Förra veckan besökte 150 av Roms hemlösa i Sixtinska kapellet i samband efter att ha mottagit en inbjudan till middag och en privat visning av Vatikanen. Påven närvarade och hälsade personligt på varje besökare. Han sade: ”Välkomna. Detta är allas hus och ert hus. Dörrarna är alltid öppna för alla” och framhöll att deras besök var en ”öm beröring” från Gud. Under besöket fick gästerna en guidad tur genom Vatikanstaten, vilken bland annat passerade Santa Marthas gästhus, där påven själv bor, liksom flera av gallerierna i Vatikanmuseerna, som kulminerar i Sixtinska kapellet.
Påven uppmanade gruppen att be för honom: ”Jag behöver böner från er”, och bad själv att Herren måtte ”beskydda och hjälpa er på er livsväg och låta er erfara hans ömsinta faderskärlek.” Efter mötet med påven bjöds de hemlösa på middag i Vatikanmuseernas restaurang. Under hela den guidade turen hjälpte väktare till att bära de personliga tillhörigheter som många hemlösa alltid har med sig.
Det pågår en komisk kamp mellan ljus och mörker, mellan gott och ont. Det utspelas inom var och en av oss. Vi kan tillsluta eller öppna oss för ljuset.

Om du öppnar dig och tar emot Guds ljus blir Kristi ord den yttersta normen i ditt liv. Då får du del av hans säkerhet, sanning, pålitlighet. De stora livsfrågorna får i honom sitt definitiva svar. Du behöver inte mer söka eller tvivla.

Varifrån kommer jag? Du kommer från Gud, du är en frukt av hans kärlek - Var är jag på väg? Till Gud. Han har kallat dig från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9). Vad är min uppgift i livet? Att älska. - Vad är kärlek? Att ge sitt liv, att ge dig själv. Detta är klara och otvetydiga svar som alla kan förstå.

Vad kommer att hända med mig efter döden? Om du i ditt liv har försökt att vara ett ljusets barn kommer du efter döden att tillsammans med Jesus lysa som solen i Faderns rike (Matt 13:43). Du kommer att se Gud ansikte mot ansikte. Det blir aldrig mer natt, Herren Gud skall själv lysa över dig (Upp 22:4-5).
Livet är inte en olöslig gåta. I stället för att leva i våra ständiga frågor, kan och får vi leva i Guds svar. Det är möjligt för människan att leva i trygg och fast förvissning och klarhet. Vi vet att Guds ljus har övervunnit vårt mörker. Det enda som återstår är att ta emot det.

Broder Wilfrid Stinissen o.c.d.
Idag är Guds dag


I dagens kultur, är det inte förvånande att höra historier om hur kvinnor blivit sårade av män. Som män, möts vi av en stor manlig kris. Många män är rädda för att anförtro sig, ser på kvinnor som objekt för deras lust, och är mer bekymrade över deras bilar och tv-spel än om andras välbefinnande. Som ett resultat av denna passivitet från män blir många kvinnor mer kontrollerande. Män har sårat kvinnor, men istället för att älta det så låt oss istället se över vad vi kan göra för att återställa det.

Om vi har makten att skada kvinnor svårt betyder det också att vi har makten att laga och hela det som blivit brutet och skadat av synd. Om Jesus kom för att återställa allting så kan Han också förnya vår styrka att försvara kvinnors värdighet.

En kysk man helar. Hur då? Låt oss se på tre sätt som vi vi kan upphäva skadan:

Ädelmod
Kvinnor vet när män lustar efter dem, oavsett om det är genom lustfyllda blickar eller genom anstötliga kommentarer om deras utseende. Mina herrar, låt oss ge kvinnor den kärlek de förtjänar genom att göra de små saker som vi så ofta glömmer. När du talar till en kvinna, titta henne i ögonen, lyssna och var uppmärksam på varje ord. Hon skall veta att din uppmärksamhet är fixerad på henne och inte hennes kropp eller någon annan kvinna i närheten. Offra till henne din sittplats, öppna bildörren för henne, ge henne din kappa, betänk hennes tankar och åsikter. Små saker gör den största skillnaden.

Tillgivenhet
Kvinnor är rent naturligt mer instämda med sina känslor. Kyskhet ger oss möjligheten att bli mer kreativa i sättet som vi visar dem tillgivenhet. Genuina kärlekshandlingar talar högt till deras hjärtan. Skämta för att få henne att le, köp henne en bukett blommor, ge henne hennes favorit godisar, lär känna vad hon gillar och vad hon inte gillar och tala till den innersta känslan utav att vilja bli uppskattad och att bli älskad.

Åtagande och klarhet
En kraftful dygd som kommer att revolutionera manligheten: åtagande. Håll dina löften. Håll ditt åtagande att leva kyskt i dina tankar, ord och handlingar. Var tydlig i dina motiv och dina intentioner. Lämna inte henne med att behöva gissa. Om du håller dina ord, kommer det stärka hennes tilltro till män och hela de sår som blivit orsakade av dem som har missbrukat hennes tilltro.

