Kärlek: att lägga fram en ny toalettrulle när den gamla har tagit slut


I sitt brev till korintierna skriver Paulus:
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. [1 Kor 13:4-7]
Jag hade en intressant diskussion om kärlek med en vän medan vi käkade middag förra veckan. Hon sade: Kärlek är att ta det smutsiga glaset, framför det rena, så att någon annan kan få det rena glaset. Hon har en poäng. Gud ber oss att vara trogna i det lilla (se Matt 25:21).

Kärleken ligger i de små, tillsynes obetydliga handlingarna, som att lägga fram en ny toalettrulle när man har tagit slut på den gamla, så att den som kommer efter dig in till toaletten slipper få panik.  
Att fråga hur din vän/bror-syster/förälder mår innan du börjar berätta om din dag. Att hålla hissdörren för grannen. Att springa ner till kiosken för att köpa choklad till din vän som till sin enorma förskräckelse precis upptäckt att chokladförrådet är helt uttömt och kommer att börja gråta när som helst. Att be Gud skänka dig nåden att ärligt kunna rannsaka dig själv och modet att gottgöra dina fel. Att ge bort din favorit tröja till den som ber om den. 

Du förstår nog vart jag är på väg. Sträva alltid efter att sätta andra framför dig själv, för att genom att älska dem älskar du Gud. Tänk om det var Gud som bad dig om det? Om han skulle komma till dig och säga något i stil med "Kära Confessiones läsare, vilken vacker tröja du har på dig, skulle jag kunna få den?" Skulle du svara "Nej Gud, den är min"? 
Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. [Matt 25:49]