Att försöka höra Guds tilltal och åt vilket håll som Guds Ande blåser en mot är inte alltid det enklaste att urskilja. Många stunder lämnar Gud oss tomma. Utan svar. I ett mörker. Det kan kännas frustrerande. Teresa av Avila uttryckte det som att Gud behandlar sina vänner illa. Det kan emellanåt kännas som så. Att följa det som man tror är Guds vilja är kanske inte alltid Guds vilja. Man kan aldrig vara helt säker på det då det är väldigt få förunnat att träffa Gud i en brinnande buske som berättar för oss hur vi skall göra eller att Han sänder bud genom en ärkeängel. Finns det för oss ödmjuka tjänare något annat som vi kan göra? Även om vi inte vet att den vägen vi tar, i enlighet med vad vi tror är Guds vilja, så kan vi aldrig veta var den slutar.

Det vi istället bara kan göra är att hoppas. Vi kan ha hopp om att vår egen vilja att behaga Herren faktiskt gör det. Att hålla sig till denna vilja är nog det viktigaste. Inte vilken väg vi faktiskt tar. Har vi viljan så kommer Herren leda oss in på rätt väg. En väg som vi kanske inte vet något om. Vi kan vandra i dödsskuggans dal och vara vilse. Men med Herren behöver vi inte vara rädda. För Herren kommer hela tiden vara med oss. Och Herren kommer aldrig låta oss möta faror ensamma. 

Människa, du har fått veta vad det goda är,
det enda Herren begär av dig:
att du gör det rätta,
lever i kärlek
och troget håller dig till din Gud. /  Mika 6:8 

- Patrik 

Omfattningen av förföljelsen av kristna idag är skrämmande stor. Kristna är idag världens mest förföljda religiösa grupp och antalet som dör martyrdöd är extremt många och uppe på rekordnivåer. I dagarna släppte FN en rapport från Syrien/Irak där det bland annat beskrivs hur barn korsfäst, flickor säljs på slavmarknader och män blir halshuggna. Vi hör rapporteringar om Boko Harams massmord på hela kristna byar med flera tusentals offer vid varje tillfälle. Vi hör om de tusen- och åter tusentals kristna som sitter i koncentrationsläger i Nordkorea för att "omskolas". Rapporterna tar aldrig slut. Det är kanske lätt att ge upp hoppet. Jesus Kristus säger dock till oss i Matt 7:7-8:
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Sveriges Unga Katoliker kommer därför att införa en obruten bönekedja från den 6- 14 mars (jfr apg 1:14). Med en bönekedja ser man till att någon hela tiden ber för våra förföljda syskon, i en ständig bön som aldrig tystnar!

De flesta av oss kan inte resa dit och rädda våra bröder och systrar med våra egna händer, däremot kan vi genom bön vädja till Gud att skänka dem sin närvaro och ge dem tröst under denna svåra prövning.

Gå med i SUKs bönekedja på doodle genom att skriva upp dig på en tid som passar dig. Allt som behövs är att du ägnar 20 minuter av din dag, varje dag, fram t.o.m. 14 mars, åt att be för de kristna som lider enbart för att de tillhör korsets folk

Tryck här för att välja en tid på dygnet. 

Tips på vad/ hur man kan be under dessa 20 min:
  • Fri bön
  • Rosenkransen
  • Psaltaren
  • Meditera över Fader vår
  • Använd en bönebok
  • Hjärtats tysta bön
  • Etc
Det viktiga är inte hur man ber utan att man gör det, då Gud förstår oss även när vi inte säger något. Jesus säger ju själv att den bästa bönen är den som är fåordig. Gör det som känns bäst helt enkelt!



Här yrar jag runt och tycker att livet är så svårt. Dömer alla dem som har kränkt mig och förvissar dem till ett liv i helvetet.  Jag anklagar alla för att ha förhärdat mitt hjärta och omvandlad min själ till sten. Med mitt pekfinger pekar jag på dem, utan att veta att tre andra fingrarna pekar tillbaka på mig.

Varför just jag? - frågar jag Han som har skapat mig och hoppas på att få ett snabbt svar. Tålamod har aldrig varit en nära vän. Varför leva i detta elände? Vad finns det för mening egentligen? Utan svar på den första frågan, förväntar jag inte heller svar på de miljoner frågor som stormar i mitt inre.  Jag känner mig trasig, som om världen har avvisat mig. En stor mur har rest sig upp omkring mig med tegelstenar som cementerats fast med mina synder. Muren når till himlen, jag är fast, ensam, lämnat i mörkret åt döden. Ingen kan komma in. Men plötsligt sipprar en ljusstråle genom ett litet titthål. Genom den lilla ström av vit ljus ser jag dem. "Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila" - Matt 11:28.
Mitt hjärta hoppar ett slag, jag är inte ensam. Han har gett mig sitt löfte och Han kommer att hålla det. Jag drar sakta tillbaka mitt finger från alla de jag fällde domar över, och låter den peka på mig. Från den stunden besvaras alla mina frågor. Allt handlar om Dig Jesus. Du är mitt liv, min mening, mitt syfte. Tack för att du renar mig! Tack för att du bröt dig genom och befriade mig från muren som höll mig fången.

- Frank



Det finns säkert många anledningar till varför du vill börja läsa Bibeln. Det kanske ingår i din fasta, du är nyfiken eller bara vill fördjupa dig i din tro. Många börjar med dundrande motivation som avtar halvvägs genom släkttavlan. Bibeln är inte enkel att läsa och många gånger kan det vara svårt att förstå vad som menas. Därför har vi sammanställt 5 saker du bör tänka på innan du börjar: 

1. Läs Patriks inlägg "Sparring med Bibeln och Katekesen"

2. Välj en specifik tid under dygnet till att läsa.
Åta dig att dagligen fördjupa dig i Guds ord, men välj inte vilken tid som helst, utan läs då du kan vara uppmärksam. Om du är riktigt trött, exempelvis när du redan är i sängen och snart ska sova, så är det förmodligen inte är den bästa tiden.