- Alex Lambis, från Chastity project.

Ärlighet har alltid varit något viktigt för oss människor. Det kan inte vara annorlunda. För att vara trygga tillsammans måste vi kunna lita på varandra. Vi vill att det som den andre säger och gör skall överensstämma med det han verkligen menar. 
Att vara ärlig innebär att vara äkta, att vara sig själv. Men vad betyder det att vara sig själv? Människan bär inom sig både ljus och mörker, hon dras både till det onda och till det goda. Det är alltså väsentligt att fråga vilken sida av dig själv du identifierar dig med. Väljer du det ljusa eller det mörka inom dig?
Om du väljer ljuset, väljer du det djupaste i dig själv, du väljer Guds avbild inom dig, och väljer ditt nya liv i Kristus. Om du däremot väljer mörkret, synden, frestarens lockelser, väljer du egentligen ett självbedrägeri. Du kan aldrig vara dig själv i det onda. Du är skapad god, det är bara i ljuset som du kan finna ditt sanna jag. 
Det är något ytterst märkligt och paradoxalt: den moderna människan vill vara sig själv och därför vill få ge fritt utlopp åt sina passioner, sin aggressivitet, alla sin önskningar, hon är mindre än någonsin sig själv. Herrens "ärlighet" är ett monumentalt självbedrägeri. 
Det är inte äkta ärlighet att ge efter för varje impuls och nyck. Du är mer sann när du försöker hålla tillbaka ett irriterat ord, eller när du övervinner din lättja och ditt dåliga humör. För då är du ärlig mot ditt innersta och mot det gudomliga liv du bär inom dig.
- broder Wilfrid Stinissen
Idag är Guds dag
Det är en kristen dygd att kunna döma sig själv sade påven Franciskus under en av sina fastepredikningar. Men vad innebär det att döma sig själv? Vad innebär en ärlig självrannsakan? 

Självrannsakan är när man ser på de tankar, ord, handlingar man har gjort, men även de handlingar man har låtit bli att göra och försöker avgöra vad som var bra resp. dåligt. Bara att bli medveten om detta kommer att hjälpa oss att inte göra om det dåliga, men ofta behöver man kämpa en längre period med bestämdhet för att bli av med sämre vanor.

Hur avgör man om något var bra eller dåligt?

Först och främst har vi ett samvete som ofta ger oss en korrekt intuitiv kunskap om något är bra eller dåligt. Men sedan bör man också pröva handlingen eller tanken i ljuset av Guds ord och Kyrkans lära. En ärlig självrannsakan - är att man är sann mot sig själv. Man vågar erkänna vad man har gjort och inte gjort och se på det så som det verkligen är.

I praktiken kan detta vara svårt: 

Det är viktigt att man lär känna Kristus genom bön och andlig läsning så att ens samvete och hjärta formas efter Hans. 
Ett rent intellektuellt studium av kyrkans lära är också viktigt men räcker inte hela vägen (för att kyrkans moral skall bli ett i ens hjärta är relationen till Kristus nödvändigt). Allt detta kräver tid och uthållighet! 

Innan bikt bör man göra en rannsakan för att sedan kunna bekänna sina synder. Man kan ta hjälp av en biktspegel för detta. Men det finns också en lång tradition av att man gör en självrannsakan varje dag innan man lägger sig. Man brukar då gå igenom sin dag genom att "spela upp" dagen som en film i sitt huvud för att se vad man har gjort och inte gjort.

Idag är det många som rekommenderar att man också ser på allt gott man har fått mottaga och var under dagen man har upplevt Gud som starkast. Detta kan leda till att vi blir bättre på att se Herren i vår vardag. 

Hur fungerar det att vara ärlig mot sig själv i praktiken? I stort sätt handlar det om att lära känna sig själv allt mer. En felaktig självbild kan orsaka att vi inte ser eller erkänner vissa saker. Motsatsen är också möjlig, att vi "erkänner" saker som dåliga fast de inte är dåliga, eller att vi skuldbelägger oss själva när det inte är vårt fel. 

Den bästa boten på detta vad jag vet är, goda och ärliga vänner och andliga vägledare. De kan hjälpa oss att få en sannare bild av oss själva. 

Att vara ärlig i vår rannsakan hjälper oss att avväpna frestelser i framtiden och beväpna oss mot ondskan som vill råda i vårt inre. När vi rannsakar oss, och finner en synd vi har begått, kan orsaken till den synden bero på många anledningar. Men för att lättare finna vår svaghet inför en synd, rekommenderar jag att man tittar ärligt på ens relation till den synden med tre olika aspekter, förståndet, viljan och hjärtat. 


