Själens första kärlek


Vi har ofta hört och minns psalmistens ord då han säger, "Smaka och se att Herren är god!" (Ps 34:9) Den som har smakat vet om detta. Andra som hört och läser det vill smaka och går dit Han är för att se om psalmistens ord stämmer. Men mötet och närheten till Honom är djupare än så, ljuvligare. Många som mötte Herren genomgick en yttre förändring, lama gick, blinda såg och döda uppstod men hur mycket större förändring skedde det inte i deras inre? 

En spetälsk som blev förkastad av ett helt samhälle, bortjagad och tvingad att leva i övergivna grottor och på ödsliga platser blev rörd av handen som Skapade och älskad av Kärleken. Kan vi någonsin förstå hjärtat som mötte Honom? Kan vi se kärleken, tacksamhet och lättnaden i äktenskapsbryterskan blick som blev sedd av Herren. Med Kärlekens ögon såg Han på henne och sade milt att den man hon var med inte var hennes, att hon ska gå och inte synda mer. Hon som bedrev otukt och som redan var dömd av lagen, mötte Han som ser igenom hjärtats alla vrår och hemligheternas alla kammare. Hon blev sedd av Han som ser in i själens ögon.

Trots att många blev förföljda och mördade för Kristi skull, fortsatte de att hålla hårt i sin första kärlek, "Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att Han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!" (Ef. 2:4). Paulus som utstod falska anklagelser, förföljelse, tortyr och fängelse sade, "Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som Han har gett oss." (Rom. 5:5)

De som möter Herren, möter sin första kärlek. Jesus lärjunge Petrus som var en av Herrens allra närmsta, bekräftade några utvaldas kärlek till Gud och den gäller än idag, ”Honom älskar ni utan att ha sett Honom, och fast ni ännu inte ser Honom tror ni på Honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.” (1 Pet. 1:8)
"Själens första kärlek", skriven av C.S Lewis sammanfattar vår längtan efter den första kärleken och att den existerar för att Gud har lagt den i oss:

Var förvissad om att er individualitets hemligheter inte är något mysterium för Gud, och en dag skall de inte längre vara något mysterium för er heller.

Den form som en nyckel gjuts i skulle förefalla egendomlig om ni aldrig hade sett en nyckel, och nyckeln själv skulle förefalla egendomlig om ni aldrig hade sett ett lås. Er själ har en egendomlig form därför att den är ett hålrum skapat för att passa till en särskild utbuktning i den gudomliga substansens ändlösa konturer, eller en nyckel, avsedd att låsa upp en av dörrarna till huset med de många boningarna. Ty det är inte mänskligheten i abstrakt mening som skall frälsas, utan ni - ni, den individuella läsaren, John Smith eller Janet Johnson. Saliga och lyckliga varelser, era ögon och inte någon annans skall skåda Honom!

Allt det ni är, frånsett synderna, är bestämt till att bli fullkomligt tillfredsställt om ni vill låta Guds goda vilja ske... Gud skall i varje själs ögon likna dess första kärlek, därför att Han är deras första kärlek. Er plats i himmelen kommer att synas vara gjort för er, och för er allena, därför att ni är gjord för den - gjord för den stygn för stygn, som en handske är gjord för handen.”

Prövningarnas och omvärldens tyngder kan få oss bort ifrån Honom som leder oss till vår frälsning. Därför uppmanar Herren oss att inte glömma Honom, "Men Jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar." (Upp. 2:4) Att komma tillbaka till vår första kärlek är en förutsättning för att kunna vandra med Herren. Kärleken fanns ingjutet i oss innan vi föddes och lagd som en slöja för vår själs ögon så att vi minns att den skall lyftas på bröllopet av den himmelske Brudgummen.

- Zakia