3. Be, och sedan be lite till. 
- Innan du öppnar Bibeln be Gud, i kraft av sin Ande, att öppna ditt sinne, dina ögon och ditt hjärta till Hans sanning. Tacka honom för gåvan av Hans Ord, en gåva som miljontals har gett sina liv för att försvara och erbjuder dig friheten att läsa och be. Det behöver inte vara en lång bön men det bör vara en viktig del av dina Bibelstudier.

4. Ha en plan. 
- Om du planerar att läsa Bibeln från pärm till pärm - gör inte det. Bibeln är inte en roman; den var inte avsedd att läsas från Första Moseboken rakt igenom till Uppenbarelseboken. Välj istället en bok i Bibeln som du ska starta med och låt den boken vara ditt fokus en stund. Om du börjar från noll skulle jag föreslå Markusevangeliet, den är kortaste och enklaste att förstå.

5. Ta reda på bakgrunden. 
- Om du ska börja med ett evangelium, ta dig tid att lära känna vem författaren var, vilka han skrev till och vilka grundläggande teman evangeliet har. Fråga dig själv vad som gör just den redogörelsen annorlunda än de andra tre. Ex. läs inte ett brev av den helige Paulus utan att veta vad som händer i staden som han skriver till. Om du läser om en profet, ta reda på vad som pågick i hans värld på den tiden.

Tips!
Starta en Bibelläsningsgrupp i din församling så kan ni hjälpa varandra på traven och hålla motivationen uppe.
Confessiones kan även tipsa om "Bibelgruppen" på facebook där du kan ställa frågor till våra prästseminarister.

Sveriges Unga Katolikers ordförande Jessica Moussa har startat en namninsamling syfte att få tolkförmedlingen Järva Tolk & Översättningsservice att slopa sitt korsförbud.

Slopa förbudet att bära kors!

Järva Tolk & Översättningsservice AB  är en konsulterande firma som Migrationsverket använder. De har nu förbjudit sina tolkar att bära kors runt halsen. Vi har tillgång till ett mail som berör allt från punktlighet till opartiskhet. Men det som fick mig att reagera är följande stycke:
”- Du ska inte ha på dig symboler (smycken typ kors) som visar religion. Det ska inte användas. Vi har fått klagomål om det.”
I Sverige har vi många rättigheter som syftar till att skydda individens rätt att uttrycka sig. Gissningsvis har många av de berörda tolkarna flytt från sina hemländer på grund av konflikter som bottnar i bristande respekt för människors övertygelser. Det kors de bär om halsen har hatats förut.
Vi måste värna om Sverige och den frihet som vi har.
Mitt kors betyder mycket för mig. Det påminner mig om mina svaga stunder, ger mig styrkan att komma upp på fötter och ger mig en känsla av gemenskap. Men först och främst så påminner korset mig om Guds närvaro i mitt liv. Korset är mycket mer än bara en symbol.
Genom att skriva på den här namninsamlingen så visar du ditt missnöje med Tolkningscentralen Järvas regler, och uppmanar Migrationsverket att reagera och ställa tydligare krav på de konsultfirmor som de samarbetar med. Dessutom är denna namninsamling en chans att visa solidaritet med de berörda korsbärande tolkarna.
#mittkors
Stort tack till alla!
Jessica Moussa, ordförande för Sveriges Unga Katoliker

Info om Järva:
\"Järva Tolk & Översättningsservice AB förmedlar idag tolk- och språktjänster på 220 språk och dialekter, till stat, kommun, myndigheter, förvaltningar samt privata företag och organisationer i hela Sverige. Under alla våra år på marknaden har vi knutit till oss ett nätverk av tolkar & översättare som idag uppgår till ca 3.300. Vår affärside är att leverera språktjänster dygnet runt, med högsta kvalitet, bästa tillgänglighet och servicenivå. Tjänsterna omfattar alltifrån översättning på olika språk, uppdrag med kontakttolk eller telefontolk.\"

Genre: Actionthriller
Premiär: Augusti 2014
Speltid: 1h 29 min
I rollerna: Scarlett Johansson, Morgan Freeman, Amr Waked

Den vackra Scarlett Johansson är rätt övertygande i sin roll som Lucy, den oskyldiga amerikanskan som blir lurad av sin pojkvän till att överlämna en väska med en häftig ny blå drog som får dig att använda hela din hjärna ("Limitless" någon?).

Tenderar du att tänka kritiskt kommer du inte att tycka om denna actionthriller. Den blåser liv i den gamla myten att du endast använder 10% av din hjärna, vilket kommer att få din inneboende psykolog att riva sönder sina kläder av irritation och skrika "BLASFEMI" mot skärmen.

Hur som haver råkar Lucy få i sig drogen medan hon blir misshandlad och utvecklar övermänskliga egenskaper. Hon kan kontrollera materia, trotsa gravitation och får en massa andra coola egenskaper. Under filmens gång blir hon starkare och mäktigare än samtliga Marvel Comics hjältarna. Hon utvecklas snabbt, till det evolutionen leder henne till (enligt Morgan Freeman, som spelar rollen av Gud... oj fel film, jag menar en allvetande professor). Filmen slutar med att denna super människa förvandlas till en USB sticka, typ. 

Har du en och en halvtimme att fylla är denna film helt ok. Men den tiden kan nog användas till något bättre. 


- PiPo


”Visa fasthet” (Jak 5:8)


Kära Bröder och Systrar,

Fastan är en tid av förnyelse för hela Kyrkan, för varje gemenskap och varje enskild troende. Framför allt är det en ”tid av nåd” (2 Kor 6:2). Gud begär inte någonting av oss som han inte först själv har givit oss. ”Vi älskar därför att han först älskade oss” (1 Joh 4:19). Han är inte otillgänglig för oss. Var och en av oss har en plats i hans hjärta. Han känner oss vid namn, han har omsorg om oss och han överger oss inte när vi vänder honom ryggen. Han visar intresse för var och en av oss; hans kärlek hindrar honom från att vara likgiltig inför det som sker med oss. När vi är friska och har det bra brukar vi glömma bort de andra (något som Gud Fadern aldrig gör): vi bryr oss inte om de andras problem, de andras lidande och de orättvisor som de får utstå … Vårt hjärta blir kallt. Så länge som jag själv är tämligen frisk och har det bra tänker jag inte på de som är mindre lyckligt lottade. Idag har den här själviska likgiltigheten antagit globala proportioner så att vi till och med kan tala om en globaliserad likgiltighet. Det är ett problem som vi som kristna måste se i vitögat.

