Under onsdagens allmänna audiens påminde påven Franciskus om att på tisdag, den 1 september, infaller den första världsdagen för den katolska kyrkan, om bön för vård av skapelsen. Påven sa att ”i bön tillsammans med våra ortodoxa bröder, och alla människor av god vilja, vill vi erbjuda våra bidrag till att övervinna den ekologiska kris som mänskligheten upplever. Över hela världen planerar kyrkan lokala initiativ i bön och eftertanke, för att denna dag särskilt fokusera på att välja livsstilar som är koherenta med skapelsens behov av omsorg.”

Påven sa att han ska leda en gudstjänst i Peterskyrkan klockan 17 på tisdag, tillsammans med den romerska kurian, och han bjöd in romare och pilgrimer att delta, i denna liturgi som har utformats för dagens ändamål, med bibliska läsningar och bön för Guds skapelse. Påven som instiftade dagen den 6 augusti, valde att lägga den på den dag som den ortodoxa kyrkan redan har som en särskild dag för bön för skapelsen.

Under sin trosundervisning om familjen reflekterade påven Franciskus idag över vikten av att ägna tid till bön: ”Vi vet alla hur viktig det är att be, men det verkar så svårt att hitta tid till det. Vi måste kanske fråga oss om vi verkligen älskar Gud, som han ber oss att göra, med hela vårt hjärta och hela vår själ och all vår kraft. För bönens hjärta är kärleken till Gud, vårt livs källa, Han som konstant och kärleksfullt värnar om oss.

”Ett hjärta som är fyllt med kärlek till Gud, omvandlar en tyst tanke eller en liten gest till en hängiven stund i bön. Den Helige Ande lär oss att be, att kalla Gud vår Fader, och att dagligen växa i vår kärlek till honom. Våra familjer behöver verkligen be om Andens gåva!

”Genom bön, även i de mest upptagna stunder, ger vi tiden tillbaka till Gud, vi finner den frid som kommer ur att uppskatta de viktiga sakerna, och vi upplever glädjen i Guds oväntade gåvor. Genom den dagliga bönen kan våra hem, liksom Martas och Marias hem, bli platser där Jesus alltid är varmt välkommen.”
Brev vid höstens början till våra församlingar

Kära kyrkoherdar, kära bröder och systrar i våra församlingar!

Först av allt vill jag välkomna er alla till Stiftsvallfärden till Vadstena lördagen den 29 augusti. Jag hoppas att många av er har möjlighet att delta. Under vallfärden tackar vi Gud för det Gudsvigda livet och för alla som på detta sätt ger sitt liv för att tjäna Gud och sin nästa. Samtidigt ber vi om kallelser för vår Kyrka, vi ber för familjesynoden och för våra trosfränder och alla andra som drabbats av krig och förföljelse i Irak, Syrien och andra länder. Vi visar vår solidaritet genom att bidra till vallfärdens kollekt för den kaldeiska Jungfru Maria-kyrkan, som skall byggas i Södertälje/Hovsjö. Höstens början är ett gynnsamt tillfälle för att omvända oss till ett mer helhjärtat liv i gemenskap med Kristus. Vallfärden kan hjälpa hela vårt stift att ta evangeliet på större allvar och ge oss kraft att vittna om vår tro. Det är viktigt att vi alla försöker se hur vi kan växa i kärlek till Vår Herre och efterfölja honom i hans barmhärtighet. Senare i höst börjar det Barmhärtighetens år som vår påve Franciskus har utlyst. Det påminner oss om Faderns oändliga barmhärtighet, han som har utgett sin älskade Son för vår frälsnings skull. Det uppmanar oss att sätta barmhärtighet och godhet i centrum för vårt sätt att leva. Som Faderns barn får vi ständigt ta emot hans barmhärtighet. Därför måste vi också låta Anden förvandla oss, så att vi i vår tur kan visa barmhärtighet mot alla dem som behöver vår hjälp.

Stiftets Caritas vill förmedla Guds omsorg och barmhärtighet. Jag är mycket tacksam för att så många vill delta i Caritas arbete på olika sätt. Från stiftets sida vill vi också erbjuda våra församlingar och missioner hjälp för att bygga upp sitt karitativa arbete. Barmhärtighetens år är verkligen ett gyllene tillfälle för att förstärka stiftets karitativa engagemang. Det är glädjande att se att stiftskollekterna för Caritas nödhjälp har ökat markant. Det är viktigt att bygga ut vårt inlandsarbete, eftersom det också på nära håll finns stora behov. Det är min förhoppning och bön att vi överallt i vårt stift försöker se hur vi som den barmhärtige Faderns älskade barn kan översätta vår tro till handling och så bli trovärdiga vittnen om Guds barmhärtighet.

