Hur viktigt det är med den tysta bönen


Världen vi lever i är det fullt av brus, alla skyndar någonstans och få, om någon alls stannar upp och ser upp till det som finns ovanför dem. Ständigt vill vi göra saker, men tar inte en stund för att samla oss i vårt inre, för att ösa vatten ur Frälsningens källor. Inom varje människa bor den Treenige Guden, genom att Han har skapat oss och uppehåller oss i vår existens. Därför är det viktigt att vi stannar i vår aktivitet och ser på Honom som älskar oss så.

Genom den tysta bönen får vi tillfälle att komma ur vårt jäkt och samla oss i vårt inre, där de Gudomliga Tre har sin boning. Denna aktivitet är inte enbart för ordensfolk, utan för hela Guds folk, som genom dopet fått den Universella kallelsen till Helighet. Och vad är egentligen helighet, om inte föreningen med Gud, att bli upptagen i den Heliga Treenighetens sköte, i dess kärleksfulla famn. Gud har i sin skapelse skapat allt till sig, för att uppta sin skapelse i sin kärlek. Men genom syndafallet har människan avskärmat sig ur denna gemenskap. I Sonens död på korset och Hans Uppståndelse från de döda har denna relation blivit ännu en gång aktuell. Gud inbjuder oss att ta den tomma platsen på bordet, som visas i Rubljovs Treenighets ikon.

För ordensfolk är den tysta bönen ett måste, för enbart genom bön kan deras apostolat bli autentisk. För de för inte sig själva ut i sina arbeten, utan deras Herre Kristus Jesus, som de söker i sitt inre i stilla kontemplation, meditativ läsning av skriften, eller begrundande av Trons mysterier. Bönen för oss till Gud, även om man inte känner något, är faktumet av att ha stått inför Herrens ansikte att något ändras i oss, vi konfigureras till Hans avbild, och blir mer det vi är kallade att vara: en alter-Christus. Vilken ordensbroder eller ordenssyster kan vittna om att det aldrig blir bra, när de inte ber. För de blev tillsatta av Kyrkan att uppehålla Kyrkans dagliga bön, Tidegärden, och denna bön bör rumineras i tystnad för att så bära frukt.

Lekmännen bör också reservera tid under dagen för denna hjärta till hjärta med deras Skapare. För
genom detta möte med Honom som Är, blir de mera Kristuslika och bär Honom ständigt i sina hjärtan, och kan föra Honom i sina vardagliga liv. Ofta är det ställen som präster och Gudsvigda inte kan komma åt, som på arbetsplatsen eller på det offentliga forumet, i en värld där religionen knuffas undan till den privata sfären. Lekmännen kan föra Kristus också där, om inte genom deras ord, så genom deras handlingar. De ger Kristus till de som de arbetar för, till deras kollegor, ja för alla dem de möter under sin vardag, eftersom de ger vad de har fått i deras bön.

Den tysta bönen är en viktig del av det kristna livet, för att citera en stor författare i nutida Sverige: ”Det äkta djupa livet tar gestalt i tystnaden, framför allt Guds liv i oss… så snart Han börjar verka i en människa skapar Han Tystnad i henne.” Så säger broder Wilfrid av Kristus Konungen (Stinissen) OCD (+2013). Låt oss därför ta emot denna tystnad som Gud skapar i oss, och låt oss begrunda Honom, Han som har älskat oss ända upp på Korsets stam, låt oss se på Honom vars Hjärta vi genomborrat.

- Henry