Från ambonen: Biskops Anders predikan för Epifania 2015



Epifania 2015

Över dig uppgår Herren, och hans härlighet uppenbaras över dig” (Jes 60:1). Redan i det gamla förbundet strålar glimtar av Guds härlighet fram, ja, i själva skapelsen kan Skaparens skönhet anas och skymtas. Guds härlighet går helt enkelt inte att dölja. Ljuset är alltid starkare än mörkret och själva mörkret pekar alltid fram mot ljuset. Aldrig längtar vi så mycket efter det strålande ljuset som under den mörka årstiden. När Gud blir människa i ett fattigt litet barn i Betlehem, är ljuset så starkt att de Vise från Österlandet måste lämna allt och bege sig till denna föraktade lilla håla i Israel. Guds oskapade härlighet, hans gloria (lat.), kabod (hebr.) följer med honom till jorden när han antar vår skapade, mänskliga natur. Därför måste både de fattiga, föraktade herdarna av Israels folk och de högt uppsatta vise männen från den hedniska världen falla ner i tillbedjan för detta Barn, som i sig förenar vår mänskliga natur med sin gudomliga natur. Och så fortsätter det i alla tider och miljöer: människor från samhällets alla skikt förenas i tillbedjan inför detta Barn. Himlen kommer ner till jorden för att förvandla jorden till himlens farstu och förrum, skulle vi kunna säga. Alla sociala, politiska och kulturella skillnader tonar bort när vi gemensamt lovsjunger och gläder oss över Guds härlighet, som blir uppenbar i detta Barn.

Också vi som är Guds barn samlade här i dag från en stor del av världens länder vill falla ner i tillbedjan inför detta Barn, den Ende som kan leda oss fram till den fulla härligheten i himlen. ”Led även oss, som redan känner dig i tron till att skåda hans härlighet i himlen”, bad vi i dagens kollektbön. Idag gläder vi oss speciellt över alla barn som har kommit hit för att fira ett annat Barn, Jesusbarnet, deras bäste bror och vän. Inför detta Barn blir vi alla barn, Faderns älskade barn i Jesus Kristus. Ålder och bakgrund spelar ingen roll när han som är den Evige träder in i tiden för att helga den och låta det eviga ljuset lysa upp oss mitt i den tidsbundna verklighet där vi ofta är fångna. Vi behöver verkligen dessa glimtar av den eviga Härligheten i en tid, där mörker och näthat, förtryck och krig, förföljelse och motsättningar tycks breda ut sig. Men vi vet att detta Barn kan hjälpa oss att bli kvar i ljuset, i sanningen, i kärleken, om vi av hela vårt hjärta vill efterfölja honom som är Fredens furste och själva Kärleken. Inför detta Barn måste vi alla omvända oss från mörkrets gärningar till ljusets väg. ”Att bli ett Guds barn är ovillkorligen förbundet med omvändelse”, säger påven Franciskus.

Barnet i krubban verkar så svagt och försvarslöst. Liksom varje spädbarn är det helt utlämnat till de storas välvilja och omsorg. Inför varje litet barn måste vi ta ställning, antingen kapitulera och ge det all vår kärlek eller vända det ryggen. Så är det också med Jesusbarnet, vi måste stiga ner från våra höga hästar och ge det allt vad vi är och har. Vi måste låta oss besegras av detta Barn och låta det få styra vårt liv, för ingen är allsmäktig utom detta Barn. I honom blir hela Guds allmakt och härlighet tydliga och synliga. I sin outgrundliga vishet och godhet väljer Gud att komma till oss i ett svagt och utsatt litet Barns gestalt för att inte skrämma slag på oss. Han döljer sin makt i spädbarnets ömkliga lilla gestalt. Han låter sin härlighet bara anas och skymta fram för att inte blända oss med dess fulla glans. Gud vill inte tvinga oss till överlåtelse och tillbedjan utan vädja till det djupaste inom oss och locka fram den äkta kärlek, som finns inom oss, ofta utan vår egen vetskap. Gud har så stort tålamod med oss och i sin försyn vet han att vi behöver tid för att växa ut ur vår själviskhet och mogna fram till att bli äkta människor som leds av tron, hoppet och kärleken. Därför gör han sig liten för att vi så att säga skall växa samtidigt som han växer upp till sin fulla mänskliga mognad.

Som kristna är och förblir vi alltid barn, Faderns älskade söner och döttrar. I Sonen får vi del av hans förtroliga gemenskap med hans himmelske Fader. Treenighetens fördolda härlighet är ingjuten i oss genom dopets nåd. Inom oss bär vi den fulla verkligheten. Men det härlighetens frö som har lagts ner i oss genom dopet måste få växa upp och mogna fram. Vi måste växa i tro, fördjupa vår kunskap och vår efterföljelse. Liksom vi utbildar oss och växer i jordisk kunskap under hela vårt liv, måste också vår kunskap och inlevelse i tron växa och förvandla oss till allt trognare lärjungar till Jesus Kristus. Hur gamla vi än blir, så förblir vi alltid lärjungar som vill lära oss mer av detta Barn som har fötts för vår skull i Betlehem.

Som kristna är vi alltid Ljusets Barns som vill sprida Guds härlighet och sanning, speciellt till dem som sitter i mörker och dödsskugga. I sitt årliga fredsbudskap till nyårsdagen, Guds Moders Högtid, som har som rubrik ”Inte längre slavar utan bröder och systrar”, pekade vår helige fader Franciskus speciellt på vår tids slaveri. Vi glömmer ibland att slaveriet inte är avskaffat utan att det tvärtom ständigt uppstår nya former av slaveri också i vår del av världen. Kvinnor och barn missbrukas som sexslavar också i vårt land. Byggnadsarbetare från fattiga länder arbetar under slavkontrakt för att bygga idrottsarenor för världsmästerskap. Mörkrets makt är stor i våra hjärtan och i våra samhällen. Vi får inte göra oss några illusioner att vår upplysta tid har gjort slut på slaveriet, utan vi måste medvetet och engagerat göra allt vad vi kan för att bekämpa detta. Om vi vill efterfölja Barnet från Betlehem, som har uppenbarat Guds eviga härlighet och ljus för oss, måste vi också kämpa mot alla former av mörker och befria dem som förslavats av det. Påven varnar oss ständigt för ”likgiltighetens globalisering” och för girighetens försåtliga frestelse: ”när personen byts ut mot mammon, kastas våra värderingar omkull”. I stället måste Barnet, Jesusbarnet som har identifierat sig med varje människobarn, med varje person på hela jorden, stå i centrum och få lysa upp hela tillvaron med sitt ljus och sin härlighet, med sin kärlek och sanning. ”Kom alla trogna, kom att tillbe Herren Jesus Krist”.

+ Biskop Anders Arborelius OCD
den 6 januari 2015