17 tecken på brist på ödmjukhet

Påve Franciskus prisar många för sin ödmjukhet. Ödmjukhet är inte alltid den enklaste dygden att försöka leva upp till i sitt vardagsliv trots att vi skall växa i ödmjukhet för att mer och mer bli Kristuslika. Oftast är det snarare enklare att peka på bristen av ödmjukhet för att förstå var vi brister. Den helige Josemaría Escrivá hjälper oss på den punkten från ett av sina verk:


Låt mig påminna dig om några av många uppenbara tecken på bristande ödmjukhet:
1. att tycka att det man gör eller säger är bättre än det som andra gör eller säger.
2. att alltid vilja få som man vill.
3. att argumentera utan att ha rätt eller - om man har rätt - att insistera, envist och på ett otrevligt sätt.
4. att säga sin åsikt utan att någon har bett om den och utan att kärleken till nästan kräver det.
5. att förakta andras synpunkter.
6. att inte se alla sina talanger och goda egenskaper som lånade.
7. att inte erkänna att man inte är värd någon ära eller uppskattning, inte ens marken man går på eller sakerna man äger.
8. att anföra sig själv som exempel i samtal.
9. att tala illa om sig själv för att andra skall få en god uppfattning om en eller för att bli emotsagd.
10. att ursäkta sig när man blir tillrättavisad.
11. att undanhålla någon förödmjukande brist för sin föreståndare för att han inte skall upphöra att tänka väl om en.
12. att vara nöjd när man hör sig lovordas eller att glädjas över att ha blivit omtalad i positiva ordalag.
13. att det smärtar att andra är mer uppskattade än man själv.
14. att vägra utföra lägre sysslor.
15. att försöka eller vilja utmärka sig.
16. att smyga in självberöm i samtal eller antydningar om sin egen värdighet, klipskhet, kunnighet eller yrkesmässiga anseende.
17. att skämmas för att man inte äger vissa saker.

Helige Josemaria - Bed för oss!