En ny katolsk kyrka tillägnad Paulus invigdes i helgen i Mussaffah i Förenade Arabemiraten i närvaro av statssekreterare kardinal Pietro Parolin.
Kardinalen sa att den nya kyrkan är ett tecken på vitalitet i landets kyrka. Den apostoliska vikarien för södra Arabien uttryckte tacksamhet för stabiliteten och freden i Förenade Arabemiraten.
900 000 katoliker bor i Förenade Arabemiraten och de är arbetskraftsinvandrare från andra asiatiska länder. Kardinalen invigde nu landets andra katolska kyrka med dess första mässa och tusentals troende var närvarande.
Vid mässan påminde han om den goda viljan hos landets ledare och för deras generositet att avlägga mark för byggandet av nya kyrkan. Han sa att det är ett konkret tecken på landets välkomnande av de kristna och ömsesidig respekt.
Kardinal Parolins budskap till det kristna samfundet var en önskan om att de stöds i sin önskan att växa i tro och att utföra välgörenhet.

”Din är jag, skapad till dig, Herre, vad vill du? Ge mig rikedom eller fattigdom. Ge mig tröst eller bedrövelse. Ge mig glädje eller sorg. Eviga Liv, klaraste Sol, helt vill jag tillhöra dig.”


Teresa av Avila som föddes för 500 år sedan har lämnat denna bön efter sig och den kan ännu idag tala till oss. Gud är det viktigaste i vårt liv. Vi tillhör honom vad livet än må föra med sig. Vare sig vi lever i trygghet här i Sverige eller förföljs för vår tro i Syrien eller Irak tillhör vi honom. Överallt och alltid måste vi göra ett val: antingen vill vi efterfölja Jesus och försöka leva som hans vänner eller glida bort ifrån honom och följa våra nycker och tillfälliga önskningar. Sommaren ger oss mer tid att tänka efter vad livet egentligen går ut på. Semestern är inte bara till för tidsfördriv utan för att upptäcka vad livet går ut på och hur vi kan använda vår tid, våra krafter och våra ägodelar på bästa sätt. Då kan sommaren och semestern ge oss inspiration för resten av året, när arbetet och allt annat tar vår tid och kraft i anspråk. Sommaren kan hjälpa oss att komma till en existentiell omvändelse: vad lever vi för, vad är viktigt för oss, vad vill vi hinna med innan vi dör?

Sommaren ger oss tillfälle att möta Gud i hans skapelse och tacka honom för allt skapat. Vare sig vi semestrar i skärgården eller i storstaden får vi möta Gud och lovsjunga honom för allt som finns till. Just i dessa dagar har vår påve Franciskus också gett oss, hela Kyrkan, ja, hela världen sin miljö-encyklika. Där hjälper han oss at bli stärkta i vår vördnad för skapelsen, så att vi tar vår uppgift som med-skapare mer på allvar. Vi har fått uppdraget att vårda skapelsen och se till att den inte utnyttjas och missbrukas. Samtidigt som sommaren är en idealisk tid för att glädja oss över att Skaparens skönhet lyser fram i allt skapat är den också en gyllene tid för en ekologisk omvändelse.

Påven inleder sin encyklika med att citera, Guds lille fattige, den helige Franciskus’ Solsång: Laudato si. Han uppmanar oss att liksom detta helgon jubla och glädja oss över att vi får möta Skaparen i allt skapat. Om skapelsen verkligen blir en mötesplats med Gud, får vi  spontant ett helt annat förhållningssätt till det skapade och behandlar det mer varsamt. Guds godhet lyser fram i naturen och får oss att delta i den lovsång som hela den bibliska traditionen vill förmedla till oss. Vårt nordiska kynne brukar vara speciellt öppen för naturen som ett heligt rum där det är helt naturligt att se spåren av den Gud som har skapat allt och håller allt i sin hand. Men vi vet att naturen också skövlas och utsätts för en ofta hänsynslös exploatering på många håll. Ofta är det de fattigaste som drabbas hårdast av detta. Därför är vår svenska sommar också en tid som kan påminna oss om vår plikt som Jesu lärjungar till omvändelse till de fattiga.

