Biskopens sommarhälsning


”Din är jag, skapad till dig, Herre, vad vill du? Ge mig rikedom eller fattigdom. Ge mig tröst eller bedrövelse. Ge mig glädje eller sorg. Eviga Liv, klaraste Sol, helt vill jag tillhöra dig.”


Teresa av Avila som föddes för 500 år sedan har lämnat denna bön efter sig och den kan ännu idag tala till oss. Gud är det viktigaste i vårt liv. Vi tillhör honom vad livet än må föra med sig. Vare sig vi lever i trygghet här i Sverige eller förföljs för vår tro i Syrien eller Irak tillhör vi honom. Överallt och alltid måste vi göra ett val: antingen vill vi efterfölja Jesus och försöka leva som hans vänner eller glida bort ifrån honom och följa våra nycker och tillfälliga önskningar. Sommaren ger oss mer tid att tänka efter vad livet egentligen går ut på. Semestern är inte bara till för tidsfördriv utan för att upptäcka vad livet går ut på och hur vi kan använda vår tid, våra krafter och våra ägodelar på bästa sätt. Då kan sommaren och semestern ge oss inspiration för resten av året, när arbetet och allt annat tar vår tid och kraft i anspråk. Sommaren kan hjälpa oss att komma till en existentiell omvändelse: vad lever vi för, vad är viktigt för oss, vad vill vi hinna med innan vi dör?

Sommaren ger oss tillfälle att möta Gud i hans skapelse och tacka honom för allt skapat. Vare sig vi semestrar i skärgården eller i storstaden får vi möta Gud och lovsjunga honom för allt som finns till. Just i dessa dagar har vår påve Franciskus också gett oss, hela Kyrkan, ja, hela världen sin miljö-encyklika. Där hjälper han oss at bli stärkta i vår vördnad för skapelsen, så att vi tar vår uppgift som med-skapare mer på allvar. Vi har fått uppdraget att vårda skapelsen och se till att den inte utnyttjas och missbrukas. Samtidigt som sommaren är en idealisk tid för att glädja oss över att Skaparens skönhet lyser fram i allt skapat är den också en gyllene tid för en ekologisk omvändelse.

Påven inleder sin encyklika med att citera, Guds lille fattige, den helige Franciskus’ Solsång: Laudato si. Han uppmanar oss att liksom detta helgon jubla och glädja oss över att vi får möta Skaparen i allt skapat. Om skapelsen verkligen blir en mötesplats med Gud, får vi  spontant ett helt annat förhållningssätt till det skapade och behandlar det mer varsamt. Guds godhet lyser fram i naturen och får oss att delta i den lovsång som hela den bibliska traditionen vill förmedla till oss. Vårt nordiska kynne brukar vara speciellt öppen för naturen som ett heligt rum där det är helt naturligt att se spåren av den Gud som har skapat allt och håller allt i sin hand. Men vi vet att naturen också skövlas och utsätts för en ofta hänsynslös exploatering på många håll. Ofta är det de fattigaste som drabbas hårdast av detta. Därför är vår svenska sommar också en tid som kan påminna oss om vår plikt som Jesu lärjungar till omvändelse till de fattiga.

Låter det jobbigt att tala om omvändelse? Har vi inte rätt att koppla av och ha det skönt under semestern? Vi behöver förvisso också omvändelse till vila, tystnad, glädje, vänskap, helig lättja, ja, till alla de eviga värden som är gratis och som Skaparen i sin godhet ständigt överöser oss med. Bara vi öppnar vårt hjärta för honom och vill tillhöra honom kan vi upptäcka detta mer och mer.

Glad och välsignad sommar!

+Anders Arborelius ocd