt som jag lyssnade på mannen som satt bredvid mig på planet. Du förstår, tidigare i samtalet hade jag nämnt att jag var på väg hem från en katolsk konferens, vilket besvarades med en hostning och ett lyft ögonbryn. Jag borde också nämna att innan boardingen så hade jag bett ”Gud, sätt mig bredvid någon som du vill att jag ska älska under denna 48 minuters långa flygresa.”

Jag trodde att jag bad för någon som jag kunde, du vet, bara vara trevlig mot i 48 minuter. Kanske få sitta bredvid någon som hade en dålig dag. Men nej, det visade sig vara en farlig bön. Jag varnar er alla. För efter att jag berättade för honom att jag var katolik, så satt jag inte längre bredvid en tjugo-något år gammal kille från Arizona State University. Jag satt bredvid en uppretad man som inte gillade den Katolska kyrkan. Han började ifrågasätta tron. Varför skulle en allt igenom älskande Gud låta människor lida? Varför ska man vänta med sex? Du tror väl inte på allt det som kyrkan lär eller hur? Era präster är pedofiler... Jag började ge mig själv ett inre pep talk. Okej Julie. Du är en smart person. Du är 100 procent säker att Gud och hans kyrka är sann. Du vet kanske inte exakt hur du ska få fram det eller har alla svar, men sanningen är på din sida. Ta ett djupt andetag. Du kan göra detta!

Jag försökte att minnas alla samtal och varje bok jag läst. Jag bad min stressade Thomas av Aquinobön. Och jag försökte ställa en massa frågor som skulle leda honom till sanningen. Men det ledde ingen vart. Han hade en sådan tydligt uppfattning att han bara svarade argare och inte släppte in mina åsikter. Han lyssnade inte. Så för att hänga med i hans tempo, så började jag också svara argare och snäsigare. Folk började stirra på oss. Kvinnan bredvid oss flikade in att hon också hade lämnat kyrkan. Jag kände mig som att jag långsamt brann upp. Jag kände mig så besegrad. Jag kunde inte övertyga den här killen. Jag började verkligen ångra att jag inte hade läst mer böcker till försvar för tron. Allt jag kunde tänka var ”Jag förlorar honom. Åh hjälp. Och snälla Gud, varför ger du mig inte St Thomas av Aquinos hjärna just nu?” Så jag gav upp. Jag slutade försöka övertyga honom. Och den här gången så avbröt jag honom med en annan fråga. ”Förresten, vad heter du? Jag heter Julie.”
”Jag heter Matthew.” Och vi skakade hand. Resten av flyget så pratade vi bara om livet. Vi lärde känna varandra. Vi skrattade. Han berättade om saker han hade lärt sig i skolan. Och hur han tycker stränderna i Kalifornien är hemska. Matthew blev min vän. När flyget landande gick vi ut för att hämta vårt bagage. Innan vi sa hejdå så bytte vi nummer och lade till varandra på sociala medier. Han hjälpte mig till och med med att bära mina väskor.

Den kvällen, innan jag skulle somna, så låg jag i min säng och tänkte tillbaka på flygresan. Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Min nya vän vägde tungt i mitt hjärta. Min sista bön för dagen var, ”Gud, varför satte du mig bredvid honom? Du visste att jag inte skulle klara av att övertyga honom.” Men i den stunden så påminde mig Gud om min första bön, ”Sätt mig bredvid någon som du vill att jag ska älska”. Från början så hade jag inte älskat honom. Jag försökte vinna en debatt och inte en själ. Allt handlade att jag skulle vinna över honom.

Det var inte medvetet från min sida, men genom att ge upp och sluta argumentera så hjälpte det mig att fokusera på det viktiga – Gud och Matthew – och inte mig.
Jag vet inte riktigt, och jag kanske aldrig får veta, men kanske var det precis vad Matthew behövde. Kanske han behövde träffa en katolik som var (nästan) normal, som älskar, som är passionerad i sin tro och inte 90 år gammal. Kanske jag behövde honom. Han lärde mig honom något ovärderligt. Han lärde mig att evangelisation handlar om relationer. När evangelisation bara handlar om att övertyga så missar vi poängen. Det blir som att vi objektifierar människor, och inte ser dem som dem de verkligen är och speciellt inte så som Jesus ser dem. Vi behöver skapa relationer med folk. Vi behöver veta deras namn och historia. Vi behöver bygga relationer där vi säger ”Jag bryr mig så mycket om dig. Även du aldrig kommer att komma närmare Gud, så kommer jag fortfarande att älska dig. Varför? För att Jesus säger ”Jag älskar dig” till oss, även när vi är besvärliga. Inget får människor så långt bort från Gud som när vi tvingar honom på dem. Som Johannes Paulus II sa, ”Kyrkan tvingar inget, hon bara erbjuder.” Så var tålmodig. Erbjud dem den katolska tron. Om vi lever ut vår tro som det var tänkt, så kommer folk som en naturlig följd bli intresserade av den. De kommer att undra var vår starka kärlek, outtröttliga glädje och inneboende frid kommer ifrån. Och förresten, om du undrar så har jag och Matthew fortfarande kontakt. Jag slår vad om att en dag så kommer vi båda att skratta åt det här.

- Fritt översatt från lifeteen.com







Alla studenter har varit där... Efter 5 koppar kaffe, överstrykningspennor på golvet och anteckningar som täcker rummets nedre ytor tenderar ångesten att stiga. Därför har vi på Confessiones sammanställt 10 bibelcitat som kan ge dig extra styrka under denna psykiskt påfrestande tid.

1. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. - Fil 4:13

2. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 2 Kor 12:9

3. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. - Jes 40:29

4. De som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. - Jes 40:31

5. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. - Ps 46:1

6. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! - Ps 22:20

7. Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund! - Jes 33:2

8. Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom. - Ps 28:7

9. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. - Ords 3:5

10. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. - Fil 4:6-7

I en avlägsen del av Etiopien firade man förra veckan dopet av 300 vuxna vuxna, ungdomar och barn.

"Idag när ni får denna stora dopetssakrament blir ni söner och döttrar till Gud, Guds folk och medlemmar i kyrkan; Detta ger stor glädje i himlen och stor glädje på jorden för hela kyrkan, " sade biskop Lesanu-Christos Matheos Semahun i Bahir Dar-Dessie under sin predikan den 27 november.

De nyligen döpta bar ljus och tände dem som ett tecken på Kristi ljus, skrev den katolska nyhetsbyrån CNA.

"Vi vet vad vi litar på", sjöng de till en församling bestående av familj, präster, ordensfolk och kateketer.

De flesta av de nydöpta tillhör Gumuz folket, en etnisk grupp som huvudsakligen utövar lokala traditionella religioner. De bor i Benishangul-Gumuz, mer än 160 mil sydväst om Bahir Dar.

Biskopen berättade hur kristendomen kom till byn Banush genom en ung man vid namn Takel, som hade bett kyrkan om tillåtelse för att åka till byn och evangelisera.

