För en tid sen hade jag en dröm, det var en högst ovanlig dröm. Jag befann mig i ett rum när plötsligt en osynlig kraft tog tag i min tröja och började dra i mig. Styrkan av att någon drog i mig var stark och obehaglig men av någon anledning förstod jag att något inte stod rätt till. Jag bad den som drog i mig att stanna och berätta för mig vad den ville, kraften släppte och framför mig uppenbarade sig en man som hade soldatkläder från en annan tid. Han var lugn och han sa till mig att han blivit skickad till mig för att be mig om en enda sak; att jag skulle be för honom tre gånger. Jag blev förvånad och sa till honom att jag lovar att be för dig tre gånger, han sa tack och lämnade mig där. Strax därpå vaknade jag upp och bad en första bön för mannen i soldatkläder. Jag bad en rosenkrans för honom och jag bad i mässan för honom, tre gånger totalt.

Jag funderade länge på vad denna dröm hade för betydelse och bestämde mig för att fråga två präster för att se vad jag fick för svar. Båda prästerna gav mig liknande svar men i ett längre samtal med en av dem fick jag även detta; Gud kan ge sin tillåtelse till dig att ta emot en av de döda som befinner sig i skärselden för att be om bön. Det kan dels vara ett sätt för dig att komma närmare Gud genom att få den uppgiften, för Gud vet att du kan klara det. Gud vet vad du klarar av och inte klarar av så lita på honom. Jag blev lugnad av de svar jag fick och tackade Gud för att jag fick ta emot den döde som kom med önskan om bön. Vi uppmanas att be för dem döda i varje mässa som vi deltar i och förhoppningsvis gör alla det, men ibland ska man be för de döda lite extra, särskilt på alla döda själars dag som vi firar varje år i oktober/november. I Katolska Kyrkan katekes står det så här:
”Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarligt slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:32). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande. Denna lära stöder sig också på bönen för de döda som den heliga Skrift talar om: ”Därför lät han (Judas Mackabeus) bära fram detta soningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder”(2 Mack 12:45b). Från allra äldsta tid har kyrkan hållit de dödas minne i ära och burit fram böner för dem, särskilt det eukaristiska offret, för att de skulle renas från sina synder och nå fram till det saliga skådandet av Gud.”

Någon gång kan en av de döda som befinner sig i skärselden hälsa på dig och be om bön, bli inte rädd, säg bara att du ska be och gör det, Gud vill att du gör det och därför ska du låta Guds vilja ske.

När du läst färdigt detta vill jag be om en sak och det är att be en bön för de arma själarna i skärselden. Amen


Under fikarasten sade en uppgiven kollega att hon ville gå in i frysen för att kyla ner sig själv. Hon hade så mycket att göra att hon visste inte vart hon skulle börja. När allt känns kaotiskt kan några verser från bibeln ge själen den ro och styrka den behöver för att kunna gå vidare. Här kommer redaktionens top 10 bibelcitat som hjälper dig att överleva en dålig dag på jobbet eller skolan. Dela gärna med dig av dina favoritcitat.

  1. Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Matt 7:7-8
  2. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Fil 4:6-7
  3. Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig. Jes 41:13
  4. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. Ords 3:5
  5. Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. 1 Tess 5:16- 18
  6. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.  Matt 11:28
  7. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Fil 4:13
  8. Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig... 2 Kor 16 - 17
  9. Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren!  Ps 31:25
  10. Till Herren ropade jag i min nöd, och han svarade mig. Ps 120:1


Forrest Gump och CSI stjärnan Gary Sinise talade vid en välgörenhetsmiddag för veteraner om sin resa till tron. Under talet sade han: 

“When I think about the life and sufferings of Christ, when I think about the stories of the extreme hardships and heavy burdens that our military men and women and their families were willing to, and continue to bare, I can’t help but think about this verse: ‘For greater love hath no man than this, that he lay down his life for his friends,’” 

Sinise sade att hans tro blev djupare efter attackerna på World Trade Center 2001 och berättade om den fransiskanske kaplanen Mychal Judge som dog medan han räddade personer ut från byggnaderna. År 2010 upptogs Sinise i den katolska kyrkans fulla gemenskap.
- Du måste köpa en snygg jacka så jag kan sluta skämmas över dig.
- Akta dig för den där schimpansen (refererar till min svägerska).
- Du vet inte hur man uppfostrar, det är en tidsfråga innan din son börjar hatar dig.
- Ni alla är under min fot (arabiskt förnedrande uttryck)
- Varför städar du inte hemma hos dig, det är ju smutsigt!?


Att dagarna i ända få höra sårande kommentarer tär på ens självförtroende och väcker en ilska som gör att man själv får lust att ge tillbaks med samma mynt, att såra djupt så att personen i fråga sätts på plats. Det var nära att jag skulle skapa en blogg som jag tänkte döpa till "mother in law from hell" tills jag kom till mitt sinnes fulla bruk. "Vänd andra kinden till" gick på repeat i mitt huvud, nästan som att Jesus själv hindrade mig och skickade mig hit så att jag inte skulle underkasta mig synden. För det är ju så, varje gång djävulen sätter oss på prov står vi inför två val - antingen att ge efter och själva falla i synd eller att slå tillbaka men med kärlek. ”"Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er." - Luk 6:27-36 

Jag älskar att följa Father Barrons youtubekanal och en av hans videoklipp handlar just om djävulen och hans demoner. Han menar att att de djävulska väsendena utövar sin ondska främst genom människors handlingar och då framförallt genom människors anklagelser mot varandra. När vi dömer, pratar illa om och är allmänt otrevliga mot våra medmänniskor har vi omedvetet valt att följa djävulens väg istället för Kristus väg. För enligt Kristi lära är Kärleken: tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken. - 1 Kor 13:4-7, 13. 

