Den assyriska tidningen "Aina" rapporterar att terrorgruppen ISIS markerar kristna hem med ett  "N", vilket står för "Nasaret", som i sin tur syftar på att en kristen bor där. De kristna ges ett ultimatum, "ge dig av eller fall offer för svärdet". För att väcka uppmärksamhet kring situationen i Irak väljer därför många att ändra sina profilbilder på facebook till bilden ovan. 


I Storbritannien pågår det idag en diskussion kring en ev. legalisering av dödshjälp. Biskopar från olika kristna kyrkor har gått samman i ett öppet brev för att kritisera lagförslaget. Ni kan läsa mer om det här: The Telegraph
Signum skriver att det har utsetts en kommitté i Vatikanen som under de närmaste 12 månaderna har till uppgift att lägga fram förslag för hur Vatikanens mediekanaler kan moderniseras. Målsättningen är att göra medierna mer användarvänliga och ambitionen är att nå fler människor världen över. Kommittén består av 11 internationella experter och medarbetare i Vatikanen. Den leds av rektorn för University of Oxford, Christopher Patten, som tidigare var styrelseordförande för BBC.


Vatikanen driver ett antal mediekanaler. Bland dessa märks Vatikanradion, tevekanalen CTV, dagstidningen L’Osservatore Romanosamt ett brett utbud av nätportaler.


För många icke-katolska kristna är den Katolska Kyrkans lära om och vördnad för den saliga Jungfrun Maria den största stötestenen och hindret för att de fullt ut ska kunna bejaka den katolska tron. Även om vi gång på gång försöker klargöra att vi inte tillber Maria, så kvarstår ofta misstankarna om att vördnaden för Maria tar ära och uppmärksamhet från Gud och i slutändan riskerar att leda till avgudadyrkan. Men om vördnaden för Maria för många är en sådan stötesten, varför kan vi då inte bara strunta i henne? Vad tillför egentligen vördnaden av den saliga Jungfrun Maria den kristna tron?

Skillnaden mellan tillbedjan och vördnad
Att tillbedjan är något som endast tillkommer Gud framgår med all önskvärd tydlighet i Katolska Kyrkans katekes (KKK): ”Tillbedjan är den första och främsta handling som religionens dygd är orsaken till. Att tillbe Gud är att erkänna honom som Gud, som Skapare och Frälsare, som Herre och Mästare över allt som finns, som oändlig och barmhärtig kärlek. ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka” (Luk 4:8), säger Jesus och citerar därmed Femte Moseboken (5 Mos 6:13).” (KKK 2096) Jungfru Maria själv är kanske den som allra bäst uttryckt vad det innebär att tillbe Gud, genom att i sitt i sin lovsång Magnificat ”prisa och upphöja honom och ödmjuka sig själv och i tacksamhet bekänna att han har gjort stora ting och att hans namn är heligt” (KKK 2097). I Magnificat uttalar dock Maria även dessa profetiska ord: ”Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig, ty stora ting låter den Mäktige ske med mig.” (Luk 1:48-49). Det är denna profetia som uppfylls genom Kyrkans vördnad av Jungfru Maria. Den heliga Jungfrun ”hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. … Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad” (Lumen gentium 66, KKK 971). Att be till Jungfru Maria är inte alls samma sak som att tillbe henne, även om uttrycken liknar varandra på svenska. Vi må be om Marias förböner, sjunga lovsånger till hennes ära och vörda hennes bilder, men ingenting av detta antyder att vi på något sätt skulle erkänna henne som Gud, Skapare och Frälsare. När vi ber till Maria om att få saker, är det hennes förbön vi ber om i tro på att Gud kommer att höra henne. Och när vi visar henne vördnad och heder är det i full övertygelse om att hon inte behåller något av detta för sig själv utan direkt förmedlar det vidare som tillbedjan och förhärligande av Gud.

Den sanna andakten till Jungfru Maria
Det helgon som kanske bäst förklarat den katolska läran om Jungfru Maria är den helige Louis-Marie Grignion de Montfort (1673-1716). Hans andakt till Maria, sammanfattad i boken Den sanna andakten till Jungfru Maria (utgiven på engelska som True Devotion to Mary, TDM) har anbefallts av flertalet påvar, inte minst den helige Johannes Paulus II som hade stor hjälp av denna bok när han som ung började ifrågasätta sin egen Mariakult. Den helige Louis de Montfort inleder med att tydliggöra att han ”med hela Kyrkan erkänner att Maria, såsom endast varandes en varelse skapad av Gud, i jämförelse med honom är mindre än en atom. … Gud, som är helt självständig och självtillräcklig, har inget absolut behov av Maria för att utföra sin vilja och manifestera sin härlighet.” Däremot har Gud velat att hans största verk, Guds sons människoblivande för vår frälsnings skull, skulle ske med och genom Maria. Och eftersom Gud inte förändras så kan vi vara trygga i vår tro på att han även fortsättningsvis utför sina verk genom Maria (TDM 14-16).