"Vittnesbördet från en ung troende och pastorala ansträngningar inom den katolska kyrkan har fört 300 fler barn till Guds hem", sade biskopen. "Men det finns fortfarande fler bröder och systrar som ännu inte har fått de goda nyheterna om Herren och med Guds nåd vi ska fortsätta sprida de goda nyheterna."

Biskop Lesanu-Christos och de nydöpta är en del av den etiopiska katolska kyrkan, en östlig kyrka i gemenskap med Rom som använder alexandrinska riten.

"Gud är stor, och Gud är Fader för oss alla", sade biskopen i sin predikan. "Vi säger "Fader vår" bönen här och i hela världen och detta visar att vi är alla barn av en Gud som skapade alla lika och med samma mänskliga värdighet."

Den katolska kyrkan nådde först Gumuz för 15 år sedan, tack vare evangelisation av tre ordenssystrar: Sr. Jamilety, Tilda och Bertila.

Innan Bishop Lesanu-Christos, tillsammans med sex präster, döpte de 300, välsignade han och installerade ett kors och en klocka på en plats där det ska byggas en ny kyrka på begäran av lokalbefolkningen.

I närliggande byar finns det fler än 500 personer som går i katekesundervisning i väntan på dop.
Har du tröttnat på att köpa strumpor, morgonrock och allt annat tråkigt som vanliga butiker säljer till jul? Vill du att dina julklappar ska betyda något? Du behöver inte leta vidare, vi har sammanställt en lista med julklappar som definitivt kommer sätta ett leende på läpparna hos mottagaren.

1. En helgon docka
Har du små syskon, barn eller ska ge julklapp till ett barn, varför inte köpa en docka från "Dolls from Heaven"? Det är ett litet familjeföretag i USA som gör helgondockor. På deras hemsida skriver de:

"We created Dolls from Heaven with the goal of bringing young children Closer to God through the lives of the Saints. We hope that our dolls will encourage young children to make Jesus the focus of their lives."



2. "Till man och kvinna skapade Han dem" En bok av syster Sofie O.P. 
Kroppens teologi sprider sig så det ryker, och knappt hinner SUK annonsera en reträtt eller ett läger i ämnet innan det blir fullbokad. Enligt ordet på gatan kommer de att ske ännu ett läger med temat Kroppens teologi hösten 2017. Har du en vän eller ett syskon som är nyfiken på ämnet/ eller behöver fördjupa sig i det så passar boken perfekt. Om Gud vill kommer det nästa år komma ut en version av boken riktad till yngre ungdomar. Vi håller tummarna! Passa på att fynda på artos.se - de har sänkt priset från 322kr till 218kr. 



3.  Biobiljett till "Hacksaw Ridge"
Mel Gibsons senaste film är baserad på en sann historia om Desmond Doss, en kristen soldat som vägrade att skjuta. Filmen hade premiär under filmfestivalen i Venedig och fick 10 minuters stående ovation. Du kan se trailern här.








4. Påve Pius klockan
Den sista påven att ta namnet Pius skedde under mitten av 20-talet, och han var den tolfte påven att göra det. Sedan insåg någon att vi har 12 påvar som hette Pius och det är 12 nummer på en klocka... varför inte göra en påve Pius klocka?

Och någon gjorde det. Pius I ansikte är kl. 1:00, är Pius II i kl 2:00 och så vidare. Har du en vän som är påvenörd så är denna klocka ett måste! Du kan beställa den här.



5. Helige Mikaels radband
Så du vill köpa en rosenkrans till en vän? Gå inte efter den vanliga (även om den är awesome!). Köp något mer unikt då din vän troligtvis redan har en massa ordinarie rosenkransar ihop trasslade med sina hörlurar. Satsa på helige Mikaels radband och få änglarnas skydd. Här kan du se moder Angelica be den. Man kan beställa denna rosenkrans på The Catholic Company.





6. Ut queant laxis kaffemugg
Ut queant laxis är en latinsk psalm för att hedra Johannes Döparen som går tillbaka till 800-talet. Har du en släkting eller vän som gillar psalmer och kaffe? Kombinera de två och du har den perfekta gåvan. Du hittar den på cafepress.com.







7. Helige Benedikt t- shirt
En gammal kristen symbol som är gåtfull för de flesta människor visas i ett nytt sammanhang. Hemsidan som säljer den heter "Catholic to the Max", så du bör mer eller mindre köpa den.








8. Rökelse och rökelsekar
Både hos Katolsk bokhandel på Kungsträdgården i Stockholm och Lilla Therese butik i Heden, Göteborg säljer man rökelse och rökelsekar. Om du varken bor i Göteborg eller Stockholm så går det bra att beställa via deras hemsidor.





9. Helige Kristoffer cykelringklocka 
Hur coolt är inte den här ringklockan??? Ge bort lite extra beskydd till någon som gillar att cykla. Du hittar här.









10. Mitt (mjuka) Mäss-kit
Man kan aldrig börja för tidigt. Klicka här för att lägga in din beställning.









11. Wake up! — skiva med påven Franciskus
Precis som sina närmaste företrädare (JP2 och BXVI) har påven Franciskus släppt en skiva! 11 st korta tal och böner av Franciskus vävs samman med för honom och hans bakgrund passande sång och musik. Texthäfte på italienska, spanska och engelska medföljer. Du hittar den här.





12. Reträtt - Sankt Dominikus kloster
Bjud din vän, pojkvän/flickvän, man eller maka, syster... you get the picture till en reträtt. Hos dominikansystrarna i Rögle kommer ni omfamnas av vacker natur och sång. Du hittar mer information på systrarnas hemsida.

I slutet av november kraschade ett chartrat flygplan med ett brasilianskt fotbollslag, den tragiska händelsen resulterade i att 71 personer miste livet. Ombord fanns bland annat fotbollsspelare från brasilianska ligalaget Chapecoense och ett tjugotal journalister.

En av de få som överlevde var mittbacken Helio Neto. I vraket hittade man hans Bibel med ett bokmärke som tyder på att han läste psalm 63 precis före olyckan.
ty du kom till min hjälp,
i dina vingars skugga jublar jag - Psalm 63:8
I en intervju med reportern Roberto Cabrini säger Netos fru, Simone att maken under flygdagen talade om för henne att han drömde att flygplanet skulle krascha. Vidare sade hon att Neto är djupt religiös och tar Bibeln med sig överallt. Neto har hittills genomgått omfattande operationer på hans lungor, skalle, knän och handleder. Hans familj säger att de hoppas att han kommer att göra en fullständig återhämtning.




Mitt namn är Lisa Johansson och jag bor i goa Göteborg. Just nu går jag andra året på LM Engströms gymnasium med inriktning samhäll. Jag har två stycken äldre bröder som har flyttat hemifrån, som jag älskar att umgås med på min lediga tid. Något som jag verkligen älskar är musik i alla dess former. På min fritid sjunger jag i två körer och spelar klarinett.

Under hela min uppväxt har jag gått i Svenska Kyrkan, men jag konverterade till Katolska kyrkan när jag var 15 år. Sedan dess har jag varit på många pilgrimsresor med SUK Väst som verkligen har fördjupat min tro. Jag har varit och är nu katekeslärare för barn i min församling och jag är delaktig i ungdomsgruppen Kefas, vilket jag tycker är otroligt givande.




