Ödmjukhet – kärlekens port

Något som jag har lärt mig som barn och vuxen är vikten av ödmjukhet och hur viktigt den är för vår själ. Tyvärr har högmod en tendens att bråka med vår ödmjukhet. Man kan se det som att det är den onde som bråkar med oss och vill att vi ska falla medan Gud, vill att vi ska älska så mycket som möjligt för att vi ska överleva denna världen och komma hem till honom vid tidens slut.

Men hur blir det när högmod tar över? När dödssynden bestämmer sig för att vägleda oss? När vi med högmod ser ner på andra, trycker ner andra eller oss själva, eller bestämmer vad som är bättre för andra utan att se på våra synder först? Hur övervinns detta?

Det övervinns endast genom Gud, han som är större än något annat, kärlek och ödmjukhet är medicinen. Men hur går man tillväga dit? Jo man tittar på sig själv och frågar Gud och sig själv ”Är jag en bra kristen”? ”Gör jag mina medmänniskor gott?”, ”Anser jag mig själv vara bättre än andra?”. ”Har jag talat illa om andra människor?” ”Har jag sett ner på dem och satt mig själv på en pedistal?” ”Tror jag verkligen att den människan som syndar annorlunda än jag själv är sämre än mig?” Självrannsaka dig själv, hur ont det än må göra och öppna hjärtat för Guds kärlek och gå till bikt!

Det är många frågor vi får ställa oss för att kunna uppnå ödmjukhet, för att låta kärleken och den helige anden flöda inom oss. Gud vill att vi ska älska vår nästa, han vill att vi ska bli helgon, för han älskar oss oändligt mycket mer än vad vi själva tror.

Ödmjukhet, är också att ha respekt för en annan människa i vilken situation hon än befinner sig i, det fick jag lära mig när jag var liten. Jag anammar det i mitt yrke också, som socionom. En enda fin sak som du säger om eller till en annan människa kan göra så mycket, prova det. Att sprida kärlek det är ödmjukhet i sin största renhet, precis som vår alltid rena jungfru Maria, som älskade Jesus mer än någonsin när han med sin och vår smärta bar på korset hela vägen till Golgota. Ödmjukhet är att titta på en annan människa som den heliga Teresa gjorde och bara älska dem trots hemska sjukdomar som andra flydde från. Ödmjukhet är att ta till sig barn vars föräldrar inte vill ha och älska dem så mycket att det gör ont som Don Bosco gjorde. Men ödmjukhet är också att älska Gud så mycket att man genom hans kärlek älskar alla andra. För Guds kärlek är det enda som kan göra oss lyckliga på riktigt.

 Marcela