I ett tidigare brev uppmanade jag alla våra församlingar att utse en person för att vara församlingens ”flyktingansvarige”, eftersom så många flyktingar och asylsökande strömmar in i vårt land. Många av dem är katoliker och de behöver få kontakt med sin egen Kyrka. Jag ber att varje församling meddelar vilken person man utsett till detta hedersuppdrag.

Med min förbön och välsignelse till er alla. 
Stockholm den 20 augusti 2015 


Alla har vi våra bra och dåliga dagar. Här kommer 5 bibelcitat som lyfter dig när du känner dig ensam i ditt lidande. 

1. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!
- 5 Mos 31:8

2. De rättfärdiga ropar, och Herren hör och räddar dem ur all nöd. Herren är nära de förtvivlade, han hjälper de modlösa.
- Psalm 34:18-19

3. Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.
- 1 Pet 4:12-13

4. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
-Rom 8:38-39

5. Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er. 1 Pet 5:6-7
Det är ingen hemlighet att en kvinna gillar att bli uppvaktad, även om själva ordet kan få några att skrika "aaaaah patriarkat". Det är dock väldigt få kvinnor som skulle bli irriterade av att få höra att de är vackra eller ge en man nobben för att han bjuder på middag. Uppvaktning är tyvärr en bortglömd dans. Den kvävdes ihjäl någonstans runt 80- talet, och ersattes med hokeyfrillor och "eh döh tjejen är du på". Det är sorgligt, tråkigt och extremt oromantiskt. Det är dags att röra om i grytan och stå ut ur mängden. Här kommer en lista med 8 steg till hur man kärleksfullt kan behandla en kvinna.

1. Lär känna henne 
Det här känns rätt självklar, men vad tycker hon om? Vad tycker hon inte om? Vad gör henne glad? You get the picture!

2. Låt inte henne gå hem ensam när det är sent
I Göteborg är de unga katolska herrarna kända för att aldrig låta en kvinna vandra hem ensam, även om det innebär en omväg för dem. Tänk att nyheten om dessa gentlemän har blivit ett samtalsämne bland katolska kvinnor ända upp i Stockholm.


3. Öppna bildörren
Det här kan kännas löjligt, hon kan ju öppna den själv, men det visar på omtanke och det är extremt gulligt. Sluta ifrågasätta det och gör det bara.


4. Skicka blommor till henne
Det lär klistra fast ett fettleende på hennes läppar i runt en vecka. Det här har fungerat för män i århundraden. Varje gång hon ser buketten eller blomman kommer hon att tänka på dig! ;)



5. Skriv meddelanden till henne tidigt på morgonen
Dikter kan kännas rätt lame, och det är inte många som har fått den poetiska gåvan. En "God morgon älskling, hoppas att du får en fin dag!" räcker långt.


6. Spendera tid med henne
Om det är kvinnan du tänker gifta dig med så måste du prioritera henne.


7. Få henne att känna sig vacker

och slutligen  
8. Be för henne och för er relation!

Svårare än så är det inte...
Lycka till! 

- Redaktionen
I påven Franciskus trosundervisning om familjen onsdagen den 19 augusti (2015) låg fokus på arbete. Till de engelsktalande pilgrimerna sammanfattades katekesen så här:
”Vi fortsätter vår katekesundervisning idag med att reflektera över arbetet, som kompletterar våra stunder av vila och som också är en del i Guds skapelseplan.”

”Genom arbete, försörjer man familjen och ger dess barn ett värdigt liv. Man tjänar även det gemensamma bästa genom att mödrar och fäder lär sina barn värdet av arbete för familjelivet och samhället. Skrifterna talar om detta i den heliga familjen, som beskriver Jesus som son till en snickare och själv en snickare.”