Allt gott!

Texter jag har skrivit:
Lita på Gud




Hej på er, Confessiones läsare!

Mitt namn är Vanessa och jag kommer från Göteborg. En vardag som min består bland annat av en arbetsmiljö omgiven av H&M-kunder, men jag har också hand om en klass med autism där jag undervisar inom matte och fysik.

Från livets berg- och dalbanor började jag ta min tro på allvar och av ren nyfikenhet velat lära mig mer om den tro som man sedan barnsben tagit för givet som katolik. Därför kände jag en längtan av att inte bara bli mer aktiv inom församlingen, men också lära känna Gud på en helt ny nivå genom att skapa en närmare relation med vår Fader.

Sedan november 2015 har min tro stärkts otroligt på så kort tid, allt från att delta i bibelstudie-cirklar, läger och resor, samt vara aktiv i ungdomsgruppen Kefas och inom SUK. Idag är jag även kateket och konfirmationsledare. Genom dessa aktiviteter har Gud välsignat mig med så otroligt fina vänner som jag kan kalla bröder och systrar, och en gemenskap som jag är otroligt tacksam för!

Som skribent tycker jag att det är en fin möjlighet att kunna dela med sig av sina reflektioner och erfarenheter som kan gynna någon både i det vardagliga och det andliga livet.

Släng gärna iväg ett meddelande om det är något du undrar över, bara vill hälsa eller varför inte be tillsammans? Allt gott!

Texter jag har skrivit:
DU är utvald!

Jag tänkte skriva av mig om något som jag burit med mig sedan Världsungdomsdagarna i Krakow. Biskop Anders talade då om kärleken och vår relation till Gud och människor omkring oss.

Har du någonsin tänkt på varför du längtar efter kärlek? Att bli älskad och att älska någon. Vi människor är verkligen unika i skapelsen och det finns något som Gud har satt i oss som jag tycker är väldigt fascinerande. Gud har skapat oss för oändlig kärlek. Det är inbyggt i var och en av oss att längta efter fullkomlig och perfekt kärlek.

Som troende kristen har man en källa till denna kärlek och det är Gud själv. Ni har säkert hört det flera gånger: ”Gud ÄR kärlek”. Detta fick en ny betydelse för mig under katekesen med biskopen. Det är bara Gud som kan fylla det oändligt stora tomrummet som vi har i våra hjärtan. Det finns ingen person här på jorden som kan göra det. Enbart Gud. Augustinus sammanfattar det jag vill säga väldigt bra: ”Du, o Gud, har skapat oss till Dig, och vårt hjärta är oroligt till dess att det finner vila i Dig”.

Eftersom att Gud har satt en längtan efter oändlig kärlek i oss så är det inte så konstigt att vi dras till att förvänta oss det av människor runt omkring oss. Vi vill ha perfekt kärlek från vår partner, från våra föräldrar, syskon och vänner. Detta är inte bara svårt utan omöjligt att kräva av en operfekt människa. Det var när jag tidigare denna månad blev prövad som jag märkte att jag gör detta hela tiden. Speciellt när det kommer till mina vänner. Men det är verkligen viktigt att komma ihåg att ingen här på jorden är perfekt och därför kan vi heller inte förvänta oss någonting perfekt av varandra.

Jag tror personligen att detta är en stor orsak till varför vi har så många skilsmässor i Sverige. Man förväntar sig någonting av varandra som ens make/maka inte kan ge. Absolut kan vi ge och ta kärlek men det kommer så småningom att brista någon gång. Den ena kommer att göra den andre besviken. Det är så vi fungerar. Nyckeln är då omvändelse och förlåtelse. Att alltid gå tillbaka till grunden, till Gud.

Det är givetvis både troende och icke-troende som gör detta misstag eftersom att ingen av oss är fullkomlig. Däremot har kristna alltid Gud att luta sig tillbaka på. Det finns en grund som är oerhört stabil. Särskilt om båda personerna i förhållandet älskar Gud först. Det finns en kraft att hämta hos Gud som man inte kan hitta någon annanstans. Svaret till våra ensamhets- och kärleksproblem är att dra styrka och kärlek från Gud som är en outtömlig källa. När vi tror på Honom så behöver vi inte förvänta oss perfekt kärlek från någon annan utan vi kan mätta oss på den fullkomliga kärlek som Han ger oss.

/Pernilla

Ekumeniskt skare va. Intressant nog kom Påven till Sverige nu i höstas. Till lilla Lund kom han för att minnas reformationen tillsammans med Lutheraner. En historisk visit – minst sagt. Med anledning av att det snart gått 500 år sedan Martin Luther startade reformationen fick Vatikanen en inbjudan om att delta i en gemensam åminnelse. Och Påven tackade ja. Detta kan ses som nästa steg i den dialog som pågått i 50 år mellan Katolska Kyrkan och Lutherska Världsförbundet, alltsedan det bildades. Påven dök upp, firade en Katolsk-Luthersk gudstjänst i Domkyrkan, hängde på Malmö Arena på ett ekumeniskt event och firade Katolsk mässa i Malmö. Men det var inte allt som hände.

Några dagar innan Påven satte sin fot på Sturup (Malmös flygplats) träffades runt 80 unga kristna – hälften katoliker – hälften lutheraner. Från södra Sverige hade folk från Svenska och Katolska kyrkan rest för att träffas med anledning av allt spektakel. En overklig känsla av att vara mitt i historien tror jag många delade med mig när det sparkade igång. Det var lägerdags. Och inte vilket läger som helst.

Programmet hade sin utgångspunkt i det dokument som Vatikanen och Lutherska världsförbundet gemensamt tagit fram: ”From Conflict To Communion”. Schemat kretsade kring innehållet på olika sätt. Det var särskilt fokus på de fem ekumeniska imperativ som knyter ihop säcken och i princip avslutar dokumentet:

Katoliker och lutheraner bör alltid börja i enhetens perspektiv och inte i splittringens, för att stärka det gemensamma även om det är lättare att se och erfara skillnaderna.


Lutheraner och katoliker bör ständigt låta sig själva förändras genom mötet med den andre och genom det ömsesidiga tros- och vittnesbördet.


Katoliker och lutheraner bör på nytt förpliktiga sig till att söka synlig enhet, till att tillsammans utveckla närmare vad detta betyder i form av konkreta steg, och till att oupphörligt sträva mot detta mål.


Lutheraner och katoliker bör gemensamt återupptäcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid.


Katoliker och lutheraner bör vittna tillsammans om Guds barmhärtighet genom att förkunna och att tjäna världen.


Som ung katolik kändes det spänt och hela grejen lite annorlunda. Ofta på katolska läger är vi som deltar rätt överens om det mesta. Här skulle det inte bli så, hur skulle det gå egentligen? Men trots detta lyckades vi hålla sams och ha rätt kul till och med. Skillnaderna blev ibland uppenbara (men är det alltid av ondo?) men vi kunde ändå mötas och finna god vilja hos varandra. Det kostar ibland att möta den andre – den som inte tycker som jag – att lyssna och att försöka förstå. Det handlar ytterst om Guds vilja. Jesus ber till Fadern att vi ska bli ett. Vill vi detta? Kan vi göra avkall på vår egen vilja och låta Guds vilja få vara det som styr våra liv? Vi måste söka Gud och hans vilja. När vi alltmer lär känna Honom kommer Hans vilja bli uppenbar. Då finner vi vägen till enhet. Hur vägen ser ut vet bara Gud – och jag tror Han vill visa oss den.

