Där jag får vara svag.

Så ofta i vår vardag så polerar vi bilden av oss själva. Våra bilder på instagram har alltid ett filter, och våra Facebookstatusar handlar om hur lyckliga vi är. Vi vill så gärna dela allt som vi gör bra, alla våra talanger och framgångar. Och det är bra. Glädje skall delas. Men det är inte allt som jag är.

Mitt i allt detta fasadpolerande i vårt samhälle så finns det en plats där jag får vara svag. Där jag verkligen får vara mig själv. För en tid sedan sade min biktfader till mig att bikten är den Katolska Kyrkans bäst bevarade hemlighet. Han har rätt. För ingen annanstans kan jag verkligen få möta Jesus. Utan masker och roller. Utan smink och fasader.

Bikten är det enda stället där jag kan, och bör, tala om min synd. Om allt det som jag skäms för, som jag ångrar. Men mest av allt så är det den allra vackraste plats som jag vet.

Men det spelar ingen roll hur ofta jag gör det. En timme innan bikten är magen alltid sprängfylld med nervositetsfjärilar. Efter att ha bett om den Helige Andes vägledning så vet jag precis vilka mina synder är. Och jag skäms så fruktansvärt för dem! Bara tanken på att behöva berätta dem för prästen känns som en väldigt dålig idé. Men ändå går jag dit.

För varje gång som jag tillsammans med prästen har gjort korstecknet och börjar bikta mig så fylls jag alltid av en sådan oerhörd frid. Det är så befriande att få ge all min synd till Jesus. Så starkt att få uppleva att när jag sätter ord på min synd så förlorar den makten över mig. Br. Wilfrid Stinissen skrev en gång om hur vi i dagens samhälle så ofta berättar våra goda gärningar och döljer våra dåliga. Men hur Jesus istället uppmanar oss att bekänna vår synd inför prästen och istället dölja våra goda gärningar, låta det goda ibland få stanna i vårt hjärta och växa till en skatt i himmelen.

Men det allra vackraste av allt är hur jag, efter att ha berättat all min synd för prästen, får höra honom säga ”Jag löser dig från dina synder.” Jag har precis berättat alla mina mörkaste hemligheter, exakt hur illa ställt det är med mitt hjärta, och det enda Jesus och Kyrkan svarar är ”Jag älskar dig.” Det är ett kärlekens mysterium. Och kanske det allra vackraste som vi kan få uppleva här på jorden.