Att påbörja processen till att bli katolik



I veckan tog jag mitt mod till fånga och kontaktade prästen i min stad om att få påbörja processen för att konvertera. Jag skulle prata med honom efter mässan på söndagen. Jag gick dit till mina föräldrars förvåning. De vet nu om att jag kommer gå dit flera gånger men inte varför. Det är jobbigt och tufft eftersom mina föräldrar inte är troende utom då det sker ett dödsfall i familjen. Eller att man ska döpa ett barn eller att man måste konfirmeras för man ska. Att jag vill konvertera är något som jag dessutom i och med att jag gick på mässan påbörjade där och då och jag har en lång väg kvar innan jag kommer dit.

Innan mässan så läste jag Bibeln. Jag läste Markusevangeliet där Jesus och hans lärjungar tar båten över sjön och det blir storm. Jesus frågar om de ännu inte har tillräcklig tro när de blir rädda och tror att de ska gå under. Som av en händelse var det just den texten som prästen läste upp vid dagens mässa. För min del ser jag det som ett tecken. Att jag ska få höra Guds ord först genom skriften och sedan från en man som givit sitt liv till Herren.

Jag tolkar orden som att trots att man kanske har tro inom sig så är den inte fast i alla lägen. Den är inte fast när vi tvivlar på oss själva, den är inte fast när vi tvivlar på våra val i livet. Men även Petrus tvivlade. Man måste våga låta sig själv stå fast vid sin tro. Att våga säga till sina protestantiska föräldrar att man vill gå på katolsk mässa även om det leder till att de ställer en massa frågor. Med tron så blir man starkare i vardagen, med tron så växer man som människa för Gud ger dig svaren som du annars aldrig skulle ha fått. Gud hjälper dig som människa i ditt grubblande och ger dig hopp så som det står i Psaltaren 119:114 ”Du är mitt skydd och min sköld, jag sätter mitt hopp till ditt ord”.

- Stefan