Jag skulle nu vilja avsluta med att be för min svärmor och för alla människor som omedvetet lyssnar och utför den ondes handlingar här i världen, inkl mig själv. Jag ber att Jesu kärlek får tillfället att lysa starkare i våra hjärtan så att vi aldrig glömmer att vi är ett här i världen. Jag ber även om visheten att i ett tidigt stadium upptäcka felaktiga handlingar och att gottgöra dem så att vi alltid vandrar på den goda vägen, den som leder till lycka och kärlek. Genom Jesu Kristi namn. Amen. 



Den helige Johannes (a.k.a. Guldmun) Chrysostomos skrev en text om bröllopsfester redan på 300 talet efter Kristus som gäller än idag. Den är grymt bra och ruskigt träffande:

Många är likgiltiga för vad som sker vid bröllopsfesterna men stor ondska är resultatet. Löshet och oordning råder. Paulus säger: ‘Låt det inte få förekomma oanständighet eller lättsinnighet där och låt inte ont prat komma ut ur din mun.’ 
(Ef 5:4, 4:29) 

Vad pågår under bröllopsfesterna frågar jag er? Allt detta, och mer än så, för ont prat har blivit en kost, och de som är bra på det applåderas! Synd har blivit en konst! Vi bedriver dem inte genom slumpen utan genom genomtänkt allvar, och slutligen tar Satan kontroll över sina trupper. När berusningen anländer, avgår kyskheten. Där det smutsiga talet är, där är Satan och han är alltid ivrig att få komma med sitt bidrag. 


Firar du Kristus mysterium med en sådan tillställning, genom att bjuda in Satan? 

Minns ni inte S:t Paulus ord: ’När ni äter eller dricker, eller vad än ni gör, gör det till Guds ära’? Eller Psalmisten, när han säger: ’Tjäna Herren med fruktan och hylla honom i bävan.’ (Ps. 2:11) Men era beteenden är vanhedrande och hädiska, totalt utan behärskning. Är det inte möjligt för nöje och nykterhet att samexistera? Istället för dansande tjejer, bjud in en kör av änglar till era bröllopsfester. 

’Men hur kan vi se dem?’ frågar ni. Om ni driver bort alla andra ting, kommer Kristus själv till er bröllopsfest, och där Kristus är, där följer kör av änglar. Om ni frågar honom, kommer han att utföra ett ännu större mirakel än det han utförde i Kana.


När ni förbereder bröllopsfesten, spring inte till era grannars hus för att låna extra speglar eller spendera eviga timmar att oroa er över klänningar. En bröllopsfest är inte en parad eller en teater framställning. Gör istället era hus så fina ni kan, och bjud sedan in era familjer och era grannar och era vänner. Bjud så många som ni vet har god karaktär, och de kommer att vara belåtna med vad ni sätter framför dem. Före allt annat, bjud Kristus. Vet ni hur ni ska bjuda honom? ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder,’ sade han, ’det har ni gjort för mig.’ (Matt. 24:40) 

Tänk inte att det är en irritation att bjuda de fattiga för Kristus skull. Smycka inte bruden med guld ornament, utan klä henne anständigt. På så sätt har hon från början av sitt gifta liv förkastat överdrift. Låt det inte ske oredigt oväsen. När allt är redo, kalla brudgummen för att möta jungfrun. Låt det inte ske berusning vid festmåltiden, utan ett överflöd av andlig glädje. Tänk på allt gott som kommer att resultera från sådana bröllop! […] 


När Kristus är närvarande på bröllop bringar han med sig glädje, nöje, måttlighet, kyskhet, nykterhet och hälsa; men Satan bringar med sig oro, överdrivna kostnader, oanständighet, avund och berusning. Låt oss komma ihåg allt detta, och undvika sådant ont så att vi kan behaga Gud och räknas värdiga att ta emot de goda ting Gud har lovat de som älskar honom […].



”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”-Mark 15:34


Jesus som dog på korset för oss och våra synders skull ställde denna fråga. Det gör vi också ibland. Människan vill ha konkreta svar och bevis på allt. Vi är så materiella. Våra sinnen begränsar oss så oerhört. Många av oss har svårt att tänka utanför ”ramen”. Vi ber till Gud när saker och ting inte går som de ska. När vi mår dåligt, känner oss ensamma eller inte finner tröst hos någon annan.

- Varför?
Jo för på något sätt blir det bättre. Många gånger får man det svar som söktes, men man glömmer så klart att tacka för det.

Varför är vi dåliga på att visa tacksamhet? Varför tackar vi inte Gud lite oftare? Det är ett tecken på uppskattning – och vem vill inte känna sig uppskattad?