”Som kristna vet vi att arbete och det andliga livet är inte motsätter sig varandra, utan är i harmoni, då arbetet uttrycker människans värdighet, skapade till Guds avbild. När vi engagerar oss i vårt arbete, är vi delaktiga i skapelsen genom att ta hand om jorden och förvalta den. Men om vi reducerar arbetet endast till vinstaspekten, och bortser från de dåliga effekterna som det har på mänskligheten och världen, miljön och våra liv, skadar det särskilt de fattiga och familjerna.”

”Gud har gett de kristna familjerna uppdraget och utmaningen att göra grunderna i hans skapelseplan synliga: den sanna förståelsen mellan man och kvinna, löftet som förenar de, deras kallelse att sätta barn till världen, och arbetet som gåva att göra världen allt mer givande och gästvänlig. Må Gud hjälpa oss att omfamna denna uppmaning i glädje och hopp, särskilt mitt i alla de utmaningar som vi står inför idag.”




"Det är sorgligt att se kristna som vill följa både Jesus och det världsliga." Det sa påven Franciskus på tisdagen när han predikade under sin mässa i Sanka Martas kapell. Denna morgonen underströk påven att ”att vara kristen är at göra radikala val – man kan inte vara kristen till hälften, man kan inte ”få både himmel och jord".

Petrus frågar Jesus vad lärjungarna får i gengäld, om de följer honom, en fråga som ställs efter det att Herren har sagt till den unge rike mannen att sälja alla sina ägodelar och ge till de fattiga. Påven utgick från denna fråga när han sa:

”En kristen kan inte ha både himlen och jorden, han får inte vara fäst vid ägodelar.” Påven konstaterade omedelbart att Jesu svar är inte vad lärjungarna förväntade sig, när han lovar dem himmelriket snarare än rikedomar – himmelriket men ”även förföljelse, och korset":

"Så när en kristen är fäst vid sina ägodelar, är det inte imponerande, för han visar att han vill ha både och – både himlen och jorden. Jesu ord bekräftar förföljelsen och korset. Detta är att förneka sig själv, att lida korset varje dag ... Lärjungarna hade denna frestelse, att följa Jesus för egen vinning.

Det fanns ett världsligt intresse i att följa Jesus.
Men påven Franciskus noterade att sedan ”renades lärjungarnas hjärtan vid Pingsten. Att frivilligt och oförbehållsam följa Kristus är att besvara hans oförbehållsamma gåva, kärlek och frälsning. Men när du både vill följa Jesus och världen, både med fattigdom och med den rikedom är det att vara kristen till hälften, med den andra hälften som söker materiell vinning. Det tillhör "den världsliga andan”, varnade påven Franciskus.

Påven citerade profeten Elias när han sa att den kristne ”haltar på båda benen”, eftersom han "inte vet vad han vill”. För att förstå detta måste man komma ihåg att Jesus sa att "den första ska bli de sista och de sista de första", vilket betyder att "den som tror sig eller som är störst" måste göra till "tjänare, till en av de minsta”:

”Ur mänsklig synvinkel gör man inte en bra affär genom att välja att följa Kristus: för då måste du tjäna. Han gjorde det. Det finns tre saker, tre steg som tar oss bort från Jesus: rikedom, fåfänga och stolthet. Det är därför som rikedomarna är så farliga, för de leder dig direkt till fåfängan, och du tror dig vara viktig. Och när du tror att du är viktigt, blir du stolt och går förlorad.”

Den väg som Herren visar på är den att frigöra sig och avstå, som han gjorde: "Den som är först bland er ska vara allas tjänare." Det tog Jesus mycket arbete att förklara detta för sina lärjungar, för de förstod inte. Även vi måste be honom att lära oss vägen till denna insikt, lära oss att tjäna. Lära oss att vara ödmjuka. Kunskapen att tjäna våra bröder och systrar i kyrkan."

"Det är sorgligt att se kristna, både en lekman eller en biskop eller en präst, som vill följa både Jesus och det världsliga. Detta är en kontra -vittnesbörd med motsatt resultat och leder folk bort från Jesus. Låt oss begrunda Petri ord ”Herre vi har lämnat allt, vad får vi i gengäld?” … och Jesu svar "att bli lika honom". Det är inte dåligt som lön, att bli lik Jesus!”, avslutade påven