Låter det jobbigt att tala om omvändelse? Har vi inte rätt att koppla av och ha det skönt under semestern? Vi behöver förvisso också omvändelse till vila, tystnad, glädje, vänskap, helig lättja, ja, till alla de eviga värden som är gratis och som Skaparen i sin godhet ständigt överöser oss med. Bara vi öppnar vårt hjärta för honom och vill tillhöra honom kan vi upptäcka detta mer och mer.

Glad och välsignad sommar!

+Anders Arborelius ocd

Den långa, rödhåriga brodern är född och uppvuxen i Colorado, USA. Broder David Johnson sticker definitivt ut i Syrien, landet där han tjänar hos St James Persiska Karmelitkloster i Qara.

Han kom ursprungligen som student för att studera språket, men bestämde sig för att stanna efter att ha förälskat sig i landet och kände Guds kallelse till det religiösa livet där.

Kärleken till språket och för Gud kom att rädda broder Johnsons liv. Vid en bönestunden under frukost i Denver, påmindes broder Johnson om annandag påsk för tre år sedan. Han var uppe i klostertornet, och i typisk, vänlig Colorado stil, vinkade hej till några syriska militanta islamister han såg i bergen i fjärran.

Broder David Johnson talar till CNA (Catholic News Agency) om livet som kristen i Syrien.
"Jag visste inte ens att det fanns kristna i Mellanöstern när jag flyttade dit - men det finns två miljoner av dem." - Säger broder David Johnson i en intervju med CNA. När brodern vinkade blev islamisterna  misstänksam och vände sina konvoj mot klostret. När de kom fram krävde de att få veta vem som vinkade åt dem, och kidnappade sedan broder Johnson när de upptäckte att han var amerikan.

Hans bröder började genast att be.

Bröderna på klostret drabbades inte av panik utan gick omedelbart till kyrkan och firade mässan och bad för sin kidnappade broder. Johnson sade  "Jag var i Guds händer, jag kände ingen rädsla."

Tillfreds och glad började broder Johnson att sjunga sånger om Jesu uppståndelse till sina kidnappare på deras modersmål. Först blev de förbluffad, men sedan insåg broder Johnson att deras hjärtan mjuknade. "Jag har aldrig hört det förut, sjung det igen, " sade en av kidnapparna. Så broder Johnson fortsatte med att sjunga: Kristus är uppstånden från de döda, trampar ner döden genom sin död, och till de i gravarna skänker han liv. ""

De militanta började skratta och klappa tillsammans, och beslutade att de skulle ta honom tillbaka till klostret oskadd. Men först var de tvungna att visa sina vänner den sjungande amerikanska brodern.

"De öppnade dörrarna (till deras läger) och bad mig sjunga dessa sånger om uppståndelsen till en skara soldater, och de började alla att klappa! Jag trodde att jag drömde! Jag trodde att jag hade gått in i någon alternativ verklighet! ", Sade broder Johnson.

Medan broder Johnson är säker på att hans förmåga att tala de militantas modersmål hjälpte hans omedelbara frigivning, sade han att han är övertygad om att sina bröders böner och Jesu namn i låtarna är vad räddade hans liv den dagen. Därför är hans råd till alla som är oroliga över situationen i Mellanöstern är att be.

"Be, be, be", sade han, "Och lägg all din tillit till hans visdom."

För att lyssna på broder Johnsons berättelse, och att höra hur det är att vara kristen i Mellanöstern i dag, titta på videon nedan:



Apple användare är inga främlingar till emoji som hjälper en att uttrycka sig emotionellt i skrift. Sedan förra veckan, i och med IOS 9 beta uppdateringen, kan man även hitta Vatikanens flagga bland de nya emoji. Vi på Confessiones kommer utan tvekan att använda den flitigt! =) 


Katolska kyrkan firar i år ”Det Gudsvigda livets år” med avsikten att alla troende ännu mer ska upptäcka rikedomen och djupet i ett liv helt vigt åt Gud, och vad det betyder för kyrkan. Det är också ett år då vi särskilt ber för ordenskallelser, för utan ordenslivet kan kyrkan inte vara helt sig själv. Klostren är kyrkans lungor där vi hämtar frisk luft från himlen - vare sig vi vet att klostren finns eller inte.


