Är jag man eller kvinna?

I vårt moderna samhälle har HBTQ-frågor tagit plats som ett av de viktigaste och mest aktuella områden när det gäller mänskliga rättigheter. Frågorna har fått en slags särställning som kan liknas vid ett ideologiskt fundament, de används i princip som måttstock när man mäter hur pass ”upplysta” samhällen eller nationer är. Inte konstigt att kyrkan får skit…
HBTQ-rörelsen har sitt ursprung i det tidiga 1900-talet. Simone de Beauvoirs berömda ord ”Kvinna är man inte, det blir man” liksom ekar i HBTQ-rörelsens undermedvetna och ges konkret form i genusteorierna, som ju hävdar att kön bara är en social konstruktion. Man fostras in i sitt kön. Nu för inte så längesedan, som ni säkert alla läst om, kom Bruce Jenner ut med nyheten att han bytt kön, och nu vill kallas Caitlyn. I Vanity fair poserar Caitlyn stolt, och ser väldigt tillfreds ut. ”Äntligen är jag mig själv”. Men frågan är vad det är vi menar när vi säger så: ”mig själv”.
Idén om att det finns ett jag, en identitet som är skild från kroppen och ibland till och med något helt annat än vad kroppen är, är det som ligger till grund för alltihop. Hur många gånger har man inte hört att ”man kan födas in i fel kropp”. Som katoliker tror vi ju att människa är både kropp och själ, men är de två verkligen åtskilda, finns det en konflikt mellan dem? Tar vi oss en titt i katekesen finner vi detta:

365: Enheten mellan själ och kropp är så djup att man bör betrakta själen som kroppens ’form’ detta innebär att det är tack vare den andliga själen som kroppen, sammansatt av materia, bildar en mänsklig och levande kropp. Ande och materia i människan är inte två naturer förenade med varandra, utan deras förening bildar en enda natur.

Att en människa har uppfattningen att hon har ”fötts in i fel kropp” kanske egentligen inte alls beror på att ens själ och kropp är i konflikt med varandra, utan kanske ibland beror till viss del på att man inte trivs med vad man själv (eller samhället) har för uppfattning om vad det innebär att vara man/kvinna. Det finns en jättebra videosnutt där en präst resonerar om just detta. Om ni inte har sett den redan, se den(!):


Som katoliker har vi en rik tradition att hämta från när det gäller förståelse för könens relation. Det modernaste och nyaste är inte alltid bäst. Dagens samhälle skulle må bra av att få en liten dos katolsk erfarenhet och visdom injicerat i den intellektuella infrastrukturen, särskilt när det gäller relationer och kön. Ytterst sett behöver vi ju Gud i vår ”theory of everything”, det är endast när Gud finns med i ekvationen som det här med kön och kärlek verkligen går ihop. ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:27). Hela sanningen om vad det innebär att vara man och kvinna uppenbaras i likheten med Gud, likheten med den eviga relation som treenigheten är. Man och kvinna är tillsammans avbild, vi är två motpoler som kompletterar och bekräftar varandra. Låt oss sprida det glada budskapet, så att fler får leva i sanningen. Ty: ”sanningen skall göra er fria”.