Ärlighet i sitt förstånd 

Vad är mitt intellekts relation till den synden jag funnit under rannsakan? Att vi faller för en synd kan bero på att vi inte intellektuellt övertygad om att det är en synd. Det kan handla om att man inte håller med Kyrkans lära men att man "låtsas göra det i alla fall". När väl frestelsen dyker upp har vi inget att försvara oss med, om tankarna inte kan ge en orsak till varför man bör göra det ena eller varför man inte bör göra det andra. Detta kommer få oss på fall. Det är hur svårt som helst att leva efter något man inte tror på eller inte håller med om innerst inne. Vid detta tillfälle bör man erkänna för sig själv att man inte håller med om det eller inte förstår varför kyrkan säger något. Därefter bör man jobba på denna front genom att styrka sitt intellekt och finna förståelse så att man med vishet och kunskap kan övermanna dessa frestelser när de dyker upp. Detta kan vi göra genom att prata med en präst eller någon annan kunnig, läs bra böcker. Man kan även maila Cofessiones (confessionesnostrae@gmail.com) eller skicka iväg en fråga till "fråga prästen".

Ärlighet i sin vilja 

Vad är min viljas relation till den synden jag funnit under rannsakan? I alla frestelser finns det något som vi vill, annars skulle det inte locka oss och därmed inte vara en frestelse. Genom att finna kärnan i frestelsen och lyfta fram detta så kan vi också se klarare om detta är något vi verkligen vill. Om vi förnekar det kommer frestelserna övermanna oss eftersom den spelar fritt på vår svaga punkt som vi låtsas inte existerar. Boten på detta tror jag är förebilder som man ser upp till och vill efterlikna. Ofta är det njutning, ära och makt som viljan drar sig till och som frestelsen säger att man kommer att få om man utför en viss synd. Genom förebilder kan vi genomskåda synden och forma vår vilja att vilja annat än detta. Vi genom skådar synden eftersom vi ser att de förebilder vi har, inte blev dessa förebilder genom synd, och därmed kan vår vilja förändras. Vem vill vara en lögnare, hädare, äktenskapsbrytare, frossare, tjuv m.m. även om han får njutning, makt och ära? Hur lycklig skulle denna person vara i sitt inre? Vem skulle inte vilja vara den ärlige, trogne, måttlige, generöse? De bästa förebilderna är helgonen, lär känna dem genom att läsa om dem och efterlikna dem. Skaffa dig helgon du står extra nära och varje gång du står inför en frestelse fråga dem vad de skulle göra och de kommer att hjälpa dig att genomskåda synden och rikta din vilja mot det goda. 

Ärlighet i sitt hjärta 

Vad är mitt hjärtas relation till den synden jag funnit under rannsakan?
De allra svåraste synderna att bli av med är de som har vårt hjärta. Våra känslor är starka och påverkar hela vår personlighet. Vi måste lära oss att verkligen vara medveten om våra känslor och inte trycka undan dem. Känslor är aldrig fel att ha men handlingar som kan medfölja känslor kan vara fel att utföra. Känslorna måste alltid erkännas och accepteras. Men vi kan påverka våra känslor till en viss grad. Ett dåligt begär kan övervinnas genom ett ännu större godare begär. Finn alltså något större, än synden, som fångar ditt hjärta och som leder till något gott tillskillnad från synden. Kyrkan har en hel skatt av skönhet i olika områden beroende på vad det är för specifik synd som har fångat hjärtat. Sök den sanna skönheten och lyckan och du kommer sluta vara förälskad i kortvariga njutningar och förgängliga ting. Lär känna Kristus och ta emot hans kärlek då kommer du inte vilja nöja dig med något lägre därefter. 

Det finns mycket mer att säga om hur man kan växa i dygd och övervinna frestelser och syndiga vanor, det får bli ett ämne för en annan artikel. Men ärlighet som vi här har talat om söker alltid sanningen som är ett steg ifrån det onda. ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (John 8:31-32) Ärlighet leder dig till sanningen och sanningen skall göra dig fri. Rikta därför ditt förstånd till sann kunskap och vishet, rikta din vilja till sann godhet och rikta ditt hjärta till sann skönhet så kommer du bli fri!



- Joseph Rizk



I en intervju publicerad 17 mars, i den italienska tidningen Oggi, med Georg Gänswein, påve emeritus Benedikt XVI:s personliga sekreterare, meddelade han att Benedikt arbetar inte längre med något teologiskt verk. Han har inte styrkan längre att fortsätta med sitt arbete sade ärkebiskop Gänswein.

Ärkebiskop Gänswein sade att Benedikt XVI "inte längre ägnar sig åt teologiskt eller vetenskapligt skrivande" och med sina tre delar av Jesus från Nasaret har avslutat sitt teologiska arbete. "Han fortsätter att predika under söndagens mässfirande - utan några anteckningar. Han har ett bra minne."