Var hälsad Maria, full av nåd
I den vanligaste bönen till Jungfru Maria, Ave Maria, citerar Kyrkan till att börja med ärkeängeln Gabriel: ”Var hälsad, Maria, full av nåd. Herren är med dig.” (Luk 1:28). Ängeln tilltalar Maria med orden ”full av nåd”, vilket på grekiska heter kecharitomene och ordagrant kan översättas som ”den fullkomligt benådade”. Det är framförallt detta uttryck som ligger till grund för Kyrkans tro på att Maria ”blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden” (Pius IX, Ineffabilis Deus, KKK 491). Tron på Marias syndfrihet och fullkomliga renhet är grundläggande för förståelsen för Kyrkans beundran för och vördnad av Maria, och var allmänt accepterad i hela Kyrkan långt innan den proklamerades som en dogm av påven Pius IX år 1854. Även Martin Luther delade denna tro, som han uttryckte med följande ord i en predikan år 1527, flera år efter att han brutit med påven: ”Det är en ljuv och from trosuppfattning att Marias själ ingöts i henne utan arvsynd, så att vid själva ingjutandet av hennes själ hon också blev renad från arvsynden och smyckad av Guds gåvor, genom att motta en ren själ ingjuten av Gud. Således var hon fri från synd ända från det ögonblick hon började leva.” Och i hans lilla bönbok från år 1522 skrev han om Maria: “Hon är full av nåd, förkunnad att vara helt och hållet utan synd – någonting oerhört stort. Ty Guds nåd fyller henne med allt gott och tömmer henne på allt ont.”

Välsignad är du bland kvinnor
Bönen Ave Maria fortsätter med att citera Elisabeth, som fylld av den helige Ande hälsade Maria med orden: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt, Jesus.” (Luk 1:42). Notera att den helige Ande, genom Elisabeth, först välsignar Jungfru Maria och därefter Jesus, och Kyrkan följer detta exempel. ”Inte så att Maria skulle vara större än Jesus, eller ens likvärdig med honom – det skulle vara intolerabel heresi. Men för att kunna välsigna Jesus mer fullkomligt bör vi först välsigna Maria.” (TDM 95). Den mest grundläggande principen i andakten till Jungfru Maria är att den inte är ett mål i sig utan alltid har Jesus Kristus som sitt slutgiltiga mål. “Om vi upprättar sund andakt till vår Saliga Fru, så är det bara i syfte att mer fullkomligt upprätta andakt för vår Herre, genom att tillhandahålla en smidig men säker väg för att nå Jesus Kristus. … Denna andakt är nödvändig, helt enkelt och endast därför att det är en väg att nå Jesus Kristus fullkomligt på, genom att älska honom ömt och tjäna honom troget.” (TDM 62).

En förmedlare med Förmedlaren
Men varför skulle det då vara bättre att gå till Gud genom Maria, än att gå till honom direkt? Först och främst för att Maria är den väg genom vilken Gud har kommit till oss på. Gud hade kunnat välja att komma ner till jorden direkt, utan förmedling av någon människa. Men istället utvalde han Maria som representant för hela människosläktet, och frågade först henne om lov att födas till jorden som hennes barn. När vi närmar oss Gud genom Maria, följer vi Guds eget exempel för att närma sig oss. För det andra så är det mer ödmjukt att använda Maria som förmedlarinna. Med den helige apostelns Paulus bekänner hela Kyrkan visserligen att ”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1 Tim 2:5), och att ingen kommer till Fadern utom genom Jesus (Joh 14:6). Men, säger den helige Louis de Montfort, ”har vi inget behov alls av en förmedlare med Förmedlaren själv? Är vi tillräckligt rena för att förenas direkt med Kristus utan någon hjälp? Är inte Jesus Gud, på alla sätt jämlik med Fadern? Är han inte därför den Allra Heligaste, som har rätt till samma respekt som sin Fader?” (TDM 85). För att nalkas Gud på ett än mer respektfullt och ödmjukt sätt bör vi alltså ha en förmedlare med Förmedlaren själv, någon som alltid finner nåd hos Gud men som samtidigt enbart är en människa som vi, och det är just denna uppgift som Maria fyller. Genom henne kom Jesus till oss, och därför är det naturligt att vi också går till Jesus genom henne. Om vi är medvetna om vår syndiga natur och av kärlek och fruktan för Gud väljer att inte nalkas honom direkt utan använda den saliga Jungfrun som förmedlarinna, så är det ett tecken på stor ödmjukhet och självinsikt samt respekt och vördnad för Gud. Om man däremot i sitt högmod och okunskap om sin syndighet tror sig vara tillräckligt fullkomlig för att behaga Jesus av sig själv utan hjälp från någon förmedlare, så är det inte säkert att han vill lyssna på oss. Självklart kan och ska vi tala direkt till Gud också, precis som Kyrkan alltid gör i sin offentliga liturgi. Men även när vi i stor förtrolighet ber direkt till Gud, ”förenas vår bön såsom Guds barn i Kyrkan med Jesu moder” (KKK 2673). Maria är alltid med oss i vår bön, precis som hon i Kyrkans första tid höll ihop med apostlarna under ständig bön i väntan på den helige Andes ankomst (Apg 1:14). Att vända sig till Gud och att vända sig till Maria är alltså två olika men kompletterande uttryck för samma verklighet: vi ber till Fadern, genom Sonen, i den helige Ande, med Maria.

