Katolikens guide till London

Sommaren 2014 besökte jag London under en långhelg. London förknippas kanske i första hand med sevärdheter som Big Ben, Buckingham Palace och London Eye, och när det gäller religiösa inslag är det förmodligen först och främst de anglikanska kyrkorna Westminster Abbey och S:t Paul’s Cathedral som kommer på tal. Men Englands huvudstad erbjuder även en hel del besöksmål med katolsk anknytning som kan ligga till grund för en pilgrimsresa. Här kommer katolikens guide till London.


S:t Thomas More
Första dagen av min pilgrimsresa gick i mitt skyddshelgon S:t Thomas Mores tecken. Thomas More levde 1478-1535, och blev martyr för den katolska tron då han vägrade erkänna kung Henrik VIII som överhuvud för Kyrkan istället för påven. På tomten där S:t Thomas bodde i stadsdelen Chelsea ligger numer det katolska prästseminariet Allen Hall, som erbjuder förmånlig bed & breakfast under juli månad då prästkandidaterna är på semester, och där bodde jag alltså. Ett stenkast från prästseminariet ligger den numer anglikanska kyrkan Chelsea Old Church där S:t Thomas brukade ministrera, och intill den finns en vacker staty av honom med texten Statesman – Scholar – Saint. Inte mycket längre bit bort ligger den katolska kyrkan Church of Our Most Holy Redeemer and St Thomas More. Nästa plats med anknytning till S:t Thomas är Tower of London där hans kropp är begravd. Det vita tornet där han satt fängslad under det sista året av sitt liv är tyvärr som regel inte öppet för allmänheten, men det går i alla fall att läsa lite om honom på en skylt utanför. Den guidade turen i kyrkan St Peter in Vincula nämner dessvärre inte ett ord om Thomas More, men man kan i alla fall läsa hans namn i listan vid ingången över alla avrättade personer som ligger begravda på okända platser i kyrkan.

Brompton Oratory
Ett annat helgon som föddes i London är den salige John Henry Newman. Han grundade den engelska grenen av S:t Filippo Neris oratorium, och dess kyrka i London är väl värd ett besök. I stadsdelen South Kensington ligger Church of the Immaculate Heart of Mary, allmänt känd som Brompton Oratory. Detta är en traditionell barockkyrka, och här firas den heliga liturgin på det vördnadsfullaste och vackrast tänkbara sätt. På söndagar firas både traditionell mässa på latin, familjemässa med deltagande av ungdomskören, samt högmässa på latin enligt den ordinarie formen av mässan. Den sistnämnda firas intill förväxling likt en högmässa enligt den traditionella, extraordinarie mässformen, med allt vad det innebär i form av mässkrudar, rökelse och gemensam böneriktning för prästen och församlingen under Mässans centrala delar. Istället för att sitta halva mässan igenom med näsan i en psalmbok får man här möjlighet att delta aktivt genom att lyssna till körens framförande av de gregorianska mässproprierna som har sjungits i katolska mässor över hela jorden i mer än tusen år, liksom till himmelskt vackra flerstämmiga mässordinarier av mästerkompositörer som Mozart, Haydn och Allegri. Var man inte övertygad om att den heliga Mässan är himmelriket på jorden så blir man det när den firas på det här sättet. Men Kyrkans liturgi utgörs inte bara av den heliga Mässan, och som avslutning på söndagseftermiddagen välkomnas man åter till kyrkan kl. 15 för att fira högtidlig vesper med sakramental välsignelse. Däremellan kan man förslagsvis göra ett besök i det intilliggande Victoria and Albert Museum och bl.a. beskåda Rafaels originalmålningar för de vävda tapeterna i Sixtinska kapellet.

Westminster Cathedral
Bromptonoratoriet hade utan tvekan varit min favoritförsamling inte bara i London utan över huvud taget, om det inte hade varit för den oerhört hårda konkurrensen från Westminster Cathedral, moderkyrka för den Katolska Kyrkan i England och Wales. Katedralens egentliga namn är The Metropolitan Cathedral of the Most Precious Blood, och den är byggd i bysantinsk stil med många vackra mosaikutsmyckningar. Utöver det vanliga utbudet av mässor firas här dagligen sjungen mässa på latin, och dessutom laudes (morgonbön) med katedralens präster samt sjungen vesper. Det finns dessutom över sex timmar schemalagda bikttillfällen varje dag. Söndagens högmässa och högtidliga vesper missade jag tyvärr eftersom jag då var i Bromptonoratoriet, men enligt en präst som jag träffade vid frukostbordet på Allen Hall så verkar det som att dessa gudstjänster firas i liknande stil som hos oratorianerna. Westminster Cathedral erbjuder kort sagt ett oerhört rikt liturgiskt liv som har alla förutsättningar att starkt bidra till församlingsmedlemmarnas helgelse, och jag kan bara hoppas och be att fler församlingar världen över låter sig inspireras av detta.

Sammanfattningsvis finns det många intressanta katolska pilgrimsmål i London, och detta är bara några av mina personliga favoriter. Och jag tror inte man redan på förhand måste ha en särskild devotion till S:t Thomas More eller vara specialintresserad av Kyrkans liturgi för att uppskatta dessa.