22 assyrier släpptes fria efter att de hållits fångna av IS-terrorister sedan februari. Sammanlagt tillfångatogs 200 personer från ett 10-tal byar i Khabur regionen, vid det tillfället. Efter förhandlingar har 22 släpps ur terroristernas fångenskap, av dessa är 14 kvinnor. Nu hoppas man på att ytterligare tillfångatagna ska frisläppas.
Afram Yakoub, ordförande vid det Assyriska Riksförbundet i Sverige, berättar i en intervju med Vatikanradion om hur man försöker hjälpa den utsatta folkgruppen i Mellanöstern, och om hur man förhandlar med IS. Lyssna här: 


- Vatikanradion
Nu har större delen av sommaren gått och de flesta av oss har nog hunnit göra massor av saker som vi har planerat in sedan ett halvår tillbaka. Resor, träffa vänner och släktingar, läsa alla böcker man under skolterminerna tänkt läsa, titta igenom hela Netflixs utbud etc. Men har vi mitt i allt vårt sommarslöande kommit ihåg att ägna tid åt Han som ska vara prio nummer ett i vårt liv?

Sommaren borde vara den perfekta tiden på året att komma närmare Gud. Under andra tider på året brukar vi känna att vi inte hinner med mer än att gå i mässan på söndagar, kanske inte ens det. Därför är sommaren då vi äntligen har mer fritid det perfekta tillfället att återuppta och förbättra relationen med vår Fader genom till exempel inre bön, gå i mässan mer än en gång i veckan, träffa kyrkans ungdomsgrupp och vad man nu kan tänkas hitta på.

Men nu när halva sommaren har passerat inser kanske flera av oss att vi har glömt Han som är den vi ska sätta främst i vårt liv. Vi har lagt all vår tid på allt annat vi tycker är viktigt i livet och Gud blir den vi ägnar oss åt när vi inte har något annat att göra, trots att vi vet att Gud är så mycket viktigare än allt det andra.

Jag skriver inte detta för att det kanske låter fint eller för att döma någon, jag skriver från egna erfarenheter. Hela sommaren har jag haft för mig massor av saker och det är först efter att ha spenderat en längre tid i Kroatien som jag inser att jag knappt ägnat någon tid till att tacka Herren för allt det som har gjort för mig. Vad jag vet är det inte bara jag som har den dåliga vanan att bara vända sig till Gud när vi har problem, men sedan glömma bort att tacka Honom när han ger oss det vi ber om och mer utöver det.

Gud finns med oss i alla stunder, därför måste vi alltid vara medvetna om Guds närvaro för att verkligen sätta honom på första plats i vårt liv. Därför bör vi, det sista vi har kvar av sommaren, ta in Gud mer i vårt vardagliga liv. Eftersom Gud aldrig tröttnar på oss är det aldrig för sent för oss att ta upp vår relation med Honom. Nästa gång du känner att du har tråkigt och att du av gammal vana sätter dig med din laptop i soffan för att klicka fram Netflix, läs om något helgon eller en spirituell bok istället! Be rosenkransen! Bli mer aktiv i din relation med Gud istället för att använda din sommar till ingenting. Lär dig att försöka se Gud i allt du gör genom att till exempel tacka Honom för allt du har fått göra i sommar. Utan Gud hade inget varit möjligt.

Jag hade en väldigt intressant upplevelse en tid tillbaka. Det råkade ske under en SUK-reträtt, där följande fråga ställdes: Vad innebär det att leva som kristen?

Om sanningen ska fram så har jag aldrig i mitt liv ifrågasatt min egna kristna tro. Många intressanta svar slängdes fram från personer som satt till vänster och höger om mig. Så rakt på sak var dessa svar att de fick mig att ifrågasätta mig själv och det jag tror på. 
Utifrån min egen religiösa uppväxt och erfarenheter har jag lärt mig att försöka separera mina två enheter, eftersom jag insåg hur mycket konflikt de bringade. Jag talar om min religiösa kropp och själ. Trots att dessa två lever på varandra, kan jag inte låta bli att märka hur olika deras behov är ibland. Anden vill men kroppen är svag (Matt 26:41). Det krävs en klok hjärna för att kunna handskas med sin ande och kropp samtidigt. I Johannesevangeliet 6:27 kan vi läsa:
"Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill."
Denna vers i sig själv hjälper dig att reda ut dina prioriteringar i livet. Jesus är livets bröd. Det eviga livet som lovats vår själ, inte vår kropp.