Det är en självklarhet att tacka för saker som man har fått, tjänster som vänner har gjort. Lika självklart ska det vara att tacka Gud!

I fattiga och krigsdrabbade länder växer sig tron starkare än i välfärdsländer. Är det för att vi tycker att vi har allt vi behöver? Vi behöver inte be Gud om hälsa, mat för dagen och tak över huvudet. Är det verkligen allt vår Gud är till för? Vi måste helt enkelt tänka om och börja ägna en del av våra böner till att uppskatta det vi har. Det finns ingen lyckligare människa på denna jord än den som är tacksam för det allra minsta.  / Jessy
Under sommaren 2014 begav sig Yolo och Pipo på en vandring, men inte vilken vandring som helst, utan de valde att gå den sista sträckan av Caminon, från Sarria till Santiago de Compostela. Nedan följer en dagboksanteckning från resan. 


Dag 4

"Vårt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig." - den helige Augustinus

Ett trasslande ljud väcker mig kl. 4:00 på morgonen, upptäckte att pilgrimen som sov på sängen över Yolo (det va sånna två- våningssängar på vår Alberqerqui) stirrade på mig. Det var en aning creepy så jag stirra tillbaka men somnade snart igen.

Gick upp kl. 5:00, toan var ledig :D :D de små miraklen gör livet underbart! 

Vi begav oss ut i mörkret, och använde oss av en iPhone som ficklampa. Det var hur svårt som helst att hitta de gula pilarna (som visar åt vilket håll du ska gå) när det fortfarande är mörkt. Men det vägdes upp av att vi fick se stjärnorna. Jag kände mig kluven mellan att titta ner mot stigen så att jag inte skulle snubbla, och att nyfiket som ett barn se upp mot himmelen under vandringen, det blev en kombination av båda. Luften är dessutom mycket kyligare tidigt på morgonen så det är skönare att vandra (yes jag försöker fortfarande förklara för mig själv varför man ger sig ut så tidigt på morgonen). 

Idag gick vi upp för en 750 meters uppförsbacke. Här gick bönen på fullvarv, jag minns att jag sa att till Gud att jag klarar inte av ett steg till, så han fick gå resten av vägen åt mig =) 

Väl framme i vandrarhemmet försökte Yolo förklara för vår roomie varför Göteborg är så mycket bättre än Stockholm. Jag råkade träffa på en italienska i toan och hamnade i en diskussion kring tron (toaletten är verkligen den bästa platsen att börja prata med folk, de har liksom ingenstans att fly hehe)... hon hade övergett den katolska kyrkan, framförallt pga att hon upplevde att man tillskrev människor för mycket skuld och skamkänslor. Hon vandrar nu längst Caminon för att hon känner att det finns något som saknas. Oh well, såg henne sen under mässan =) Bazinga! 



"Herre vad är en människa att du bryr dig om henne, en dödlig att du räknar med honom?" - Ps 144:3

Med anledning av en tragisk bortgång...

Inte kan jag fäktas med döden, utmana den i en duell såsom världen påstår. Samhället, världen tror på/desperat vill tro på att döden går att undvika genom att träna ofta, göra kirurgiska ingrepp eller att ta för givet att du ska leva tills du blir gammal och hunnit med allt du vill, eller värst av allt: att låtsas om att döden inte kommer att komma till dig. Vi i väst befinner oss i en dvala, där livet och döden endast utgör nödvändiga brickor i spelet. Sällan reflekterar vi över dessa på djupet, på hur skört livet egentligen är och på att stunden ska komma, förrän någon man älskar oväntat möter döden. Livet är för kort för att slösas på, i slutändan, inte så viktiga saker. Drömmar, tankar, planer, dispyt, hat, osämja, stolthet och mycket mer, blir tomma ting i dödens timme. Istället ser vi tillbaka på all kärlek, familjen, nära vänner. Men främst tror jag att vi ser till hoppet! För i döden skalas allt det värdsliga bort, all logik (för döden är emot all logik!), alla tvivel och all rädsla för att ropa på det Heligaste av Namn som tar dig från döden till Livet, Jesus! Endast Gud ropar människan på i dödens timme, ty inget annat är mäktigare än döden.

Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på Mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på Mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" - Joh 11:25-26

Men Herren finns här, inte bara i dödens timme. Han finns nu, när du läser detta, med din familj, i ditt andetag, i din glädje, kärlek, frid, godhet och mycket mycket mer! Han vill att du ska leva i Hans ljus, för när du verkligen är i Hans ljus, inser du att du har famlat och vandrat i mörker med mål som är tomma och många gånger inte enligt Hans gudomliga plan för dig. Bortgången av någon man älskar bör få oss att tänka djupare på livet och vad som i slutändan räknas. Varför lida och gå till sista timmen med skuld och skam, inte veta om Herren välkomnar dig till himmelriket, när du istället kan leva i Hans kärleks ljus, på Hans väg och leva det liv som Han har kallat dig till: ett heligt liv i både frid och glädje? 

Jesus, Namnet över alla namn, även döden, kallar dig till ett liv full av välsignelser. Så vandra i Hans ljus älskade vän och lev i Hans frid, glädje och ovillkorliga Kärlek till dig.


