Du har världen under dina fötter


Du har en dyr villa, en BMW, du kanske är egen företagare eller har ett jobb med mycket pengar i slutet av månaden? Du har vacker fru/man – din dröm partner. Allt detta plus pengar, mycket pengar, så pass mycket pengar att du har råd att köpa det du vill ha och kanske åka på semester 2-3 gånger per år till något exotiskt land. Vem har inte den drömmen, att vinna världen? Ha allt man drömt om och förbli lycklig resten av sitt liv?

Men är det verkligen allt. Är detta lyckan? Om det är så hur kommer det sig att exempelvis många rika begår självmord? Varför vill många inte leva trots att de fått allt dem önskat sig? Människor runt omkring oss, varför blir de deprimerade, paranoida och självmordsbenägna? Du kanske tycker att jag överdriver, men se dig omkring, det är inte så ovanligt som du tror.

Vad händer när alla drömmar slår in? När du har fått allt du någonsin velat ha? Finns det något kvar? – Ja, endast aska. Varför aska? – För att man har, medvetet eller omedvetet, släckt lågan som en gång brann inom en. Vad är då denna låga? – Din relation till Gud.

Du tittar upp och ser ett högt berg framför dig – berget symboliserar dina drömmar. Du vill klättra upp för det här berget, du vill lyckas med denna utmaning, så du börjar klättra. Under tiden du klättrar upp så påminner Gud dig om Honom, att Han vill vara med dig och hjälpa dig så du inte snubblar på vägen upp.

På olika sätt knackar Han på ditt hjärta genom att någon t.ex. bjuder in dig till bibelstudier, din mamma ber dig gå till kyrkan, du läser en text om Guds kärlek till dig som sprider en värme i ditt hjärta men att du samtidigt känner en tomhet för att du kanske inte helhjärtat öppnat ditt hjärta för Jesus. Du kanske tänker på hur din relation till Gud är nu (genom att läsa denna text)- Han vill hjälpa oss och försöker på olika sätt visa att Han finns där. Han vill bjuda in dig till Honom, till en relation, du är ju Hans barn!

Han knackar på din dörr, ditt hjärta.

Se, Jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör Min röst och öppnar dörren, skall Jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med Mig.  Upp 3:20

På olika sätt frågar Han om Han kan vara med dig i ditt liv och hjälpa dig. Men du i din högmod och girighet vill ha all ära själv och du tror dig klara det här utan problem. Varför ska jag behöva Gud? Jag har mig själv!

Trots dessa sorgsna ord så ger Han inte upp, Han försöker och Han är tålmodig och mild. Många och åter många faller på vägen upp utan Gud men det händer att vissa klarar sig och det gör du i det här fallet – du har klarat att bestiga berget! Du har gjort det själv, utan någon annan och utan Gud! Utsikten är fantastisk, luften är frisk, allt är vitt och solen har aldrig varit större tycker du - underbart! Men min vän, vad händer när du står där på toppen av berget och tittar ner?  Vem finns det att dela glädjen och allt detta underbara med? Vem finns där för att stödja dig? Vem finns där att trösta dig? Det går inte att ta med en människa upp på ditt berg, utan den enda som kan följa med är Gud. Men Han är ju inte med dig, du valde att knuffa undan Hans hand. Vem håller dig i handen nu? Du inser att du är ensam.

Förr eller senare smyger sig tomheten in. Om det inte är under tiden du klättrar upp så är det när du väl står där på toppen, men sanna mina ord och det historien lär oss, den kommer förr eller senare, tomheten. Vad är tomheten? Är det möjligtvis brist på kärlek? Du har ju föräldrar, vänner, fru/make och barn som älskar dig. Är det pengar? Du har pengar så du klarar dig. Villa, bil och jobb. Vad fattas? Varför känner sig alla tomma och ensamma på toppen av berget?


Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? - Mark 8:36

Han knackar nu på ditt hjärtas dörr.

Ska du öppna?
/Zakia