Låt oss spola tillbaka till Adam och Eva. Gud skapade människan till sin egen avbild. Ur jorden formade han Adam. Och när Adam syndade får han som straff att leva på jorden, döden tar kroppen tillbaka och gör den till aska. Genom Jesus som själv tog på sig döden och övervann den erbjuds vi ett evigt liv av kärlek hos Fadern. På domedagen kommer vår själ att ställas inför rätta. Det låter läskigt med det är det som väntar oss alla, även Adam. Har vi under vårt jordiska liv valt världens falska löften och sökt att enbart tillfredsställa kroppens begär framför själens behov? Har vi låtit bli att gå till mässan, att be, att bry oss om och älska våra medmänniskor så lär vi inte trivas i himmelen.

Att leva för den eviga kärleken redan här på jorden är vad det innebär att vara en kristen. Ja det är komplicerat, men Jesus har visat oss vägen, och motiverar oss till att gå i hans fotspår. Fråga gärna dig själv:
Vad är det som gör dig till en kristen?


Under sin resa till Manila i januari 2015 uppmuntrade Påven Franciskus katolska äkta par att använda sig naturlig familjeplanering (NFP), om de inte vill föröka sig som kaniner.
Har du råkat missa Peters och syster Sofies kurser om Kroppens teologi, kommer du säkert tänka... "NF-whaat?" Oroa dig inte, i slutet av denna text kommer du vara proffs:

1. Vad är naturlig familjeplanering?
Naturlig familjeplanering går ut på att det gifta paret följer kvinnans naturliga rytm (menscykel) för att uppnå eller undvika graviditet.

2. Men hallå, är inte naturlig familjeplanering ett preventivmedel eftersom den kan användas för att undvika bli gravid?
Nej, naturlig familjeplanering är inte ett preventivmedel. Paret tar inga hormoner som förhindrar ägglossning eller något som påverkar kvinnans sekret och man använder inte heller kondomer för att kväva de små rackarna. Paret anpassar sig helt enkelt efter naturen. NFP medför därför inte en massa hälsorisker för kvinnan som vid preventivmedel.

Med andra ord får man inga sjuka humörsväningar som man kan få vid p-stav (för att inte tala om viktökning, akne, bröstsmärta, illamående, huvudvärk och minskad sexlust), och man riskerar heller inte att få en blodpropp och lida av nedstämdhet som man gör när man tar p-piller och man stör inte miljön i livmodern vilket kan ge smärtsamma menstruationer och rikliga blödningar som vid kopparspiral. Men den största skillnaden är att man behandlar inte sin kropp och fruktsamhet som en sjukdom.

3. Fungerar naturlig familjeplanering verkligen?
Ja, många studier pekar på att dess effektivitet. Jag kunna citera från artiklar i en evighet, gå istället in här och välj och vraka mellan vetenskapliga studier gjorda på NFP - metoden.

4. Hur gör man?
Metoden innebär att man lär känna kvinnans kropp och rytm och går ut på att paret avhåller sig från sex när kvinnan har ägglossning. Hur vet man när kvinnan har ägglossning? Har man en smartphone kan man ladda ner appar som hjälper en att hålla reda på det, som appen "Natural Cycles". Vill man köra old school så håller man antingen koll på sin menscykel med hjälp av en kalender, eller genom att ta en titt på sitt slem. Jepp du läste rätt, sekretmetoden är ett säkrare alternativ om man har oregelbunden mens. Tryck på länkarna för närmare beskrivning.

5. Vilka fördelar och nackdelar finns det med naturlig familjeplanering?
Utöver att naturlig familjeplanering hjälper paret att komma närmare varandra så medför det följande fördelar:

  • Det går i linje med kyrkans lära
  • Biverkningsfri
  • Helt gratis
  • Man får ökad kroppskännedom 
  • Det påverkar inte fertiliteten, utan kan tvärtom användas med mycket gott resultat om man sen vill bli gravid
  • Det är miljövänligt
Nackdelar
  • Man måste aktivt följa sin menscykel vilket kan till en början vara tidskrävande.
Besök kroppensteologi.se för mer information om NFP och massa annat gott. 
I vårt moderna samhälle har HBTQ-frågor tagit plats som ett av de viktigaste och mest aktuella områden när det gäller mänskliga rättigheter. Frågorna har fått en slags särställning som kan liknas vid ett ideologiskt fundament, de används i princip som måttstock när man mäter hur pass ”upplysta” samhällen eller nationer är. Inte konstigt att kyrkan får skit…
HBTQ-rörelsen har sitt ursprung i det tidiga 1900-talet. Simone de Beauvoirs berömda ord ”Kvinna är man inte, det blir man” liksom ekar i HBTQ-rörelsens undermedvetna och ges konkret form i genusteorierna, som ju hävdar att kön bara är en social konstruktion. Man fostras in i sitt kön. Nu för inte så längesedan, som ni säkert alla läst om, kom Bruce Jenner ut med nyheten att han bytt kön, och nu vill kallas Caitlyn. I Vanity fair poserar Caitlyn stolt, och ser väldigt tillfreds ut. ”Äntligen är jag mig själv”. Men frågan är vad det är vi menar när vi säger så: ”mig själv”.
Idén om att det finns ett jag, en identitet som är skild från kroppen och ibland till och med något helt annat än vad kroppen är, är det som ligger till grund för alltihop. Hur många gånger har man inte hört att ”man kan födas in i fel kropp”. Som katoliker tror vi ju att människa är både kropp och själ, men är de två verkligen åtskilda, finns det en konflikt mellan dem? Tar vi oss en titt i katekesen finner vi detta:

365: Enheten mellan själ och kropp är så djup att man bör betrakta själen som kroppens ’form’ detta innebär att det är tack vare den andliga själen som kroppen, sammansatt av materia, bildar en mänsklig och levande kropp. Ande och materia i människan är inte två naturer förenade med varandra, utan deras förening bildar en enda natur.

Att en människa har uppfattningen att hon har ”fötts in i fel kropp” kanske egentligen inte alls beror på att ens själ och kropp är i konflikt med varandra, utan kanske ibland beror till viss del på att man inte trivs med vad man själv (eller samhället) har för uppfattning om vad det innebär att vara man/kvinna. Det finns en jättebra videosnutt där en präst resonerar om just detta. Om ni inte har sett den redan, se den(!):


Som katoliker har vi en rik tradition att hämta från när det gäller förståelse för könens relation. Det modernaste och nyaste är inte alltid bäst. Dagens samhälle skulle må bra av att få en liten dos katolsk erfarenhet och visdom injicerat i den intellektuella infrastrukturen, särskilt när det gäller relationer och kön. Ytterst sett behöver vi ju Gud i vår ”theory of everything”, det är endast när Gud finns med i ekvationen som det här med kön och kärlek verkligen går ihop. ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:27). Hela sanningen om vad det innebär att vara man och kvinna uppenbaras i likheten med Gud, likheten med den eviga relation som treenigheten är. Man och kvinna är tillsammans avbild, vi är två motpoler som kompletterar och bekräftar varandra. Låt oss sprida det glada budskapet, så att fler får leva i sanningen. Ty: ”sanningen skall göra er fria”.




En tidig söndagmorgon bläddrade jag spontant i en bok som innehåller berättelser och texter om de gamla ökenfäderna. Ögonen föll på en rad som sade att djävulen försöker få oss att somna och vara trötta när det kommer till ting som är nyttiga för själen som bön och goda gärningar m.m. men ser till att vi är pigga när det kommer till skvaller.

Kände mig träffad av det. Många gånger har jag gått i dvala mitt under en dekad eller sluddrat genom trosbekännelsen vid mässan. För att inte tala om de stunder jag har låtit bli att ta mitt ansvar och överlåtit all hushållskötsel åt min familj för att jag har varit för trött. Men det värsta är nog skitsnacket, du vet den som kommer förklädd i ”Jag talar bara sanning” men som egentligen går ut på att framhäva en annan persons negativa egenskaper och handlingar. Alla vet att det är fel, men ingen bryr sig. Vi som tar emot skitsnacket som åhörare är lika dåliga om än inte värre än de som yttrar det. För vi uppmuntrar det med våra ”umm” och ”aa”. Inget kan engagera folk så mycket som att tala illa om de som inte är närvarande i rummet och runt matsalen och i de små samtalsrummen på mitt jobb går ingens rykte säkert. Negativa åsikter om varandras personligheter och handlingar studsar mellan väggarna och man dras lätt med i det.