Simon
Rögle Kloster, den 18-20 november 2016

En hel helg i fullständig tystnad, djup bön och intellektuella fördrag stod på programmet för 30 av SUKs medlemmar hos dominikan systrarna i Rögle utanför Lund. Omgiven av vacker skånsk natur, avskilt från den stressiga och ofulländade vardagen, låg en plats där Gud ständigt ligger i centrum, en plats som många söker men få hittar. Att få komma ut dit och spendera värdefull tid med fantastiska vänner, de underbara systrarna men framförallt Gud och hans ändlösa kärlek var mycket givande och gav en ny dimension till vår tro.

Då jag från Uppsala åkte senare än vad som var att föredra anlände jag till klostret efter att tystnaden inletts. Jag fick skjuts av Simons Taxi AB med Fadi som kartläsare och kom fram till en tyst gård. Väl inne i huset kändes tystnaden som en allvarsam frihet. Det var speciellt att hälsa på kära vänner utan användning av ord, och jag kände på mig att just tystnaden skulle vara väldigt viktig under helgen. Sovrummen var enkla, inredda med madrass, skrivbord, skåp och hylla och ett handfat. Det kändes så uppfyllande att leva i en enkelhet som gav så mycket mer än vår lyxiga vardag.

Efter kvällsbön och en stunds läsning lade jag mig, för att bli väckt till ett ljuvligt knackande kl 07.00. Men jag klagar inte. Laudes innan solens uppgång är underbart, och att börja dagen med tacksägelse och bön till vår Skapare kändes så rätt. Frukosten som följde åts och dracks i tystnad, med klassisk musik i bakgrunden. Man kände en inre lugn då man slapp ta plats och bevisa sig genom språket och att vara högljudd, och fick en annan ödmjukhet gentemot varandra och Guds gåvor. Efter frukosten fick vi fritid som många spenderade åt att be, andra med att läsa och ytterligare vissa åt att reflektera.

Det är inte ofta man kan lägga flera timmar i sträck på Gud, speciellt på att LYSSNA till Gud, jag tror att många av oss var tacksamma för möjligheten vi fick att göra det.

Sedan stod Lectio Divina på programmet, Höga Visan och delar av Tobits Bok hade Syster Sofie skrivit på tavlan, och läste de försökte vi. De är båda fantastiska texter, litterära verk av hög klass, och med en mening som säger så mycket om Gud och hans plan för oss. Att förstå texterna på ett djupare plan gjorde jag verkligen inte, men en grundläggande förståelse för deras innebörd efter Syster Sofies genomgång fick jag, och som hon talade till oss. Hennes fantastiska lugn and ödmjuka stil fick mig att sitta fastklistrad. Hon talade om kroppens språk, det vackra med kyskhet och sex och om förståelsen för mannen och kvinnans kropp som symbol för Kristus i kyrkan. Senare under dagen fick vi ta del av mässan, där Systrarnas sång förgyllde rummet. En tyst och god lunch stod näst på programmet och sedan egen tid. Själv tog jag en lång promenad runt det vackra klostret i den sköna naturen. Att be till vår Skapare i Hans perfekta natur var speciell och jag håller kärt den tiden vi fick att lyssna på Herren.

De kommande timmarna läste vi Bibeln gemensamt och fick chansen att lyssna på föredrag av Syster Sofie.

Efter middagen, ännu en väldigt god sådan, hade vi Sakramental tillbedjan från kl. 20:00 till 24:00, vilken upplevelse det var! Upplevelse kanske låter som att ta i men tro mig det var det verkligen. Broder Cyrille-Marie berättade om hur man ska be korrekt inför Jesu kropp och timmarna som följde gav så mycket för själen. Rökelsens ljuva doft och ljusets skönhet i det mörka kapellet förgylldes av Kristus närvaro. Somliga somnade efter midnatt och blev väckta 07.00 för laudes, och det med glädje.

Söndagen innehöll ett sista föredrag, denna gång av Broder Cyrille-Marie. Den var glädjerik och hans utstrålning fångade oss alla, samt innehållet som till stor del handlade om att bemöta dagens värld med våra katolska värderingar. Efter högmässan bröts tystnaden och ute på gården fick de som vanligtvis pratar mycket sannerligen låta käften gå! Efter gruppbilder, lunch och utvärdering avslutades en fantastisk helg som jag som önskar att många andra ungdomar ska kunna få ta del av. Jag tackar SUK, Syster Sofie, Broder Cyrille Marie, Broder Emanuel men framför allt vår Herre och Skapare för denna möjlighet.

“If you can’t stand me at my worst, you don’t deserve me at my best.” 
Så sa Marilyn Monroe i ett citat som är anmärkningsvärt populärt på internet. Skriv in det i en sökmotor och du kommer få upp en massa bilder med den meningen framställd som om det vore en djup beskrivning av sann kärlek och äkta självförtroende. Det är det inte. Det är ett kinkigt, barnsligt uttalande av en djupt ärrad själ som spenderade hela sitt liv med att bli utnyttjad. Jag vill inte förolämpa Marilyn Monroe genom att säga detta, Herren vet att jag inte känner annat än medlidande för det hon har gått igenom och beundran för hennes talang framför kameran. Men dessa ord är inte ord från en välmående kvinna. 
Vi vill alla ha någon som älskar oss för den vi är. Men jag tror vi behöver bli tydliga med vad vi menar med det. Menar vi att vi vill ha någon som beundrar våra talanger, stödjer våra ambitioner, uppskattar vår personlighet och delar våra intressen? Eller menar vi någon som inte ställer några krav på oss, som inte utmanar oss till att bli bättre människor och som står ut med våra brister utan att hjälpa oss att förbättra oss?
Om det är det första vi menar, så ja, då borde vi leta efter någon som "accepterar oss för den vi är." Men ofta tror jag att vi använder "det är sådan jag är" som en ursäkt för att undvika att ta en kritisk blick på oss själva och göra de ändringar vi behöver i våra liv. I det fallet, så borde du absolut inte leta efter någon som älskar dig "för den du är", för den du är, är inte den du borde vara.
Tolerans och acceptans är våra favoritdygder idag. De har fördelen av att kräva extremt lite ansträngning och tillåter oss att känna oss förolämpade av obekväm kritik. Därför säger vi saker som "Du är perfekt precis som du är, ändras inte."
Självklart så betyder det här ingenting; ingen av oss är perfekt precis som vi är. Som katoliker är vi väl medvetna om alla våra synder och brister; vi biktar dem åtminstone en gång per år. Att hävda att vi inte behöver ändras, att vi är bra just som vi är, går emot vår tro, och att möta kritik med ilska är ett moraliskt misslyckande.  
Det här, som med allt annat, måste förstås på rätt sätt: någon som är skenhelig och som förväntar sig att du ska ändra varenda liten bit av ditt liv för att passa dem är helt klart fel. Men förväntningen att du ska vara uppmärksam på dina brister och göra ditt bästa för att förbättra dig är helt enkelt en rimlig åsikt. Att svara folk med Marilyn Monroes citat om att "Då förtjänar du mig inte när jag är som bäst" är att uppföra sig som ett litet barn. 
Om du beter dig felaktigt, så borde du vilja ha någon som berättar det för dig och vill att du ska ändra ditt beteende, inte någon som tolerant säger att de inte skulle vilja ha dig på något annat sätt. Vi är alla i ständig utveckling, och det är viktigt att komma ihåg det när vi letar efter en partner. 
Istället för Marilyn Monroes citat, så föredrar jag ett annat citat, från ärkebiskop Sheen, "När en man älskar en kvinna, måste han bli henne värdig." En del av att vara kristen är att ständigt förbättras, minska antalet synder man begår, försöka laga sina fel och be om förlåtelse när man misslyckas. Vi är kallade till att vara perfekta, så som vår Fader är perfekt, och vi vet att vi aldrig kommer att bli det i detta livet. Varför fortsätter vi att säga att vi vill ha någon som vill ha oss som vi är? 
Jag vill inte ha någon som accepterar mig precis som jag är, för jag accepterar inte mig själv så som jag är, och jag har inga planer på att vara så som jag är nu för resten av livet. Jag vill ha någon som utmanar mig till att bli en bättre människa; någon jag kan kämpa för att bli värdig.
Jag vill inte ha någon som bara står ut med mig när jag är som sämst, utan som kräver det bästa av mig. 
När du letar efter en partner, leta efter någon som är bättre än dig, någon som kommer att tvinga dig att bli en bättre person, inte bara någon som accepterar dig som du är. För att som du är, är du inte bra nog. Du vet det, jag vet det och Gud vet det. Se till att vem det än är som du blir kär i, också vet om detta. 