För vår tids sekulariserade människor låter ett liv i celibat som ett livsförnekande och rätt neurotiskt val. Men det kan vara svårt att förstå även för en troende katolik. Påven Johannes Paulus II har ju visat oss, genom Kroppens teologi, att den mänskliga sexualiteten är något så värdefullt och välsignat att den kan ge människan en föraning om att vara lik Gud. Hur kan man då välja att ge upp det?


Ett liv där man avstår från äktenskapet och allt det goda som den naturliga mänskliga kärleken ger, skulle inte vara ett alternativ om inte Jesus själv talat om det. Han säger att det är möjligt om man väljer det för himmelrikets skull (Mat 19:12), det vill säga för Jesu skull. Det kan bara vara ett svar på hans inbjudan: ”Lämna allt och följ mig!”

Jesus går fortfarande omkring i världen och överraskar människor, precis som han överraskade lärjungarna vid sina fiskenät för 2000 år sedan. De blev så fascinerade och gripna av honom att de släppte allt de hade för händerna och gav sig iväg… i Jesu efterföljd. Han kallar inte mindre i dag än han gjorde då, snarare mer. Frågan är om någon lyssnar.


Vi som lever i celibat har inte valt det här livet därför att vi skulle vara rädda för vår egen kropp, föraktar sexualiteten eller inte har samma drifter och behov som alla andra. Vi har inte valt det här livet därför att Gud skulle älska anden och det andliga mer än kroppen. Vi har inte valt det här livet därför att det skulle vara fult att njuta och det är bättre att vara asketisk. Att vi valt detta liv - eller att Gud valt det åt oss - är ett stort mysterium: Vissa människor kallas att säga: ”Ja, Herre, jag hade också kunnat ge mig själv till en man eller jag hade också velat göra en kvinna lycklig - men jag väljer att ge mig själv till Dig. Jag utgjuter allt detta goda - ett av de vackraste och djupaste uttrycken för mänsklig kärlek - som en dyrbar parfym över dina fötter. Jag krossar flaskan med kostbar balsam till ett stort och väldoftande offer.”


Ordet offer kan låta svårt eller motbjudande, men betyder helt enkelt att ge en gåva till den man älskar.


Ett sådant offer skulle inte vara värt något om inte sexualiteten var god och värdefull. Vad är en gåva värd som inte betyder något? Det kan kosta blod och tårar att säga ja till kallelsen att viga sitt liv till Gud. Men när man väl kommit över tröskeln och sagt ja får man hundrafalt igen. Den som mister sitt liv vinner det. Jag vågar säga att ingen som generöst svarat ja till Herren behöver vara rädd att hjärtat någonsin skall stelna och förtorka. Tillsammans med Herren får man bli någon som ger liv, som sprider Guds rike i världen.


Ja, den ensamma kvinnan ska få fler barn än den gifta kvinnan, står det hos profeten Jesaja (Jes 54:1).

Alla kan inte förstå det här, det säger Jesus själv. Men det var den väg som han själv gick. Jesus var helt och hållet sann människa, inte en halv människa, inte en ofullbordad, förkrympt människa. Ett liv i celibat är inte ett frustrerat och olyckligt liv. Det är ett liv där man ger sig helt och fullt av kärlek. Och bara detta att ge sig själv fullt ut kan göra människan sant lycklig.


Äktenskapet och det gudsvigda livet är två olika vägar för att ge sig själv och som leder till samma mål, samma mänskliga fullkomning.
Samma ”självförverkligande”!


Om du känner i ditt hjärta att Herren kallar dig att tillhöra honom helt och fullt, var inte rädd för att följa hans röst. Lita på att han alltid vill ditt bästa, att hans vilja är att göra dig lycklig. Att få bli den du är menad att vara.

/syster Sofie o.p.


I sommar finns ett fantastiskt tillfälle för dig att prova på klosterlivet för en vecka och möta bröder och systrar från olika ordnar.


Den 11-16 augusti ordnar systrarna i Rögle kloster en sådan klostervecka för unga katoliker som är nyfikna på klosterlivet. Det blir bön, undervisning, vittnesbörd, arbete och fest.

