Blombladet symboliserar mitt liv

Hej alla Confessiones-läsare!

Jag har varit upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap i ett år nu och tänkte uttrycka lite hur det har varit genom en bild.

Tänk dig att du målar en vitsippa. Varje vackert blomblad du försöker måla kommer formas till en liten ögla kring ståndare och pistiller. Blombladet symboliserar mitt liv och mina livsöden, för varje gång jag försöker skapa något vackert kommer jag utan att vilja det avlägsna mig från det fruktbara, som är Gud. Bikten är det som gör blombladet ögleformat och skapar därmed något vackert och helt av mitt eget arbete. I blommans mitt vilar eukaristin med som bär frukt i mig. Att återvända dit i mässa och bön kan kännas som en omväg och ibland vara en hård kamp mot min vilja. Men inte allt för sällan slås jag av hur bönen ger mig en frid och en omvändelse av vilja som jag inte ens förstått att jag saknade.

Att gå den katolska vägen är att bära sitt kors. Men ingen annan stans har jag funnit sammma fullkomliga skönhet och kärlek.