När Guds folk omvänder sig till hans kärlek finner de svar på de frågor som historien ständigt ställer. En av de mest brådskande utmaningarna som jag vill behandla i det här budskapet för fastan är just den globaliserade likgiltigheten.

Likgiltighet för våra medmänniskor och för Gud utgör en verklig frestelse för oss kristna. Varje år under fastan behöver vi på nytt lyssna till profeternas röst som ropar på och oroar vårt samvete. 

Gud är inte likgiltig för vår värld; han älskar den till den grad att han gav den sin Son för vår frälsnings skull. Genom inkarnationen, genom Guds Sons jordiska liv, död och uppståndelse öppnas porten en gång för alla mellan Gud och människa, mellan himmel och jord. Kyrkan är som handen som håller denna port öppen, tack vare hennes förkunnelse av Guds ord, hennes firande av sakramenten och hennes vittnesbörd om tron som verkar genom kärleken (jfr Gal 5:6). Men världen tenderar att dra sig tillbaka inom sig själv och stänga den dörr genom vilken Gud kommer in i världen och genom vilken världen kan komma till honom. Därför får aldrig handen, som är Kyrkan, förvånas om den förkastas, krossas och såras. 

Guds folk behöver sålunda denna inre förnyelse så att vi inte blir likgiltiga och drar oss tillbaka inom oss själva. För denna förnyelse vill jag föreslå att vi reflekterar över tre bibeltexter.


1.     ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra” (1 Kor 12:26) – Kyrkan

Guds kärlek bryter igenom detta vårt ödesdigra tillbakadragande inom oss själva som är vår likgiltighet. Kyrkan erbjuder oss denna Guds kärlek genom sin undervisning och särskilt genom sitt vittnesbörd. Men vi kan bara vittna om det som vi själva har erfarit. De kristna är de som låter Gud klä dem med godhet och barmhärtighet, med Kristus själv, så att vi blir, liksom Kristus, tjänare till Gud och människorna. Detta framträder tydligt i skärtorsdagsliturgin med dess fottvagningsceremoni. Petrus ville inte att Jesus skulle tvätta hans fötter, men han insåg att Jesus inte bara ville vara en förebild för hur vi ska tvätta varandras fötter. Bara de som först har låtit Jesus tvätta deras egna fötter kan sedan göra denna tjänst åt andra. Det är bara de som har gemenskap med honom (Joh 13:8) som på så sätt kan tjäna andra. 

Fastan är en gynnsam tid för att låta Kristus tjäna oss så att vi i vår tur kan bli mer lika honom. Det sker när vi hör Guds ord och tar emot sakramenten, särskilt Eukaristin. Där blir vi det som vi tar emot: Kristi kropp. I den kroppen finns inte plats för den likgiltighet som så ofta tycks behärska våra hjärtan. Ty var och en som är av Kristus, hör till en kropp, och i honom kan vi inte vara likgiltiga för varandra. ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra” (1 Kor 12:26).

Kyrkan är de heligas gemenskap, inte bara på grund av hennes helgon, utan därför att hon är en gemenskap av heliga ting: Guds kärlek uppenbarad för oss i Kristus och alla hans gåvor. Bland dessa gåvor finns också svaret hos dem som låter sig beröras av denna kärlek. I denna de heligas gemenskap, i detta delande av heliga ting, äger ingen något ensam, utan delar allt med de andra. Och eftersom vi är förenade i Gud kan vi göra något för dem som är långt borta, för dem som vi aldrig kan nå av egen kraft, eftersom vi tillsammans med dem och för dem ber Gud om att vi alla ska öppna oss för hans frälsningsplan.

2.     ”Var är din bror?” (1 Mos 4:9) – Församlingar och gemenskaper

Allt som vi har sagt om den universella kyrkan måste nu tillämpas i våra församlingar och gemenskaper. Kan dessa kyrkliga strukturer hjälpa oss att erfara att vi är delar av en och samma kropp? En kropp som tar emot och delar det som Gud önskar ge? En kropp som vidkänner och bryr sig om dess svagaste, fattigaste och obetydligaste medlemmar? Eller tar vi vår tillflykt till en universell kärlek som omfamnar hela världen, men som är oförmögen att se Lazarus som sitter framför vår stängda dörr (Luk 16:19-31)?

För att ta emot det som Gud ger oss och få det att bära riklig frukt måste vi gå bortom den synliga kyrkans gränser på två sätt. 

Först genom att förena oss i bön med den himmelska kyrkan. Kyrkans böner på jorden bildar en gemenskap av ömsesidig tjänst och godhet som stiger upp inför Guds åsyn. Tillsammans med helgonen som har fullkomnats i Gud, är vi en del av den gemenskap där kärlek har övervunnit likgiltighet. Kyrkan i himlen triumferar inte för att hon skulle ha vänt ryggen åt världens lidanden och för att hon skulle jubla i ensamhet. Det är snarare så att helgonen med glädje redan betraktar det faktum att de en gång för alla vunnit över likgiltighet, hjärtats hårdhet och hat genom Jesu död och uppståndelse. Tills denna kärlekens seger kan genomsyra hela världen fortsätter helgonen att följa oss på vår pilgrimsväg. Kyrkoläraren, den heliga Teresa av Lisieux, var övertygad om att glädjen i himlen över den korsfästa kärlekens seger förblir ofullbordad så länge som det finns en enda man eller kvinna på jorden som lider och ropar i smärta: ”Jag är övertygad om att jag inte blir sysslolös i himlen; min önskan är att fortsätta att arbeta för Kyrkan och för själarna” (Brev 254, 14 juli, 1897). 