Missa inte detta!

www.roglekloster.se


I veckan tog jag mitt mod till fånga och kontaktade prästen i min stad om att få påbörja processen för att konvertera. Jag skulle prata med honom efter mässan på söndagen. Jag gick dit till mina föräldrars förvåning. De vet nu om att jag kommer gå dit flera gånger men inte varför. Det är jobbigt och tufft eftersom mina föräldrar inte är troende utom då det sker ett dödsfall i familjen. Eller att man ska döpa ett barn eller att man måste konfirmeras för man ska. Att jag vill konvertera är något som jag dessutom i och med att jag gick på mässan påbörjade där och då och jag har en lång väg kvar innan jag kommer dit.

Innan mässan så läste jag Bibeln. Jag läste Markusevangeliet där Jesus och hans lärjungar tar båten över sjön och det blir storm. Jesus frågar om de ännu inte har tillräcklig tro när de blir rädda och tror att de ska gå under. Som av en händelse var det just den texten som prästen läste upp vid dagens mässa. För min del ser jag det som ett tecken. Att jag ska få höra Guds ord först genom skriften och sedan från en man som givit sitt liv till Herren.

Jag tolkar orden som att trots att man kanske har tro inom sig så är den inte fast i alla lägen. Den är inte fast när vi tvivlar på oss själva, den är inte fast när vi tvivlar på våra val i livet. Men även Petrus tvivlade. Man måste våga låta sig själv stå fast vid sin tro. Att våga säga till sina protestantiska föräldrar att man vill gå på katolsk mässa även om det leder till att de ställer en massa frågor. Med tron så blir man starkare i vardagen, med tron så växer man som människa för Gud ger dig svaren som du annars aldrig skulle ha fått. Gud hjälper dig som människa i ditt grubblande och ger dig hopp så som det står i Psaltaren 119:114 ”Du är mitt skydd och min sköld, jag sätter mitt hopp till ditt ord”.

- Stefan

Kristus Konungens kyrka i Göteborg är ett av fyra ljusprojekt som gått till final om den årliga utmärkelsen Svenska Ljuspriset. Tävlingen arrangeras för 23:e året i rad och vinnaren koras den 8 september på Berns Salonger i Stockholm.

Kristus Konungens församling är Göteborgs äldsta katolska församling och grundades år 1862. Församlingens kyrka en av de mest välbesökta kyrkorna i Sverige, med lågt räknat 180 000 besök per år.
Kyrkan fick under 2014 ett efterlängtat ansiktslyft. Den grundläggande belysningsidén blev att tydligare framhäva kyrkans arkitektur, ta hänsyn till verksamhetens olika moment, lägga fokuset inne i koret samt ta bort de befintliga pendelarmaturerna utan att tappa den sakrala stämningen. Belysningen skulle vara både funktionell, inbjudande och flexibel men också framhäva olika skulpturer, symboler och platser som är viktiga för hur rummet används. Belysningsplanerarna samarbetade med församlingen för tar fram olika förinställda ljusscenarier för olika moment, både för dagtid och kvällstid.
Övriga finalister i tävlingen:
  • Kokpunkten Actionbad, Västerås
  • LUX Lunds Universitet
  • S:t Johannes kyrka, Stockholm
Vinnaren av Svenska Ljuspriset koras den 8 september på Berns Salonger i Stockholm i samband med evenemanget Ljusdagen


Gud håller trådarna i sin hand, det är alltid han som har sista ordet. Om du vågar lita på detta blir du uppfylld av djup glädje och frid. Då vet du att Gud står bakom allt, att varje händelse i ditt liv är buren av en allsmäktig kärlek. En kärlek som du kanske inte förstår, men som du kan överlämna dig till. "Lycka och olycka, liv och död, fattigdom och rikedom - alltsammans kommer från Herre", skriver Jesus Syrak (11:14). 

Visserligen är det onda en verklighet, men Jesus kom och dog för oss på korset för att bryta det ondas makt. Det onda kan inte mer fånga oss. "Jag har besegrat världen", säger Jesus (Joh 16:33). I tron på honom besegrar även vi världen, det onda i världen (1 Joh 5:4). I denna tro vet vi att Gud verkar i och genom det onda, och allt som händer är inneslutet i hans plan med världen och med varje enskild människa - till och med vår egen synd, om vi ärligt bekänner den inför honom. 