/Zakia

Man har så mycket att göra idag. Jag har plugg, jobb, jag bor själv så det är ingen annan som kan hjälpa mig med disk, tvätt eller städning. Vad som är viktigt i all denna hast är att komma ihåg att man aldrig är ensam. Jag har en tendens att glömma det och jag tror inte jag är själv om det. Glöm inte att Gud och alla heliga älskar dig och vill dig väl.
I den vardagliga röran kanske man inte hinner be en längre stund. Men jag blev faktiskt tipsad av en munk om en fin och liten bön: 
Gud, hjälp mig, Amen.

Man kan även be för andra som är i nöd, även om det bara är en kort bön. Jag bor i centrum och hör ofta ambulans- och polisbilar. Då skickar jag en kort bön för de i nöd genom att säga: Gud, välsigna och hjälp de som är i nöd. Det är lätt att be och det behöver inte ta jättelång tid!

Skicka bara iväg en kort bön några gånger om dagen så kommer du se hur mycket mer närvarande Gud kommer vara i ditt hjärta och tankar.



  • Instead of being just a church that welcomes and receives by keeping the doors open, let us try also to be a church that finds new roads, that is able to step outside itself and go to those who do not attend Mass, to those who have quit or are indifferent.
  • Jesus teaches us another way: Go out. Go out and share your testimony, go out and interact with your brothers, go out and share, go out and ask. Become the Word in body as well as spirit.
  • Find new ways to spread the word of God to every corner of the world.

  • It makes me sad when I find sisters who aren't joyful.

  • I see the church as a field hospital after battle. It is useless to ask a seriously injured person if he has high cholesterol and about the level of his blood sugars. You have to heal his wounds. Then we can talk about everything else.
  • When we walk without the cross, when we build without the cross and when we proclaim Christ without the cross, we are not disciples of the Lord. We are worldly. We may be bishops, priests, cardinals, popes, all of this, but we are not disciples of the Lord.



- Tror du på ett liv efter födseln?
- Ja. Det måste finnas någonting efter födseln Vi är säkert bara här för att förbereda oss för vad som kommer sen.
- Det där är bara löjligt, det finns ingenting efter födseln. Hur skulle det kunna finnas något mer? Och hur skulle det i så fall se ut?
- Jag vet inte hur det ser ut. Men jag tror det finns mera ljus där. Kanske kommer vi gå med våra ben och äta med våra munnar.
- Hur kan du tro något så konstigt? Vi ”går” inte – vi flyter. Och att äta med munnen verkar äckligt – man äter ju genom navelsträngen!
- Äh, kom igen! Det måste finnas något mer! Någon mening med allt detta! Det är säkert helt annorlunda än vårt liv nu.
- Du har inga bevis. Ingen har någonsin kommit tillbaka efter födseln. Efter födseln tar livet helt enkelt slut. Faktum är att livet är mörkt, och trångt. Sen föds man, och sen är det över
- Jag vet inte hur det kommer bli efter vi föds, men jag vet att vi kommer träffa mamma och hon kommer ta hand om oss.
- Ge dig! Mamma? Kom inte och säg att du tror på Mamma? Det är en myt, en saga! Var skulle denna ”Mamma” vara? Ingen har någonsin sett henne. Har du sett henne, kanske?
- Nej, jag har aldrig sett henne. Men jag kan känna henne, liksom. Jag kan känna henne i mitt hjärta. Hon är överallt. Hon är runt omkring oss fast vi inte ser henne. Vi lever i henne och genom henne. Vi är en del av henne och hon är en del av oss. Utan henne skulle vi inte existera.
- Du låter helt vansinnig – det där tror inte jag på! Jag har aldrig sett någon mamma, och det har inte du heller. Helt uppenbart existerar hon inte!
- Men ibland, när jag är väldigt tyst och lyssnar så tycker jag att jag kan höra Mamma. Jag tror jag kan höra henne sjunga. Har du aldrig hört det?

/Översatt av Gittan


Precis som så många andra tjejer, så drömmer jag om dagen med stora D.et. Men ännu mer så längtar jag efter mannen som jag kommer att dela resten av mitt liv med. Jag får ofta höra att jag har höga krav – därför träffar jag inte någon. Så är inte fallet. Jag söker efter något större än en massa starka känslor och passion. Tidsfördriv är det vad alla andra sysslar med. 
Personen som ska få ta del av mitt hjärta, det hjärta som Jesus besitter – måste också ha honom i sitt hjärta. En sådan kärlek tror jag skulle tåla mer än 100 års stryk. I många bröllopslöften ingår uttrycket i vått och torrt. Trots det håller inte många äktenskap. Folk bygger sina förhållanden på normer, klichéer och tomma ord. Man vill vara som alla andra – inte sluta upp ensam.

Vad man egentligen behöver är en stabil grund att bygga sitt förhållande på – och vad är stabilare än tron på Guds ofantliga kärlek?


Under sommaren 2014 begav sig Yolo och Pipo på en vandring, men inte vilken vandring som helst, utan de valde att gå den sista sträckan av Caminon, från Sarria till Santiago de Compostela. Nedan följer en dagboksanteckning från resan. 