Vi delar helgonens förtjänster och glädje, liksom de delar vår kamp och vår längtan efter fred och försoning. Deras glädje över den uppståndne Kristi seger styrker oss när vi strävar efter att bemästra vår likgiltighet och vårt hjärtas hårdhet.

För det andra, är varje kristen gemenskap kallad att gå ut ur sig själv och vara engagerad i det större samhällslivet som den är en del av, i synnerhet de fattiga och de som är långt borta. Till sin grundläggande natur är kyrkan mission i sig själv; hon kan inte vara inåtvänd utan är sänd till alla länder och alla folk.

Hennes mission är att tålmodigt vittna om den Ende som vill dra hela skapelsen och varje man och kvinna till Fadern. Hennes mission är att till alla visa en kärlek som inte förblir tyst. Kyrkan följer Jesu Kristi egna vägar som leder till varje man och kvinna, ända till jordens yttersta gräns (jfr Apg 1:8). Därför måste vi i varje medmänniska se en broder eller syster för vilken Kristus har dött och uppstått. Det som vi själva har tagit emot, har vi också tagit emot för dem. På samma sätt, är allt det som våra bröder och systrar äger en gåva för Kyrkan och för hela mänskligheten. 

Kära bröder och systrar, jag önskar verkligen att alla de platser där kyrkan är närvarande, särskilt våra församlingar och gemenskaper, blir barmhärtighetens öar mitt i ett likgiltighetens hav!

3. ”Visa fasthet!” (Jak 5:8) – Enskilda kristna

Också som individer frestas vi av likgiltighet. Överskölda som vi är av nyhetsreportage och upprörande bilder av mänskligt lidande, känner vi ofta en oförmåga att kunna hjälpa. Vad kan vi göra för att undvika att fastna i denna spiral av bedrövelse och maktlöshet?

För det första kan vi be i gemenskap med Kyrkan på jorden och i himlen. Vi får inte underskatta kraften i så många röster som är förenade i bön! Initiativet ”24 timmar för Herren” som jag hoppas kommer att äga rum 13 – 14 mars i hela kyrkan, också på stiftsnivå, vill vara ett sådant uttryck för detta behov att be.

För det andra kan vi göra barmhärtighetsgärningar och genom Kyrkans många hjälporganisationer nå både de som är nära och fjärran. Fastan är en gynnsam tid för att visa denna omsorg om andra genom små men konkreta tecken på att vi hör till en och samma mänskliga familj. 

För det tredje, kallar de andras lidande oss till omvändelse, eftersom deras behov påminner mig om mitt eget livs osäkerhet och mitt beroende av Gud och av mina bröder och systrar. Om vi ödmjukt ber om Guds nåd och erkänner våra egna begränsningar kommer vi att lita på de oändliga möjligheter som Guds kärlek erbjuder oss. Då kan vi också stå emot den djävulska frestelse som ligger i att vi tror att vi kan frälsa världen och oss själva av egen kraft. 

Som ett sätt att övervinna likgiltighet och våra anspråk på självtillräcklighet vill jag inbjuda alla att göra denna fastetid till en tid då vi ger oss hän till det som Benediktus XVI kallade en hjärtats fördjupning (jfr Deus Caritas Est, 31). Ett barmhärtigt hjärta betyder inte ett svagt hjärta. Alla som vill visa barmhärtighet måste ha ett starkt och beslutsamt hjärta, stängt för frestaren men öppet för Gud. Ett hjärta som låter sig genomborras av Anden för att sprida kärlek längs med vägarna som leder till våra bröder och systrar. Och, slutligen, ett hjärta som är fattigt, ett som inser sin egen fattigdom och i full frihet utger sig självt till andra.

Bröder och systrar, låt oss under denna fasta be till Herren: ”Fac cor nostrum secundum cor tuum”: Gör våra hjärtan likt ditt hjärta (Jesu Heliga Hjärtas litania). På så vis kommer vi att få ett hjärta som är fast och barmhärtigt, uppmärksamt och generöst, ett hjärta som inte är slutet, likgiltigt eller offer för den globaliserade likgiltigheten.

Det är min förhoppning och bön att denna fastetid ska bära andlig frukt hos varje troende och i varje kyrklig gemenskap. Jag ber er alla att be för mig. Må Herren välsigna er och må Vår Fru bevara er.

Vatikanen, 4 oktober 2014
Den Helige Franciskus festdag

Franciskus



Översättning: Sr Madeleine Fredell OP


"Vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan" Rom 5:3-5
För ett par dagar sedan uppmuntrade en läkare på nyhetsmorgon unga flickor att käka hormoner för att slippa mensvärk. Inslaget lämnade tittaren med en känsla av att mens är en sjukdom som orsakar kvinnor lidande, och vi måste därför bekämpa denna onda naturliga fertilitet med preventivmedel.

Inslaget handlade egentligen om något mycket större än mensvärk. Det handlade om flykten från smärta och rädslan för att lida. Att undkomma lidande är den mest använda motiveringen till abort, aktiv dödshjälp, suicid samt ett återkommande argument mot Guds existens. För någon månad sedan hyllade många programledaren Stephen Fry som ställde Gud på den anklagades sida och fällde domen att Gud måste vara en "galning" eftersom han tillåter lidande. 


Att vilja fly från saker som gör ont är något som i grunden är biologiskt inprogrammerad i oss och har hjälpt människan att överleva i tusentals år. Vem vill ha cancer? Vem vill ha en psykisk sjukdom som depression eller ens mensvärk för den delen? Vem vill känna svältens kramper eller känna sorg? Problemet i vårt samhälle idag är att vi försöker att undkomma allt som kan uppfattas som ett lidande att vi t.o.m. har börjat fly från livet. Vi föredrar döden åt oss själva och åt andra. Hur kunde det bli så fel? När blev vi så svaga och fega? Vi har verkligen blivit extremt sorgliga varelser.


