Att försöka höra Guds tilltal och åt vilket håll som Guds
Ande blåser en mot är inte alltid det enklaste att urskilja. Många stunder
lämnar Gud oss tomma. Utan svar. I ett mörker. Det kan kännas frustrerande.
Teresa av Avila uttryckte det som att Gud behandlar sina vänner illa.
Det kan emellanåt kännas som så. Att följa det som man tror är Guds vilja är
kanske inte alltid Guds vilja. Man kan aldrig vara helt säker på det då
det är väldigt få förunnat att träffa Gud i en brinnande buske som berättar för
oss hur vi skall göra eller att Han sänder bud genom en ärkeängel. Finns det för oss ödmjuka tjänare något annat som vi kan göra? Även om vi inte vet att den vägen vi tar, i enlighet med vad vi tror är Guds vilja, så kan vi aldrig veta var
den slutar.
Det vi istället bara kan göra är att hoppas. Vi kan ha hopp om att vår egen vilja att behaga Herren faktiskt gör det. Att hålla sig till denna vilja är nog det
viktigaste. Inte vilken väg vi faktiskt tar. Har vi viljan så kommer Herren
leda oss in på rätt väg. En väg som vi kanske inte vet något om. Vi kan vandra
i dödsskuggans dal och vara vilse. Men med Herren behöver vi inte vara rädda. För
Herren kommer hela tiden vara med oss. Och Herren kommer aldrig låta oss möta
faror ensamma.
Människa, du har fått veta vad det goda är,det enda Herren begär av dig:att du gör det rätta,lever i kärlekoch troget håller dig till din Gud.
- Mika 6:8
- Patrik
