Confessiones: Ett exempel på apostolisk iver och kristen styrka - Salige Alojzije Stepinac

Sl. Alojzije Stepinac (*1898-1960†) 

Minnesdag: 10 februari

Uppväxt i en stor kroatisk och katolsk familj. Var soldat i den österrikiska armén under första världskriget. Slogs på flera ställen i Italien. Blev fängslad i.o.m. frontens kollaps i september 1918. Blev släppt i december 1918.  Studerade på jordbruksfakuliteten i Zagreb, Kroatien men återvände hem snart för att hjälpa till hemma. 

Funderade mycket kring att ingå ett äktenskap men insåg tillslut att han hade ett kall till prästerskapet och inledde sina studier 1924. Studerade på Germanicum i Rom och doktorerade i teologi och filosofi på Gregoriana. Han blev ordinerad till präst 1930. Han arbetade mycket i fattiga områden och instiftade en Caritasorganisation underställd ärkestiftet 1931. Blev utnämnd till Koadjutorär ärkebiskop utav Pius XI år 1934. Bildade tolv nya församlingar i ärkestiftet och etablerade starka och nära kontakter med lekmannaorganisationer och ungdomsgrupper. Han främjade den katolska pressen och hjälpte till att skydda kyrkans rättigheter från den jugoslaviska staten. Han efterträdde ärkebiskop Bauer 1937. Under 1936, pga nazismens uppkomst, hjälpte Stepinac människor att fly undan de tyska nazisterna. Grundade en organisation för att hjälpa judiska flytkingar 1938. Under denna period var han en kraftig försvarare utav de mänskliga rättigheterna oavsett hudfärg, religion, social klass, nationalitet eller folk, en strid han fortsatte med genom hela sitt liv. Under kriget hjälpte Stepinac att gömma mängder av folk, främst judar, i kloster och andra kyrkliga inrättningar. Vissa stannade där under hela kriget. 

Under 1945 byttes förtrycket utav nazisterna ut. Istället blev den nya förtryckande makten kommunisterna. En biografiförfattare över Stepinac uttryckte det följande: ”han behandlade den nya auktoriteten i enlighet med Evangeliet” men slogs för Kyrkan och för det kroatiska folket. Efter att ha publicerat ett brev där han fördömde avrättandet av präster, utfört utav kommunistiska militanter, blev han fängslad för första gången. I samband med sitt frisläppande så försökte Jugoslaviens nya ledare Josip Broz Tito övertala honom att den katolska kyrkan i Kroatien skulle bryta sig loss från Rom. 

Biskoparna i Jugoslavien släppte ett pastoralt brev den 22 september 1945 kring vilka löften regimen gjort samt brutit gällande samvetsfrihet, religionsfrihet och kring privatägande. Biskoparna krävde frihet för den katolska pressen, de katolska skolorna, i trosundervisning, för katolska organisationer och ”full frihet för den mänskliga personen och dennes okränkbara rättigheter, full respekt för det kristna äktenskapet och återlämnande utav alla konfiskerade egendomar och institutioner." 

Den statligt understödda median gick i full angrepp gentemot kyrkan och ärkebiskopen speciellt. Stepinac blev åtalad 1946 för att han försvarade enigheten bland Katolska Kyrkan i Kroatien och för dess band med Rom. Påven motsatte sig denna skenrättegång och den judiska kommuniteten i USA protesterade: ”…denna stora man har blivit anklagad för att vara en medlöpare till nazisterna. Vi judar förnekar detta… Alojzije Stepinac var en av de få män i Europa som höjde rösten mot den nazistiska tyrannin, när det var som mest farligast att göra detta.” 

Han blev dömd till sexton års hårt arbete och förlorandet av sina medborgerliga rättigheter, som om dessa existerade från hela början. 1951 blev Stepinac svårt sjuk och regimen var tvungna att flytta honom från fängelset till en husarrest i Krasic. Där utförde han prästerliga åtaganden, mottog besökare och skrev över 5000 brev, vilket absolut inget av dessa visar på det minsta agg gentemot sina förföljare. 

Pius XII upphöjde honom till kardinal 1953 och kallade honom för ”ett exempel på apostolisk iver och kristen styrka. Detta är för att belöna honom för hans extraordinära meriter… och speciellt för att hedra och trösta våra söner och döttrar som resolut bekänner sin katolska tro trots dessa svåra tider.” Detta var för mycket för den jugoslaviska regimen som bröt alla band de hade med Rom. Stepinac behöll dock sin position och sin hållning gentemot den terroriserande regimen fram till sin plötsliga död. En död som får antas vara ett mord från regimens sida då man hittat arsenik i benen i samband med undersökningen utav hans ben under kanoniseringsprocessen.