En selfie-missbrukares bekännelse

Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa! 



I vår moderna värld är det svårt att inte falla för frestelsen att lyfta upp mobilen och ta en bild på sig själv. Man ju snygg liksom, eller ja åtminstone söt så varför inte dela med sig av Guds uppenbara gåva till mänskligheten? Det kan väl inte vara något fel med att dela bilder på "Selfiecity", Instagram, Facebook och den store Selfie boven av dem alla - Snapchat (erkänn du har ingen aning vad selfiecity är för något). När man väl har lyft upp armen, vridit på huvudet till "rätt" vinkel och tagit bilden, använder man sig av en massa mirakelfilter för att göra bilden mer intressant - för man är ju helt enkelt ful och tråkig utan filter.

Jag är nog inte den som lägger upp flest selfies bland mina vänner (försöker jag intala mig själv iaf), men jag är icke desto mindre skyldig till detta brott. Jag går fram till giljotinen fullt medveten om mina egocentriska synder (tack Patrik för påminnelsen).

Vart kommer all denna självcentrering ifrån? När blev jag så viktig? När blev andras likes av mitt filtrerade ansikte något som jag värderar? När började alla dyrka sig själva?


Du skall inte ha andra Gudar vid sidan av mig. - 2 Mos 20:3

Finns nog en vits med att den ligger högst upp på listan över de tio budorden. Första budordet är bland de enklaste att bryta. Selfies gör mig till ett föremål som ska likas och beundras, jag tar bort fokus från Gud och riktar det mot mig själv. Blir min egen Gud. 


Men Gud vill något bättre för mig, Han vill låta mig leva i Hans kärlek. Fri från självhävdelse och fåfänga (Fil 2:3). Det står skrivet "människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.” 1 Sam 16:7. Vems "like" värderar man mest? För de som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud (Rom 8:8). Min Selfie behagar inte Gud, för det är människornas godkännande jag strävar efter inte Hans, för Han ser ju inte ens till det yttre. Ska nog försöka (med Guds hjälp) att lägga selfien på hyllan.


- Det är väldigt ironiskt att en text om självcentrering använder ord som "Jag" och "Mig" i vart - vartannat mening. But it's freakin hard att skriva om det utan att utgå från sig själv. Så jag bjuder på ironin.