Maria – vägen till Jesus
Vi behöver inte vara rädda för att Jesus blir mindre av att vi upphöjer Maria. Jesus och Maria är inte konkurrenter till varandra. Det har snararare aldrig funnits två själar som har varit mer intimt sammanbundna med varandra. Den helige Louis-Marie citerar dem som är skrupulösa över andakten till Maria och som hävdar att ”Vi borde gå direkt till Jesus, eftersom han är vår ende Förmedlare”, och besvarar detta genom att säga att ”Det finns viss sanning i vad de säger, men slutsatsen som de drar att förhindra andakt till vår Fru är mycket lömsk. Det är en subtil snara från den onde under förevändningen att främja ett större gott. Ty vi ger aldrig mer ära till Jesus än när vi ärar hans Moder, och vi ärar henne helt enkelt och endast för att ära honom ännu mer fullkomligt. Vi går till henne endast som en väg som leder till målet vi söker – Jesus, hennes Son.” (TDM 94). Man är alltså inte alls nödvändigtvis på den säkra sidan när man håller sig till Jesus om det leder till att man struntar i Maria – den kan tvärtom vara detta som den onde vill förleda oss till.

Ytterligare bibelord om Maria
Låt oss slutligen titta lite närmre på vad Bibeln har att säga om vördnaden för Maria. Ett bibelställe som ofta används som argument mot vördnaden av Maria är Luk 11:27-28: ”När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: ’Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.’ Men han svarade: ’Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.’”. Detta behöver inte tolkas som att Jesus vill förbjuda oss att prisa Maria salig, vilket skulle stå i strid med hennes egna ord i Luk 1:48. Jesus vill däremot göra oss uppmärksamma på att Maria inte i första hand skall prisas salig för att hon är hans biologiska mor, utan framförallt för att hon bättre än någon annan människa lyssnar till och tar vara på Guds ord (se Luk 2:19,52). Det första undret som Jesus gjorde skedde på förbön av Maria (Joh 2:1-11), vilket visar det naturliga i att be om hennes förbön. Och bland det sista Jesus gjorde innan han dog på korset var att, såsom en sista önskan, anförtro Maria som moder till hela Kyrkan, personifierad av ”lärjungen som Jesus älskade”, med orden ”Där är din mor” (Joh 19:27). Kimberly Hahn beskriver i hennes och hennes make Scott Hahns konversionsberättelse Rome Sweet Home om hur detta bibelställe hjälpte henne att förstå den Katolska Kyrkans syn på Maria: ”Jag var en älskad lärjunge. Behövde jag, som Johannes, ta emot henne i mitt hem som min mor, också? Istället för att se Maria som ett kollosalt hinder, började jag se hennes som en dyrbar gåva från Herren – en som älskade mig, brydde sig om mig och bad för mig med en moders hjärta. Hon var inte längre bara en lärosats att förstå; hon var en person att älska med hela mitt hjärta!” (s. 156).

Slutsats
Vördnaden för Maria är således ingenting så man kan ha eller mista, utan en väsentlig del av vårt liv som kristna. Maria är inte en konkurrent till Gud, utan en fantastisk gåva genom vilken han skänkt oss sin Son och genom vilken vi lättast kan nå fram till honom. Det handlar inte om antingen Gud eller Maria utan om både och. Låt oss därför inte se på Maria som ett hinder som splittrar de kristna, utan istället som vår gemensamma Moder i Kristus, som ständigt ber för oss att vi ska uppnå den fulla, synliga enheten i sanningen.


Sitter du på pendeln, dricker morgon kaffet eller har bara tid över passa då på att läsa de öppna breven mellan Marcus Birro och Åke Bonnier. 

Först skrev Marcus Birro "Jag konverterar fullt ut till katolicismen", då svarade Åke Bonnier (biskop i Svenska kyrkan) med ett "Öppet brev till Marcus Birro". Nu har Birro svarat med ett "Öppet svar till Åke Bonnier". 