Han meddelade även att påve emeritus mår "bra för sin ålder" och att han tar en promenad i Vatikanens trädgårdar varje eftermiddag. "Han brukar promenerar med mig; vi ber rosenkransen tillsammans. Vi promenerar i en halvtimma." Han brukade vandra raskt, men efter att en läkares råd så använder han sig utav en rollator när han promenerar utomhus, och han använder sig av en käpp inomhus." 

Ärkebiskopen tillade att Benedikt håller sina dagliga rutiner.  

Om en  människa som så fullkomligt tillhör Gud att han kan göra vad han vill i och genom henne säger man att hon är en mystiker. En mystiker är någon som inte längre lever sitt eget liv. Gud lever hennes liv, han har tagit över ledningen. Paulus har givit en oöverträffad definition på mystik: "Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig" (Gal 2:20). 
Mystikerna lär oss att det kristna livet är mycket rikare än vi tror. "Nöj er inte med så lite", säger de oss, "lev inte ett förkrympt liv, ni är större än ni anar". 

Vi behöver dessa Guds nära vänner för att de skall skaka om oss, vi som så ofta inskränker det kristna livet till vissa bud och plikter. De har ett budskap till oss. 
"Stackars du", säger de, "varför står du och fryser? Ställ dig i solen, njut av värmen. Varför försmäktar du av törst? Ställ under det forsande vattenflödet och drick. Det finns vatten i överflöd. Ditt liv behöver inte vara så fattigt. Du tror att Gud är långt borta. Men du behöver inte söka efter honom. Du har honom inom dig. Du bär på en skatt. Är det inte på tiden att du vaknar upp?" 
Utan mystikerna är det risk att vi betraktar kristendomen som ett kallt och dött skelett av lärosatser och moraliska uppmaningar. Mystikerna visar oss att skelettet faktiskt är en levande kropp, att kristendomen är fylld av liv, liv som gör oss lyckliga. De lär oss genom sitt eget exempel att Gud kan göra en människa berusad av kärlek och glädje. 

Broder Wilfrid Stinissen o.c.d.
Ur boken: I dag är Guds dag

Den 71-åriga nunnan som utsattes för en brutal gruppvåldtäkt i sitt kloster utanför Calcutta uppges ha förlåtit sina förövare. Den indiske biskopen Joseph Gomes besökte henne på sjukhuset i måndags och kunde berätta att nunnan ber om att de ska bli förlåtna.

-Hon sa till mig att rättvisan måste skipas och ingen annan någonsin borde drabbas av det här igen, sa han till medierna.

Enligt Times of India sa nunnan att hennes hjärta var krossat, men hon var mer orolig för hur det skulle gå för eleverna i klosterskolan än för henne själv.

Kristna över hela landet fortsätter att protestera mot dådet och mot att brottet, där 10 personer för närvarande misstänks för delaktighet, ännu inte klarats upp. Den allmänna uppfattningen bland kristna är att Jesus och Maria-klostret i Ranaghat blev måltavlan för mer än bara ett vanligt inbrott.

-De vanhelgade kyrkorummet, kastade ut nattvardsbrödet över golvet och trampade på det, säger fader Saroj Biswas till CNN.

Dagen


En systematisk förföljelse och etnisk rensning sker av den kristna minoriteten i Syrien och Irak. Många lever på flykt i en humanitär katastrof av obeskrivliga mått. Även andra religiösa grupper utsätts och drivs iväg från sina hem. Styrelserna för Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet uppmanar sina medlemskyrkor och medlemsorganisationer att under palmsöndagen gemensamt be för situationen i Mellanöstern. 

-För troende är bönen en viktig kraft och vi uppmanar därför till en gemensam förbön i de gudstjänster som firas på palmsöndagen den 29 mars, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.


Den gemensamma bönen och hela pressmeddelandet från Sveriges Kristna Råd hittar du här.
Angelus äger rum på morgonen klockan 6, på middagen kl 12 och på kvällen klockan 18. Den uppmanar de troende att förrätta en kort andakt till Inkarnationens ära.

Namnet "Angelus" syftar på första ordet i den latinska bönen Angelus Domini nuntiavit Mariæ, "Herrens ängel kom med bud till Maria". Bönen beds tre gånger per dag under tiden utanför påsktiden. Under påsktiden beds istället Regina Caeli. Varje söndag håller påven en offentlig Angelusbön/Regina Caelibön.

V/. Herrens ängel kom med bud till Maria
R/. och hon blev havande av den Helige Ande

Var hälsad, Maria, full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt,
JESUS.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare,
nu och i vår dödsstund.
Amen

V/. Se jag är Herrens tjänarinna:
R/. Må det ske med mig som du har sagt.

Var hälsad, Maria...

V/. Och Ordet blev kött
R/. och tog sin boning ibland oss.

Var hälsad, Maria...

V/. Bed för oss, heliga Guds moder
R/. att vi blir värdiga Kristi löften.