Lidande får de goda stunderna i livet att bli ännu godare. Lidande ger oss möjligheten att utveckla och stärka vårt inre liv, även när det yttre faller i bitar som aldrig kommer kunna sättas samman till en helhet igen. Det lär oss att känna empati och ömhet, men även att vara generösa och känna verklig glädje. Att helt enkelt älska på riktigt! Som kristna tror vi att vårt lidande kan bli ett medel för oss att komma närmare Gud, som själv tillät sig lida av kärlek för oss.


Vi bör inte be Gud att ta bort vår smärta, utan snarare be om styrka och mod att bära vårt kors med värdighet. 

"There was no need to be ashamed of tears, for tears bore witness that a man had the greatest of courage, the courage to suffer" - Victor Frankl
- PiPo



Vad är fastan?
Fastan är en tid då Katolska Kyrkan gemensamt förbereder sig inför Påskens firande. Fastan började som en 40-dagars reträtt och förberedelseperiod för de som skall konvertera på påsknatten. Numera är det en del av Kyrkans liturgiska kalender och en tid för konversion för alla. Med konversion menas att bryta med synden och vända sig mot Gud.

Är söndagar en del av fastan?
Söndagar är alltid dagar då man firar Herrens död och uppståndelse. Trots detta ingår söndagarna i fastan. Detta betyder att de är en blandning av firande (för att det är söndag) och ånger (för att det är fasta).

Betyder det att man kan fuska på söndagar?
Söndagar ingår inte i botens tid dvs. man är inte tvungen att göra bot på söndagar. Men det finns ingen anledning till att inte göra dem trots det. Kyrkan har sagt olika saker under olika tider. Så det finns inte någon enhetlig bild att gå efter här. Det säkraste är nog istället att följa sitt egna samvete om vad man bör göra.

Varför just 40 dagar och inte 23? Eller 79?
Siffran 40 är av speciell betydelse i Bibeln. Det representerar en tid av förberedelse inför något speciellt. Det regnade i 40 dagar för Noa. Dessutom stannade han på berget Sinai i 40 dagar (2 Mos 24:18). Jona gav människorna i Nineve 40 dagar för att omvända sig (Jon 3:4). Jesus, innan han påbörjade sitt offentliga framträdande, spenderade 40 dagar ute i öknen i bön och fasta (Matt 4:2). I enlighet med Bibeln så förbereder vi oss i 40 dagar inför att kunna glädjas över vår Herres Uppståndelse under påskens firande.

Varför skall man fasta?
För att Jesus själv kallar oss till att göra det. Genom att förneka oss själva något gott så påminns vi om det högsta goda som är Gud. Vi lär oss även självdisciplin och självbehärskning vilket kommer att behövas för att kunna bli heliga. Jesus fastade i öknen och kallar oss därmed att göra samma sak.

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. - Matt 6:16
sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. - Luk 2:37
Fasta hjälper oss dessutom med vårt fokus när vi ber:
När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt, - Ps 35:13
Varför skall man avstå från kött?
 Detta på grund av den andliga botövning som den ger.
Under den persiske kungen Kyros tredje regeringsår hade Daniel – som hade fått namnet Belteshassar – en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vedermödor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända. - Dan 10:1-3
Vi ger upp kött, vilket fortfarande är en lyxvara i många delar av världen, samt något gott som vi uppoffrar för att påminna oss om att Kristus är bättre än all mat och att vi alla behöver Honom mer än något annat i hela världen.

Varför anses inte fisk vara kött?
Detta för att fisk var de fattigas mat. De hade inte råd med kött men kunde ut och fånga fisk för att överleva.

Varför avstår folk från saker under fastan?
Vi behöver inte avstå eller ge upp något under fastan. Det vi måste göra är botgöring. Fastan är ett gyllene tillfälle för oss att bryta en dålig vana och ge detta till Herren. Detta är synder och laster som vi inte skall ta till oss igen efter fastan är över. Det är även ett tillfälle att avstå från något gott. Genom ett sådant tillfälligt offer kommer vi närmare Herren. Vi behöver finna en vettig balans mellan att avstå från något och inte helt skära bort allt gott runt omkring oss. Vi kommer att hitta vårt behov efter Gud om vi gör detta rätt.

Är det något mer som krävs för fastan?
Kyrkan ber oss att öka vår bön, vår fasta och att vi delar med oss. Man antar att vi redan gör dessa saker men att vi gör dessa tre saker desto mer.



Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter traditionen att strö välsignad aska på mässdeltagarnas huvuden för att visa på vår ånger och sorg över våra synder. Det är också ett bibliskt tecken på att vi lever idag:

Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.
- Dan 9:3
Liknande formuleringar hittar man på andra ställen i Bibeln:
En man ur Benjamins stam sprang från slagfältet till Shilo och kom fram samma dag. Han hade rivit sönder sina kläder och strött jord på huvudet. 
- 1 Sam 4:12 
När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 
 - Jon 3:6
När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert.  
- Est 4:1 
Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig:”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 
- Matt 11:20-21
Aska är alltså än idag ett tecken på vår ånger och sorg över våra synder. Det representerar även vår dödlighet. "...Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft." (1 Mos 18:27).  Vi kom till världen med ingenting och våra kroppar kommer att bli till jord och stoft efter vår död. Vi påminner oss själva om att ingen undkommer den fysiska döden och att vi ser fram emot det eviga livet. 

Att prästen tecknar ett kors i pannan utav askan är en urkyrklig tradition som står för hur Kristus märker oss vid vårt dop. Vi tillhör inte längre oss själva eller våra föräldrar, utan vi tillhör helt och fullt till Kristus. Uppenbarelseboken berättar om hur alla de utvalda kommer vara märkta med Kristi tecken:
"Och jag såg, och se: Lammet stod på berget Sion och tillsammans med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans faders namn skrivet på pannan."
- Upp 14:1 
Askan som används kommer från palmbladen som användes på palmsöndagen året innan. Man behöver dessutom inte vara katolik för att få motta askan utan detta får alla som vill ha. Kommunionen däremot är bara till för de katoliker som befinner sig i nådens tillstånd.

Askonsdagen är ingen obligatorisk dag där kyrkan kräver att man deltar. Men kyrkan uppmanar starkt oss att delta då det är början på fastetiden.