När du vet detta behöver du aldrig mer vara bekymrad. Du vet att allt som händer dig är bra. Gud vill inte, i direkt mening, att någon gör något ont mot dig, men han vill att du i kärlek tar emot och bär det lidande som den andre vållar dig. Gud ville inte i direkt mening att människor korsfäste Jesus, men han ville att Jesus lät sig korsfästas. 

Kanske tänker du att det i Jesu situation var självklart, eftersom det var planerat av Gud att hans lidande skulle frälsa världen, men att det för dig är annorlunda. Nej, det är precis detsamma. Allt som händer dig är Faderns vilja, därför är det bra.

- Br Wilfrid Stinissen
Ur boken: Idag är Guds dag

Kan ett land med djupa kristna rötter som Mexiko befinna sig i händerna på demoner? Några i kyrkan fruktar det. Och till följd av detta kallades de den 20 maj för en landsomfattande exorcism av Mexiko.

Höga nivåer av våld, liksom drogkarteller och abort i landet, var anledningen bakom att den särskilda riten av exorcism, känd som exorcismo magno (den stora exorcismen), utfördes i katedralen i San Luis Potosí. Kardinal Juan Sandoval Iñiguez, ärkebiskopen emeritus i Guadalajara, ledde vid stängda dörrar ceremonin, som för första gången någonsin gjorts i Mexiko.

De andra som deltog vid exorcismen var ärkebiskop Jesús Carlos Cabrero i San Luis Potosí, den kända spanska exorcisten fader José Antonio Fortea och en mindre grupp av präster och lekmän. Händelsen gjordes inte känd för allmänheten i förväg. Enligt ärkebiskop Cabrero ville man undvika missriktade tolkningar av ritualen.

Men hur kan ett helt land blir angripet av demoner till den grad att det är nödvändigt att tillgripa en exorcismo magno?

"I den mån synd ökar mer och mer i ett land, blir det lättare för demonerna att fresta [människor]," berättade fader Fortea för CNA. Den spanska exorcisten varnade att "i den mån det pågår mer trolldom och satanism i ett land, kommer det att bli mer extraordinära manifestationer av dessa mörkrets makter." Han sade att "exorcismen som utfördes i San Luis Potosi är den första som någonsin genomförts i Mexiko där exorcister från olika delar av landet samlades för att driva ut mörkrets makter, inte från en person, utan från hela land."

"Denna rit av exorcism, vacker och liturgisk, hade aldrig tidigare skett i någon del av världen. Även om det hade ägt rum i ett privat sätt, som när St Francis [vunnit] den italienska staden Arezzo ", konstaterade fader Fortea.
Den spanska exorcisten förklarade dock att firandet av denna ritual inte kommer att förändra den svåra situationen Mexiko går igenom på en enda dag. Men betonade att genom excorcismen kommer många "frestare" att fly [...] Men även om alla inte kommer att utvisas, är de som togs bort inte längre där."

Fader Fortea tillade: "När exorcister i ett land driver ut sina demoner, måste det göras i tro. Du kommer inte att se något, känna något; Det kommer inte att finnas någon extra fenomen. Vi måste ha tro på att Gud gav apostlarna en kraft och att vi kan använda denna makt. 

"I vilket fall som helst, om denna ritual skulle genomföras i flera länder en gång om året, förr eller senare, skulle detta sätta stopp för eventuella extraordinära manifestationer och skulle visa oss djävulens raseri. Jo, utan tvekan, demonerna hatar att drivas ut ur en plats eller att vara bunden med Kristi kraft."

Den spanska exorcisten sade att det skulle vara mycket önskvärt att när det finns ett årsmöte för exorcister i ett land att en ritual som denna exorcismo magno utförs.

