En katolsk kvinnas vardag

Som katolik och ung kvinna (män ni får skriva ett eget inlägg) kan man hamna i olika typer av situationer. Låt mig presentera några av dem: 




När du talar om för dina kollegor/ klasskamrater att du går till mässan varje söndag:



När alla dina vänner börjar förlova sig, och du har fortfarande inte klurat ut vad du är kallad till:



Sorgen du känner över att du inte kan ta emot Kristi kropp & blod under mässan eftersom du har synder på ditt samvete:



Folk som tycker att du är tålmodig och behärskad har inte sett dig efter en fasta:  



När saker och ting inte går som du tänkt dig, trots att Gud hade gett dig tecken, eller aa vad du trodde vara tecken på vad han vill att du gör med ditt liv:



Det är högtid och du har ingenting att ta på dig till kyrkan: 



När du talar om för en man att du inte kommer ha sex tills du gifter dig: 

Dina föräldrars reaktion när du har gått på tre SUK läger, en reträtt och två pilgrimsresor under ett år: 



En "lugn" kväll hemma med dina väninnor: "Jesus första mirakel va väl att göra vatten till vin?" ;)


När du försöker öva på att leva ett dygdigt liv men dina knäppa hormoner kommer i vägen:



Hur du känner dig när du har begått samma synd för 100029001 gången: 


Känslan efter en bra bikt: 


När du försöker prata med Gud under Sakramental Tillbedjan och vara totalt koncentrerad på att lyssna till honom, men tappar fokus när en söt kille kommer in i kapellet: 


Din reaktion när du inte längre orkar förklara varför du håller rosenkransen i handen istället för att bära den runt halsen:



När någon kallar den heliga Eukaristin för "brödet & vinet": 


När familjer med små barn sätter sig bredvid dig: 



Ambivalenta känslor över vad du ska fasta ifrån under påskfastan: 



Reaktionen du får från din omgivning när du talar om att du är oskuld: 


och:



När du pratar om Jesus:


När du har hand om katekesundervisningen i din församling och upptäcker att 85% av ungdomarna inte kan "Fader vår"  



När du mår skit och dina katolska vänner försöker muntra upp dig (kan tacka den kollektiva katolska skuldkänslan för det här): 


Energin efter en bra predikan: 


Och slutligen... när du träffar dina vänner i kyrkan