Kära systrar och bröder i Kristus! 

Tiden är inne” (Mark 1:15). Fastetiden är redan inne, och i år kommer mitt herdabrev först till den första söndagen i fastan. Vi har redan fått askan på våra pannor och berett vårt hjärta att gå in i denna bönens och besinningens tid för att följa Jesus på hans väg upp till Jerusalem. Under denna heliga tid får vi ”alltmer tränga in i kunskapen om Kristus” - som det heter i dagens kollektbön – och vad denna kunskap innebär för vårt liv här och nu. Liksom Jesus drog sig undan i öknen under fyrtio dagar, får vi under Andens ledning förbereda oss på påskens och uppståndelsens nya liv. För att kunna ta emot detta glada budskap och förvandlas av det, måste vi också få smaka något av öknens ensamhet och enkelhet. Vi får upptäcka den helt speciella glädje, som ligger i att kunna avstå från vår tid, våra pengar och nöjen för att sätta Gud och vår nästa i centrum. ”Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15), säger Jesus. Som kristna måste vi alltid vara beredda att omvända oss från allt vad synd och själviskhet heter. Under fastetiden inbjuds vi både att förnya vår personliga bönerelation med Jesus Kristus och fördjupa vår konkreta efterföljelse av honom som inte ”har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna” (Matt 20:28) 

Det är viktigt för oss att hitta balans och harmoni mellan vår bön och vårt arbete, mellan det inre livet och vardagens alla uppgifter. Överallt och alltid kan vi leva i gemenskap med den Gud, som tagit sin boning i oss genom dopets nåd. För många tycks livet hopplöst uppsplittrat i alla möjliga bitar som är svåra att förena. Men om vi verkligen lever utifrån den värdighet som vi har fått genom dopet och ser på oss själva som Guds tempel, som Paulus säger (jfr 1 Kor 3:16), då får livet en djup och stärkande enhet. Genom dopet är vi liturgiska varelser som får leva till Guds ära, både genom vår bön och vårt arbete för människors bästa. ”Guds rike är nära” (Mark 1:15), säger Jesus för att påminna oss om att hans och vår Fader alltid är oss nära och att vi alltid får leva i gemenskap med honom. Då blir vi också mer trovärdiga vittnen om evangeliets glada budskap. Fler människor än vi tror behöver just oss för att finna vägen till det glada budskap och det nya liv, som Jesus genom vår förmedlan vill ge vidare till dem. Under fastetiden borde vi också tänka efter hur vi kan ta det uppdrag vi har fått genom dopet och konfirmationen på större allvar, alltså att ge vidare tron på Jesus och förmedla hans kärlek. 

Se, jag vill upprätta ett förbund med er och med era efterkommande efter er” (1 Mos 9:8), sade Gud redan till Noa och hans söner. Gud vill upprätta ett kärlekens och fredens förbund med alla folk. Han vill att alla människor skall få leva i fred och försoning, att rättvisa och kärlek skall råda på vår jord. Därför lider vi med alla dem som drabbas av våld och krig, av terror och förföljelse. Vi måste mer än någonsin ta avstånd från allt sådant, inte minst när vi ser att det dyker upp i vårt närområde. Återigen angriper man synagogor, denna gång i vårt grannland Danmark. Återigen är det krig i Europa, denna gång i Ukraina. Vi måste göra allt vad vi kan, i bönen och genom vårt aktiva engagemang, för att motverka hatets och ondskans makter. ”Vägra hata!” heter ett initiativ som Sveriges Interreligiösa Råd har tagit. Alla religioner i vårt land ställer sig bakom detta upprop för att motverka allt hat, vare sig det uttrycker sig i ord eller handling. Tillsammans måste vi klart och tydligt ta avstånd från allt våld i religionens namn, men också från allt våld som drabbar troende människor var det än kan vara. Tyvärr hör man fler och fler röster som beskyller religionen som sådan för att framkalla våld och terror. Därför är det livsviktigt att vi, troende av olika religioner, samfällt ger ett vittnesbörd om att vi tar avstånd från allt vad våld heter och ser det som en hädelse att använda våld i religionens namn. Den barmhärtige Gudens heliga namn får under inga omständigheter bli vanhelgat av våldshandlingar. Låt oss under denna heliga fastetid förstärka vår bön för att våldets makter kommer på skam. Låt oss i ord och gärning göra allt vad vi kan för att motverka våld och terror. 

Människan skall inte leva bara av bröd utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4). Under fastetiden måste vi koncentrera oss på den andliga föda, som vi behöver så väl, Guds heliga ord. I Skriften finner vi inspiration och ledning för hur vi skall leva som Jesu trogna efterföljare och göra hans budskap till konkret verklighet just där vi lever. Försök få mer tid att besöka kyrkan och delta i gudstjänstlivet och ge lite mindre tid åt besök i köpcentra och shoppinggallerior. Stärk bönelivet och tona ner nöjeslivet. Ge mer av era pengar till de fattiga än till eget behag och njutning. Besök hellre gamla och sjuka än barer och diskotek. Ja, gör ett högst medvetet val varje dag på nytt under denna heliga fastetid, för Guds rike är verkligen nära. Upptäck den helt speciella glädje som det är att få försaka egenviljan och jagets omåttliga behov av tillfredsställelse för att i stället göra något vackert för Gud och för nästan. Vi behöver denna tid i fastans öken för att kunna ta till oss påskens jubel över Kristi uppståndelse. 

Kristus själv dog för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud” (1 Pet 3:18). Under fastetiden mediterar vi över Jesu lidande och död och får så ta till oss och förvandlas av den självutgivande kärlek, som blir uppenbarad i hans heliga hjärta. Det är min bön att denna fastetid för oss alla skall bli en förnyelsens tid, så att vi alla kan verka med än större iver för det glada budskapet, för rättvisa och fred, för försoning och enhet, så att våld och hat, förtryck och terror kommer på skam. ”Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15). 