"Jag har några frågor till dig, Åke. Alla de gånger som jag, ensam i offentligheten, tagit striden för självklarheten att en präst ska få välsigna barnen på en skolavslutning, var var du eller din kyrka då? Alla gånger jag stått upp, via det skrivna ordet på stora arenor, för oss kristna i Sverige, vad var du eller din kyrka då? Alla gånger jag stått upp för de kristnas svåra situation i världen, vad var du och din kyrka då? Alla gånger jag stått upp och inte vikt ner blicken när det sekulära kulturella och mediala Sverige slipat sina knivar, käre Åke, var var du och din kyrka då?

Det är ingen anklagelser, Åke. Det är sorg." - Marcus Birro
På bild, en av ISIS ledare: Shakir Wahiyib
Enligt vad Caritas i Essen uppger har i den irakiska staden Mosul de två sista kvarblivna ordenssystrarna bortförts. Tillsammans med tre föräldralösa barn har de förts bort från ett barnhem nära katedralen, berättade den för Irak ansvarige i Caritas, Rudi Löffelsend, i söndags i Essen. Som källa uppgavs syrisk-katolska präster på platsen. Ordenssystrarna hade stannat kvar hela tiden för att inte lämna barnen. Caritas i Essen är den enda tyska Caritas-organisation som är engagerad i Irak.
Under tiden återvänder enligt Löffelsend allt flera kristna till staden Karakosch, som tidigare utsatts för tung artillerield av radikala sunnitiska ISIS-förband. Då hade nästan 40 000 kristna flytt.
Den kurdiska regeringen och kristna organisationer har ställt bussar till förfogande för att möjliggöra ett återvändande, sade Löffelsend efter ett telefonsamtal med ärkebiskopen av Mosul, Yohanna Mouche, som stannat kvar i Karakosch. Särskilt från Erbil kom flyktingarna tillbaka, även om det vid den tiden inte fanns tillgång till elektricitet och vatten i Karakosch.
En stor del av de kristna som finns i Karakosch är flyktingar, som redan för några år sedan kommit dit från centrala och södra Irak. Men också de sista kristna i Mossul, som flydde först för några veckor sedan, hör hit.
Kampanjen för mänskliga rättigheter och religionsfrihet i Vietnam har tagit fart på nätet. Prästen-bloggaren, pater Anton Ngoc Than, som driver hemsidanVietnamese Redemptorists’ News och en katolsk radiostation i ärkestiftet Saigon. 

Pater Anton är en 45-årig redemptoristpräst, som plötsligt blev internationellt känd när organisationen ”Reportrar utan gränser” tog upp honom på sin lista över ”100 informationshjältar”. Listan uppmärksammar personer som kämpar för yttrande- och pressfrihet särskilt under svåra omständigheter. Vietnam är ett exempel på detta, då de främsta massmedierna (tidningar, TV-kanaler och hemsidor) drivs av staten. Regeringen kontrollerar således medierna och den information som publiceras.

Pater Anton ser nätet som fruktbar jordmån för att understödja människors längtan efter frihet. Hans kampanj för respekterande av mänskliga rättigheter har ådragit sig kritik från den vietnamesiska regeringen. Den står under ständig övervakning från polisens sida och har lett till att han arresterats mer än en gång.

Pater Anton berättade för intervjuaren, Paolo Affatato, om sin bakgrund: ”Jag växte upp i en fattig del av Saigon, där präster tillhörande redemptoristerna verkade. Deras anda påverkade mig tidigt. Vårt land behärskades emellertid av den kommunistiska ateismen. När jag en dag läste den passus i Galaterbrevet där det står: ’…men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig’, insåg jag att Gud levde längst inne i min själ. Jag började hjälpa prästerna att ta hand om hemlösa barn. Sedan anslöt jag mig till dem. Efter prästvigningen sändes jag till stiftet Kontum, där det bor många etniska minoriteter […] 2005 när de sociala nätverken startade började jag skriva korta reflektioner på bloggar och Facebook och blev senare ansvarig för redemptoristernas aktivitet på nätet.”

Han berörde de svåra omständigheter som råder: ”Vi uttrycker ofta vårt stöd för aktivister eller bloggare som blivit arresterade för ”propaganda mot regeringen”. Vid en demonstration till stöd för Nguyen Van Hai (känd som Dieu Cay, se foto) blev jag arresterad av polisen, vilket hindrade mig från att rapportera om den orättvisa rättegången mot honom. Samma sak hände Dinh Nhat Huy, som blev arresterad på grund av några uttalanden på Facebook. Alla reportrar löper samma risker. För att stödja varandra träffas vi varje vecka, då vi hjälper och ber för varandra. Vi är obeväpnade, men våldsmakten skrämmer oss inte, för den kan inte försvaga våra samveten.”