Biskop Anders sade en gång under sin predikan att man ska vara en sådan jobbig person som ingen kan tala illa om andra med. Så vad sägs om den utmaningen? Vi lägger ner skitsnacket!
En ständigt upprepad fras i medierna är att svenska folket är världens mest sekulariserade. Hur det förhåller sig med detta är inte så säkert – det kan finnas andra alternativ om man ser efter. Men som frasen nu används får den lätt en normerande innebörd: att vara religiös är inte riktigt svenskt och därför inte så önskvärt.
Religionen är framför allt något vi finner bland invandrare från fjärran länder, präglade av inbördes konflikter, och svenskarnas frånvaro av religion är därför en trygghetsfaktor. Särskilt irriterande är kristendomen som ännu lever kvar hos oss om också i begränsad omfattning och bör hållas på plats. Men är det så här? En majoritet av svenskarna har ännu något slags förhållande till kristen tradition, fastän den ligger mer i känslornas plan, och detta förhållningssätt är inte alldeles lätt att klarlägga.
Just i år har det kommit två böcker som problematiserar dessa frågor men med litet olika vinkling. Det är David Thurfjells Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen (Molin & Sorgenfrei) och Magnus Malms Som om Gud inte finns: en bok om sekularisering (Artos). Båda har uppmärksammats i dagspressen.
Svenska Dagbladet den 18 juli ser Ivar Arpi den svenska synen på religion som en följd av reformationen [läs Arpis ledarartikel här]. Tron kom framför allt att rikta sig mot bibelordet, och väckelserörelserna kom ofta att förknippas med en absolut tilltro till Bibelns auktoritet. De krävde också ett intensivt engagemang av den enskilde. Att vara religiös kom att betyda att man tillhörde en exklusiv grupp som i åsikter och värderingar skilde sig radikalt från majoritetens och skilde människorna från samhället. I stället ser man nu gärna Sverige i sig som moraliskt överlägset främmande kulturer med uppdraget att sprida sina värderingar över världen.
Men den svenska sekulariseringen märks också på andra håll. En viktig faktor är förändringarna i språkbruket där traditionellt religiösa vändningar faller bort ur vardagsspråket. Man skriver nu allmänt ”gud” med liten bokstav – för inte så länge sedan var det enbart en ateistisk markering. Men Magnus Malm kommer med en mer kontroversiell tes: att Svenska kyrkan har spelat en viktig roll för språkets sekularisering. I sin strävan att anpassa sig till ett modernt språkbruk har man bytt ut den kristna terminologin mot en mer allmänt hållen som för tanken till psykologisk terapi snarare än till frälsning. Detta är faktiskt obestridligt. Vi ser det i senaste handboksförslaget där ordet ”synd” ersätts av det inte särskilt förståeliga ”brustenhet”. Sådant gör Bibelns och traditionens språk än mer obegripligt och befäster synen på dagens svenska kultur som postkristen.
”Kära ungdomar, var inte rädda för äktenskapet. Kristus följer nådefullt makarna som förblir enade i Honom” 

Så lyder påven Franciskus tweet som sändes ut på tisdagen. Twitterkontot@Pontifex har över 22 miljoner följare i hela världen.

Det är nu mindre än tre månader till Familjesynoden och ordförande för det Påvliga Familjerådet  ärkebiskop Vincenzo Paglia talar med Vatikanradion om detta och om påvens ord:
Vi känner alla till alla de problem som finns kring äktenskap och familjen nu. Men påven sätter fingret på den grundläggande frågan att många ungdomar tyvärr är rädda för att gifta sig. Det finns en kultur som ökar rädsla och förvirring som gör att man lätt drar sig tillbaka. Påven Franciskus upprepar till dagens ungdomar: ”Var inte rädda!” Det är lite konstigt att denna mening från Bibeln måste upprepas 365 gånger, varje dag. Men denna outtröttliga upprepning måste få genljuda i de ungas hjärtan och sinnen eftersom meningen är kopplad till Jesus och äktenskapet. Ett evigt äktenskap som ger samhället stabilitet.

Att påven riktar sig till ungdomarna genom Twitter är ett sätt att nå dem på och msgr. Paglia hoppas att många ungdomar tar till sig budskapet i hjärtat.

Vad kan då kyrkan göra för att betona skönheten i äktenskapet? Msgr. Paglia tror att det handlar om att se äktenskap och familj som ett val inte bara för sig själv, utan som ett sätt att förändra världen. Äktenskap och familj betyder inte bara mycket för den inre kretsen utan för samhället och för världen.