Stockholm, Askonsdagen 2015                                                     +Anders Arborelius ocd 



"He who sings prays twice" - Helige Augustinus

Varje måndag har jag turen att få sjunga i en gospelkör i Tensta. Det har jag gjort sen 2004 och att få sjunga till Gud genom gospel är något av det häftigaste jag har fått uppleva. I våra katolska mässor har vi många vackra sånger som sjungs på många olika språk, om det nu är på latin, engelska eller svenska. 

I min kör sjunger vi gospelsånger där vi i direkta ord sjunger till Gud. Gospeln kommer från den afro-amerikanska kulturen med historia så långt tillbaka som till 1700-talet, då dåtidens slavar kombinerade kristna hymner och böner med rytm. Gospeln användes för de som inte kunde läsa att lära sig orden för att kunna vörda och be till Gud genom sång, det blev början på en rik musikkultur som har satt sina spår i mycket av den musiken vi lyssnar på idag.

I min kör är vi få som är rent av religiösa och som praktiserar vår tro. En del har det från sina föräldrar eller som tradition från sina länder, vissa är inte alls troende men de älskar att sjunga.
Häromdagen hade vi en liten workshop (det är något som vi började med för ca 2 år sen), vi satt ner i smågrupper för att diskutera vad det är vi sjunger, för att diskutera vad texten betyder för oss. Att sjunga gospel och inte mena vad man sjunger faller alltid platt och det blir mer av en trevlig show, men that’s it. Så därför diskuterar vi texterna och sätter ord på vad dessa betyder för oss. Jag som katolik vet vad texterna betyder för mig och för mig blir det som en daglig bön utöver de böner jag ber varje dag.  Men för mina körvänner är dessa texter den enda Bibeltexter de kommer lära känna, dessa sånger blir den enda bön de kommer att be utan att egentligen vara medvetna om vad de betyder på riktigt. För dem är dessa sånger i många fall en tröst i den vardagen de lever i, det blir en tröst i alla situationer som de behöver finna en lösning på. Guds ord genom sång påverkar dem mer än vad de vet om. När vi sjunger ber jag för dessa fantastiska människor om att Guds ord ska nå deras hjärtan på riktigt.

Vi katoliker och andra kristna har fått turen att bli undervisade, vi har fått kunskapen i att kunna förstå vad Guds ord betyder i katekesen, i vår konfirmationsundervisning, i predikan på mässan, vi har fått den gåvan. Men det finns dem i vår värld som inte riktigt förstått Guds kärlek riktigt än. Och i sammanhang som i en gospelkör tex så är det viktigt med samtal för att kunna ”undervisa” dem i det som är det självklara för oss.

Något som alla kan hålla med om är att all musik till Gud om det nu är sakral, gregoriansk, högmässigt eller gospel så påverkar det oss mer än vad vi tror. Vi människor finner tröst, glädje, kärlek, förlåtelse, styrka och inspiration genom musik till Gud. Jag vet inte hur det är med er men jag har känt Guds närvaro i musik många gånger och när det har varit så har jag förstått vilka gåvor vi människor har fått från honom.

Testa att be med musik i bakgrunden om det är gospel, instrumental eller klassisk musik så kan jag med säkerhet säga att du kommer att hamna i ett meditativt tillstånd där du med hela din själ kan komma närmare Gud. Så sitt kvar en stund efter mässan och lyssna till organisten när han spelar eller be rosenkransen med gospelmusik i bakgrunden eller med soundtracket från filmen The Mission av Ennio Morricone.



"Att be är att inte slösa tid, att beundra Gud är inte ett slöseri med tid, att prisa Gud är inte ett slöseri med tid." - Påven Franciskus

Överger vi verkligen vår relation till Herren pga. dessa ursäkter? Vare sig vi vill eller inte kommer var och en av oss (vissa mer än andra) identifiera sig i några av dem.

1. Jag är för trött för att be

Svar: Bön är inte bara en annan grej att få klart på din "to do" lista. Mötet med Gud placerar dig i Hans närvaro! Det är med Honom och bara hos Honom som du kommer att finna den styrka du behöver! Bön tröttnar inte, den förnyar!

2. Jag kommer att be när jag har mer tid, just nu är jag upptagen!

Svar: Den perfekta tiden för bön finns inte. Det finns alltid något att göra, något angeläget att ta hand om, ytterligare en e-post att svara på. Den bästa tiden att be är nu!

3. Jag vill be... men jag vet inte vad jag ska säga.

Svar: Gud är långt före oss här... Han visste att vi skulle behöva hjälp med att hitta de rätta orden för att uttrycka våra böner och lämnade oss därför en underbar guide: Bibeln. I bl.a. Psaltaren lär vi oss att be utefter våra behov, att ge tack, beröm, be om omvändelse men även till att dela med oss av vår glädje.

4. Jag känner ingenting när jag ber

Svar: Det kan stämma, men det är inget som bör hindra dig från att be. Även när du inte känner det, förändrar bönen dig - det förvandlar dig till en bättre människa, en bättre kristen. Bön omvandlar! Kristi kärlek är aldrig sterilt! Ju mer vi möter Herren i bön, desto mer kan vi vara säkra på hans förvandlande kärlek och barmhärtighet närvarar i vårt liv.

5. Jag är för stor av en syndare för att be

Svar: Välkommen till klubben! Du är på rätt plats! Bön är just att man erkänner sin bräcklighet och hur mycket man är i behov av Guds kärlek och förlåtelse!

6 Jag känner mig lite absurd när jag upprepar samma böner.
Svar: När du älskar någon brukar du räkna hur många gånger du säger till dem att du älskar dem? Har du någonsin räknat antalet kramar som du har gett din bästa vän? Nej! Dessa är inte tråkigt upprepningar! Dessa är gester av kärlek som aldrig blir gamla! Låt din bön vara en kärlekshandling.

7. Jag väntar fortfarande på en paus i mitt schema.

Svar: Ge inte Gud dina rester, ge honom ditt bästa! Gör en vacker gåva av de stunder du är mest klarsynt och vaken.

8. Gud vet redan vad jag behöver.

Svar. Visst, men kom ihåg att bön lär dig att vara ödmjuk.