Låt oss bedja.
Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan,
så att vi,
som genom ängelns budskap fått veta
att din Son blivit människa,
genom hans lidande och kors
når fram till uppståndelsens härlighet.
Genom samme Kristus, vår Herre.
R/. Amen.

Den kaldeiske biskopen av Aleppo, tillika ordförande för Caritas i Syrien; Antoine Audo, har gett ut en fastebetraktelse, först publicerad på Caritas Internationalis, som Caritas Sverige nu har låtit översätta till svenska. Den ger en omtumlande bild av den verklighet som människorna i Syrien lever i nu när inbördeskriget i landet går in på sitt fjärde år.

Årets fasteinsamling i stiftet går just till syriska och irakiska flyktingar i Syrien, Irak, Libanon och Jordanien men också internflyktingar i Sydsudan och Centralafrikanska republiken.

Biskop Antoine Audos betraktelse hittar du >>> här <<<


Regina Cæli är den bön som bes morgon, middag och kväll i hela den katolska världen under påsktiden. Den ersätter Angelusbönen, som bes utanför påsktiden. Det är även den Maria-antifon som används under påsktiden.

Bönen lyder:




Himmelens Drottning (under påsktiden)

Himmelens drottning, o gläd dig, halleluja,
ty han, som du fick föda till jorden, halleluja,
är uppstånden, efter Skriften, halleluja,
bed nu för oss till Herren, halleluja.
V/. Gläd dig och jubla, Jungfru Maria, halleluja,
R/. ty Herren är sannerligen uppstånden, halleluja.
Låt oss bedja.
Gud, du som genom din Sons,
vår Herre Jesu Kristi uppståndelse
har glatt världen:
Vi ber dig:
låt oss, på Hans Moders, Jungfru Marias förbön,
uppnå det eviga livets glädje.
Genom samme Kristus, vår Herre.
R/. Amen.

Sverige har en lång och ljus historia av hjältemodig djärvhet

”Tyvärr befinner vi oss återigen i en humanitär katastrof av obeskrivliga mått, och Sverige behöver återigen gå före och stå på barrikaderna för det okränkbara människovärdet”, skriver ärkebiskop Dioscoros Benjamin Atas.


När folkmord pågår måste Sverige gå före och visa prov på djärvt ledarskap!

Det har knappast undgått någon att vi just nu beskådar ett folkmord på den kristna minoriteten i Syrien och Irak.

Syrianer och andra folkgrupper i området är föremål för en systematisk och etnisk rensning som kännetecknas av en grymhet och barbari av medeltida mått.

De grymheter som utspelar sig går knappt att ta in och medier rapporterar om kristna barn som korsfästs, begravs levande, dränks i olja eller säljs som sexslavar.

Det är inte moraliskt hållbart att stillasittande se på, det är heller inte moraliskt förvarsbart att enbart fördöma och söka politiska lösningar i ett sådant akut och farligt läge.

Det krävs åtgärder och historiens dom kommer vara hård över oss som haft möjlighet att agera, men som av olika anledningar väljer att inte göra det.

Sverige har en lång och ljus historia av hjältemodig djärvhet och svenska statsmän som Raoul Wallenberg, Olof Palme och Dag Hammarskjöld har satt Sverige på världskartan som en humanitär stormakt.

Det är något som än idag är sant då vi svenskar är en av Europas största biståndsgivare och flyktingmottagare.

Tyvärr befinner vi oss återigen i en humanitär katastrof av obeskrivliga mått, och Sverige behöver återigen gå före och stå på barrikaderna för det okränkbara människovärdet.

Vi behöver rädda de hårdast utsatta kristna minoriteterna från IS härjningar.

Vi vädjar om att Sverige nu går före och undsätter och evakuerar de mest utsatta kristna minoriteterna från något som annars blir en total förintelse och utradering.

Vi vädjar om att den svenska regeringen, ensamt eller med fler stater och EU, öppnar mottagningskontor i exempelvis turkiska gränsorter och systematiskt flyger ut de drabbade till säkerhet – oavsett om detta är till Sverige eller till andra vänligt sinnade länder som kan tänka sig utgöra en tillflyktsort undan IS härjningar.

Det är orimligt att förvänta sig att de drabbade syrianer och andra kristna minoriteter på egen hand ska lyckas ta sig ur IS terrorvälde för att därefter på egen hand ta sig över Medelhavet och genom Europa för att eventuellt erhålla en säker tillflyktsort.

Den undsättning och evakuering vi föreslår kan mycket väl åstadkommas av den svenska regeringen självt eller genom samarbete med fler stater eller genom EU.

Det som är avgörande är att det är tidskritiskt, folkmordet och de barbariska grymheterna sker just i detta ögonblick.

Jag i min egenskap av ärkebiskop står naturligtvis till förfogande för regeringen, likaså gör min organisation den Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Sverige.

