Påven grät och fördömde förvrängningar utav religion för att rättfärdiga våld


Under sin resa i Albanien fördömde påve Franciskus förvrängningar utav religioner till att rättfärdiga våld. Albanien har just en historia utav att få utstå ett brutalt religiöst förtryck men där kristna och muslimer idag lever och arbetar tillsammans.

Påve Franciskus sade till premiärminister Edi Rama, under sitt elva timmars besök under söndagen, att Albaniens interreligiösa samförstånd är ett "inspirerande exempel" för världen, och visade att kristen-muslimsk samexistens inte bara är möjlig utan också positiv för ett lands utveckling.

Påven sade: "Ingen skall anse sig vara Guds rustning medan de planerar och utför våldsamma handlingar och förtryck."

I samband med vesperfirande i S:t Paulus-katedralen, tillsammans med präster, ordensfolk, seminarister och medlemmar i lekmannarörelser fick påven höra väldigt rörande vittnesmål från offer för Albaniens tidigare kommunistiska regims förtryck.

Fader Ernesto, en 84-årig stiftspräst berättade om sitt minne utav när kommunistpartiet kom till makten och började fängsla och mörda präster. Många dog medans de ropade "Leve Kristus Konungen!" Han berättade även att hans överordnade blev samtliga avrättade av exekutionsplutoner.

Han berättade också om efter åtta år som präst så blev han fängslad under omänskliga villkor. "Vi gör detta för att du predikar om Kristus", mindes han dem säga.

Han mindes också när en falsk fånge blev placerad tillsammans med honom för att lura honom att tala illa om kommunismen och därmed se till att skriva under sin dödsdom. Han var fängslad i 18 år och i sin cell skrev han "Jesus är mitt liv". Den gamla prästen fick även arbeta under slavliknande förhållanden. I och med kommunismens fall och införandet av religionsfrihet, tjänar han nu som kyrkoherde i en församling.

Efter detta vittnesmål, närmade sig fr. Ernesto påven, knäböjde och kysste hans ring. Påven som var märkbart rörd över tillfället, grät och höll om prästen i en lång omfamning.

Syster Maria Caleta, en albansk nunna, berättade om sin kyrkoherde som var fängslad i åtta år. Prästen som var nära att dö, blev släppt. I och med sitt frigivande begav han sig direkt för att se efter sina församlingsbor, bara för att upptäcka att församlingen inte existerade längre. Idag, berättade systern, har man startat en kanoniseringsprocess för prästen.

Sr. Caleta tillhörde Stigmatinerna i sju år, innan kommunistregimen stängde ner deras kloster och tvingade nunnorna att fly. Systern berättade hur hon och flera andra lokala systrar försökte upprätthålla sin tro trots att oddsen var emot dem.

"Ibland var jag inte säker på om de spionerade på mig, men jag fortsatte att försvara tron" sade hon. Kort därefter började regimen införa tvångsarbete i landet.

Systern berättade hur hon blev uppsökt utav en kvinna från en kommunistisk familj som ville få sitt barn döpt. Sr. Caleta var rädd för att det var en fälla men oavsett tog med sig vatten och döpte barnet. Under denna tid var hennes största längtan att få gå till Mässan och att motta Sakramenten då dessa möjligheter inte existerade.