Jag utmanar dig till 1 minuts tyst bön


Jag hade ett samtal med min bästa vän om bön. Samtalet gick lite så här:

"Hur kan man be en hel timme? Vad i hela friden har man att säga hela tiden? Jag tackar, ber för mina vänner och familj och sedan är jag klar. Vill Gud verkligen att jag ska tala hela tiden? "

Gode Gud, nej! Kan du ens föreställa dig?!?

Det skulle vara som ett dåligt möte där en person nervöst babblar om ingenting bara för att fylla tystnaden. Oroa dig inte, Gud blir inte obekväm av stillhet; Han snarare välkomnar det!

Föreställ dig att du besöker en vän och varje gång du träffar henne eller honom talar du non-stop i en timme, utan att låta din vän få ett ord sagt. Du kommer aldrig få reda på vad den andra personen tänker, känner eller ens få reda på vad de tycker om dina problem. Det skulle vara en tråkig, enkelriktad relation som snabbt skulle försvinna i tomma intet.

I dagens värld, där vi låtsas sms:a för att undvika en besvärlig tystnad i hissen och lämnar TV:n på som bakgrundsljud, blir tystnaden mer och mer obekväm.

Anledningen till att vissa människor kan be 1, 2, 3 timmar är att de inte bara talar under den tiden utan de LYSSNAR! Tro mig, denna typ av bön är inte lätt eller ens bekväm i början. Det kräver övning.

Nå, hur tränar man? 

Välj en dag där du ägnar dig åt en tyst minut i bön, successivt lägger du till en minut varje dag tills du i slutet av veckan är upp i sju minuter. Du kanske behöver stanna vid 7 minuter i ett par veckor eller så kanske du finner att denna typ av bön passar dig bra och förlänger den, det helt och hållet upp till dig. Jag minns själv alla otaliga gånger som jag i början försökte sitta i en slags medveten tystnad, men misslyckades. Jag började med bara några sekunder, som sedan växte till minuter, tills jag till slut kunde öppna mitt hjärta och mina öron till Kristus hela 30 minuter.

Det roliga är att jag efter en vecka insåg att Gud har försökt att prata med mig hela mitt liv! Jag har bara haft min musik alltför högt för att höra hans röst. Jag förklarade för min vän att vi kanske inte kommer att kunna höra hans röst den första veckan eller ens det första året, men med övning lär vi känna igen ljudet av hans röst och friden den för med sig till oss. Jag försöker alltid att komma ihåg att Gud ser våra ansträngningar, även när vi inte klarar av att gå hela vägen.

En av mina favorithelgon, den helige påven Johannes Paulus II, skrev i sin bok  Crossing the Threshold of Hope: “Man achieves the fullness of prayer not when he expresses himself, but when he lets God be most fully present in prayer.”

Min utmaning till dig är att börja i dag med en minuts tystnad. Gör inte det när du är i skolan eller åker bil med dina vänner, utan i stället på en lugn plats utan distraktioner. Ja, det kommer att vara obekvämt, men Kristus är redan i det tysta och väntar på att viska i ditt öra, om du bara tar av ditt headset tillräckligt länge för att lyssna.