Om att vilja bli älskad

Det finns en kraft inom oss som driver oss starkare än något annat. Viljan att bli älskad. Finns det någon av oss som inte känt rädsla för att vara ensam, för att inte bli sedd, för att inte bli respekterad, för att inte vara omtyckt? 
Känslan av att vara betydelselös kan mycket väl var en av de värsta känslorna som kan drabba oss som människor. Känslan av att vår existens inte spelar någon roll. Att ingen kommer att märka om vi försvinner. Författaren Hjalmar Söderberg satte fingret på just detta när han skrev:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst."
Vi vill sätta någon form av avtryck på vår omgivning för att berättiga vår existens. Det kan vara svårt att känna Guds närhet och kärlek ibland. Den är av en helt annan natur än våra vänners och medmänniskors beundrande blickar, uppmuntrande ord och omtanke. Den kan inte uppfattas med våra fysiska sinnen. Därför är det så viktigt med den mänskliga omtanken. Att vi tar hand om varandra och visar varandra vår uppskattning, även gentemot dem vi egentligen inte orkar med eller helst inte bryr oss om. Men hur stark ensamheten än känns så får insikten om att Gud älskar oss aldrig försvinna. Den måste finnas kvar som den sista ljusstrimman i mörkret. 

Vid min säng har jag ett häfte tryckt av Teresasystrarna och den har legat där nu i flera år. I den finns en bön där ett stycke satte sig i mitt huvud och aldrig släppt. Den lyder:

Jag vet vad du bär i ditt hjärta – Jag känner din ensamhet och alla dina smärtor – förkastelserna, domarna, förödmjukelserna. Jag bar allt detta före dig. Och jag bar det för din skull, så att du skulle kunna dela Min styrka och seger. Jag känner särskilt ditt behov av kärlek – hur du törstar efter att bli älskad och omhuldad. Men hur ofta har du inte törstat förgäves genom att söka kärleken själviskt och fylla tomheten inom dig med tillfälliga förlustelser – med den än större syndens tomhet. Törstar du efter kärlek? ”Är någon törstig, så kom till Mig och drick…” (Joh 7:37). Jag ska släcka din törst och göra dig tillfreds. Törstar du efter att bli omhuldad? Jag omhuldar dig mer än du någonsin kan ana – så mycket att Jag dog på ett kors för dig. 
Jag törstar efter dig.

Oftast tar sig vårt sökande efter kärlek själviska utryck. Det handlar bara om MIG, och inget om dig eller de eller oss. Sex, alkohol, droger, mat, kläder, pengar – alla är ersättningsvaror för den kärlek som vi så gärna vill känna och alla kommer att försvinna med en bitter eftersmak. Det finns bara en kärlek som är värd namnet, som är beständig och som ger oss det vi verkligen längtar efter – Guds kärlek. 
Innan vi inser det så kommer vi alltid att vara vilse.