Jag har känt att det kan vara jobbigt att vara katolik i skolan, eftersom många har fördomar om oss. Oftast har jag fått höra diverse kommentarer från religiösa muslimer och från protestanter. Under min skolgång har däremot aldrig en jämnårig ateistisk kamrat brytt sig om vad jag tror på.

Denna sommar fick jag två sommarjobb dels i en bilverkstad och på en fabrik. I fabriken träffade jag personer som trodde på allt möjligt men alla kom väldigt bra överens, även när man diskuterade religion och politik. Jag fick möjlighet att erfara att man trots olikheter kan fungera bra ihop.

Sen började jag på det andra sommarjobbet, i bilverkstaden, ett jobb som jag hade längtat efter. Det började bra och jag trivdes verkligen, tills en kafferast där jag fick frågan om jag var troende och jag svarade "Ja, jag är katolik". Plötsligt, utan förvarning, började en av gubbarna att hacka på mig om den katolska tron. Han drog upp gamla klassiker som "korstågen" och fortsatte sen med att i princip bara spy galla över allt katolskt. Under de få tillfällena han drog efter syre genom munnen försökte jag förstå all hat som jag nu möttes med. Det var inte idiotiska kommentarer som jag tidigare var van vid, utan riktig hat. Jag blev stum, jag försökte förstå vad som höll på att hända. Det var nog det värsta jag har varit med om. Helt plötsligt hade jag som katolik blivit skyldig till all världens pest, jag var föraktad, hatad för min tro, och hade gubben haft möjlighet hade han yrkat för min korsfästelse enbart för mitt skyldiga erkännande att "Ja, jag är katolik".

När rasten var över vaknade jag till och blev förbannad, och ja jag ville slå skiten ur gubben. Men min bättre sida vann och jag lugnade ner mig. Men de resterande fem dagarna jag jobbade ihop med honom så fortsatte han. Han gav sig aldrig. Han argumenterande att religion bara skapa krig och slängde fram den ena klyschan efter den andra. När jag argumenterade emot hänvisade han till en grej han hade sett på "History Channel" . Efter fortsatt hackande blev jag tills slut dryg, mea culpa, men fortsatte att vantrivas på jobbet.

Som alla andra sommarjobb tog även detta slut och jag kände mig äntligen fri. Jag slipper träffa honom igen, men tanken väcktes att denna man var endast en i mängden av många 40-plus ateister som hatar religiösa. Äldre personer som har gett upp hoppet om Gud och skrivit ut sig ur Svenska kyrkan för att slippa betala skatt. De nöjer sig med att få all sin information om religion från en tv-kanal och skiter i all annan information som inte matas genom skärmen.

Det är här jag behöver din hjälp, jag lär träffa hatiska personer igen och jag vill inte behandla dem som de behandlar mig. Har du hamnat i liknande situationer? Om ja, hur har du hanterat det? Dela gärna med er med tips på hur man ska bemöta hat.


Att leva ett Kristet liv idag är ständigt utmanande. Hela tiden lockas vi av yttre distraktioner som både är av ideologisk och kulturell art. Det är lätt att följa med i många av samtidens tankegångar och trender eftersom att "alla andra gör det". Men som Kristna är vi kallade till att inte göra det. Vi ska försöka att stå emot tidsandan och alltid rikta oss till Kristus och Kyrkan där vi finner Sanningen. Att påstå att det var lättare att vara Kristen förr lär inte heller vara sant. Världen - även kallad mammon - har alltid varit den samma och alltid varit Kyrkans motståndare, både på Pauli tid och i vår tid. Den har bara funnits i olika skepnader. Att leva ett Kristet liv har därför alltid krävt att man aktivt väljer det, för om man bara följer strömmen leds man förr eller senare iväg från Tron. Hur ska vi då förhålla oss till världen? Om det har kyrktuppen mycket att lära oss.

De flesta av oss har runt om i landet sett tuppar högst uppe på kyrkors torn. Ibland har man undrat varför den egentligen är där, men någon djupare reflektion har man kanske inte gjort. Kyrktuppen är i själva verket en mycket gammal katolsk tradition som har sina rötter i Rom. På den gamla St. Peters basilikan byggdes det på början av 800-talet en tupp högst upp på klocktornet. Sedan i andra hälften av samma århundrade påbjöd påven Nikolaus I att det ska finnas en kyrktupp på samtliga kyrkor som en symbol för Jesu profetia om Petrus förnekande av Honom. Men kyrktuppen har en ännu mer symbolisk rikedom än så.

Kyrktuppen är ofta byggd så att den får snurr av vinden. Men istället för att visa var vindens riktning leder visar den var vinden kommer ifrån. Den vänder sig mot vinden - mot tidsandan. Vissa kyrktuppar har till och med kunnat öppna munnen när vinden träffat den för att symbolisera modigt förkunnande av Evangeliet i kulturell motvind. Det hela avspeglar Kyrkans tidlösa sanning och natur. Världen ändrar skepnad och kommer med nya idéer och budskap, men Kristus är alltid den samme. Hans Ord förgår inte (Matteus 24:35).