Dioscoros Benjamin Atas
Ärkebiskop Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Sverige

Drömmen om en skyddad zon för kaldéer/assyrier/syrianer på Nineveslätten i norra Irak har kommit ett steg närmare. Partigrupperna i Europaparlamentet är överens om att ett sådant område behövs.


- Det känns fantastiskt bra, säger en av initiativtagarna, Europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD), till Dagen.

- Krisen är inne i ett skede där fruktansvärda övergrepp begås, hela den kristna kulturen håller på att försvinna, och därför känns det bra att vi nu börjar gå från ord till handling.

I resolutionsförslaget, som de olika partigrupperna enades om på tisdagskvällen, står det att en säker tillflyktsort för kaldéer/assyrier/syrianer och andra utsatta på Nineveslätten behöver säkerställas.

- Äntligen har vi fått gehör för vår önskan. EU är en självklar maktfaktor och att de nu har tagit det här steget innebär samtidigt att de erkänner att ett folkmord pågår, säger Nuri Kino som under lång tid har arbetar för en skyddad zon i norra Irak.

Men Afram Yakoub, ordförande i Assyriska riksförbundet, är inte riktigt lika glad. Han hävdar att kampen för en skyddszon är en återvändsgränd.

- EU har inte någon befogenhet att inrätta en skyddszon och det är orealistiskt att tro att det internationella samfundet skulle fatta något sådant beslut. Det som behövs är riktat humanitärt och politiskt stöd samtidigt som assyriska styrkor måste beväpnas.

Lars Adaktusson erkänner att frågan i slutändan riskerar att stoppas i FN. Men han betonar att önskemålet om en skyddad zon ursprungligen kommer från religiösa ledare i norra Irak. Dessutom konstaterar han, i likhet med Afram Yakoub, att situationen inte enbart kan lösas med en skyddszon.

- Vi säger att det behövs en skyddad zon. Men i texten tar vi också upp att det inte bara är Peshmerga (kurdiska soldater, red anm) som behöver militär hjälp utan även andra grupper.

Resolutionen kommer att debatteras på torsdag förmiddag. Voteringen äger rum mellan klockan 12 och 14.

- Men eftersom det finns en uppgörelse som majoriteten stöder bör det vara en formalitet, säger Lars Adaktusson, som trots att resolutionen i sig inte är bindande påpekar att Europaparlamentets ställningstagande för en fredad zon i norra Irak är ett viktigt steg mot ett förverkligande av förslaget.

Dagen
Kan du tänka dig en man som kräver att en kvinna gifter sig med honom, trots att hon egentligen inte är intresserad? Eller, kan du föreställa dig en kvinna som gick med på att gifta sig med en vän om hon inte hittade någon bättre när hon fyller 40år? Inte särskilt romantisk, eller hur? Tack och lov fungerar Gud inte sådär. Han är en älskare, inte en gisslantagare. I själva verket är den enda anledningen till att han vill att du ska gå in i ett ordens liv är om du vill det med hela ditt hjärta.

Jag kan inte tala för Gud, men jag kan tänka mig att han inte blir mer stolt över att en kvinna vigs till nunna än en kvinna som väljer att bli hustru till en man. Det som gläder honom är att vi gör hans vilja, oavsett vad det är. Båda riktningarna är heliga kallelser från Honom, och vårt jobb är bara att säga ja. Vissa kvinnor är varken kallade till gifta sig eller till det religiösa livet, men kan ändå uppfylla Guds plan för dem genom att ge deras entusiastiska "Ja" till honom i sitt dagliga liv.

Även om detta kanske låter konstigt, är det bra om du känner att du dras åt båda hållen. Det är naturligt och hälsosamt att se skönheten i det gifta livet om Gud kallar dig till ett ordens liv. På samma sätt tror jag att det är hälsosamt att även känna en dragning till det religiösa livet om du är kallad till att vara en fru. Varje god kristen kommer att se något attraktivt (åtminstone i viss utsträckning) i båda kallelserna, så det är inte alltid bäst att låta dina känslor bestämma vilken väg du ska ta. Visst spelar känslor en viss roll, men det kan bli ganska förvirrande ibland.

Gud kanske inte vill att du ska känna till din kallelse just nu. Att leva ut Guds vilja betyder inte att du alltid vet framtiden. I själva verket, om han är "mina fötters lykta", som psalmen säger, verkar detta innebära att han helt enkelt kan vägleda oss ett steg i taget. Guds vilja är vårt gömställe, och han säger till oss att inte oroa oss för morgondagen. Freden står att finna idag.

Gud hör oss alltid när vi ber. Han svarar alltid oss: ibland med ett ja, ibland med ett nej, och ibland med "vänta". Alla är bönesvar, även om de inte är de svar vi vill ha. Kanske kallar han dig till äktenskapet, så nu är en tid då han verkligen vill lära dig om att lita utan rädsla. Kanske har du ingen vilja att gå med i kloster ännu, men några år från nu så kommer ditt hjärta att be om det. Vem vet? Endast Gud. Håll därför fast vid honom och lita på honom med hela ditt hjärta. Var lugnt, han har en plan i åtanke för dig (Jer 29: 11-14.).

