Gud är alltid större

I Matteusevangeliet berättas att Jesus efter att ha bespisat det hungriga folket tar avsked av dem och även lämnar sina lärjungar (14:22-23). Han drar sig tillbaka. Jesus visar sig och försvinner, han ger sig till känna och döljer sig sedan. Det tycks ingå i Guds pedagogik att ständigt låta ljus gå över i mörker och mörker i ljus. Gud doppar dig i ett varmt bad, men innan du haft tid att riktigt njuta av det varma vattnet drar Gud upp dig och doppar dig i ett kallt bad. 

Växling mellan varmt och kallt stimulerar blodomloppet. Så stimulerar Gud ditt andliga blodomlopp. Slå dig inte till ro, säger han. Tro inte att du känner mig helt och hållet därför att du sett något av mig. Det finns mer att upptäcka, mer att älska. 

Evangelierna nämner ofta att Jesus far över till andra sidan sjön. Det är inte endast en topografisk detalj. Jesus drar sig undan, han lämnar människorna, för att deras längtan efter honom skall stegras och för att de på så sätt skall förberedas till ett nytt möte med honom. 

Om du kunde förstå att denna växling av närvaro och frånvaro är naturlig och riktig, att den ingår i Guds sätt att uppfostra dig och få dig att växa, skulle du inte så lätt råka i panik, och mycket i ditt liv som ter sig gåtfullt skulle bli klart. 

Natten blir meningsfull när du vet att den förbereder dagens gryning.