Det är jag som syndar och det är Jesus som dör



Förråder du Människosonen med en kyss? 

- Det är jag som syndar och det är Jesus som dör.
Jesus talar om för apostlarna att en av dem kommer att förråda honom. De tvivlar inte på hans ord. De ropar inte: "Herre, det är omöjligt!" Men de blir bedrövade och frågar, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" Den erfarenheten jag har av mina egna felsteg borde göra mig mycket ödmjuk. Jag kan aldrig vara säker på att jag inte kommer att synda på nytt. Med bävan måste jag fråga mig: "Kommer jag att svika om igen? Är det jag som blir nästa förrädare?"

Judas frågar prästerna: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Samma fråga ställer jag till Satan: " Vilka förmåner ger du mig? Om du ger mig det eller det så skall jag lämna ut honom åt dig..." Kanske vänder jag bort blicken när jag mumlar fram mitt förslag eller tvår mina händer - det sker inte utan en tagg i själen. Ändå kommer jag att förråda honom. Stackars själ, du vill mig... Du vill samtidigt förråda mig, därför att du vill något annat än mig. Du kan inte i sanning vilja mig, om inte jag är det enda du vill. "Men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville." Evangelistens ord om Pilatus kan tillämpas på mig varje gång, för min del, samarbetar med frestaren, varje gång jag ger anledning till någon annans synd.

"Förråder du Människosonen med en kyss?" Judaskyssen i mig är varje bön jag vågar be utan att dessförinnan ha jagat bort varje tanke på att ge efter för det onda. "Den där mannen var också med honom... Du hör också till dem." Den tanken blöder som ett öppet sår, den genomborrar mitt hjärta, så att jag inte ens då jag syndar förmår glömma den tid, då jag liksom Petrus följde Jesus. Min Frälsare, det är genom de hemliga såren i min själ, genom själva min synd som du banar dig väg fram till mig.

Jesus, du är närvarande i min synd. När jag syndar är du fortfarande kvar hos mig, tyst och stilla. Själva din närvaro fördömer det jag gör. Men samtidigt förstår du både mig och min synd på ett djupare sätt än jag själv gör. Ty du är mig närmare än jag är mig själv. Du dömer mig inte som en främling. Du identifierar dig med den syndare som står framför dig. Och ändå är du i den stunden raka motsatsen till det jag är. Du omsluter mig med din närvaro och med en barmhärtighet, som är omätlig. Herre Jesus, det är denna närvaro och denna barmhärtighet som gör att jag, mitt i syndens ögonblick, när jag syndat, och utan att kunna förmå mig att sluta, ger till ett rop av avsmak, ånger och fasa – jag ropar på dig, åkallar ditt namn: 
Jesus! Min Frälsare, det är en stor nåd att du är närvarande i min synd. Du räcker ut handen för att dra mig bort från avgrunden. Men om jag vägrar att ta emot den nåd som ger sig till känna i själva synden, vad blir det då av mig?

Du uttalar ingen formell dom. Själva din person, Herre Jesus, är domen som fäller mig. Men din person är också tillkännagivandet om nåd, själva benådandet. Hur syndigt mitt liv än är eller har varit är det ändå en del av nådens ordning, eftersom varje människoöde är knutet till Guds frälsningsplan. Mina personliga dissonanser utgör trots allt inslag i nådens universella symfoni. Detta är inget försvar för dissonanserna eftersom de på en bestämd punkt vill sätta sig upp mot nåden – och det betyder döden. Men så länge min ånger och din nåd förmår verka kan motståndet mot nåden, de falska tonerna, synden, alltjämt vara en del av nådens ordning. För detta vare du välsignad, Herre!

Förkastelsen finns i Kristus, men också utväljandet. Förenad med Kristus blir jag mottagen genom honom och i honom, den älskade. Som syndare är jag dömd i Jesus, eftersom han, som inte visste vad synd var, blev gjord till ett med synden för vår skull. På Golgata skedde ”det saliga bytet” mellan syndaren och hans Gud. Det är jag som syndar och det är Jesus som dör. Synden har blivit fånge i Jesu hjärta. Guds son blir själv den förkastade, den dömde. För en troende själ finns det ännu mycket att utforska i detta mysterium (i den mån det går att utforska ett gudomligt mysterium.) Mästare, låt mig tala med dig om detta.

- Utdrag ur Jesus – enkla betraktelser över frälsaren av en munk från östkyrkan, s. 77-79.