Varför lever du?

Du vaknar, äter, går till skolan eller jobbet, efteråt så kanske du hittar på något med vänner, men du väljer oftast att bara ta det lugnt hemma. Höjdpunkten under vardagen är att streama “Suits” eller en annan serie du har fastnat för. Ibland hamnar du i Greysanatomy träsket igen, och hatar dig själv efteråt. Du gör praktiskt taget samma sak, varje dag, år efter år. Längtar efter helgen, förbannar måndagen och drömmer om nästa semester eller om när du som Bruno Mars sjöng, blir en "billionaire". När du väl är ledig jagar du upplevelser, festar, reser utomlands m.m. Men varför lever du? Vad är meningen med ditt liv? Vad lämnar du efter dig om du skulle plötsligt dö just nu, medan du läser den här meningen? --------------^---------- puff, du är död!

Syftet med ditt liv kan inte vara att bara finnas eller att bara älska din familj och den närmaste vänkrets. Existens i sig är ingen anledning att leva, det vet du väl? Han skapade dig till så mycket mer! Den heliga Katarina av Siena sade “If you are what you should be, you will set the world on fire”.

Så vad är meningen med Ditt liv?
Du är skapad till att lära känna och älska Gud, med hela din kraft och med hela ditt förstånd. Skapad av Gud för Gud, och den längtan du känner “efter något mer”, som Carolina skrev om, kan endast tillfredsställas av honom. Livet blir först underbart på riktigt när du ser honom i allt!

Ett liv som inte levs för andra är inte ett liv värt att levas, sade den saliga moder Teresa. Men jag vill ju allt annat än att vara vänlig mot personen som får varenda cell i min kropp att vilja hoppa från ett högt tak, eller be för själen av en IS medlem som våldtar unga flickor? Gud kan väl inte förvänta sig det av mig? Ska jag verkligen be för och tjäna dem? Jepp! I Matteusevangeliet säger Jesus “Jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er/.../ Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? (Matt 5:44-47).  

Vi är skapade till att genomsyras av kärlek, och att rikta den kärleken till alla vi möter. I praktiken innebär det att man ger sig själv helt och hållet, total självuppoffring, och ibland gör det riktigt ont, nästan så att man bara vill slänga sig på marken och försvinna. Jag tror att smärtan är Guds sätt att skära bort de delar som inte tillhör honom och glädjen som efterföljer är sååå värd det!

Be att du dör bort från din egen vilja, när den inte är rotad i honom. Och se till att använda alla gåvor han har skänkt dig. Erma Bombeck hade en poäng när hon sade:
When I stand before God at the end of my life, I would hope that I would not have a single bit of talent left, and could say, 'I used everything you gave me'.

Nå, gå lev ut din mening. Börja med att hjälpa din mamma med disken ;o)