Sluta snacka skit!




En tidig söndagmorgon bläddrade jag spontant i en bok som innehåller berättelser och texter om de gamla ökenfäderna. Ögonen föll på en rad som sade att djävulen försöker få oss att somna och vara trötta när det kommer till ting som är nyttiga för själen som bön och goda gärningar m.m. men ser till att vi är pigga när det kommer till skvaller.

Kände mig träffad av det. Många gånger har jag gått i dvala mitt under en dekad eller sluddrat genom trosbekännelsen vid mässan. För att inte tala om de stunder jag har låtit bli att ta mitt ansvar och överlåtit all hushållskötsel åt min familj för att jag har varit för trött. Men det värsta är nog skitsnacket, du vet den som kommer förklädd i ”Jag talar bara sanning” men som egentligen går ut på att framhäva en annan persons negativa egenskaper och handlingar. Alla vet att det är fel, men ingen bryr sig. Vi som tar emot skitsnacket som åhörare är lika dåliga om än inte värre än de som yttrar det. För vi uppmuntrar det med våra ”umm” och ”aa”. Inget kan engagera folk så mycket som att tala illa om de som inte är närvarande i rummet och runt matsalen och i de små samtalsrummen på mitt jobb går ingens rykte säkert. Negativa åsikter om varandras personligheter och handlingar studsar mellan väggarna och man dras lätt med i det.

Biskop Anders sade en gång under sin predikan att man ska vara en sådan jobbig person som ingen kan tala illa om andra med. Så vad sägs om den utmaningen? Vi lägger ner skitsnacket!