Han betonade också att en biskop "kan tillåta dess förekomst en gång om året med sina präster i domkyrkan [...] Biskopen är herden, och han kan använda den makt han har fått för att driva bort osynliga vargar från fåren", sade han, "eftersom Satan är som ett rytande lejon, stryker omkring och letar efter någon att sluka, kan herdarna driva bort rovdjuret från offren. "

Läs mer: When an entire country becomes infested with demons, Catholics Exorcize 
Nyfiken på vad din väg i livet är?
Delta en vecka på Sankt Dominikus kloster, i Rögle utanför Lund!  
11-16 augusti

Tillsammans med dominikansystrarna i Rögle, dominikanbröderna Pascal och Björn, benediktinsyster Elisabet, franciskanbroder Staffan, karmelitbroder Emmanuel och johannesbröderna Cyrille-Marie och Syméon. Under dessa dagar berättar vi om vår spiritualitet och den spännande vägen till klosterlivet.

Pris 1000 kronor.
Anmälan: skriv kort om dig själv till e-postadress:
klostervecka2015@roglekloster.se
“En god sås täcker dålig mat” - sade taxichauffören efter att vi hade lämnat av en suicidalpatient på psykakuten. Två timmar tidigare hade patienten sett mitt kors och Maria medaljong, hon knuffade undan min scarf med sina skakiga händer och stirrade i några sekunder. Började därefter att tacka Gud, och be alla möjliga helgon om förböner tills hon till slut kom till Maria.
  “Maria be din son att förbarma sig över mig, Maria be honom, Maria skrik på honom, snälla Maria, Maria skrik på honom”. “De säger att Gud inte ger dig mer än vad du kan klara av – men jag klarar inte av mer, jag vill inte ha mer, jag orkar inte mer”.

Psalm 22 ligger nära till hands när man arbetar med personer som får erfara ofantligt lidande och vars liv hänger på en tunn tråd som de mer än gärna vill kapa av.
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro."

Ger Gud dig mer än det du kan klara av?
Det är inte Gud som ger dig lidandet, men han tillåter det. Och ja du kan få utstå mer lidande än det du klarar av på egen hand. Varför tillåter han det? Varför får vi lida överhuvudtaget? Hur kan en god Gud se på när hans skapelse blöder? Världen har sedan syndafallet fortsatt falla sönder. Den som förnekar djävulens existens behöver bara se på nyheterna för att snart komma till insikt om den brutala ondskan omkring oss.

"Varför? Varför jag?" - hur många gånger har jag inte fått höra dessa ord yttras ur förtvivlade munnar och varje gång har jag velat svara "Förstår du inte att du måste offra ditt lidande?" När man vet att meningen med ens liv är att leva i och komma till kärlek kommer korset att bäras av den kärleken, av Gud själv. Smärtan påminner oss om att återgå till målet, till Honom - "Jag går förbi allt utan att stanna upp" sade Marie - Antoinette de Geuser. Hur lätt är det inte att bära smärtan när man gör det för någon man älskar? All smärta som vi får utstå kan användas med hans hjälp till något gott. Se bara till korset!
"Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus." - 2 Kor 1:4-5
- Pipo
Detta är en tankeresa:
Tänk dig en annan värld, ett helt annat universum!


Tänk att denna värld är skapad av en personlig kraft eller väsen och som har ett enda mål med denna värld.

Detta mål går före allt annat.
Detta mål handlar om relationer.
Detta mål handlar också om frihet.
Detta mål är kärlek.

Detta väsen vill möta, lära känna och älska andra personer.

Detta väsen vill också möta, låta sig kännas och bli älskad av andra personer.
Detta är viktigare än allt annat.
Just detta är meningen med hela denna värld vi tänker oss.

Kärlek kan aldrig tvingas fram.

En förutsättning för kärlek är just att det måste ske i frihet.
Kärlek måste vara ett val.
De skapade måste kunna välja sin skapare - eller inte välja sin skapare.
Och en förutsättning för att kunna älska någon är att lära känna denne.

Skaparen av denna värld är oändligt mycket större, visare, kraftfullare, än allt annat i dennes värld. Och när jag skriver oändligt så menar jag inte extremt mycket, utan just oändligt. Bortom förståelsens gräns.

Skaparen skulle på ett ögonblick kunna få varje skapat väsen att förstå hur otroligt stor, vis, och kraftfull denne är.
Men skulle relationen till sina skapade varelser efter detta vara kärlek?
Skulle dessa skapade varelser ha något val? Och just utan val är det inte kärlek.
Denna relation skulle bli allting från respekt och underdånighet till rädsla, men inte kärlek.