Kyrkan är Guds rike på jorden och Herren säger i Johannes 16:36 att "Mitt rike är icke av denna världen". På samma sätt som Hans rike inte är av denna världen är den inte heller av denna tiden. Därför är Kyrkan och Guds folk alltid motvikten till tidsandan, eftersom vi står för något utöver denna värld. Vi vänder oss mot fiendernas osanningar som stormar mot oss. Tuppen påminner oss också om att alltid vara vaksamma över vårt Kristna liv. Den påminde Apostlen Petrus när han förnekat Herren och på samma sätt ska den påminna och mana oss till att ständigt vara trogna Kristus.

Nästa gång du ser en kyrktupp, reflektera snabbt över vad den faktiskt symboliserar. Den lilla gyllene tuppen står för en sådan djup hemlighet om vår Tro: Om Guds tidlösa ord, uppmaning till att troget leva med Kristus i turbulenta tider och om Hans utomvärdsliga rike som även finns hos oss här och nu. Ser du kyrktuppen vända sig mot vinden, låt då orden som Jesus sa strax innan Han utlämnade sig till lidandet klinga inom dig: "Mitt rike är icke av denna världen."

- Petri

Petri har även skrivit: 

Ekumenik är svårt att förstå. Att en påve uppmärksammar reformationen likaså. Vet ni vad som är ännu svårare att förstå? Katoliker som är arga på sin egna påve.

Jag vet, jag vet. Jag var också lite skeptisk i början. Jag var skeptisk för att detta var någonting som översteg mitt lilla förstånd.  Men jag är inte klokare än påven själv och denna insikt hjälpte mig att istället för att vara arg och skriva om saker som upprör mig med allt det här (jag tittar på er, folket som stod utanför arenan och delade ut arga häften) så satte jag mig ner och lyssnade på vad som sades. Alla (verkligen alla) säger jämt att det bästa med vår nuvarande påve är att han är så ödmjuk. Jag klädde mig därför i denna attraktiva dygd och lyssnade.

Saker jag hörde som jag gjorde att jag inte är arg:

1. Detta var inget firande utan en åminnelse. Och detta är otroligt anmärkningsvärt. Om jag var Lutheran så skulle jag väl ta vara på femhundraårsdagen och verkligen  fira frigörelsen från en kyrka som jag inte tycker om. (Var ärlig nu,  skulle inte du?) Det är ju lite så det har gått till i Tyskland varenda år. Att istället bjuda påven till det största officiella åminnelsen  är egentligen ofattbart. Det är helt emot mot vad man borde förvänta sig. Det visar på stor mognad och eftertanke från Lutheranernas sida och det har jag enorm respekt för.

2. Man bad varann om förlåtelse och detta är ingenting man kan vara arg över. Igen, kom ihåg att detta är Lutheranernas ”stora dag”. Man visade sorg över splittringen. Kanske ångrade en och annan att det blev så här. Svenska Kyrkans ärkebiskop sade i en intervju att det hon beundrar hos katolikerna är att de ser Kyrkan som en familjemedlem som de bara inte kan lämna ”så där”. Man jobbar istället på att förändra inifrån. Kanske ångrar man att man inte ändrade inifrån.

3. Vi tackade för frukterna av reformationen. Katoliker Kyrkan lär ju att Gud kan bringa gott ur allt ont och här har vi ett konkret exempel av ord som blir gärning. Så svårt att svälja men ack, så viktigt.

4. Mognaden, klokheten och  insikten som både Katolikerna och Lutheranerna utstrålade under dessa dagar visar tydligt att den Helige Anden är närvarande och jobbar på i båda kyrkorna. Det ger mig hopp och gör mig glad.

5. Påven kom! Han firade den heliga Mässan med oss och välsignade oss! Den lilla Katolska Kyrkan i Sverige kan verkligen ropa med Maria: ”Han har sett till sin ringa tjänarinna”!

6. Jag fick åka samma  buss som systrarna från Omberg.

Det finns fortfarande saker som jag inte förstår. En strulig sak är vi inte kan förvänta oss att någon av parterna ska ändra sina övertygelser, främst när det gäller moralfrågorna. Skillnader i strukturer verkar också omöjliga att överkomma. Men jag tänker inte vara arg, jag tänker överge det här till Gud. Det som vi skådat under de här dagarna är frukten av 50 år av dialog och bön. Jag tycker att vi har växt och mognat otroligt mycket. Det behövs säkert dubbelt så mycket tid till eller ännu mer för att vi ska nå full gemenskap. Men vi måste arbeta och gå framåt – vi får absolut inte stanna upp, stampa med foten i marken och säga att vi vill hellre att allt förblir som det var.

Jag uppmanar er därför  till att glädjas med mig över dessa konkreta tecken på Guds närvaro här, idag, precis i denna stund. Utan Hans vilja skulle inte den här dialogen vara möjlig, för från ett mänskligt perspektiv är den här situationen – en påve som kommer och minns reformationen under vad som borde vara Lutheranernas stora fest – paradoxal och omöjlig. Jag upprepar: utan Guds vilja skulle det här inte vara möjligt. Må vi forma vår vilja efter Hans vilja även när den är svår att förstå.
Heliga Maria av Egypten


I podcasten nedan delar Matt Fradd berättelsen om heliga Maria av Egypten som från 12 års ålder levde ett liv i prostitution. Det var först efter 17 år av prostitution som hon gav sitt liv till Kristus.

Egentligen är prostitution inte det rätta ordet eftersom Maria sa att hon inte ens tog betald av männen hon låg med: "Tro inte att jag vägrade pengar eftersom jag var rik. Jag levde i fattigdom och arbetade med att spinna linnen. För mig bestod liv i att tillfredsställa min köttsliga lust."




Dagen.se rapporterar att den militanta grupp Al Shabaab attackerade i tisdags (2016-10-25) ett pensionat där en kristen teatergrupp bodde, i den nordöstra delen av staden Mandera.  Offren bestod av studenter som hade kommit till Mandera för att spela teater i skolor i området, skriver Evangelical Focus.

– Det här är en dödlig attack mot oss kristna i Mandera, sade en lokal pastor till Morning Star News.

– Attacken var välplanerad, eftersom det här var sista dagen som gruppen befann sig i Mandera.

Gärningsmännen sköt mot studenterna och explosioner hördes också. Några av studenterna gömde sig i badrum för att undkomma. Tolv studenter omkom, och många fler skadades. Ett antal människor undkom, men hur många som räddades undan attacken är ännu oklart. Evangelical Focus rapporterar att 27 människor undkom och lyckades ta sig till en kyrka i närheten, medan BBC talar om ett tiotal räddade. De som undkom var chockade och traumatiserade.

– En sprängladdning väckte mig, och jag hörde några av angriparna säga: "de otrogna måste lämna det muslimska Mandera", berättar en av de räddade för BBC.

Teatergruppens producent Daud Otieno, som var bland dem som lyckades undkomma, berättar för BBC att gruppen hade mottagit flera hot före attacken.

– Vi var hotade, och vi har också varit utsatta för attacker var vi än bodde, och till sist lyckades de slå till mot oss, säger han.