Dag 3

"Silver prövas i degeln och guld i ugnen, men hjärtat prövas av Herren" - Ord 17:3

Vaknade 4:50, slängde på pilgrimskläderna (vad är pilgrimskläder? Shorts och t- shirt, för dig som strävar efter den perfekta bondebrännan). Bara att ta sig ut ur hotellet var en utmaning, eftersom ytterporten var låst var vi tvungna att yra runt, för att till slut lyckas ta oss ut genom garaget. När vi andades in den kalla morgonluften, tittade vi med skrämda ögon mot varandra... Vad i hela friden har vi gett oss in på? Vilket följdes med "Omg, vi kommer dö, men det här är såå Awesome!" (Det sistnämnda var en inre- monolog). 

När vi begav oss ut ur centrum blev det beckmörkt, inga fler gatulampor, bara en massa skrämmande ljud i mörkret. Under den första timman av vandringen var allt spännande. Kändes nästan som att man var på äventyr med Indiana Jones (Yes Yolo, jag jämför dig med Indiana Jones). Man blev glad av att se små ficklampor lysa i mörkret, för det innebar medpilgrimer. Vi var med andra ord på rätt stig! Yaaay!



Jag funderade seriöst på att ge upp redan vid den första riktigt branta backen (Don't judge me, min väska vägde 12-13 kg, och jag är helt otränad). Ville bara sträcka på mig så att jag stod rakt upp, och sedan falla bakåt. Nu i efterhand är jag tacksam att "backen från avgrunden" låg i början av vår vandring. När vi hade övervunnit den, blev allt annat enkelt. Solstrålarna lyste långsamt upp vår omgivning, naturen var BREATHTAKING! Hallåå, varför har ingen sagt att det är så fint här? 

Efter 23.1 km var vi framme i Portomarin och hittade en fräsch Alberqerqui. Gud är god! Det blev ingen mässa ikväll =( men vi hann be rosenkransen innan kyrkan stängde. Det var kul att se att det fanns flera pilgrimer som gick dit =) hehe. Ska snart sova, men här är några awesome citat från Ordspråksboken:


"Glatt hjärta ger god hälsa, modlöshet suger märgen ur benen" - Ords 17:22


"Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker" - Ords 19:21


"Människans steg styrs av Herren, vad vet hon själv om sin väg" - Ords 20:24


För "Dag 2" tryck här.

De dagar som jag känner mig lite nere vet jag att han tänker på mig. Jesus är min tröst i vardagen. Jag finner ro i honom och med honom är jag lycklig.
Min tro bär upp mig under mina svagaste stunder. Jag vet att jag kan lita på honom. Han är trofast, härlig och stark. Han ger mig en god självkänsla och älskar mig för precis den jag är. Enligt honom är jag perfekt, mina brister ser han som en unik del av min personlighet. Det är dem som gör mig till den jag är. 

Jag bär honom i mitt hjärta, vart jag än går. Mitt liv skulle inte vara värt något utan min källa till glädje. Därför vill jag tacka dig Gud för den jag är och allt jag har i mitt liv.  För familj, nära och kära, kollegor, vänner och bekanta. TACK för att du finns, för att du gav mig livet och tron på Dig! 

Vatikanradion lade idag upp en intervju med biskop Anders Arborelius, som i egenskap av ordförande för den nordiska biskopskonferensen, deltar i den pågående biskopssynoden i Vatikanen. Biskop Anders berättar delvis om hur synoden går till och vilka problem som diskuteras. 

Lyssna här!


Under februari talade påven till över 12000 par om vad de ska tänka på vid ett äktenskap. Han sade bland annat att man inte kan bygga sin relation enbart på känslor, utan det måste finnas något konkret. Se påvens råd i klippet nedan:




Jag tappar fotfästet rätt ofta. Jag skäms att erkänna det men med jämna mellanrum glömmer jag vem jag tillhör, jag glömmer Gud. Det finns ju så mycket annat jag måste tänka på, så många uppgifter att hinna med, och den ständigt tickande nedräkningen innan den ena efter den andra deadlinen passerar, leder till att vardagsbeskymmer blir prio 1. Jag låter mig sugas in i ett maskineri och tappar fokus på helheten, på varför jag egentligen lever. Men Gud lämnar mig inte. Han glömmer inte bort mig. Han skickar underbara vänner som lyfter min själ. De räds inte för att ge mig en andlig örfil, både mot ena och andra kinden. Min stolthet (eller rättare sagt mitt högmod) får sig en törn – jag påminns om att jag är ingen, fullständigt meningslös i mig själv. Mitt värde kommer från Gud, ingen annan. Det finns ett lugn och en trygghet i det.


PiPo

Gimme shelter är en amerikansk "independent" film som kom ut 2013. Den bygger på en sann historia, om en ung tonårstjej som rymmer från sin mamma för att hitta sin biologiske far.

Anges "Apple" Bayle har ett tufft liv. Hon är 16 år, gravid, och har ingen familj som kan hjälpa henne. Hennes mor är drogmissbrukare och fadern har ett eget liv, men en ny fru och två barn. Gimme shelter handlar om tonårings längtan efter att hitta ett hem, ilska gentemot Gud och kamp för att rädda sitt barn. 


Under sommaren 2014 begav sig Yolo och Pipo på en vandring, men inte vilken vandring som helst, utan de valde att gå den sista sträckan av Caminon, från Sarria till Santiago de Compostela. Nedan följer en dagboksanteckning från resan. 