Skaparen måste alltså vara ytterst försiktig.

Denne kan i stort sett inte visa något av sitt väsen alls, utan måste snarare närma sig sina varelser indirekt. Först när någon av de skapade personerna börjat ana ett uns av skaparen, och därigenom börjat söka skaparen vågar skaparen visa en aning av sig själv. Detta leder till mer sökande från den skapade vilket gör att skaparen kan visa sig en aning mer, men hela tiden försiktigt så att den skapade inte riskerar att bli skrämd eller överväldigad - snarare tvärtom.

Kan skaparen låta sig analyseras?

Analysera betyder att förstå, greppa, omfatta.
Men skulle en oändligt (kom ihåg, inte extremt mycket utan verkligen oändligt) mycket mindre vis, mindre kraftfull ja mindre på alla vis, varelse - förstå, greppa och omfatta något oändligt mycket större? Går inte detta emot allt vi vet? Som om myror skulle analysera oss människor, fast mycket mycket värre!


Allt detta ger oss två slutsatser om denna värld:

  • De skapade personer som närmar sig skaparen enbart med avsikten att analysera, kommer inte att komma långt.
  • De skapade personer som i stället söker skaparen kommer att möta en aning av skaparen, precis så mycket som denne person klarar av just då.


Påven Benedictus XVI:s liv skall komma upp på bioduken. Enligt vad Pantaleon Entertainment AG meddelade i tisdags i München har de säkrat rättigheterna till Peter Seewalds påvebiografi. Denna publiceras 2016 på förlaget Pattloch och innehåller hittills okända detaljer i Joseph Ratzingers liv. Bakom filmprojektet står Pantaleons producenter Dan Maag, Marco Beckmann och Matthias Schweighöfer. De skall göra filmen tillsammans med Alexander Weckert, tidigare chef för filmer och serier på RTL.
Filmmanuset ansvarar den kände författaren Johannes Betz för, som tidigare har skrivit böckerna för ”Spiegelaffären” och ”Hindenburg”, som det vidare heter i meddelandet. ”Den tyske påven Benedictus XVI:s liv fram till hans historiska abdikation är ett av de mest storslagna ämnena från vår tid för en internationell biofilm”, förklarade Maag. Enbart katolska kyrkan med dess 1,2 miljarder medlemmar representerar en ”gigantisk målgrupp”.
Maag sade vidare att producenterna vill berätta ”en spännande och mångbottnad historia” som också talar till människor som inte står nära kyrkan. Ärkebiskopen vid kurian Georg Gänswein, prefekt för det påvliga hushållet och privatsekreterare för påven emeritus, skall ha kallat projektet för ” ett modigt företag”. I pressmeddelandet citeras han ha önskat till Pantaleon: ”Sätt igång med mod och glädje!”
Weckert producerade också 2011 med firman Constantin dokumentärfilmen Francesco och påven. Där berättas historien om den elvaårige Francesco från Rom, som med sin gosskör Pueri cantores medverkar i de påvliga liturgierna. Hans största önskan uppfylls när han blir utvald till att med sin sopranröst sjunga ett solo för den heliga fadern. Med pojkens ögon upplever biobesökaren världen bakom Vatikanens murar under Benedictus XVI:s tid.
- Hämtat från Signum
Allt känns skit. Skolan, privatlivet, familjen endast kärleken är det som känns bra. Kärleken till den kvinnan jag älskar och kärleken till gud.

I en tid av tentor, slutprov, C-uppsatser, stress att inte hinna med arbetsuppgifter innan semestern är det lätt att glömma Gud. Speciellt för mig som nyligen fann honom. Att varje dag avsätta den tiden som behövs för bön och för läsning både av katekes och bibel är lätt hänt att missa. Något jag har lärt mig sedan jag blev kristen på nytt är att även om man glömmer Gud så glömmer inte han dig. Han finns där och lyssnar på dig då man tar sig tiden att be. Och även om han inte besvarar dina böner så lyssnar han ändå på dina ord. En annan sak jag lärt mig är att Gud besvarar våra böner men inte då vi tycker att vi behöver dom utan när han anser att vi är mogna för hans plan. Så när det känns jobbigt kom ihåg:
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. - Jer 29:11