Att tänka på döden

"Om Kristi Efterföljelse" är en sammansättning skrifter av Thomas a Kempis från 1400- talet.  Liksom den helige Franciscus, predikade Thomas, att man måste medan man levde i denna världen, dö bort från den för att sedan efter döden kunna få "bo i de eviga hyddorna". Nedanstående text är ett utdrag ur boken som handlar om döden/ Ruzica.


Om att tänka på döden

I dag finns människan till och i morgon står hon inte att finna. När hon tagit tagits ut vår åsyn försvinner hon strax även ur våra tankar. Ack, människans hjärta är trögt och förhärdat endast på det som är tänker hon, och ser inte i stället fram mot det som skall komma! I varje gärning och tanke bör du förhålla dig som om du strax ska dö.

Om du hade ett gott samvete skulle du inte stort frukta döden. Bättre vore det att vakta sig för synderna än att fly döden. Om du inte är redo idag, hurdan kommer du att vara i morgon? Imorgon är en oviss dag, och vad vet du om du skall få en morgondag?

Vad gagnar det oss att leva länge när vi bättrar oss föga. Ack, ett långt liv för inte alltid till bättring, ofta ökar det skuldkänslorna. Ack, att vi en enda dag visat god vandel i denna världen! Många räknar åren från sin omvändelse, men bättringens vinst är ofta liten. Även om döden är skrämmande är ett långt liv farligare. Säll är den människa som ständigt har sin dödsstund för ögonen och varje dag bereder sig att dö.

Om du har sett någon dö, tänk då på att du skall gå samma väg. När morgonen kommer, föreställ dig då att du inte skall nå kvällen kommer skall du inte våga lova dig en morgon. Du skall alltid vara beredd, och leva så att döden aldrig finner dig oförberedd. Många dör plötsligt och oförmodat, ty när man minst väntar det skall Människosonen komma.

När denna din sista stund är inne kommer du att tänka högst annorlunda om hela ditt förgående liv, och du kommer att känna stor sorg över att du varit så lat och försumlig. Hur lycklig och klok är inte den människan som nu, här i detta livet, strävar att vara sådan som hon vill befinna vara i döden.

Stor tillförsikt inför döden får vi nämligen genom att alltigenom förakta denna värld, genom att ivrigt önska att förkovras i dygderna, genom att älska tukten, genom botgöringens möda, genom omedelbar lydnad, genom att försaka oss själva och genom att för Kristi kärleks skull lida vilken motgång som helst.

Så länge du är frisk kan du göra mycket gott, men när du är sjuk förmår du föga. Blott få människor förkovras genom sjukdom, och de som gör långa vallfärder blir sällan förhärligade. Lita inte till vänner och anhöriga, och skjut inte din frälsning på framtiden, ty människor kommer att glömma dig snabbare än du tror. Det är bättre att nu i god vara förtänksam, och att sända något gott före sig, än att hoppas på hjälp från andra.

Om du inte nu sörjer för dig själv, vem skall då sörja för dig i framtiden? När är tiden dyrbar, nu är frälsningens dag, nu är den välbehagliga tiden. Men ve dig om du till ingen nytta förslösar den tid då du kan göra dig förtjänt av att leva i evighet (2 Kor 6:2)! Det kommer en tid när du skall önska en enda dag eller timma att bättra dig, och det är ovisst om du kan utverka den.

Ack, min käraste, vilken svår fara skall du inte befria dig ur, vilken stor fruktan skall du inte befria dig från, om du nu ständigt är gudfruktig och beredd på döden. Sträva att nu leva så att du i din dödsstund i stället fruktan kan känna fröjd. Lär dig att nu dö från världen, så att du då börjar leva med Kristus. Lär dig att nu att försmå allt, så att du då obehindrat kan gå vidare till Kristus.

Späk nu din kropp med botgöring, så att du då kan hysa trygg tillförsikt. Ack, du dåre, varför tänker du att du skall leva länge, när du ingen enda dag går säker? Hur många har inte blivit bedragna, och oförmodat ryckts bort från sina kroppar! Hur ofta har du inte hört berättas att en föll för svärd, en annan drunknade, en tredje bröt nacke vid ett högt fall, en fjärde slogs av döden medan han åt, en femte fick sitt slut vid spelbordet. En dog genom eld, en annan genom svärd, en tredje genom sjukdom, en fjärde genom rånmord. Och sålunda är döden slutet för alla, och människors liv förgår snabbt som en skugga.

Vem kommer att minnas dig efter din död, vem kommer att bedja för dig? Gör nu, min käraste, allt du kan göra för dig själv, ty du vet inte när du skall dö. Inte heller vet du vad som följer för dig efter döden. Samla medan tid är oförgängliga rikedomar!

Du skall inte tänka på något annat än din frälsning. Fäst dig enbart vid det som hör Gud till. Skaffa dig vänner nu, genom att vörda de heliga och efterlikna deras gärningar, så att de, när du skils hädan från detta livet, tar emot dig i evigheternas hyddor (Luk 16:9)

Förhåll dig som en gäst och en främling på jorden, en som inte berörs av denna världens angelägenheter. Håll ditt hjärta fritt och upplyft till Gud, ty du har här ingen varaktig stad (Heb 13:14)

Rikta dit dina suckar och dagliga böner, och också dina tårar, så att din själ förtjänar att efter döden lyckligt fara upp till Gud.