Dag 2


"Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig" Ps 119:105 

Efter en välförtjänt kopp kaffe tog vi in oss på ett hotell i Sarria (jag vet, inte särskilt pilgrimmigt av oss). Vi planerade klart resten av resan, och förvånades över att vi faktiskt kommer att gå en del av Caminon. Hur i hela friden hamnade vi här? Vi tog igen lite sömn efter den svettiga nattåg sträckan, och väntar nu med spänning på att kyrkan ska öppna, så att vi kan hämta ut våra pilgrimspass.  


Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Ps 130:1-6

Wooow.... "Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen", riktigt fint! Yolo berättade att bara runt 10 % av de som vandrar längst Caminon gör det av religiösa skäl, well that's just sad! Vi får väl dra med oss ungdomarna nästa gång.

Mat, vin, glass, och en promenad längst Sarrias små gator. Dagen avrundades med kvällsmässa, och vår första kyrkliga pilgrimsstämpel! Yaaay!! :D Nu är vi pilgrimer på riktigt! =D hihi. 
Let the adventure begin!







Samhället sätter press på en: Man ska utbilda sig, hitta ett bra jobb- gärna i storstaden där ”jobben finns”- och anpassa sig till samhällets normer och sociala regler. Någonstans där emellan och under tiden ska även Jesus få plats. Men hur gör du plats för Jesus i ett samhälle som pekar ut bibeln som sagobok och Jesus som icke existerande?

På arbetsplatsen lär du få svara på en hel del frågor som är mer fällande än friande och som har i syfte att svikta din tro. Hur kan du tro på Jesus? Om Gud finns, varför finns ondska? Varför hatar Gud homosexuella? Hat är ett starkt ord.

Då jag möter skeptiska eller fördomsfulla individer så har jag följande text i åtanke:

”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.” - Johannesevangeliet 15:18

Den förklarar i stort sett samhällets avvisande beteende gentemot religion överlag. När jag hamnar i en diskussion, oftast på jobbet där jag möter ateister och agnostiker, så försöker jag kortfattat förklara Gud till dem: Gud är kärlek! Alla vet vad kärlek är. Bibeln må vara uppdelad i olika testament, evangelier och verser men kärleken genomsyrar varje ord, varje mening. Vi behöver alla kärlek för att överleva. Det är inte så svårt att förstå.

Slutligen, när man får frågor som berör olika ämnen såsom ondska, homosexualitet, sjukdom - i relation till Gud så glöm då inte bort människans del i det hela. Vi har alla fått en fri vilja, med fri vilja får du och jag även ett ansvar. Det hör till vårt syfte som individer. Nästa gång du får en fråga som "Hur kan Gud tillåta ondska?", ha människans ansvar i åtanke. Guds skapelse är alltid god, ingen föds ond. Människan kan dock handla i ondska. Något som jag gör är att vända på frågan och fråga tillbaka "Varför är människan ond?". Är religionen orsaken till allt ont i världen? Nej, människans girighet och högmod är det. Tyvärr är användande av religion i syfte att utföra ondska en sanning idag- det är dock inte förenat med Guds vilja. Dådet utförs av människan, som är svag till köttet, och bör därför hållas ansvarig. Inte Gud.

/Sami

Det finns de som har god kännedom om Bibeln och kan praktiskt taget hela utantill, men trots det inte lever i enlighet med skriften. Många av oss som skriver här på Confessiones eller läser inläggen kan ju en del om vår tro. Ändå blir vi lätt "ordets hörare, inte dess görare". Sådden faller helt enkelt bland tistlarna (se matt 13:3-9). 

För att ta mig själv som exempel, eftersom jag inte kan tala för någon annan, så brukade jag vid början av min omvändelse välja ut de utdrag ur Bibeln som "passade mig" och som jag upplevde att jag kunde leva upp till.  Med andra ord så valde jag inte Bibeln helhjärtat utan tyckte att den var för sträng och tänkte ofta "detta går ju inte att leva upp till" osv.

Det i sin tur ledde till att min väg till Gud blev krokig och jag levde inte egentligen min tro "på riktigt". En dag beslutade jag mig för att så gott jag kunde börja följa Hans bud. Gick regelbundet till mässan, bad varje dag, tog emot sakramenten - bikt, den heliga eukaristin m.m.  började fasta och läsa Bibeln. Mitt liv gjorde en 180 graders vändning. Jag förstod att det räcker inte med att bara tro, utan man måste ha VILJAN till att följa Honom. Våga själv ta stegen som leder till livet, för Jesus kommer inte tvinga en till det.

"Om värl­den ha­tar er, kom då ihåg att den har ha­tat mig före er. Om ni tillhörde värl­den skul­le värl­den äls­ka er som si­na eg­na. Men nu tillhör ni in­te värl­den, ut­an jag har kal­lat er ut ur värl­den, och därför ha­tar värl­den er" (Matt 13:3-9). 

Det är inget enkelt beslut att fatta och man får utstå ett annat till följd av det. Hur många gånger har man inte hört "Du är hjärntvättad", " "Du kan inte vara seriös, Bibeln blev ju skriven över 2000 år sen, inte kan man leva enligt den", "Du är annorlunda" eller "Konstig", tja allt möjligt. Men vi tillhör inte världen därför blir vi hånade. Det är verkligen inte lätt, men det är värt det! Och när man tänker efter så är det egentligen en välsignelse att bli retad för Hans skull.

