Utan kärlek är jag ingenting!


"Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting." - 1 Kor 13:2


Jag tycker att det här stycket sammanfattar varför Gud sände sin son till oss, Jesus, för att Han skulle dö för oss - för att han älskade oss, kärleken gör oss till Guds avbild. För att göra en lång förklaring kort, stycket berör mig väldigt mycket eftersom den visar att det spelar ingen roll hur "kristen" man är, om man är högt uppsatt eller verkligen tror på Gud och aldrig tvivlar - visar man ingen kärlek till sina medmänniskor, sig själv eller Gud så spelar det ingen roll. Det är vår kärlek till Gud som gör oss lika och det som avspeglas i hur vi handlar, alltså det som gör oss till kristna. Men vad är kärlek egentligen? 1 Kor 13 säger "Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont /.../" Och det är egentligen en annan femma, men om man har svårt med att veta hur man ska använda kärleken i sin tro så finns alltid Gud en bön bort.