Du
vaknar, äter, går till skolan eller jobbet, efteråt så kanske du
hittar på något med vänner, men du väljer oftast att bara ta det
lugnt hemma. Höjdpunkten under vardagen är att streama “Suits”
eller en annan serie du har fastnat för. Ibland hamnar du i Greysanatomy träsket igen, och hatar dig själv efteråt. Du gör
praktiskt taget samma sak, varje dag, år efter år. Längtar efter
helgen, förbannar måndagen och drömmer om nästa semester eller om
när du som Bruno Mars sjöng, blir en "billionaire". När du väl
är ledig jagar du upplevelser, festar, reser utomlands m.m. Men
varför lever du? Vad är meningen med ditt liv? Vad lämnar du efter
dig om du skulle plötsligt dö just nu, medan du läser den här
meningen? --------------^---------- puff, du är död!
Syftet
med ditt liv kan inte vara att bara finnas eller att bara älska din
familj och den närmaste vänkrets. Existens i sig är ingen
anledning att leva, det vet du väl? Han skapade dig till så mycket
mer! Den heliga Katarina av Siena sade “If
you are what you should be, you will set the world on fire”.
Så
vad är meningen med Ditt liv?
Du
är skapad till att lära känna och älska Gud, med hela din kraft
och med hela ditt förstånd. Skapad av Gud för Gud, och den längtan
du känner “efter något mer”, som Carolina skrev om, kan endast tillfredsställas av
honom. Livet blir först underbart på riktigt när du ser honom i
allt!
Ett liv som inte levs för andra är inte ett liv värt att levas,
sade den saliga moder Teresa. Men jag
vill ju allt annat än att vara vänlig mot personen som får varenda
cell i min kropp att vilja hoppa från ett högt tak, eller be för
själen av en IS medlem som våldtar unga flickor? Gud kan väl
inte förvänta sig det av mig? Ska jag verkligen be för och tjäna dem? Jepp! I
Matteusevangeliet säger Jesus “Jag
säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er/.../ Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? (Matt 5:44-47).
Vi
är skapade till att genomsyras av kärlek, och att rikta den
kärleken till alla vi möter. I praktiken innebär det att man ger
sig själv helt och hållet, total självuppoffring, och ibland gör
det riktigt ont, nästan så att man bara vill slänga sig på marken
och försvinna. Jag tror att smärtan är Guds sätt att skära bort
de delar som inte tillhör honom och glädjen som efterföljer är sååå
värd det!
Be
att du dör bort från din egen vilja, när den inte är rotad i
honom. Och se till att använda alla gåvor han har skänkt dig.
Erma Bombeck hade en poäng när hon sade:
When I stand before God at the end of my life, I would hope that I would not have a single bit of talent left, and could say, 'I used everything you gave me'.
