Varför har kyrkan påbjudna högtider?


Påbjudna högtider som sådana är extraordinära dagar som Kyrkan helt enkelt kräver att vi går till Kyrkan. Dessa är alla söndagar och följande dagar:

  • Guds heliga moder Marias högtid den 1 januari
  • Trettondedag jul – Epifania – Herrens uppenbarelse den 6 januari
  • S:t Josef, jungfru Marias brudgum, den 19 mars
  • Kristi himmelsfärds dag 14 maj (i år, 2015)
  • Kristi kropps och blods högtid 7 juni
  • S:t Petrus och S:t Paulus, apostlar, den 29 juni
  • Jungfru Marias upptagning till himlen den 15 augusti
  • Alla helgons dag den 1 november
  • Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet den 8 december 
  • Juldagen, vår Herres Jesu Kristi födelse, den 25 december

Plikt är kanske inte det bästa ordet men jag skulle säga att kyrkan vill påminna oss om att det är viktigt för oss att upprätthålla relationen till Gud oavsett om jag har lust till det just nu. Plikten gäller ju dem som är kristna och som har bestämt sig för att leva ett kristet liv, ett liv av kärlek till Gud. Kyrkans plikt kan hjälpa oss att kommer ihåg det här beslutet och att ta det på allvar. I bakgrunden står ju iaf att jag vill leva ett kristet liv och ett liv med Gud.

Påven Pius X skalade för ca 100 år sedan ner antalet påbjudna högtider från 36 ner till 8. År 1917 ändrade man dock dessa upp till 10, vilket är vår tids antal (stiften kan dock lokalt ha fler).

Den helige Chrystosomos skrev redan på 400-talet: "many people celebrate the holy days and know their names: but of their history, meaning and origin they know nothing.”

Kyrkan kräver att dessa dagar är speciella dagar i vårt andliga liv. Den liturgiska kalendern som sådan har ju mängder av firanden av olika grader där de flesta är firande av helgon och andra viktiga händelser men som inte kräver att man måste gå till kyrkan. Genom detta hjälps vi att minnas Kyrkans historia och hedra helgonen som modeller för våra egna liv.

Det kanske är annorlunda och ett offer att gå till Kyrkan vissa dagar. Men vi skall vara salta, vi skall vara motkulturella och beredda att göra offer. Detta för att visa Gud att vi placerar honom främst i våra liv.

Gud ger oss stora möjligheter genom dessa påbjudna högtider, att han skänker och ger utav sig själv helt och fullt till oss. Det är verkligen en nåd. När vi förstår detta så kommer det inte kännas som något obligatoriskt krav som vi måste göra.


/Dag & Patrik