Min fromma katolske make beställde hem en relik från den helige Johannes Paulus II via en katolsk hemsida. Reliken kom med posten, och fastnade i brevnedkastet. Det smala paketet ramlade aldrig ner på golvet, så jag helt ovetande om innehållet gick fram och drog ut den ur brevnedkastet och lade den på diskbänken. När jag väl informerades om vad paketet bar på blev jag smått paranoid över det faktum att man kan beställa hem reliker, för att det sedan skulle växa fram en nyfikenhet kring min mans relikbeundran.

Många kristna backar för att blanda materia med det andliga, man vill gärna hålla dem separerade. Men Sakramenten ges till oss i form av materia, vi får till exempel under den heliga mässan ta emot Jesus på ett väldigt konkret och fysiskt sätt.

Tendensen att skilja mellan ande och materia härrör från urgamla irrläror som Dualism, Marcionism och Manichaeism. Marcion lärde t.ex. att Gud i Gamla Testamentet gjorde ont i att skapa materia, men Gud i Nya testamentet är en annorlunda och god Gud, som höjer oss till samma nivå som anden. Ju mindre vi infångas av materia, desto närmare Gud kommer vi. I självfallet passar detta inte väl med sakramenten eller inkarnationen!

I sakramenten används materiella ting, såsom vatten, vin, bröd, olja och handpåläggning som resulterar i givandet av nåd. I kyrkan har vi även något som kallas sakramentalier, dessa är objekt såsom medaljer, välsignade palmer, heligt vatten och aska. Deras användning kan få folk att ta emot eller svara på nåd, men de förmedlar inte nåd i sig själva. Men det som de flesta icke- katoliker kan ha svårt för är reliker.

Vad är en relik? 
En relik är ett föremål, såsom ett klädesplagg eller en bit ben från ett helgon, som har andlig värde eftersom den tillhör en av Guds heliga. En relik kan även vara något som har vidrört föremål som har tillhört något från de heliga. Det finns tre olika grader av reliker, den vi fick hem tillhör "tredje graden", den har vidrört något heligt.

Är det ens bibliskt?
Bibeln berättar vid flera ställen om värdet av reliker och skildrar även mirakulösa händelser i samband med dem. Man kan bl.a. läsa i Matt 14: 35-36, Mark 6:56 och Luk 8: 43-44 att personer som var sjuka bad om att enbart få röra vid Jesus mantel, och att många av dem som rörde vid manteln blev botade. I Apostlagärningarna 5:15 finner man att aposteln Petrus skugga kunde t.o.m. orsaka mirakulösa helanden.

I 2 Kungaboken 13:21 står det:
och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp.
När Jesus botade den blinde i Johannes 9: 1-7 använde Herren lera och spott. Herren är ingen dualist. Han gjorde materia, han älskar materia, och han lät sig bli materia för vår frälsnings skull.


Blir inte tron på reliker som att använda sig av/tro på magi?
Magi innebär att det materiella orsakar något andligt, med andra ord att en lägre klausul förväntas producera en högre effekt. Sakramenten utgör motsatsen, att det är Guds närvaro som påverkar det materiella.

Sakramenten, sakramentalierna och reliker kan aldrig tvinga Gud till att arbeta på ett visst sätt. Deras användning beror på Gud, som etablerade deras effektivitet, så deras effekter är gudomliga, inte naturliga till sitt ursprung.

Så nu återstår frågan: Var ska vi placera reliken?

- Pipo 
Vill ge en shout out till catholicanswers för hjälp med detta inlägg

I USA har man sett en drastisk ökning av självmord bland kvinnor, som enligt den amerikanska myndigheten "Centers for Disease Control and Prevention" har ökat med hela 80% sedan år 1999.

Mot en dyster bakgrund av stigande självmordstal bland amerikanska kvinnor har ny forskning upptäckt en avvikande grupp: praktiserande katoliker tycks gå emot den nationella trenden av förtvivlan och självskadebeteenden.

I studien som publicerades i JAMA Psychiatry följde man 89 708 kvinnor mellan åren 1996 - 2010. Forskarna jämförde kvinnor som aldrig deltog i gudstjänst/mässa med kristna kvinnor som deltog i någon gudstjänst/mässa en gång i veckan eller oftare och fann att man i den senare gruppen var hela fem gånger mindre benägen att begå självmord.

Kvinnornas kyrkobesök var inte den enda avgörande faktorn utan vilken kyrka de tillhörde hade också relevans. Protestantiska kvinnor som deltog i gudtjänst en gång i veckan var långt mindre benägna att ta sina egna liv än de kvinnor som sällan eller aldrig deltagit i gudstjänster. Men dessa samma protestantiska kvinnor hade fortfarande sju gånger högre risk att dö av suicid än sina katolska systrar.

Bland särskilt fromma katolska kvinnor (närmare bestämd 6999 kvinnor) som satt i bänkarna mer än en gång i veckan skedde inte ett enda självmord.

Den självmordsförebyggande effekt religion har är inte en enkel fråga som kan reduceras till gruppidentitet menar studieförfattarna. Det räckte inte med att betrakta sig själv som ex. katolik för att få den skyddande effekten. Personer som identifierade sig som katoliker men som aldrig deltog i mässan begick självmord i nästan lika hög grad som kvinnor som inte var troende.

Författarna drar slutsatsen att kyrklig närvaro ger "en form av meningsfull social delaktighet" som skyddar kvinnor mot ensamhet och isolering - två faktorer som är starkt förknippade med depression och självmord. "Religion och andlighet kan vara en underskattad resurs som psykiatriker och kliniker kan utforska med sina patienter, när det så är lämpligt", skrev forskargruppen.

Katolska kyrkan lär att självmord är en synd mot kärleken till sig själv, ens familj och kärleken till Gud:
Självmord strider mot den mänskliga varelsens böjelse att bevara och föra vidare sitt liv. Det står i allvarlig motsättning till den rätta kärleken till sig själv. Det skadar likaså kärleken till nästan eftersom det på ett orättmätigt sätt bryter solidaritetsbanden med familjen, den nationella och den mänskliga gemenskapen som vi alltid förblir bundna till. Självmord står i motsättning till kärleken till den levande Guden. - Katolska kyrkans katekes 2281
Samtidigt säger kyrkan:
Man skall inte ge upp hoppet om evig frälsning för sådana människor som har tagit sitt liv. Gud kan på vägar som endast han känner till ge dem tillfälle till ånger som ger dem frälsning. Kyrkan ber för dem som har berövat sig själva livet. - Katolska kyrkans katekes 2283
Tidigare har vissa hävdat att de låga suicidantalen bland katoliker kan bero på att släktingar underrapporterar självmord pga. rädsla för stigmatisering. Författarna menar dock att om detta påståendet vore sant måste underrapportering bland katoliker ske på en massiv skala för att det ens ska kunna minska den markanta skillnaden mellan mässbesökande katoliker och deras icke- religiösa kamrater, något som de betraktar inte vara särskilt troligt.