9. Jag har allt jag behöver... känner bara inte för att be.
Svar: Detta är en vanlig ursäkt, men vi glömmer något grundläggande: att vi har en själ. Vi är upptagna med jobb, skola, med vänner, kläder, etc. Vi känner att vi har vad vi behöver ... men gör alla dessa ägodelar oss verkligen lyckliga? Är det allt du är? I bönen, återuppväcker vi något större inom oss... Om det är svårt för dig att uppleva denna djupare hunger efter oändlighet, be Gud om det!

Påven Benedict XVI sade:  "A Christian who doesn't pray, is a Christian who is imminently at risk of losing the faith".

10. Varför ska jag be till Gud när han inte svarar? Han ger mig aldrig vad jag vill ha.
Svar: En god förälder vet när den ska säga nej till sitt barn. Han vill utbilda oss, hans barn, att gå bortom våra omedelbara önskningar och hjälpa oss att orientera våra hjärtan till att längta efter Honom. Vi ber ofta Gud att förändra vår situation när Gud i själva verket vill att dessa situationer ska förändra oss!

11. Varför be när jag faktiskt kan vara aktiv göra något för att hjälpa människor.

Svar: Varför måste det vara antingen eller? Gör båda! Ju mer du fördjupar din relation med Gud genom bön, desto mer kommer din förmåga att älska och att ge av dig själv till andra att växa! Vi kan inte ge vad vi inte har. Endast genom en levande relation till den sanna kärlek kan vi dela den kärleken med andra!

12. Gud behöver inte mina böner!

Svar: Det är sant! Men vad glad han måste bli när hans son eller dotter kommer ihåg Honom! Och glöm inte, den som behöver bönen mest är du!

13. Jag har redan en massa människor som ber för mig.

Svar: Toppen! Det innebär att du har gott om anledningar att be för var och en av dem! Kom ihåg: det bästa sättet att få kärlek är genom att ge kärlek!
Ofta maler vardagen i ett oavbrutet sus, som om det vore den inre fridens värsta fiende. När väl en oro brusat upp kan den slita med sig alla stötestenar som jag själv aldrig hade hittat, och de vaknar som bitska fiender. I ett sådant tillstånd tycker jag att allt verkar vara ett enda slit i detta liv. Som om det aldrig skulle ta slut. 

Ibland så lyckas jag i detta skede tänka: just det! bön! Jag kan t.ex be: "Herre dra mig till dig, öppna åter mitt hjärta för att ditt goda ska få styra mig. Kasta min egoism i graven med Kristus, och låt mig vara lika trofast som honom när vågorna står höga. Jag vill alltid tjäna dig, så låt din vilja ske i mig, ja ingjut din helige andes kraft så att jag leds tryggt på dina stigar. Du har dukat ett bord åt mig i mina fienders åsyn, och låter mig denna stund förenas med din lidande tjänare Jesus, för att i allt bli mer ett med honom."

Ofta kan detta vara en god början. Det tänder min längtan och lika långsamt som ett skepp vänder sig på havet börjar jag åter komma närmare den trygga hamn som finns i min frälsares famn. Men skeppet vänder långsamt och det är lätt att den ondes snaror åter griper tag i mig, och oron kommer åter. Om jag fortfarande har blicken mot Herren i detta skede blir jag lätt irriterad, vilket nog inte i sig är speciellt bra. Jag avskyr det högmodet som slår mig i ansiktet och jag vill verkligen visa kärlek till andra människor också i mina tankar!

Det starkaste medlet jag hittills hittat mot detta är den inre bönen. Detta är mycket liknande meditationen, och bygger på en stillhet som låter Gud verka. Det är enklare att hitta till detta inre rum om jag kontinuerligt mediterar. När jag gör det så kan jag i bästa fall sluta mina ögon i så kort tid som några sekunder, för att förnimma den högstes kärlek i mitt hjärta. Ofta återupprepar jag min meditationsbön: "(under inandning) Herre, Jesus Kristus Guds son (under utandning) förbarma dig över mig syndare". Det börjar med en utandning, ett överlämnande i Guds händer. Jag försöker erinra mig att jag med mina egna krafter är hjälplös, vilket går emot min egoism. Gud har givit mig livet. Bara av honom kan jag ta emot insikten av att vara skapad i Jesu avbild, för att lära mig likna honom. Sålunda förblir jag på egen hand syndare, ty synden är döden, och Gud har gett mig livet. I den efterkommande inandningen riktar jag ett öppet sinne inåt för att lyssna efter Andens rop, han som alltid ropar i vårt bröst. Jag låter mig förnimma Jesu ansikte. Han ser på mig, och i mig är jag han. Det heliga ljus, som Gud lät skapa för att förgöra mörkret, kan låta utforska hjärtats vrår. Om Gud vill låter han göra det. Stillhet råder i mitt tysta rum, som nu inte längre är mitt utan överlämnat åt min skapare. I mig tycks hans avbild etsad fast och av hans gudomliga kärleksljus ser jag åter vägen klart och tydligt.

I bästa fall kan jag snabbt inta ett stadium av frid och fred. Ibland kan det vara en längre stund, ibland några sekunder. Ganska ofta förblir det en torr vetskap om att Han korsfästes och dog för mig och genom hans kärlek har han besegrat döden. Detta hände på denna jord och utan denna faktiska händelse skulle jag leva i synd. Detta är en förnuftsbaserad kunskap som jag alltid kan glädja mig åt, för den är inte beroende av känslor. I den kan jag vara trygg av uppståndelsens seger på solen dag. Av denna kunskap så växer min viljestyrka att alltid verka för Herren, och av längtan gröps mitt hjärta ur för att kunna fyllas med mer kärlek till min a medmänniskor. Jag vet att jag en gång kommer se honom i en härlighet men också tydlighet som överträffar allt jordisk. När denna förnuftsbaserade kunskap (de gånger Gud vill) låter förenas med känslan av evig kärlek till honom, då är Gud i mig och jag i honom, och i mig hans heliga ansikte.


En likadan ikon som denna hänger framför mitt skrivbord.