Det är ett beslut som man kämpar med dagligen, för omvändelse är inte bara det datumet du verkligen sa JA till Jesus utan det innebär att du förnekar dig själv och tar ditt kors och följer Honom varje dag. Öppnar dig själv för en personlig relation till Gud.

Han ropar och törstar efter dig, men ser du Honom? Du vill ha Hans kärlek och tröst när du känner dig tom, men hur ofta tänker du på vad Jesus känner? På korset sade Han "Jag är törstig" - vad ger du Honom att dricka?

"Vaka och be att ni inte utsätts för prövning" (Matt 26:41).

När vi syndar sårar vi inte bara Gud utan även oss själva. Man känner sig ovärdig Hans kärlek, men Gud är nådig och barmhärtig, Han älskar oss oerhört mycket. Det gäller för oss att ständigt komma tillbaka hem, Gud stänger aldrig dörren. Vi är alla mänskliga, till och med Paulus kämpade med det: "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag" (Rom 7:15). Det gäller att inte ge upp, till sin hjälp har man bön, fasta och bikt!

Innan jag skrev denna text bad jag till den Helige Anden att jag skriver det Gud vill.

Må Jesus öppna upp våra hjärtan så att vi helhjärtat omvänder oss och följer Honom och vilja leva i gemenskap med Honom genom den Helige Andes vägledning och hjälp. All Ära tillhör Gud. Amen!

Hej alla! :)

Jag bjuder er till att läsa lite om änglar. Det finns mycket skrivet om dem, men jag tänkte ändå testa på en liten serie kring hur vi ser på änglar. Här nedan kommer det första avsnittet där ni kan läsa om änglarnas: etymologi (språkhistoriska ursprung), antal, funktion och ordning.

Genom hela bibeln möter vi änglar. Vid varje mässa påminns vi om dem. Under syndabekännelsen ber vi "Guds änglar och helgon" att be för oss. De bär fram våra böner inför Guds tron i himlen. Vid varje högmässa hör vi änglarnas lovsång Gloria - Ära vare Gud i höjden. Rökelsen påminner om änglarnas roll och deras närvaro. I trosbekännelsen påminns vi om att Gud har skapat "allt vad är synligt och osynligt ". Till den osynliga världen hör änglarna, andliga väsen med förnuft och fri vilja. Oräkneliga skaror till Guds och Kristi tjänst, för att medverka i kampen mot det onda och visa oss vägen till livet. 

I Hebreerbrevet kallas de för "andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen" (Hebr 1:14). När mässan når sin höjdpunkt är änglarna samlade kring altaret i tillbedjan. 

Men vilka är dem?  Ibland får jag höra att det är endast barn som tror på änglar, och vi som vuxna ska ju inte ägna oss åt sånt. Många förnekar deras existens och pratar istället om ”energi”, ”öde” eller ”kosmiska makter”.

Varifrån kommer ordet ängel?
En av de äldsta uttrycken för ”en ängel” kommer ifrån staropersiska Angaros - budbärare eller Angiras - Guds ande. 

Lite överkurs: den grekiska termen άggelos översätts till det hebreiska םלאןְ (mal`ak) - som betyder gudomlig budbärare eller sändebud som skickas till att förmedla budskapet eller uppfylla en uppgift. Termen i sin tur motsvarar det latinska ordet angelus.

Så, ängel är en Guds budbärare, sändebud. Dem är personliga varelser skapade av Gud, immateriellt (något som inte är av materia), som medlar mellan Gud och människan. Dem är rationella och fria, mer perfekta än en människa. De bedriver och förklarar Guds vilja (se KKK 330-332).

Änglarnas antal, funktion och ordning
Det är svårt att säga hur många är änglar det finns. I Bibeln står det  ”Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom.” (Dan 7:10). Det totala antalet änglar överskrider troligtvis det totala antalet människor som levt och någonsin kommer att leva.

När vi läser i Bibeln, ser vi att änglarna alltid agerar enligt Guds ordning (Tb 12,17-22; Ps 103,20-21), dem hjälper (1Mos 32,34; 33,2; 2 Mach 11,6-10; Ba 6,6; Dan 10,9-21), övervakar och förebådar födelsen av viktiga personer (1 Mos 16,7-11; 18,2; 3 Mos 13,3-21). De står vid porten till Paradiset (1 Mos 3,24). Detta innebär också att deras funktion är att förmedla och förstärka mänskliga böner till Gud (Dom 6,11-23, 5,1 Hi, 33,23-24). Den viktigaste funktionen som änglarna har i Nya testamentet är deras uppdrag gentemot Kristus i de viktiga ögonblicken under hans jordiska liv. Vi ser dem vid Bebådelsen (Luk 2:14). Vi ser änglarna vid Jesu barndom, när ängeln hjälper Josef att förstå hans roll och varför barnet skulle kallas Jesus (Matt 1:20).

De olika namnen som man använder i Bibeln när man beskriver änglar, tyder på att finns änglar av olika rank. En närmare okänd munk, Pseudo-Dionysios (som levde runt 400-500-talet), fann utifrån bibliska källor, att änglarnas skara har sin egen ordning: det högsta, mellersta och lägsta.