St Francis de Sales sade:
"Do not look forward in fear to the changes of life;
Rather look to them with full hope that as they arise,
God, whose very own you are, will lead you safely through all things;
And when you cannot stand it, God will carry you in His arms.
Do not fear what may happen tomorrow.
The same loving Father who cares for you today will care for you tomorrow and everyday.
Either he will shield you from suffering or He will give you unfailing strength to bear it.
Be at peace then and put aside all anxious thoughts and imaginings."

Om det är att det religiösa livet Gud kallar dig har du inget att frukta.  Den helige Johannes Paulus II sade en gång: "It is a force or, rather, a Person which calls them. It is that invisible Bridegroom who leads your young friends to enclose themselves behind the gates of Carmel for the rest of their lives. I sometimes go to visit them, and I must confess that it is difficult to find more cheerful people."


Svar:
Bibeln pekar på att änglar inte bara kan känna utan även har fri vilja (Upp 12:7-12), och därmed kan välja att älska Gud eller inte, precis som oss människor. I Upp 12:11 som handlar om när Satan (som var en ängel) vänder sig mot Gud, kan vi bl.a. läsa "De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden". 

Kärleken handlar ju om att ge av sig själv (självutgivelse), och kan i änglarnas fall manifesteras när de tillber och tjänar Gud. 
"Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig"  Joh 14:20.

I 4 Mosebokens 22:a kapitel beskrivs det hur Bileam väcker Guds änglars vrede när han misshandlade en åsna. I Luk 15:10 beskriver Jesus hur änglarna gläder sig för varje syndare som omvänder sig. Och om man vill så hatar ju Satan oss människor så mycket att vi inte kan tänka oss. Den helige Augustinus talade om hat som avsaknad av kärlek. Om man håller med S:t Augustinus i detta så borde änglar även kunna känna olika grader av kärlek till den grad att den inte finns längre och då har man hamnat nere i den avgrundsliknande avsaknaden av kärlek där Satan befinner sig. Så kontentan är att änglar kan känna känslor som glädje och vrede men även kärlek och hat.


Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt. - 1 Joh 2:17
Hur börjar vi ens med att söka Hans vilja? 

Om Herren kunde kvantifieras, om han kunde förutspås med säkerhet, med andra ord, om han drevs som en bankomat eller Siri, så skulle han inte vara Gud. Han leder dig inte till den närmaste snabblösning eller koffeinet för ditt andliga liv.

Vår treenige Gud är ett stort och fantastiskt mysterium. Mysterier är underbara eftersom de tråkar sällan ut en. Det är en vacker och underbar sak att Fadern gör saker på sitt eget sätt.

Så hur ska vi LYSSNA?
Jag kämpar att i bönen höra Herrens röst. När jag går igenom en särskilt svår period riktar jag mitt hjärta till honom. Vår Fader vill att du ska känna till vad han önskar för dig, därför kommer han att tala om det, men först måste du:


1. Vilja höra honom: 
Du bör rannsaka dig själv, ditt liv, dina beslut - vill jag verkligen höra vad Herren har att säga?

2. Vi måste göra denna önskan känd: 
Be och be igen. Tala om för Herren att du vill lära känna honom, och hans vilja för dig, var sedan beredd att lyssna.

3. Gör dig tillgänglig för att höra honom svara: 
Vi kan inte höra Herrens röst, eller hans svar på vår bön, om vårt liv är översvämmat av omvärldens buller. Vi måste skapa en tid varje dag till att sitta i lugn och bara lyssna.

4. Lär dig vad Jesu röst låter som: 
Herren talar till dig hela tiden, men kanske inte på det sättet du tror. Lär känna hur han talar till dig, så kommer du att höra hans röst.
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig; och jag kommer att ge dem evigt liv, och de skall aldrig förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand." -  Joh 10:27-28
Lär dig att be, att lyssna och att agera i enlighet med Hans vilja.


Häromdagen var jag på ICA och handlade. När jag gick därifrån hade jag tre tunga matkassar i mina händer. Liten och klen som jag är, tyckte jag självklart det var tungt att bära de hem. Jag fick kramp i mina händer och tyckte det var jobbigt att gå de ca 600 meter upp till min lägenhet. I mitt huvud tänkte jag att mitt körkort inte har kommit till någon nytta alls och när taxibilen på gatan körde förbi mig var det enda jag önskade att chauffören skulle stanna och köra mig hem till min port. Mitt önsketänkande gick så långt att jag ville att han skulle bära mina kassar upp till min dörr.

Jag kände mig till slut oerhört patetiskt och påminde mig själv om det jag alltid försöker göra när jag gör något jobbigt. Jag stannade upp, la ner påsarna, vilade och tänkte: ”Jag gör detta för dig Gud, jag frambär det jobbiga som offer till Dig”.