Få har missat den hätska debatten som pågår mellan Hilary Clinton och Donald Trump inför presidentvalet i USA. Median uppmärksammar dock sällan övriga partier som finns i landet. Ett parti som har växt i popularitet under denna presidentkampanj är American Solidarity Party, som har sina rötter i katolsk sociallära. Grundaren Mike Maturen säger i en intervju med CNA:
- The party itself is a secular party that is informed by faith
Medan dess medlemmar kommer från olika religiösa bakgrunder, och en del med ingen tro alls, bygger partiets plattform på tre pelare i katolsk sociallära: solidaritet, subsidiaritet och distributism.

Den amerikanska solidaritets partiet tycker inte att de passar varken i "konservativa" eller "liberala" läger. Dess plattform är starkt pro-life, men tillägger att denna övertygelse också måste innehålla motstånd mot dödsstraffet, samt sociala insatser för mödrar i nöd. Dess ståndpunkter om äktenskap och religionsfrihet skulle anses vara åt höger, medan partiets syn på miljö, hälso- och sjukvård och invandring betraktas vara mer liberal.

Ni kan läsa hela intervjun som CNA genomförde med Mike Maturen här.

Det är fredag kväll och man knäböjer framför det Allra Heligaste Sakramentet i kyrkan. Vi vet om att Jesus är lika närvarande där som vår kompis bredvid oss är närvarande och finns där för att lyssna på oss. Men åtminstone för mig kan det vara svårt att förstå ibland. Så kom jag någon gång över 4 enkla men bra steg från CatholicLink till hur man lättare ska kunna fokusera på rätt sätt under en sakramental tillbedjan. Varje steg ska man meditera över i ca 15 minuter.

1. Meditera över Guds närvaro.
Det är viktigt att först och främst förstå att Gud faktiskt är helt och fullt närvarande här men att Han bara har antagit en annan form. När vi ber Rosenkransen och andra böner hemma är Gud spirituellt närvarande. Men finns Sakramentet närvarande så är Han även fysiskt närvarande. Det är nu man kan fokusera bara på Honom på samma sätt som när man umgås med en kompis på riktigt snarare än via sociala medier. Koppla bort allt annat och lägg allt i Hans hand. Tänk vilket mysterium att den Allsmäktige Guden som skapat hela universum nu finns närvarande i detta till synes lilla. Vad innebär det för dig här och nu egentligen?

2. Tacksägelse.
När man greppat att man nu har tid för att verkligen kommunicera med Gud, så kan man först och främst ägna sig åt att tacka. Att tacka för allt det goda Han skänkt oss, även de saker som vi hela tiden tar för givet som vår familj, vår utbildning, vårt hem och att vi ens får vara här idag. Det finns så mycket att tacka för, och sådant som vi tidigare tänkte var omöjligt för våra liv, kanske vi nu kan se är möjligt tack vare Gud. Men det kan också vara så att man reflekterar över det som lett en dit man är idag. De små mirakel i form av händelser och personer som förändrat ens liv till det bättre, där Gud i grund och botten har varit den som styrt.

3. Bön.
Därefter kan man be för sig själv men också för andra. Kanske bär man på en stor oro eller känner någon som är allvarligt sjuk. Eller så vill man be för någon särskild konflikt i världen. Även själarna i skärselden är viktiga att be för. Det är helt upp till en själv, men det är nu man verkligen kan låta allt det som gnager en välla ut. Dock får vi inte glömma att Guds vägar är större än våra vägar, och kan vara svåra att förstå många gånger.

4. Försoning.
Slutligen kan det vara bra att försona sig med både Gud och med människor som man kanske varit i konflikt med den senaste tiden. Speciellt om man precis biktat sig kan det vara skönt med extra meditation över det. Då kanske man kan se allting klarare. Men det är också viktigt att samtidigt förlåta andra för de misstag de gör, och även be för världens synder.

Alla har vi vårt sätt att kommunicera med Gud och det är viktigt att hitta det som passar en bäst. Men ibland behöver vi lite struktur och hjälp på vägen för att det ska bli lättare!

/Kristina



‘’Never abandon prayer, even when it seems pointless to pray’’ 

Jag kan inte direkt påstå att jag är ett stort fan av twitter men när jag läste denna tweeten av påven Fransiscus kände jag mig oerhört berörd. 

Hur många gånger har du inte känt ‘’varför svarar inte Gud på mina böner’’? Personligen händer detta ofta för mig. Jag är ofta ivrig och saknar tålamodet att lyssna på Guds röst.  Vi är oftast blinda under tiden vi ber och efteråt förstår vi vad Gud ville. Det är vanligt att vi människor inte ser helhetsbilden föränn efteråt. Gud ger oss inte alltid det vi själva vill, han ger oss det vi behöver. 

Det var en musikledare som under ett musikläger jag deltog i berättade ett bönesvar han fick. Han och hans fru hade väldigt svårt att få barn och de bad till Gud att de skulle bli väldignade med ett barn, men det hände aldrig… Det gick ett par år och under tiden renoverade de deras hus och gjorde om alla rum. Precis när huset hade blivit färdigrenoverat blev frun gravid. De bad ihärdigt och gav upp flera gånger men forsatte ändå att be. Nu i efterhand förstod de att Gud ville att de skulle vara mer förberedda innan de fick barn och att Gud ger oss saker när det är lägligt.

Vi alla tvivlar på om Gud hör bön ibland men ge inte upp, ty ingenting är omöjligt för Gud. 


/Lisa 

Dags att helga upp din feed på youtube lite grann? Här kommer tre katolska youtubekanaler som du förmodligen inte känner till men som är värda en prenumeration.

1.  Vcatvideo 
  
Denna kanal startades under Trons år (precis som Confessiones!) utav ett amerikanskt stift och har som syfte att förmedla den katolska katekesen för ungdomar. De publicerar ett högkvalitativt klipp per månad och just nu är de inne på den sista serien som handlar om bön.  Deras klipp är intressanta, estetiskt sett grymma och väldigt inspirerande. Kul att visa något av deras klipp under konfirmandundervisningen kanske?

Vcatvideo


   


2. Langusta na palmie

Den här kanalen är driven av p. Adam Szustak, en polsk dominikanbroder och är nog den mest kända predikaren i Polen. Ett klassiskt pick-up line i katolska ungdomscirklar är ”Vad tycker du om det senaste klippet av Szustak?”. Kanalen är på polska, men många av klippen har engelska undertexter (det står då ENG efter titeln). Ta ett kik på t.ex. spellistan som heter ”Niecodzienny Vlog” (En Ovardaglig Vlog) där p. Adam delar med sig av reflektioner från sina resor till alla möjliga platser där folk bjuder in och där han får övernatta. Om du tycker om att se på vloggar så är det här något du verkligen bör titta på.


      3.  Katolsk Horisont
Denna kanal drivs av våra egna franciskaner i Jönköping. Bröderna åker runt i Sverige med kameror och spelar in bl.a. reflektioner till söndagens läsningar, intervjuer med olika katoliker i landet och klipp med kyrkoherden i Jönköping, pater Joseph Maria Nilsson. Kanalen är relativt ny och prenumeranter och uppmuntran behövs!

Katolsk horisont