Har vi inte alla haft stunder där vi känt oss ensamma?


Har vi inte alla haft stunder där vi känt oss ensamma? Där vi önskat att vi hade någon som orkade lyssna på allt jobbigt man gått runt och burit på? Någon som förstår, någon som älskar oss ovillkorligt? Någon som är en vän, en hjälpande hand, en räddning och en tillflykt?

Gud. Vi har Gud att vända oss till. Han vet om dina bekymmer, sorger och besvär. Han vet hur du känner, vad du tänker och vad du tycker. Han bara väntar på att du ska vända dig till Honom. Han vill hjälpa dig. Han vill att du ska må bra. Han lyssnar, förstår dig och älskar dig mer än vad någon annan gör. Han vet vad det innebär att vara utanför, Han vet hur det är att känna sig ensam, att inte vara omtyckt, hur det är att bli bedragen, att bli pratad om bakom ryggen, Han vet hur det är att bli spottad på, hur det är att förlora en närstående, Han vet hur det är att älska någon som inte älskar en tillbaka. Han vet hur det är att vara människa.

Det kan vara svårt att se Gud som en vän, någon man kan prata med. Man kanske känner att man behöver någon som håller om en när det blir för jobbigt, någon som torkar ens tårar. Men det finns ingen bättre tröst än den Gud kan ge, Han är Kärleken själv. Man kan känna att man behöver vägledning. Gud är Vägen, följ Honom. Man kanske behöver råd. Gud är Sanningen, lyssna till Honom.

Du kommer bli tröstad, du kommer få hjälp, du kommer må bättre, det kommer lösa sig. Allt du behöver göra är att be om det och ha tillit.
 ”Let us throw ourselves into the ocean of His goodness, where every failing will be canceled and anxiety turned into love.” - St. Paulus av Korset.
- Maria