Samma dag, fick jag ett sms från en vän. Han tyckte något var jobbigt och jag gav honom samma råd. Men det fick mig att tänka till… Vad innebär det jag ger som råd egentligen? Om någon frågade mig vad det betyder att frambära något som offer, eller sig själv som offer för andra lidande människors skull, hur skulle jag förklara det konkret, men ändå andligt?

Jag började söka lite på nätet för att se vad det står om detta. Jag hamnade på sidan katolik.nu och hittade en text skriven av vår egne fantastiske käre biskop. Texten handlar om karmelitnunnan och helgonet, Sankta Thérèse av Jesusbarnet (1873-1897).  Hon var känd för sin ”lilla väg” till helighet. Hon menade att det inte krävs stora handlingar av oss för att bli heliga. Hon ansåg att helighet handlar om det lilla, att leva i kärlek och ödmjukhet, att fullständigt lita på Guds barmhärtighet och kärlek. I texten som biskop Anders skrev, sammanfattar han det den heliga Thérèse av Jesusbarnet lärde ut; 
"När vi kommer Gud nära, bränns vi av hans kärlek. Guds kärlek är en förtärande eld, läser vi. Vi kan bäst ta emot Guds kärlek, när vi låter oss brännas och förtäras av den. Ofta vill vi ha Gud på lite tryggt avstånd. Han får inte komma för nära. Vi vill ha vårt eget oberoende, vår egen sfär, där vi styr och ställer. Egentligen är vi livrädda för, att Gud skall komma oss in på livet. Ingenting är värre för den gamla människan. Vi ser då mer Gud som ett tankeobjekt än som den, som helt och fullt skall bestämma i vårt liv, den som skall styra, den som skall leda, den som skall förtära oss. Det språk, som Thérèse använder, kan hjälpa oss att förstå, vad det egentligen kommer an på. Om vi verkligen tar Gud på allvar, är vi ett brännoffer [...].
Vi är ett litet vedträ, som läggs på elden, för att hans kärlek skall förtära all själviskhet, all synd, all svaghet, och vi skall bli genomglödgade av hans nåd och kärlek. Johannes av Korset (1542-1591) använder denna bild av människan. Han talar om vedträet, där Gud kommer in, först lite försynt. När vedträet börjar brinna, då sprids först ganska illaluktande doft. När Gud kommer in i vårt liv, då kommer även vårt motstånd, vår synd, våra avigsidor fram i ljuset. Men så småningom, när han får tränga in och genomglödga oss och genomströmma oss med sin kärlek och sin eld, kan vi bli mer och mer förvandlade av denna kärlek. Men det fordras beredvillighet att vara detta offer, att stå med tomma händer, att låta honom förfoga över oss. Det är här som de flesta lider skeppsbrott, även bland fromma, aktiva kristna. Man vill inte släppa Gud så nära inpå sig, att det gör ont, att det bränns. Här kommer ofta vårt livs avgörande punkt i mötet med Gud, som den förtärande elden. Accepterar jag att han får bränna mig, även om det gör ont, att han har rätt att få mig, och att jag skall lämna över allt till honom?”
Det är viktigt att ställa sig själv frågan varför vi egentligen är rädda och väljer att rymma ifrån lidandet, ifrån allt det jobbiga vi ställs inför. Det handlar inte endast om att bära tunga matkassar, utan det handlar om allt tufft vi alla måste gå igenom i livet; sjukdomar, någon närståendes bortgång, separationer i all form, frestelser och svagheter, arbetslöshet, olyckor, ensamhet, you name it!

Det är inte alltid lätt och även om det är läskigt och svårt att gå igenom något jobbigt och bära vårt kors eller någon annans, så måste vi påminna oss själva om att vi aldrig är ensamma. Jesus led själv, Han blev korsfäst för oss, för mina och dina synder. Gud av alla vet vad vi går igenom, och hur intensiv vår smärta kan vara. Så låt oss därför tillsammans nu under fastan, låta oss brännas av elden, låta Gud genomglödga oss med sin kärlek. Låt oss försöka lita på Honom, på Hans barmhärtighet och kärlek. Det kommer bli lättare att bära våra bördor.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. (Matt 11:28-30). 
Vi kan avsluta denna läsning med Heliga Thérèses offerakt till den barmhärtiga kärleken: 
"För att leva i ett tillstånd av fullkomlig kärlek frambär jag mig själv som brännoffer till din barmhärtiga kärlek och ber dig att oavlåtligen förtära mig och låta den oändliga ömhet, som finns hos dig flöda över i min själ, så att jag må bli din Kärleks martyr, o min Gud. Vid varje hjärtslag vill jag, o min Älskade, förnya denna invigning otaliga gånger, till dess skuggorna flyr och jag kan bedyra dig min Kärlek i det eviga skådandet."


- Carol