Vidare skrev Pseudo-Dionysius Areopagiten att änglarnas världen består av tre triader med tre körer vardera. :
• Första triaden består av: 
- Seraphim eller Serafer (Jes 6, 2), 
- Kerubim eller Keruber (1 Mos 3, 24, Jes 37, 16, Hes 10, 3), 
- Troner (Kol  1, 16); kontemplerar  Guds härlighet.

• Andra triaden består av: 
- Herravälden (Kol 1, 16) - utför Guds order; 
- Krafter (Ef 1: 20-21) - förstår vad som händer mellan väsen och handling i varje varelse; 
- Furstedömen (Kol 1, 16)

• Tredje triaden består av: 
- Makter (Kol 1, 16) som hjälp i förvaltningen; 
- Ärkeänglar (2 Tess 4, 15); 
- Skyddsänglar (Rom 8, 38) – hjälper människor

Påven Gregorius den store efter små ändringar accepterade Pseudo-Dionysius hierarkiska fördelning.

Tack vare påve Gregorius kan vi säga att: 
Änglar - är föregångare 
Ärkeänglar - förebådar människors viktigaste händelser
Krafter - förmedlar mirakel
Furstedömen - har makt över dina motståndare
Makter – ordnar dem som vårdar människor
Herravälden- tillber Gud 
Tronänglar - är ett slags armé 
Kerubim - är fulla av kunskap 
Seraphim – brinner av kärlek inför Guds ansikte.

Av de sju ärkeänglar som nämns i Tobit 12:15 finns endast tre namn omnämnda i Bibeln: Mikael, Gabriel och Rafael. Kyrkan har genom tiderna varit återhållsam med att namnge andra änglar.

Den 2 oktober firar vi skyddsänglarnas minnesdag. Kom ihåg dem som hjälper oss varje stund, som skyddar oss från djävulens snaror och allt ont. Tacka din skyddsängel på den dagen. Kom ihåg honom, han behöver det.




Som katolik och ung kvinna (män ni får skriva ett eget inlägg) kan man hamna i olika typer av situationer. Låt mig presentera några av dem: 




När du talar om för dina kollegor/ klasskamrater att du går till mässan varje söndag:



När alla dina vänner börjar förlova sig, och du har fortfarande inte klurat ut vad du är kallad till:



Sorgen du känner över att du inte kan ta emot Kristi kropp & blod under mässan eftersom du har synder på ditt samvete:



Folk som tycker att du är tålmodig och behärskad har inte sett dig efter en fasta:  



När saker och ting inte går som du tänkt dig, trots att Gud hade gett dig tecken, eller aa vad du trodde vara tecken på vad han vill att du gör med ditt liv:



Det är högtid och du har ingenting att ta på dig till kyrkan: 



När du talar om för en man att du inte kommer ha sex tills du gifter dig: 

Vad är då anden i glaset för något?
Jo det ska jag berätta för er och mycket mer. Många ungdomar i min ålder eller yngre har säker hört talas om anden i glaset, några har säkert blivit tillfrågade om de vill delta eller så har de deltagit.
Men för er som inte vet så är det ett ”spel”, eller ja rättare sagt ett försök att komma i kontakt med en ande.

Är det verkligen en ande som svarar?
Jag kan inte ge ett rakt svar på detta bortsett från att berätta en historia om en familjemedlem till mig. Han hade tillsammans med sina kompisar spelat anden i glaset. 

Hans första fråga till anden (demonen) var: kommer någon i min familj dö? Han fick svaret ja snart, en vecka senare dog hans mamma och syster i en olycka. En annan fråga han hade var, är min flickvän "den rätta" han fick svaret nej, två veckor senare fick han reda på att hon var otrogen och hon gjorde slut.

Är detta en slump nej jag tror nog inte det! I Bibeln framgår det tydligt att man inte ska syssla med spådomar eller "svart magi", i exempelvis 3 Moseboken 19:26 står det: "Ni ska inte syssla med spådom och teckentydning". Vidare står det att Gud blev förbittrat över israeliterna när det förkastade hans lagar, i 2 Kungaboken 17:17 läser vi: "de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede".

I katekesen (2116) kan man läsa att "alla former av spådomsverksamhet är förkastliga" och att man då dyrkar någon annan än Gud.

Det är ingen god ande som svarar på dig när du spelar, utan du gör dig själv mottaglig för något som kan förstöra ditt liv, och kanske t.o.m. din själ.

Vad ska jag göra om jag ”Spelat” anden i glaset?
Du borde ta kontakt med en präst omedelbart och berätta om händelsen och även bikta dig, berätta även för prästen om du inte deltagit fast du haft kompisar som ”spelat” hemma hos dig.
Detta ska du göra för att har du otur så kan du eller ditt hem dragit till sig en demon.

Avslutningsvis vill jag säga att anden i glaset inte är något att leka med och att bara för att man gör det på julkalendern och på kungarna av Tylösand så innebär det inte att det är ofarligt.
Kolla gärna in denna länk: http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=985&PID=416

Om du inte fick svar på något du undra över så skriv gärna din fråga i rutan här nedan så besvarar jag det så gott jag kan.