Du vet aldrig vem du möter


Du vet aldrig vem du möter, eller?
Vi går förbi många hemlösa men lika snabbt som vi ser de, tittar vi bort innan de möter vår blick - "Det är jobbigt att se dem i ögonen". Många av oss blir tom arga när vi ser de hemlösa? Hur kan de hemlösa väcka sådan ilska om det inte är samvetet som kväver och kräver något av mig som är jobbigt?

För oss är det jobbigt i en sekund men för den hemlöse är det en verklighet. Det viktigaste av allt, precis allt, är att det är en människa som sitter där och ber om några mynt. En människa med känslor, med familj eller avsaknad av familj, med minnen, sorg, förtvivlan, glädje, ovisshet och saknad. En människa som ber andra om att överleva. Ibland ser jag människor som tigger vars blickar är tomma, det är som om de inte är där, det gör ont att se det. Hur skulle det kännas att sitta ute i kylan på gatan, i flera timmar, och tusentals och åter tusentals går förbi och undviker vår blick och vädjan? Vore det inte förkrossande efter en dag, två dagar, en vecka eller två månader? Skulle inte vi, förutom pengar till vårt levebröd, vilja och inombords längta efter mänsklig värme, ett leende och omtanke?
“If you can't feed a hundred people, feed just one.”
― den saliga Moder Teresa
Vi vet inte hur de hamnat där men visst kan vi ge en hjälpande hand och skänka lite pengar som vi slösar på en fika. Om inte jag har lite pengar just då i fickan så kan jag i alla fall ge kärlek. Kärlek är ett leende, kanske prata med den hemlöse, kanske fråga om han/hon har ätit. Kärlek kan ge sig till uttryck på många olika sätt. Plötsligt blir Jesu ord levande, ”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 23:35-40).

Du vet aldrig vem du möter, eller?
“Each one of them is Jesus in disguise.”
― den saliga Moder Teresa
- Zakia